Idag var jag och handlade lite mat. Bestämde mig även för att kolla in något nytt kaffe, eftersom mitt nu har tagit slut.
Det blev expressopulver.
Familjen jag bor med - som är fransoser som bekant - har ju riktiga små expressokoppar, så jag tyckte att det skulle bli ett bra köp, då jag även dricker en del expressos på arbetstid med.
Sitter nu med min andra kopp för idag, och jag älskar det.
Förlåt mig, men nu är jag förstörd. Jag kommer nog aldrig mer att dricka en vanlig kopp svenskt kaffe igen i hela mitt liv. Det ska vara starkt, och det ska vara sött, och det ska ta knappt 3 klunkar innan koppen är tömd, då är jag nöjd.
onsdag 26 maj 2010
En solig dag ska spenderas på Museum!
För det första, så hatar jag att lägga ut bilder på den här bloggen, det blir alltid i fel ordning och jävligt. Så nu då jag ska lägga upp en del bilder, så får ni helt enkelt acceptera att dom är lite huller om buller.
Men ja, igår så bestämde jag mig för att gå på museum, typ den enda vettiga sysslan som man kan göra på sina lediga dagar här i Paris. Ett stort plus är ju att det är jättebilligt, hittills så är den dyraste muséeinträdet som jag betalat varit på 7.50€, med åldersreduktion. På Louvren och Armé-muséet - som jag var till igår - så är det gratis inträde om man är under 26 och Europamedlem.
Så ja, jag spenderade ett par timmar på Armémuséet igår, trots att det var soligt och varmt och jag hellre hade kunnat ligga i parken under Eiffeltornet och solat med alla andra parisare och turister, men jag har börjat ta såna här soltabletter, och får därför inte exponeras för onödigt mycket sol i ytterligare en veckas tid. Dessutom, så vet ju alla att jag utan undantag alltid bränner mig första gången jag solar varje år. Jag känner att det kanske är dags att bryta den trenden nu genom att förbereda min hud bättre.
Men ja, igår så bestämde jag mig för att gå på museum, typ den enda vettiga sysslan som man kan göra på sina lediga dagar här i Paris. Ett stort plus är ju att det är jättebilligt, hittills så är den dyraste muséeinträdet som jag betalat varit på 7.50€, med åldersreduktion. På Louvren och Armé-muséet - som jag var till igår - så är det gratis inträde om man är under 26 och Europamedlem.
Så ja, jag spenderade ett par timmar på Armémuséet igår, trots att det var soligt och varmt och jag hellre hade kunnat ligga i parken under Eiffeltornet och solat med alla andra parisare och turister, men jag har börjat ta såna här soltabletter, och får därför inte exponeras för onödigt mycket sol i ytterligare en veckas tid. Dessutom, så vet ju alla att jag utan undantag alltid bränner mig första gången jag solar varje år. Jag känner att det kanske är dags att bryta den trenden nu genom att förbereda min hud bättre.
En monter med en fullvuxen mans uniformsrock, bredvid en uniform som ser ut att ha tillhört ett barn, det var skrämmande att se hur pass många uniformer och utrustningar det fanns där, som helt klart var menat till barn. På en del av fotografierna från Första Världskriget så ser man väldigt många små barn med dom andra soldaterna, iklädda samma uniformer.Avgjutningen är på en soldats ansikte som har blivit halvt bortsprängt, den högra av dom är "efter"-bilden, det stod inte så mycket information om avgjutningen, bara att det var på en soldats skador och eftersom det ser ut att vara samma person, så antar jag bara här att det måste vara som "före" och "efter" en operation
Om ni klickar upp den här bilden, och tittar noga på den mellersta bilden till vänster, så kommer ni se att det är ett litet barn, i uniform, som ligger skjuten på marken med ett gevär bredvid sig. Bland det värsta enligt mig i krigspropaganda-avdelningen
En monter var fylld med saker som dom funnit på stridsplatsen, bl a en liten docka och en kyrktupp som var helt nerpepprad med skotthål.
En del skjutvapen fanns det ju där, lite synd tycker jag att det inte gick att ta kort på vapnen i avdelningen från Luis XVI - Napoleon III-tiderna
Helt ärligt, där fanns det gevär som var över 2½ meter långa
En hel massa vackra hederssablar fanns det att kika på
Mycket utrustningar blir det
Och hjälmar
En massa uniformer också, orka ju inte knäppa kort på alla heller, eftersom alla var i glasmontrar och man inte får använda blixt heller, så blir ju alla bilder så jäkla suddiga med min kamera
En skitig rock, som fanns på Första Världskrigs-avdelningen
Armémuséet framsida, eller ja, rättare sagt, Napoleons gravkammare. Det här är det första man ser från vägen, själva muséet ligger på baksidan.
Innergården, fy satan! Vad med kanoner det fanns där alltså. Överallt! Nere på gården, och även runtom där jag stod i utekorridoren.
Napoleons jacka. Och jag måste säga, att jäklar vad liten den mannen var. Jackan såg mer ut att ha varit ämnad för ett barn, jag skulle t ex aldrig få på mig den.
Fast vet inte om jag skulle vilja testa heller...
Muséet var uppdelat i olika kategorier, första och andra världskriget, vapen och utrustning, Charles de Gaulle-historia, ett departement med sk. modern krigshistoria, från Luis XVI till Napoleon III, en katedral och gravkammaren. Sen innergården, med artilleri och kanoner.Här, som ni kan se, En nazistuniform och en trasig bild på Hitler.
Det enda på hela muséet som behövde ett skyddsstängsel, jag vet inte om det berodde på att bilden och den lilla infoplattan var trasig, eller om det var för att förhindra att fler skulle förstöra bilden.
Det här är inne i Napoleons gravkammare, detta är Lyauteys, en av Napoleons soldater, grav
Här ligger Foch, en annan av hans soldater
Napoleon den andre, hans son
Och även, Napoleon himself. Denna kista var löjligt stor måste jag säga, enligt informationsbladen så är det egentligen 5 kistor som ligger i denna sarkofag, som vilar på grön granit.
Det står även att det ska finnas 8 personer som vilar i den här gravkammaren, Napoleon själv, hans son, hans två bröder Joseph och Jérôme, två generaler vid namn Bertrand och Duroc och två "Illustrious Marshals", som jag nämnt tidigare, Foch och Lyautey.Ja, det var väl det om detta antar jag, en helt klart godkänd dag bortsett från dom muséeanställdas beteende mot mig, som avslutades med en kopp kaffe på ett litet kafé vid Seine.
Jag vet inte jag, kanske är jag lite ovan fortfarande, men det känns ändå lite obekvämt då dom manliga anställda blir helt till sig vid min blotta närvaro så att dom helt glömmer bort vad det är som dom ska säga och göra. Inte blir det bättre av att man verkligen känner hur varenda människa vänder sig om efter en på gatan heller.
Jag kanske ska fortsätta att ha heltäckande kläder på mig även i sommar, fast det gick ju inte så vidare bra det heller i och för sig, men lite bättre än att gå ut i knäkort kjol utan färgade strumpbyxor under, med ärmlöst linne, för gårdagen alltså...
Är det såhär som kändisar känner sig kanske?
Nu ska jag ta och laga lite mat.
måndag 24 maj 2010
zzz...
Har precis vaknat efter att ha tagit en 3 timmars tupplur nu på kvällen. Trodde inte att det skulle bli så länge faktiskt så nu får vi se om jag klarar av att somna för kvällen inom nån timme.
Jag sov inte så värst bra inatt, kanske bara 3-4 timmar, så jag höll nästan på att somna på metron hem, då bestämde jag mig för att ta en tupplur på kanske 40 minuter, det är ju alltid någon som kommer och för liv vid 19-tiden tänkte jag så jag vaknar ju då. Men icke.
Men är ju ledig imorgon så det spelar inte så stor roll faktiskt då jag kan ta sovmorgon då.
Det var väl det om detta, antar jag.
Ha en bra kväll då.
