Fick sluta två timmar tidigare idag än väntat, vilket jag inte tackade nej till. Var väldigt lugnt idag och jag har varit ledig två dagar i sträck och tränat på gymmet varje dag den här veckan med ett nytt program som gett mig träningsvärk deluxe, så man kan väl säga att jag var lite trött.
Så först gick jag och handlade lite mat som jag missade tidigare i veckan, sen köpte jag ett par nya mjukisbyxor som jag ska ha till att träna i, en annan svettas ju som en tok på gymmet så kläderna går åt.
Om ni nu var intresserade, varsågoda.
Sen på vägen hem, så kom jag på att jag kanske skulle träna lite idag, trots att jag planerat vilodag. Nu då jag hade mer tid än förväntat tillgodo så varför inte utnyttja den?
Sagt och gjort, gymmet var inte att tänka på, då folket där också vill ha helg och stänger så tidigt, så jag drog på mig löpartajtsen och drog iväg.
Glömde reflexvästen dock men ingen fara! Jag har lärt mig att se mig noga för nu, efter alltför många nära-döden-upplevelser med mina in-ear-hörlurar.
Det tåls att upprepas, dom borde sätta varningstext på dom rackarna, livsfarligt ju att inte höra någonting av sin omvärld då man dundrar fram.
Nåja, så där var jag alltså, ute och sprang på min vanliga rutt, det kändes väldigt lätt och enkelt så jag tänkte att 40min kanske skulle gå att klå. Det är den tiden jag har kört dom senaste två veckorna, samma rutt som jag påbörjade då jag flyttade hit för ett år sedan, sen improviserar jag tills jag nått önskad tid.
Då jag kommit tillbaka till mitt hus, så tänkte jag ut nästa sväng, förbi mitt gym och mot en skatepark vi har här, dit ner tar det typ 8min för mig att springa, alltså lite drygt en kvart extra så jag tyckte att det verkade rimligt, så siktade på 45min för att sedan gå sista biten hem, eftersom det är en uppförsbacke där som jag gissade på skulle bli jobbig att ta sig upp mot slutet.
Men nejdå, benen kändes lätta praktiskt taget hela vägen, så körde på hela vägen hem. Gissa tiden?
Egentligen så är det ganska fascinerande, det här med träning och hur ens kropp kan förändras. Jag är ju bara en glad amatör, och har inte riktigt satt mig in i allt det tekniska förräns i år faktiskt. Allt det här hur, var och när man ska träna, hur man ska lyfta, böja, vrida och vända, vilka tider på dygnet och vilken puls man ska ha beroende på vad man vill få ut av sin löpträning, och sin styrketräning. Vad, när och hur mycket man ska äta, vilka kosttillskott man ska ta, protein, kolhydrater, fett.
För lite mer än ett år sedan, augusti-september tror jag det var, så började jag löpträna. Innan dess sprang jag bara under tvång och pistolhot och försökte finna varje väg ut från det. Jag hatade att så fort min puls gick upp ens det lilla, så kunde jag få andningsuppehåll och kollapsade vid ett tillfälle till och med. Det var fruktansvärt pinsamt hur dålig kondis jag hade.
Men någonting hände förra året. Jag minns inte vad, kanske jag bara var uttråkad av att sitta i mammas lägenhet utan någonting att göra - jag satt ju och väntade på papper från Frankrike och planerade mig flytt hit då -, eller så kanske jag bara kände att det var dags att göra någonting åt min taskiga kondition.
Då jag började, så hade jag en speciell teknik, som fungerade bra för mig, jag lät musiken bestämma när jag skulle springa. Varannan låt jogga jag, varannan gick. Och jag måste erkänna, att jogga två-tre minuter åt gången gav mig håll och kramper då.
Det var skitjobbigt, men jag märkte att det gick framåt, snart kunde jag jogga två låtar i rad, för att sen gå en. Förlängde sträckan, bättrade på tiden.
