C'est partir

Nu har hon anlänt, brasilianskan som jag numera ska dela mitt rum och liv med. Eller ja.
Hon verkar än så länge väldigt trevlig och öppen, men jag har blivit lurad förr av första intrycket så vi väntar med domen några veckor.
Hon har bott i Lyon innan, och kommit till Paris för att göra sin praktik, hon studerar mode om jag fatta allting rätt.
I Lyon så har hon bott i kollektiv, så hon är van vid att dela hushåll och fritid med en massa andra, och hon har - som det verkar än så länge - en ganska avslappnad syn på mitt och ditt. Hon bryr sig exempelvis inte om ifall vi tar av hennes mat, lånar hennes grejer och sånt, bara man frågar innan. Precis som jag, jag anser ju att det är det fina med att bo i kollektiv, att om man exempelvis har glömt att köpa mjölk, så finns det vanligtvis någon annan som har som man kan låna av, och därav slippa springa till affären eller vänta tills nästa gång man har tillfälle att handla.

Hyresvärden berättade för mig hur det gick för koreanskan att flytta ut också, tydligen, så hade det kommit fram då att hon inte alls hade någon biljett, eller att den biljett som hon köpt är för ett flyg som går på fredag. Jag minns inte riktigt, men i alla fall, så bor hon numera i hostelet som vi bor granne med. Hyresvärden hade hjälpt henne med packningen dit, och turligt nog så fanns det ett rum kvar som hon kunde hyra tills fredag. Gråtit och ställt till en scen hade hon tydligen gjort i receptionen också pga allting.

Ja ni, intrycket som jag har fått av denna flicka, eller kvinna snarare, hon är ju trots allt 31, är att hon inte kunde planera ett skit. Att se längre än till nästkommande vecka verkade inte finnas i hennes värld. Då det var hon som ville flytta ut, det var hon som inte sa ett skit till någon av oss att hon inte hade hittat något nytt boende, hon ansträngde sig inte så värst mycket heller för den delen för att hitta någonting nytt, och det var hon som faktiskt sa att hon köpt flygbiljett hem, men som det verkade nu så hade hon inte planerat in det väldigt bra heller.
Jag minns att hon sa i förra veckan, att hon behövde någon extra dag, det skulle då alltså ha varit fram till fredag, men den nya tjejen skulle ju flytta in idag, så det fungerade ju inte.
Sen, en annan grej som hon antagligen inte hade planerat så bra, eller så hade hon bara en jäkla otur med det, det var ju att hyresvärden ville ha ersättning för nyckeln och nyckelbrickan som hon tappade bort, plus för väggen som hon gjort märken i, allt på sammanlagt 60€. Då koreanskan lyckades pricka in det så bra, att hon tappade bort plånboken med nycklarna, så hade hon alltså inga pengar eller något kort för att kunna ge pengarna till hyresvärden. Hon sa därför att hon skulle gå till sin ambassad och be om pengar, hon var ju tvungen att gå dit för att fixa med passet också som hon blivit av med på samma gång.

Men varje dag, i en veckas tid, så sa hon, jag fick inga pengar idag, du får dom imorgon. Varje dag sa hon så, du får pengarna imorgon. Jag kan ju förstå att tålamodet hos min hyresvärd tröt, då koreanskan kom hem i måndags kväll, och hade handlat mat och vatten, och sa att hon inte hade fått pengar den dagen heller från ambassaden, men imorgon...

Hon hade alltså haft lite pengar på sig, och det hade hon köpt mat av, istället för att betala av litegrann på skulden. Så att hon iallafall hade kunnat visa att hon brydde sig om att betala av den överhuvudtaget.

Det var ju då det blev ett stort bråk här hemma, då min hyresvärd ville ha några grejer av koreanskan istället. Först, som garanti, hon skulle ta några av hennes personliga tillhörigheter tills hon betalade av skulden, annars så skulle hon ta dom grejerna som ersättning. En grej, en riskokare, gick koreanskan med på utan problem, hon skulle inte ha kunnat få med sig den ändå så. Men sen, så ansåg ju inte hyresvärden att det var tillräckligt, så hon ville ha en vattenkaraff också, en karaff i plast med ett vattenfilter i, väldigt populärt härnere då dom anser att vattnet är för smutsigt att dricka. Den ville inte koreanskan ge henne, så det utbröts nästan handgemäng emellan dom två. Koreanskan ville ju inte ge karaffen eftersom hon ansåg att det var stöld, men om hon hade betalat skulden så skulle hon ju ha fått tillbaka den, så jag antar att hon redan i måndags kväll visste att hon inte skulle kunna betala för allt.

Hyresvärden har inte nämnt det än, men jag antar att hon inte har fått några pengar av henne överhuvudtaget.

Så, nu börjar vi ett nytt kapitel härnere, den här veckan, eller i nästa vecka, så ska jag få mitt carte bleue, och med en ny roomie som än så länge verkar riktigt schyst, så får vi hoppas att det kommer bli bättre hädanefter.