Jag sov inte så värst bra inatt, kanske bara 3-4 timmar, så jag höll nästan på att somna på metron hem, då bestämde jag mig för att ta en tupplur på kanske 40 minuter, det är ju alltid någon som kommer och för liv vid 19-tiden tänkte jag så jag vaknar ju då. Men icke.
Men är ju ledig imorgon så det spelar inte så stor roll faktiskt då jag kan ta sovmorgon då.
Det var väl det om detta, antar jag.
Ha en bra kväll då.
söndag 23 maj 2010
Trött och ont i magen
Jag satte just i mig en 3 chokladkakor som jag var tvungen att slänga imorse på öppningen. Dom hade under natten blivit för mjuka och därför gått sönder, så hela kakskålen var bara full med kakbitar och smulor.
Jamen vad bra, tänkte Jenny, lite fika till ledigheten som jag kan tugga på.
Fyfan vad fel man kan tänka ibland.
Så nu ligger jag med lite ångest och ont i magen...Varför gör jag såhär mot mig själv för? Näe, jag ska införa totalförbud för mig själv och inte ta ett enda uns till från cafét, no more!
Klev upp 5 imorse, hade ju som sagt öppningen idag, tyckte att det gick rätt så bra, förutom att jag var trött som bara den och mest gick runt och gjorde allt på autopilot. Men allt vart klart i tid så dom ska inte klaga så mycket på att min hjärnverksamhet inte hängde med.
Idag var det en välfylld dag, mycket kunder, en hel drös turister. Alltför många som inte kunde göra sig förstådda.
Ibland så blir jag allt bra konfunderad, om man åker till ett annat land, och ska handla mat och fika, då ska man väl ändå kunna kommunicera på något annat språk än sitt eget hemspråk? Man kan väl inte bara anta att alla andra förstår och pratar sitt språk, vart man än är ifrån.
Fast det kanske har att göra med att jag är svensk också, jag vet ju redan från början att inte en jävel kan svenska så jag försöker inte ens med det.
Men det jobbiga är ju, att kunderna blir förbannad på mig, då jag försöker att förstå vad det är för någonting som dom vill, men det ändå verkar bli fel. Jag kan ju inte göra mer än mitt bästa för att förstå, och då jag gjort det och det ändå inte hjälper, så ber jag någon annan om hjälp. Vi har ju en som är spanjor i grunden i cafét, och som tur är, så är det mest spanjorer som jag får språkproblem med, så då är det bara att låta han ta över beställningen. Men, jag har även snappat upp en del viktiga ord i spanskan, så jag förstår en del saker, som om dom vill ha mjölk, jordgubbar, kallt eller varmt och om dom vill äta inne eller ta med.
Ser lite skumt ut, men om ni ser våran meny, så vet ni också att dessa fyra saker kan nästan klassas som grundpelare för vad kunden vill ha i dricksväg.
Lika med italienare, dom är nästan värre än spanjorer eftersom det är dom som blir mest arg för att jag inte förstår, men vi har en tjej som kan lite italienska, och jag har även snappat upp en del viktiga ord i det också så jag förstår dom bättre nu än i början.
Sen har vi tyskarna, men jag kan ju lite tyska sen förr och så påminner det om svenskan också, så där har jag inga större problem, där är det mest att jag är rädd för att själv börja prata tyska, men det släpper väl. Det är ju lika med då jag hör att det är en svensk kund, då har jag lite problem med att börja prata svenska eftersom jag är skiträdd för att säga fel. På mitt eget modersmål!
Men det har ju mest att göra med, att jag bara pratat svenska ett fåtal gånger under dom här månaderna, jag pratar ju enbart franska och relativt lite engelska, så det kommer så naturligt för mig nu så att jag nästan glömmer bort ord och hur man säger en del saker på svenska, men vi får hoppas att jag inte förlorar språket helt och hållet, det krävs nog ett antal år till hoppas jag.
I eftermiddags då jag kom hem, så gjorde jag middag och åt, efter det så tvärslockna jag och sov i 45 minuter, vakna upp helt yr av att dörrklockan ringde och visste knappt vart jag var. Så efter det har jag varit rätt så seg, och inte gjort så mycket nytta, hade haft i tanke att ringa mamma efter att jag ätit, men då jag vakna upp och kom ihåg den tanken igen, så var det redan försent för sånt. Jag ska försöka att komma ihåg det imorgon kväll istället.
Ja, just nu så ska jag nog ta en dusch, känns fräschare och skönare att lägga sig efter att ha duschat, men vet inte hur jag ska göra med håret, om jag ska tvätta det nu, låta det vara eller hur jag ska göra. För eftersom jag börjar 7 imorgon också så har jag varken tid eller ork till att kliva upp och fixa till håret det första jag gör, men mitt hår är i en sån knepig längd, så det är ju inte bara att låta det lufttorka löst över natten, har ingen snodd eller längd till att sätta upp det och jag tror inte att hårnålar är sköna att sova med, tror inte att det blir så vackert imorgon heller så...
Vi får se hur jag gör, jag får köra ett wild card, och se hur det slutar.
Jamen vad bra, tänkte Jenny, lite fika till ledigheten som jag kan tugga på.
Fyfan vad fel man kan tänka ibland.
Så nu ligger jag med lite ångest och ont i magen...Varför gör jag såhär mot mig själv för? Näe, jag ska införa totalförbud för mig själv och inte ta ett enda uns till från cafét, no more!
Klev upp 5 imorse, hade ju som sagt öppningen idag, tyckte att det gick rätt så bra, förutom att jag var trött som bara den och mest gick runt och gjorde allt på autopilot. Men allt vart klart i tid så dom ska inte klaga så mycket på att min hjärnverksamhet inte hängde med.
Idag var det en välfylld dag, mycket kunder, en hel drös turister. Alltför många som inte kunde göra sig förstådda.
Ibland så blir jag allt bra konfunderad, om man åker till ett annat land, och ska handla mat och fika, då ska man väl ändå kunna kommunicera på något annat språk än sitt eget hemspråk? Man kan väl inte bara anta att alla andra förstår och pratar sitt språk, vart man än är ifrån.
Fast det kanske har att göra med att jag är svensk också, jag vet ju redan från början att inte en jävel kan svenska så jag försöker inte ens med det.
Men det jobbiga är ju, att kunderna blir förbannad på mig, då jag försöker att förstå vad det är för någonting som dom vill, men det ändå verkar bli fel. Jag kan ju inte göra mer än mitt bästa för att förstå, och då jag gjort det och det ändå inte hjälper, så ber jag någon annan om hjälp. Vi har ju en som är spanjor i grunden i cafét, och som tur är, så är det mest spanjorer som jag får språkproblem med, så då är det bara att låta han ta över beställningen. Men, jag har även snappat upp en del viktiga ord i spanskan, så jag förstår en del saker, som om dom vill ha mjölk, jordgubbar, kallt eller varmt och om dom vill äta inne eller ta med.
Ser lite skumt ut, men om ni ser våran meny, så vet ni också att dessa fyra saker kan nästan klassas som grundpelare för vad kunden vill ha i dricksväg.
Lika med italienare, dom är nästan värre än spanjorer eftersom det är dom som blir mest arg för att jag inte förstår, men vi har en tjej som kan lite italienska, och jag har även snappat upp en del viktiga ord i det också så jag förstår dom bättre nu än i början.
Sen har vi tyskarna, men jag kan ju lite tyska sen förr och så påminner det om svenskan också, så där har jag inga större problem, där är det mest att jag är rädd för att själv börja prata tyska, men det släpper väl. Det är ju lika med då jag hör att det är en svensk kund, då har jag lite problem med att börja prata svenska eftersom jag är skiträdd för att säga fel. På mitt eget modersmål!
Men det har ju mest att göra med, att jag bara pratat svenska ett fåtal gånger under dom här månaderna, jag pratar ju enbart franska och relativt lite engelska, så det kommer så naturligt för mig nu så att jag nästan glömmer bort ord och hur man säger en del saker på svenska, men vi får hoppas att jag inte förlorar språket helt och hållet, det krävs nog ett antal år till hoppas jag.