Under året som gått har jag som bekant blivit mer och mer intresserad av fitness, träning och hälsa. Jag slukar all info jag kan komma åt på internet, läser nyhetsbrev, träningsbloggar, nya forskningar inom hälsa. Jag kan mer om näring nu, än vad jag någonsin har vetat förr i mitt liv, och jag har kommit in i en fas där jag inte längre ser mat, utan näringsinnehåll, vad behöver jag? Vad är nyttigt? Vilken grönsak innehåller mest vitaminer och vilken nöt har högst proteininnehåll?
Så går jag runt i affären idag, medveten om vad som finns framför mig, vad det gör med min kropp. Vad som hjälper mig, och vad som stjälper mig, vad jag än vill uppnå med att äta en viss vara.
Så går jag även runt i gymmet med nu, förr förlitade jag mig på klasser, och tränare, nu vet jag själv vilka övningar jag ska köra, beroende på vilken muskelgrupp jag vill träna. Jag vet vilka träningsformer och muskelgrupper jag kan kombinera, hur man ska hålla vikterna för att "komma åt rätt muskler", och olika tekniker man kan använda, beroende på om det är byggande, uthållighet, förbränning eller vad än det är jag vill uppnå med min träning just idag. Jag är inte heller rädd för att klampa in på "the big boys territory", frivikterna. Jag vet vad jag gör, dom får glo bäst fan dom vill och det känns jävligt bra då man tar upp en skivstång med antingen lika eller mer vikt på, som en av grabbarna, och lyckas göra fler reps än han.
True story.
Visst, jag är ingen expert inom området, långt ifrån, som sagt - en glad amatör som slukar all info jag kommer åt. Men den absolut bästa metoden, har ju varit att se på mig själv, hur jag mår och känner mig nu då jag vet att det jag äter gör nytta i min kropp, och min kropp förändras av träningen jag utför, och kanske framförallt, hur mycket bättre kondis jag har nu, jämfört med förr.
Jag brukar faktiskt aldrig föra några noggranna loggar om min träning, utan känns en vikt lätt, så tar jag mer på nästa set, orkar jag springa en viss tid, lägger jag på några extra minuter. Men jag har ingen strategi att öka vikt, reps eller sets för varje vecka, aldrig heller har jag mätt exakt hur långt jag faktiskt springer varje gång. Känns det bra så kör jag på, känns det dåligt, ja, då tar jag det lugnt.
Men jag försöker alltid hålla i minnet hur långt jag kom på min rutt under en viss tid, och springa minst den sträckan på den tiden nästa gång jag är ute, likaså med vikterna, kommer jag ihåg vilken vikt jag hade senaste gången för en övning, så kör jag på minst det, oavsett hur tungt och jobbigt och trött jag är. För att jag vill se förbättring. Jag vill se förändring.
Och då måste det göra lite ont emellanåt.
Just nu till exempel, så provar jag på en diet med, hör och häpna. Vet inte än hur det kommer att sluta, började ju i måndags så kommer väl inte att se några resultat än men man kan väl hoppas och önska. Att någonting händer alltså. Vi får se lite längre fram helt enkelt, än så länge går det bra och jag har läget under kontroll.
Men det är allt bra svårt att jobba på ett café då man dietar och blir hungrig.
Ja! Min löptur var det ja. Glömde nästan bort det.
Som jag sa, då jag började för cirka 15 månader sen - 2-3 minuter och då kunde jag inte springa en enda meter till.
Idag - 55 minuter och då slutade jag för att jag sprungit förbi mitt hem två gånger redan och tyckte att det kunde räcka för idag.
55 minuter. Och jag var inte ens trött. Nämnde jag att jag har träningsvärk efter fem dagars gymtränande med?
Egentligen så är det ganska fascinerande, det här med träning och hur ens kropp kan förändras.
Hur man själv kan förändra den så mycket, till det bättre.
dom gillade det inte.