I eftermiddags då jag kom hem, så gjorde jag middag och åt, efter det så tvärslockna jag och sov i 45 minuter, vakna upp helt yr av att dörrklockan ringde och visste knappt vart jag var. Så efter det har jag varit rätt så seg, och inte gjort så mycket nytta, hade haft i tanke att ringa mamma efter att jag ätit, men då jag vakna upp och kom ihåg den tanken igen, så var det redan försent för sånt. Jag ska försöka att komma ihåg det imorgon kväll istället.
Ja, just nu så ska jag nog ta en dusch, känns fräschare och skönare att lägga sig efter att ha duschat, men vet inte hur jag ska göra med håret, om jag ska tvätta det nu, låta det vara eller hur jag ska göra. För eftersom jag börjar 7 imorgon också så har jag varken tid eller ork till att kliva upp och fixa till håret det första jag gör, men mitt hår är i en sån knepig längd, så det är ju inte bara att låta det lufttorka löst över natten, har ingen snodd eller längd till att sätta upp det och jag tror inte att hårnålar är sköna att sova med, tror inte att det blir så vackert imorgon heller så...
Vi får se hur jag gör, jag får köra ett wild card, och se hur det slutar.
lördag 22 maj 2010
Paket hemifrån=Glädje
Såhär glad blev jag igår kväll, då min hyresvärd knackade på och sa att jag minsann hade fått ett paket. Jag som inte trodde att paketet skulle komma innan helgen.
Det var ifrån min kära mamma, som skickade ner lite grejer som jag saknade
Min locktång, bl a. Nu har jag ju fått ganska bra längd på håret så att jag faktiskt kan göra lite olika frisyrer med det, det hänger liksom inte bara rätt ner som då det var kortare.Så imorse gjorde jag lite lockar i håret, som ni kan se på bilderna.
Jag bad även om lite vegetarisk mat, eftersom jag nu har väldigt ensidig kost bestående av sallad och havregrynsgröt.Nu kan jag göra tre olika färssåser att ha till ris och pasta, glädjen i att få äta färssås igen är obeskrivlig.
Jag har inte ätit någon slags quornmat på en 7 månaders tid, så nu blir det fest!
Skickade även efter mina rosa tennisskor, men dom har jag inte tagit nån bild på, det får komma senare, men dom har jag nästan saknat mest, det tog bara någon dag innan jag ångrade att jag inte hade packat ner dom också ska ni veta.
Mamma, du är bäst!
Sitter och fördriver tiden nu innan jag ska iväg och jobba, ska jobba eftermiddag och kväll idag, så slutar vid åttatiden. Men idag så ska jag se till att verkligen stämpla ut 20.00, och inte stanna kvar som jag gjorde förra helgen, det blir bara så krångligt med tiderna och datorn vi stämplar in på imorgon då jag börjar 7, så att managerna måste gå in och ändra och korrigera och ha sig, och det vill jag egentligen inte att dom gör, för det kanske slutar med att jag inte får mina timmar rätt då.
Och solen skiner som aldrig förr, det blåser lite svagt här på åttonde våningen och fåglarna kvittrar, allting är så skönt och vackert nu, så alla vill vara ute mest hela tiden, igår hade vi knappt några kunder alls. Lite tråkigt javisst, men då får man tid till att inventera, sortera, grovrengöra och fräscha upp. Jag rengjorde ett skåp som vi har haft soptunnan i förut, som vi aldrig har reflekterat över att rengöra förr, men satan, vilken lättnad det var för den ordningsamme och renlige pedanten i mig att äntligen få tid till att göra detta.
Jag har redan tänkt ut vilka skåp och utrymmen som jag ska rengöra idag om det är lika lugnt på kundfronten.
Vad ska ni alla hitta på denna underbara lördag?
fredag 21 maj 2010
Quoi?
Grabben i huset frågade precis vilket språk man pratade i Sverige.
Ja svenska, svarade jag. Med bara en lätt touch av idiotförklarande i mitt tonfall.
"Jaha, pratar man inte franska där också?"
Ehh...
Detta kan jag nu välja mellan två olika sätt att ta det på.
Att han antingen är otroligt obildad och fransk, så att han på allvar tror att franska är större och mer utbrett än vad det i verkligheten är, eller att jag pratar såpass bra franska så att han har svårt att tro att det är mitt tredje språk, och att han har antagit att det varit mitt förstaspråk hela den här tiden.
Vilket av alternativen tror ni att jag bestämmer mig för?
Ja svenska, svarade jag. Med bara en lätt touch av idiotförklarande i mitt tonfall.
"Jaha, pratar man inte franska där också?"
Ehh...
Detta kan jag nu välja mellan två olika sätt att ta det på.
Att han antingen är otroligt obildad och fransk, så att han på allvar tror att franska är större och mer utbrett än vad det i verkligheten är, eller att jag pratar såpass bra franska så att han har svårt att tro att det är mitt tredje språk, och att han har antagit att det varit mitt förstaspråk hela den här tiden.
Vilket av alternativen tror ni att jag bestämmer mig för?
onsdag 19 maj 2010
Lyckades precis göra äckligt kaffe. Vilket är helt omöjligt med det kaffepulver som jag alltid inhandlar i Frankrike. Men ja, nu vet jag ju, att om jag tar en extra tesked, så blir det inte automatiskt starkare, utan det blir en knepig besk bismak av det hela.
Aja, jag ska ju ändå ner på stan nu snart, så får ta en expresso på nåt kafé istället.
Jag hittade nämligen en liten hemsida igår, då jag googlade på Paris. Det är två svenskar som har gjort den och ger där sina tips om vart man ska gå, äta, fika osv i Paris. Deras favoriter vill säga.
Och jag fick lite tips där på saker som jag helt glömt bort att kolla in innan, så det ska jag underhålla mig med idag. Ni hittar den här om ni vill kolla också.
Jag tycker väl inte att den är komplett, inte på långa vägar, och sen brasserierna är lite för dyra för mig, men annars så finns det ett par fina tips där.
Solen skiner äntligen också, hela veckan så har jag vaknat av att morgonsolen lyser rätt in över min säng, så det börjar bli duktigt varmt här nu.
Ja, det var väl det, jag ska försöka att ta lite kort idag också, så att blir lite bilder. Fasiken, vad dålig jag har varit på att ta kort här egentligen...
Ikväll så ska jag försöka att ringa hem också, tänkte göra det igår men hyresvärden hade glömt att betala telefonräkningen så hon sa att hon skulle betala den igår kväll, och då borde det ha kommit igång igen idag.
Hörs ikväll!
Aja, jag ska ju ändå ner på stan nu snart, så får ta en expresso på nåt kafé istället.
Jag hittade nämligen en liten hemsida igår, då jag googlade på Paris. Det är två svenskar som har gjort den och ger där sina tips om vart man ska gå, äta, fika osv i Paris. Deras favoriter vill säga.
Och jag fick lite tips där på saker som jag helt glömt bort att kolla in innan, så det ska jag underhålla mig med idag. Ni hittar den här om ni vill kolla också.
Jag tycker väl inte att den är komplett, inte på långa vägar, och sen brasserierna är lite för dyra för mig, men annars så finns det ett par fina tips där.
Solen skiner äntligen också, hela veckan så har jag vaknat av att morgonsolen lyser rätt in över min säng, så det börjar bli duktigt varmt här nu.
Ja, det var väl det, jag ska försöka att ta lite kort idag också, så att blir lite bilder. Fasiken, vad dålig jag har varit på att ta kort här egentligen...
Ikväll så ska jag försöka att ringa hem också, tänkte göra det igår men hyresvärden hade glömt att betala telefonräkningen så hon sa att hon skulle betala den igår kväll, och då borde det ha kommit igång igen idag.
Hörs ikväll!
tisdag 18 maj 2010
Ah,
Glömde bort en grej till som jag irriterar mig på.
Min roomie är en s.k "repeater", alltså hon lyssnar på en och samma låt om och om och om och om och om och om och om och, ja ni fattar.
Det är som att hon har en "dagens låt", och sen lyssnar hon enbart på den en hel dag, utan att byta eller ens lyssna klart till slutet innan hon börjar om igen.
Hon har volymen såpass högt också så att jag alltid hör vilken låt det är, och tyvärr, så lyssnar hon enbart på skitmusik.
Men det är ju skönt att hon byter låt varje dag iaf, så att det blir lite omväxling i skiten.
Min roomie är en s.k "repeater", alltså hon lyssnar på en och samma låt om och om och om och om och om och om och om och, ja ni fattar.
Det är som att hon har en "dagens låt", och sen lyssnar hon enbart på den en hel dag, utan att byta eller ens lyssna klart till slutet innan hon börjar om igen.
Hon har volymen såpass högt också så att jag alltid hör vilken låt det är, och tyvärr, så lyssnar hon enbart på skitmusik.
Men det är ju skönt att hon byter låt varje dag iaf, så att det blir lite omväxling i skiten.
Det har hänt
Förresten så måste jag bara säga att det har hänt nu, den dagen som jag önskade aldrig skulle komma, som jag aldrig ville uppleva igen.
Jag irriterar mig något så förjävligt på min roomie.
Hon smaskar då hon äter, jag hör henne även då hon sitter i köket och äter med stängd dörr.
Hon dricker kopiösa mängder cola, i sängen, och klunkar väldigt högt. Därefter hickar hon nästintill jämt, hur länge vet jag inte eftersom jag hinner somna innan hon slutat.
Då hon börjat hicka så måste hon, mellan varje hickning, utbrista "putain", alltså det franska ordet för fan, och sen snabbt ursäkta sig för att hon svor.
Efter att hon har tvättat kläder och hängt upp dom på vårat gemensamma torkställ, så låter hon kläderna hänga kvar. Hon tar ett plagg då och då, men låter det mesta hänga kvar i dagar innan det är jag som får plocka bort dom.
Jag har gjort det nu 3 gånger, vad fan är det som inte går in i skallen hennes?
Hon lämnar disk i köket, ibland i flera dagars tid och då hon väl diskar så brukar hon fuska så att grejerna fortfarande är skitiga. Hyresvärden har sagt till henne om det en gång såvitt jag vet.
Men det ligger fortfarande disk kvar efter henne som hon inte har orkat diska undan på en gång.
Vi har en gemensam hemtelefon som vi alla får använda hur mycket vi vill, så länge vi ringer till nummer som är gratis. Det blir alltså ett 30-tal länder över hela världen tror jag, om inte mer jag är inte så insatt. Hon ringer ofta. Väldigt ofta. Och länge. Hon pratar i telefon minst 2 gånger om dagen, då jag är hemma iaf, och då i över 3 timmar/samtal. På ett ungefär, men jag överdriver inte, snarare så är de fler samtal och längre tider.
Detta är jäkligt irriterande, då ingen annan kan använda telefonen, eller att det har blivit försent innan hon är klar så man kan inte ringa ändå.
Dessutom har jag märkt att portugisiska, som är hennes modersmål, låter fruktansvärt löjligt. Vad är det för låtsasspråk egentligen dom har hittat på där borta?
Hon pratar på ganska duktigt även utan en telefon också, med mig som offer. Visst, ibland så är det ju trevligt att snacka och få träna franskan ytterligare och liksom skapa något slags band med denna varelse, men då hon känner behov att att berätta för mig att hon just varit på toa och kräks upp sin dåliga omelett, då drar jag gränsen.
På tal om toalett, så har jag nyligen upptäckt att hon inte tvättar händerna efter sina toalettbesök. Vi har ju som en liten toa, och sen badrummet med handfat, så man måste gå emellan för att tvätta händerna, och i denna lyhörda lägenhet så hör man detta, och man hör faktiskt vattnet spola i handfatet också så jag är säker på min sak.
En dag då jag satt i telefon i hallen, så kom hon precis hem. Hon gick direkt till toaletten och sen direkt in i rummet och satte sig och åt någonting salt och onyttigt med händerna.
Jag är ju av den sorten, så att jag tvättar händerna direkt då jag klivit innanför dörren, varje gång. Tänk alla bakterier som man samlar på sig på metron, på stan, i affären osv osv och sen gå på toaletten på det.
Usch.
Så jag skulle nog inte skylla på att äggen i den där omeletten var för gamla och att det var därför hon blev akut magsjuk, man måste faktiskt sköta sin personliga hygien också.
Jag har nog aldrig sett/hört henne borsta tänderna heller kom jag på nu, hon lämnar aldrig rummet på kvällen innan hon lägger sig, så jag misstänker att hon fuskar med det också...
Nu ska jag sova, imorgon är jag ledig och då ska jag till banken och sätta in min senaste lönecheck, därefter kanske man skulle handla lite mat eller så, jag vet inte...
Har ni några tips på vad jag kan hitta på imorgon?
Jag irriterar mig något så förjävligt på min roomie.
Hon smaskar då hon äter, jag hör henne även då hon sitter i köket och äter med stängd dörr.
Hon dricker kopiösa mängder cola, i sängen, och klunkar väldigt högt. Därefter hickar hon nästintill jämt, hur länge vet jag inte eftersom jag hinner somna innan hon slutat.
Då hon börjat hicka så måste hon, mellan varje hickning, utbrista "putain", alltså det franska ordet för fan, och sen snabbt ursäkta sig för att hon svor.
Efter att hon har tvättat kläder och hängt upp dom på vårat gemensamma torkställ, så låter hon kläderna hänga kvar. Hon tar ett plagg då och då, men låter det mesta hänga kvar i dagar innan det är jag som får plocka bort dom.
Jag har gjort det nu 3 gånger, vad fan är det som inte går in i skallen hennes?
Hon lämnar disk i köket, ibland i flera dagars tid och då hon väl diskar så brukar hon fuska så att grejerna fortfarande är skitiga. Hyresvärden har sagt till henne om det en gång såvitt jag vet.
Men det ligger fortfarande disk kvar efter henne som hon inte har orkat diska undan på en gång.
Vi har en gemensam hemtelefon som vi alla får använda hur mycket vi vill, så länge vi ringer till nummer som är gratis. Det blir alltså ett 30-tal länder över hela världen tror jag, om inte mer jag är inte så insatt. Hon ringer ofta. Väldigt ofta. Och länge. Hon pratar i telefon minst 2 gånger om dagen, då jag är hemma iaf, och då i över 3 timmar/samtal. På ett ungefär, men jag överdriver inte, snarare så är de fler samtal och längre tider.
Detta är jäkligt irriterande, då ingen annan kan använda telefonen, eller att det har blivit försent innan hon är klar så man kan inte ringa ändå.
Dessutom har jag märkt att portugisiska, som är hennes modersmål, låter fruktansvärt löjligt. Vad är det för låtsasspråk egentligen dom har hittat på där borta?
Hon pratar på ganska duktigt även utan en telefon också, med mig som offer. Visst, ibland så är det ju trevligt att snacka och få träna franskan ytterligare och liksom skapa något slags band med denna varelse, men då hon känner behov att att berätta för mig att hon just varit på toa och kräks upp sin dåliga omelett, då drar jag gränsen.
På tal om toalett, så har jag nyligen upptäckt att hon inte tvättar händerna efter sina toalettbesök. Vi har ju som en liten toa, och sen badrummet med handfat, så man måste gå emellan för att tvätta händerna, och i denna lyhörda lägenhet så hör man detta, och man hör faktiskt vattnet spola i handfatet också så jag är säker på min sak.
En dag då jag satt i telefon i hallen, så kom hon precis hem. Hon gick direkt till toaletten och sen direkt in i rummet och satte sig och åt någonting salt och onyttigt med händerna.
Jag är ju av den sorten, så att jag tvättar händerna direkt då jag klivit innanför dörren, varje gång. Tänk alla bakterier som man samlar på sig på metron, på stan, i affären osv osv och sen gå på toaletten på det.
Usch.
Så jag skulle nog inte skylla på att äggen i den där omeletten var för gamla och att det var därför hon blev akut magsjuk, man måste faktiskt sköta sin personliga hygien också.
Jag har nog aldrig sett/hört henne borsta tänderna heller kom jag på nu, hon lämnar aldrig rummet på kvällen innan hon lägger sig, så jag misstänker att hon fuskar med det också...
Nu ska jag sova, imorgon är jag ledig och då ska jag till banken och sätta in min senaste lönecheck, därefter kanske man skulle handla lite mat eller så, jag vet inte...
Har ni några tips på vad jag kan hitta på imorgon?
måndag 17 maj 2010
En lugn dag
Familjen rasade in i lägenheten 06.32 imorse efter sin Italien-resa. Jag hade drömt att jag stängt av alarmet innan så jag var helt övertygad om att jag försovit mig och fick lite smått panik innan jag dubbelkollade mitt schema för att inse att jag inte skulle jobba förräns 12.30 idag.
Arbetsdagen i övrigt har varit ovanligt lugn, men ändå så sålde vi för över 10.000kr vid stängning.
Vilket är helt bisarrt, då vi en dag som klassas som stressig med mycket kunder, så har vi inte ens kommit upp till 9000-gränsen.
Men ja, då dagen var såpass lugn, så rengjorde vi i princip allt i cafét riktigt grundligt. Innan våran ansvarige började, så var vi inte så noga med städningen faktiskt, då drog man en sväng med en trasa och rengöringsmedel om man såg att det var skitigt och kladdigt, nu har hon infört ett schema så att vi har som olika dagar då en del områden ska rengöras grundligt oavsett om det behövs eller inte, vilket är i genomsnitt varannan, var tredje dag.
Fast vi har ju alltid varit väldigt ordentliga och renliga ändå, eftersom vi alla vet att det måste vara rent och fräscht hela tiden, ibland kan det komma kontrollanter och kolla in hur det ser ut hos oss utan förvarning också.
Ja, jag har ju märkt av att det är lite hysteri över McDonalds hemma i Sverige nu den senaste veckan om det ena och det andra, och jag kan väl ge min åsikt om saken också, eftersom jag har insikt i hur det ser ut hos oss iaf.
Visserligen så är restaurangen som jag jobbar vid franchised, alltså inte direkt under McDo, detta har jag berättat om förr, så jag vet inte om vi har samma regler som andra vanliga restauranger. Men hos oss är vi löjligt försiktiga med mat, och vad som klassas som gammal mat och när det bör kastas.
Visserligen så har vi mycket kunder, och behöver därför inte slänga så mycket av just maten som dom gör i köket, allt görs på beställning och det är väldigt sällan som någonting går förlorat, därför vet jag inte ifall vi har samma 20-minutersregel som dom snackar om i artikeln, men tro mig, hamburgarna hos oss ligger inte ens 2 minuter innan dom säljs.
Och det är bara under rusningstid som dom gör fler hamburgare än vad som beställs, men dom gör bara så med hamburgare som dom vet att det går åt mycket av, som Big Mac, cheeseburgare eller om vi har en tillfällig nyhet under en kortare period. ALLT annat görs efter att kunden efterfrågat det.
Sallader som blir gamla då?
Hos oss så "timar" vi allt, alltså stämplar med tid och datum när produkten "går ut" enligt våra regler och föreskrifter.
All sorts sallad som dom använder i köket, till sallader, hamburgare, wraps etc, "timas" 8 timmar från då vi brytit förseglingen eller skurit upp produkten. Efter 8 timmar så klassas det som oätbart och slängs på en gång.
Hur länge ligger salladen öppnad i Ditt kylskåp?
I cafét så "timar" vi precis allting från då vi antingen öppnat det, eller tagit ut det från frysen.
Allt fikabröd, förutom brownies och macarons, timas 48 timmar. Efter 2 dygn så slänger vi det om det inte har blivit sålt. Undantagen timas ytterligare 1 dygn.
Dom har samma 48-timmarsregel för hamburgebröden i köket också, så från att dom tagit ur brödpåsarna ur frysen timas dom 48 timmar. Spelar ingen roll om brödpåsen är oöppnad och har legat i våran storkyl hela tiden.
2 dygn, sen väck!
Så, vi kan alltså konstatera - enligt min personliga uppfattning - att vi slänger en hel massa tjänlig mat. Eftersom våra regler för hur länge produkterna får vara framme/öppnad är så extremt överdrivna mot för hur vi "vanliga" människor behandlar maten vi själva köper och tillagar hemma.
Allt för att maten ska vara så fräsch som möjligt för kunderna.
Ett annat problem också, det är dom anställda. Inte att dom slarvar, jag har ju själv full insikt i köket och ser hur det ser ut där, utan att dom "slänger" mat som egentligen är tjänligt i ytterligare en tid, dom antecknar det som otjänligt och att dom har slängt det, men äter upp allting själv. Det gör ju så att vi enligt pappret går med förlust, då dom anställda äter upp mat som egentligen skulle ha kunnat gått till en betalande kund.
Men det är egentligen en helt annan sak, som nog inte har någonting med ämnet ifråga att göra, fast det skulle ha varit intressant att höra hur dom gör i restaurangerna hemma.
Och ja, det här med att stämpla om gammal mat har jag aldrig sett förekomma hos oss. Inte en enda gång, utan vi slänger hellre mat som fortfarande är tjänligt, än att ha det kvar för försäljning för länge. Om någon har glömt att "tima" någonting, så slängs det med andra ord direkt, bara för att vara på den säkra sidan.
Jag har aldrig varit med om det där fenomenet att stämpla ut på arbetstid för att det inte ha funnits någonting att göra, i ett café och en restaurang med matsalsdel finns det väl alltid någonting som man kan göra?
En arbetskamrat till mig berättade, att han inte hade fått betalt för dagar då han hade jobbat morgon, men det är bara för att då vi börjar såpass tidigt, så har inte dom på kontoret slagit igång datorerna, så ibland har det inte gått att stämpla in, och därefter så har han säkerligen glömt bort att säga till managern om det, och därav så har det inte kommit in i datasystemet att han jobbat den dagen.
Jag har däremot aldrig varit med om den missen. Visserligen så ångrar jag mig nu, att jag inte själv noterat exakt hur mycket extra jag jobbat under dom här månaderna, utan jag har bara sett på lönespecen att jag har jobbat si och så många extratimmar och sen har jag varit nöjd, men vem vet? Dom kanske har dragit bort någon timme lite då och då, och därav tjänat in ett par slantar.
Men tror ni att det ens är möjligt i detta byråkratins hemvist? Då man måste signera ett godkännande för varje tidskorrigering dom gör i mitt namn? Jag har t om fått skriva under ett sånt papper för en gång då jag stämplade in 2 minuter efter att mitt pass hade börjat och intyga om varför jag var sen...
Så nej, jag vet egentligen ingenting om hur det fungerar på restaurangerna hemma, men från mitt håll så måste jag faktiskt säga att allt detta är lite väl överdrivet.
Ja, med franska mått mätt då.
Arbetsdagen i övrigt har varit ovanligt lugn, men ändå så sålde vi för över 10.000kr vid stängning.
Vilket är helt bisarrt, då vi en dag som klassas som stressig med mycket kunder, så har vi inte ens kommit upp till 9000-gränsen.
Men ja, då dagen var såpass lugn, så rengjorde vi i princip allt i cafét riktigt grundligt. Innan våran ansvarige började, så var vi inte så noga med städningen faktiskt, då drog man en sväng med en trasa och rengöringsmedel om man såg att det var skitigt och kladdigt, nu har hon infört ett schema så att vi har som olika dagar då en del områden ska rengöras grundligt oavsett om det behövs eller inte, vilket är i genomsnitt varannan, var tredje dag.
Fast vi har ju alltid varit väldigt ordentliga och renliga ändå, eftersom vi alla vet att det måste vara rent och fräscht hela tiden, ibland kan det komma kontrollanter och kolla in hur det ser ut hos oss utan förvarning också.
Ja, jag har ju märkt av att det är lite hysteri över McDonalds hemma i Sverige nu den senaste veckan om det ena och det andra, och jag kan väl ge min åsikt om saken också, eftersom jag har insikt i hur det ser ut hos oss iaf.
Visserligen så är restaurangen som jag jobbar vid franchised, alltså inte direkt under McDo, detta har jag berättat om förr, så jag vet inte om vi har samma regler som andra vanliga restauranger. Men hos oss är vi löjligt försiktiga med mat, och vad som klassas som gammal mat och när det bör kastas.
Visserligen så har vi mycket kunder, och behöver därför inte slänga så mycket av just maten som dom gör i köket, allt görs på beställning och det är väldigt sällan som någonting går förlorat, därför vet jag inte ifall vi har samma 20-minutersregel som dom snackar om i artikeln, men tro mig, hamburgarna hos oss ligger inte ens 2 minuter innan dom säljs.
Och det är bara under rusningstid som dom gör fler hamburgare än vad som beställs, men dom gör bara så med hamburgare som dom vet att det går åt mycket av, som Big Mac, cheeseburgare eller om vi har en tillfällig nyhet under en kortare period. ALLT annat görs efter att kunden efterfrågat det.
Sallader som blir gamla då?
Hos oss så "timar" vi allt, alltså stämplar med tid och datum när produkten "går ut" enligt våra regler och föreskrifter.
All sorts sallad som dom använder i köket, till sallader, hamburgare, wraps etc, "timas" 8 timmar från då vi brytit förseglingen eller skurit upp produkten. Efter 8 timmar så klassas det som oätbart och slängs på en gång.
Hur länge ligger salladen öppnad i Ditt kylskåp?
I cafét så "timar" vi precis allting från då vi antingen öppnat det, eller tagit ut det från frysen.
Allt fikabröd, förutom brownies och macarons, timas 48 timmar. Efter 2 dygn så slänger vi det om det inte har blivit sålt. Undantagen timas ytterligare 1 dygn.
Dom har samma 48-timmarsregel för hamburgebröden i köket också, så från att dom tagit ur brödpåsarna ur frysen timas dom 48 timmar. Spelar ingen roll om brödpåsen är oöppnad och har legat i våran storkyl hela tiden.
2 dygn, sen väck!
Så, vi kan alltså konstatera - enligt min personliga uppfattning - att vi slänger en hel massa tjänlig mat. Eftersom våra regler för hur länge produkterna får vara framme/öppnad är så extremt överdrivna mot för hur vi "vanliga" människor behandlar maten vi själva köper och tillagar hemma.
Allt för att maten ska vara så fräsch som möjligt för kunderna.
Ett annat problem också, det är dom anställda. Inte att dom slarvar, jag har ju själv full insikt i köket och ser hur det ser ut där, utan att dom "slänger" mat som egentligen är tjänligt i ytterligare en tid, dom antecknar det som otjänligt och att dom har slängt det, men äter upp allting själv. Det gör ju så att vi enligt pappret går med förlust, då dom anställda äter upp mat som egentligen skulle ha kunnat gått till en betalande kund.
Men det är egentligen en helt annan sak, som nog inte har någonting med ämnet ifråga att göra, fast det skulle ha varit intressant att höra hur dom gör i restaurangerna hemma.
Och ja, det här med att stämpla om gammal mat har jag aldrig sett förekomma hos oss. Inte en enda gång, utan vi slänger hellre mat som fortfarande är tjänligt, än att ha det kvar för försäljning för länge. Om någon har glömt att "tima" någonting, så slängs det med andra ord direkt, bara för att vara på den säkra sidan.
Jag har aldrig varit med om det där fenomenet att stämpla ut på arbetstid för att det inte ha funnits någonting att göra, i ett café och en restaurang med matsalsdel finns det väl alltid någonting som man kan göra?
En arbetskamrat till mig berättade, att han inte hade fått betalt för dagar då han hade jobbat morgon, men det är bara för att då vi börjar såpass tidigt, så har inte dom på kontoret slagit igång datorerna, så ibland har det inte gått att stämpla in, och därefter så har han säkerligen glömt bort att säga till managern om det, och därav så har det inte kommit in i datasystemet att han jobbat den dagen.
Jag har däremot aldrig varit med om den missen. Visserligen så ångrar jag mig nu, att jag inte själv noterat exakt hur mycket extra jag jobbat under dom här månaderna, utan jag har bara sett på lönespecen att jag har jobbat si och så många extratimmar och sen har jag varit nöjd, men vem vet? Dom kanske har dragit bort någon timme lite då och då, och därav tjänat in ett par slantar.
Men tror ni att det ens är möjligt i detta byråkratins hemvist? Då man måste signera ett godkännande för varje tidskorrigering dom gör i mitt namn? Jag har t om fått skriva under ett sånt papper för en gång då jag stämplade in 2 minuter efter att mitt pass hade börjat och intyga om varför jag var sen...
Så nej, jag vet egentligen ingenting om hur det fungerar på restaurangerna hemma, men från mitt håll så måste jag faktiskt säga att allt detta är lite väl överdrivet.
Ja, med franska mått mätt då.
söndag 16 maj 2010
Ah, quelle blonde!
Igår innan jag gick till jobbet, så skulle jag ta ut soporna. Det var dels soppåsen i köket som blivit full, och dels en liten påse som jag hade i mitt rum. Så, jag tar dessa två påsar, skuttar ner till soprummet, slår in portkoden, tar två steg in och slänger dom i närmsta container.
Jag tar bara två-tre steg innanför dörren men den hinner likt förbannat smälla igen och lämnade mig därinne i mörkret.
Jag har bara kastat soporna därinne en gång förut, och då höll sig dörren öppen hela tiden, så döm av min förvåning då den slog igen så snabbt.
Så, jag står alltså därinne, utan lyse, utan en aning om hur man faktiskt öppnar dörren inifrån och lite pressad då jag samtidigt ska iväg till jobbet.
Ja, jag gör ju det självklara, letar efter en spak eller ett handtag eller liknande som ska få spärren att lossna. Handtag strök jag ganska snabbt eftersom dom inte håller sig med såna nymodigheter i detta land, men jag hittade någonting som kändes som en spak, den rörde lite på sig då jag ryckte i den och av placeringen att döma så verkade den gå till själva spaken som håller igen dörren.
Lite knepigt beskrivet, men ni vet att en del dörrar har som en stång som går ner till marken och sen ner i en fördjupning, så man måste lyfta stången ur det där hålet för att kunna öppna?
Jag trodde att detta var en sån dörr, då jag fann en sån stång.
Jag ryckte och drog, testade att dra i själva stången också men ingenting rörde sig. Satt som berget fan.
Vid det här laget började jag känna mig lite kallsvettig, eftersom jag fick slut på idéer efter att ha lyst omkring runt dörren där man vanligtvis hittar ett handtag och funnit nada. Som tur var, så var inte den typiska soprumsdoften ett problem, då dom tömmer containrarna typ varannan dag så lukten hinner aldrig sätta sig i vårat soprum.
Men vid den här tidpunkten började jag överväga mina möjligheter, ska jag börja banka på dörren, och hoppas att någon kommer och släpper ut mig? Kommer denna person att lyckas höra mig då jag ska skrika ut koden till att öppna dörren?
Eller ska jag ringa hyresvärden kanske? Hon som inte är hemma utan är i Italien på semester...Nej, känns lite för panikartat att störa henne för en sån här sak.
Men jag har inte brasilianskans nummer, ej heller numret till lägenheten men brasilianskan satt i telefon då jag gick och av erfarenhet så vet jag att det skulle ha varit upptaget än idag om jag försökt ringa dit, dessutom började jag bli stressad med tanke på att jag var på väg till jobbet...
Tänk vad pinsamt samtal till jobbet också, Hej, jag blir lite sen idag. Ja, ni vet, jag har låst in mig själv i soprummet och kommer inte ut. Måste sitta här tills någon annan får för sig att slänga sina sopor...
Men då.
Då förflyttar jag blicken 1 decimeter åt vänster om dörren, och ser en knapp jag känner igen. Det är en knapp som är identisk med den jag öppnar vanliga porten med. Det står t om "Porte" strax ovanför den!
Jag trycker på knappen och häver upp dörren, i mitt stilla sinne tänker jag: jävla trögskalle, och smäller till mig själv i pannan.
Jag jobbar med en tjej som härnere klassas som blond. Hemma skulle hon gå under brunhårig men så är det. Samma dag, som jag gjorde bort mig à la intelligensbefriad blondin, så gjorde hon bort sig också.
Vi var 3 stycken i cafét som jobbade under denna tidpunkt, jag, "blondinen" och våran ansvariga, som enligt mig har exakt samma hårfärg som "blondinen", fast med en aningens rödare ton bara. Den ansvarige bad "blondinen" att ta ut chokladkakan. -Kan du ta ut chokladkakan? Sa hon, och "blondinen" svarade med att ta ut en hel chokladkaka, från kylen. Utan att ifrågasätta heller, även fast chokladkakan som vi hade framme knappt var halv, så att säga.
Vi brukar byta ut dom större pajerna, eller kakorna (eller vad man nu ska kalla dom, för tårtor, som dom kallar alla bakverk, passar sig inte i svenskan enligt mig, för det är inte tårtor) när det är 3-4 bitar kvar, men den här hade som sagt mer än hälften av bitarna kvar.
Efter en liten stund så frågade den ansvarige varför hon inte hade tagit ut chokladkakan?
Men, den är ju där! Svarade "blondinen", och den ansvarige skrattade till och utbrast; Åhh, sicken blondin! Jag menade ju chokladkakan som är i ugnen, till kunden!
Detta är alltså en chokladkaka som vi brukar värma upp ibland om kunderna vill det, och denna kund hade velat det men det hade "blondinen" tydligen glömt bort i allt virrvarr som hör till då man står i kassan under rusningstid och därför hade hon bara gjort det första som hon associerade ordet "ta ut" med.
Vilket alltså är, Ta ut en hel ny kaka.
Ja, vilket team vi skapar, vi två...Men hon är faktiskt lite värre än mig faktiskt, för jag får faktiskt briljera ibland med min kvicktänkthet och finurlighet då hon har problem med någonting.
Men då blir det motsatt effekt istället, då säger dom; T om en blondin klara av det där, eller; Ja, det ska till en blondin ibland för att få saker och ting gjorda här.
Men sånt tar jag med en klackspark, för det är ju mest hon som ser dum ut. För hur kul är det att få höra att man är dummare än en blondin?
Jag tar bara två-tre steg innanför dörren men den hinner likt förbannat smälla igen och lämnade mig därinne i mörkret.
Jag har bara kastat soporna därinne en gång förut, och då höll sig dörren öppen hela tiden, så döm av min förvåning då den slog igen så snabbt.
Så, jag står alltså därinne, utan lyse, utan en aning om hur man faktiskt öppnar dörren inifrån och lite pressad då jag samtidigt ska iväg till jobbet.
Ja, jag gör ju det självklara, letar efter en spak eller ett handtag eller liknande som ska få spärren att lossna. Handtag strök jag ganska snabbt eftersom dom inte håller sig med såna nymodigheter i detta land, men jag hittade någonting som kändes som en spak, den rörde lite på sig då jag ryckte i den och av placeringen att döma så verkade den gå till själva spaken som håller igen dörren.
Lite knepigt beskrivet, men ni vet att en del dörrar har som en stång som går ner till marken och sen ner i en fördjupning, så man måste lyfta stången ur det där hålet för att kunna öppna?
Jag trodde att detta var en sån dörr, då jag fann en sån stång.
Jag ryckte och drog, testade att dra i själva stången också men ingenting rörde sig. Satt som berget fan.
Vid det här laget började jag känna mig lite kallsvettig, eftersom jag fick slut på idéer efter att ha lyst omkring runt dörren där man vanligtvis hittar ett handtag och funnit nada. Som tur var, så var inte den typiska soprumsdoften ett problem, då dom tömmer containrarna typ varannan dag så lukten hinner aldrig sätta sig i vårat soprum.
Men vid den här tidpunkten började jag överväga mina möjligheter, ska jag börja banka på dörren, och hoppas att någon kommer och släpper ut mig? Kommer denna person att lyckas höra mig då jag ska skrika ut koden till att öppna dörren?
Eller ska jag ringa hyresvärden kanske? Hon som inte är hemma utan är i Italien på semester...Nej, känns lite för panikartat att störa henne för en sån här sak.
Men jag har inte brasilianskans nummer, ej heller numret till lägenheten men brasilianskan satt i telefon då jag gick och av erfarenhet så vet jag att det skulle ha varit upptaget än idag om jag försökt ringa dit, dessutom började jag bli stressad med tanke på att jag var på väg till jobbet...
Tänk vad pinsamt samtal till jobbet också, Hej, jag blir lite sen idag. Ja, ni vet, jag har låst in mig själv i soprummet och kommer inte ut. Måste sitta här tills någon annan får för sig att slänga sina sopor...
Men då.
Då förflyttar jag blicken 1 decimeter åt vänster om dörren, och ser en knapp jag känner igen. Det är en knapp som är identisk med den jag öppnar vanliga porten med. Det står t om "Porte" strax ovanför den!
Jag trycker på knappen och häver upp dörren, i mitt stilla sinne tänker jag: jävla trögskalle, och smäller till mig själv i pannan.
Jag jobbar med en tjej som härnere klassas som blond. Hemma skulle hon gå under brunhårig men så är det. Samma dag, som jag gjorde bort mig à la intelligensbefriad blondin, så gjorde hon bort sig också.
Vi var 3 stycken i cafét som jobbade under denna tidpunkt, jag, "blondinen" och våran ansvariga, som enligt mig har exakt samma hårfärg som "blondinen", fast med en aningens rödare ton bara. Den ansvarige bad "blondinen" att ta ut chokladkakan. -Kan du ta ut chokladkakan? Sa hon, och "blondinen" svarade med att ta ut en hel chokladkaka, från kylen. Utan att ifrågasätta heller, även fast chokladkakan som vi hade framme knappt var halv, så att säga.
Vi brukar byta ut dom större pajerna, eller kakorna (eller vad man nu ska kalla dom, för tårtor, som dom kallar alla bakverk, passar sig inte i svenskan enligt mig, för det är inte tårtor) när det är 3-4 bitar kvar, men den här hade som sagt mer än hälften av bitarna kvar.
Efter en liten stund så frågade den ansvarige varför hon inte hade tagit ut chokladkakan?
Men, den är ju där! Svarade "blondinen", och den ansvarige skrattade till och utbrast; Åhh, sicken blondin! Jag menade ju chokladkakan som är i ugnen, till kunden!
Detta är alltså en chokladkaka som vi brukar värma upp ibland om kunderna vill det, och denna kund hade velat det men det hade "blondinen" tydligen glömt bort i allt virrvarr som hör till då man står i kassan under rusningstid och därför hade hon bara gjort det första som hon associerade ordet "ta ut" med.
Vilket alltså är, Ta ut en hel ny kaka.
Ja, vilket team vi skapar, vi två...Men hon är faktiskt lite värre än mig faktiskt, för jag får faktiskt briljera ibland med min kvicktänkthet och finurlighet då hon har problem med någonting.
Men då blir det motsatt effekt istället, då säger dom; T om en blondin klara av det där, eller; Ja, det ska till en blondin ibland för att få saker och ting gjorda här.
Men sånt tar jag med en klackspark, för det är ju mest hon som ser dum ut. För hur kul är det att få höra att man är dummare än en blondin?
lördag 15 maj 2010
Det här med kort
Har ni tänkt på en sak?
Att då man försöker ta kort på sig själv, så blir man aldrig lika snygg som man faktiskt är i verkligheten.
Lika då folk tar kort på en då man har druckit lite för mycket, så att man blir sådär rödrosig i ansiktet vet ni.
Man ser alltid betydligt fullare ut än vad man egentligen är, och mycket fulare än vad man vid tillfället tror att man är...
Jag är en sån som brukar fördriva tiden lite då och då med att ta kort på mig själv, men det slutar alltid med att jag har tagit en 30 bilder från olika vinklar med olika ansiktsuttryck och jag tycker alltid att precis vartenda ett av dom inte visar mitt "verkliga" jag.
Idag så har jag faktiskt gjort en frisyr som är värt att kallas frisyr, och jag tycker att det blev riktigt bra. Det ser sådär slarvigt och ihopknåpat ut, som det alltid gör på kändisar.
Det ser ut som att jag bara tagit en bunt nålar och tryckt ihop håret på 30 sekunder.
I verkligheten tog det närmare 1 timme...
Och detta vill ju jag föreviga, så att ni därhemma också kan få se att jag har fått väldigt långt hår nu och faktiskt kan göra annat än låta håret hänga rakt ner.
Men det får jag ju inte förstås, för att min kamera har någon slags fullins isatt som jag inte kan ta bort...
Nu ska jag iväg och jobba kväll, det är soligt och fint ute, dessutom helg, så vi får hoppas att det kommer några kunder överhuvudtaget ikväll.
Att då man försöker ta kort på sig själv, så blir man aldrig lika snygg som man faktiskt är i verkligheten.
Lika då folk tar kort på en då man har druckit lite för mycket, så att man blir sådär rödrosig i ansiktet vet ni.
Man ser alltid betydligt fullare ut än vad man egentligen är, och mycket fulare än vad man vid tillfället tror att man är...
Jag är en sån som brukar fördriva tiden lite då och då med att ta kort på mig själv, men det slutar alltid med att jag har tagit en 30 bilder från olika vinklar med olika ansiktsuttryck och jag tycker alltid att precis vartenda ett av dom inte visar mitt "verkliga" jag.
Idag så har jag faktiskt gjort en frisyr som är värt att kallas frisyr, och jag tycker att det blev riktigt bra. Det ser sådär slarvigt och ihopknåpat ut, som det alltid gör på kändisar.
Det ser ut som att jag bara tagit en bunt nålar och tryckt ihop håret på 30 sekunder.
I verkligheten tog det närmare 1 timme...
Och detta vill ju jag föreviga, så att ni därhemma också kan få se att jag har fått väldigt långt hår nu och faktiskt kan göra annat än låta håret hänga rakt ner.
Men det får jag ju inte förstås, för att min kamera har någon slags fullins isatt som jag inte kan ta bort...
Nu ska jag iväg och jobba kväll, det är soligt och fint ute, dessutom helg, så vi får hoppas att det kommer några kunder överhuvudtaget ikväll.
fredag 14 maj 2010
I wanted to get away to feel the sun on my skin, to feel it really sinking in
Egentligen så borde jag lägga mig och sova nu.
Klockan är sent och jag är trött. Men.
Jag har precis upptäckt en bunt nya låtar från en halvny artist jag upptäckt.
Och jag måste säga en sak,
She completes me. Typ.
Varenda låt får mig att vilja sjunga med i refrängen och dansa sådär löjligt som jag bara gör på Bockarna kl. 01.20 då jag fått i mig på tok för många snodda öl.
Varenda text låter sådär speciell och unik, fast om man lyssnar med det kritiska örat så är det exakt samma sak som varenda sångare/sångerska/band/onehitwonder någonsin knåpat ihop.
Men i mina öron just ikväll så är det helt underbart vackert.
Varenda text får mig att vilja lägga upp det som statusuppdatering på Facebook som alla andra fjortisar gör.
Men jag gör det inte. Jag gör ingenting av ovanstående. Istället ligger jag i min säng, vickar på fötterna i takt med musiken och försöker hålla gäspningarna tillräckligt låga så att dom inte överröstar hennes röst, och håller mig vaken i bara en låt till.
Bara en låt till, sen så...
Klockan är sent och jag är trött. Men.
Jag har precis upptäckt en bunt nya låtar från en halvny artist jag upptäckt.
Och jag måste säga en sak,
She completes me. Typ.
Varenda låt får mig att vilja sjunga med i refrängen och dansa sådär löjligt som jag bara gör på Bockarna kl. 01.20 då jag fått i mig på tok för många snodda öl.
Varenda text låter sådär speciell och unik, fast om man lyssnar med det kritiska örat så är det exakt samma sak som varenda sångare/sångerska/band/onehitwonder någonsin knåpat ihop.
Men i mina öron just ikväll så är det helt underbart vackert.
Varenda text får mig att vilja lägga upp det som statusuppdatering på Facebook som alla andra fjortisar gör.
Men jag gör det inte. Jag gör ingenting av ovanstående. Istället ligger jag i min säng, vickar på fötterna i takt med musiken och försöker hålla gäspningarna tillräckligt låga så att dom inte överröstar hennes röst, och håller mig vaken i bara en låt till.
Bara en låt till, sen så...
onsdag 12 maj 2010
Seg helg
Vad uttråkad jag är idag. Jag vill göra någonting, men vet inte riktigt vad...
Vädret är lika tråkigt som vanligt, men det ser inte ut som att det regnar iaf, ska ut och gå snart så jag märker väl det då.
Igår satt jag inne hela dagen förutom 30 minuters promenad ute i regnet, jag kollade på serier och en film, så idag har jag ingenting kvar att kolla på.
Familjen ska åka till Italien idag, dom blir borta till söndag, så jag och brasilianskan blir helt ensamma. Det ska nog gå bra, bara ingenting allvarligt händer.
Ja, det är väl dagens rapport, uttråkad och seg.
Imorgon börjar jag 7 och har öppningen, jippie liksom.
Vädret är lika tråkigt som vanligt, men det ser inte ut som att det regnar iaf, ska ut och gå snart så jag märker väl det då.
Igår satt jag inne hela dagen förutom 30 minuters promenad ute i regnet, jag kollade på serier och en film, så idag har jag ingenting kvar att kolla på.
Familjen ska åka till Italien idag, dom blir borta till söndag, så jag och brasilianskan blir helt ensamma. Det ska nog gå bra, bara ingenting allvarligt händer.
Ja, det är väl dagens rapport, uttråkad och seg.
Imorgon börjar jag 7 och har öppningen, jippie liksom.
tisdag 11 maj 2010
Jag vaknade imorse, och så var den dagen förstörd
Jag fattar inte vad som har hänt här...
Hur kan man gå från strålande solsken varje dag innan 8, vårvarma vindar och knäkorta kjolar med sandaler utan att frysa ens det minsta, till det här?
Det är dimma, blåsigt, kallt och regnigt varje dag nu, ända sen vi gick in i maj har det inte varit en enda solig dag. Inte ens det minsta.
Känsla:nedstämd.
Hur kan man gå från strålande solsken varje dag innan 8, vårvarma vindar och knäkorta kjolar med sandaler utan att frysa ens det minsta, till det här?
Det är dimma, blåsigt, kallt och regnigt varje dag nu, ända sen vi gick in i maj har det inte varit en enda solig dag. Inte ens det minsta.
Känsla:nedstämd.
måndag 10 maj 2010
Sår
Jag har fått munsår.
När hade man det sist liksom? Munsår är någonting som jag förknippar med barndomen, alla ungar under 13 har jämt ett stort uppsprucket sår i mungipan.
Varför är det så, tror ni?
Men idag alltså, så har min vänstra mungipa fått några sprickor som svider litegrann och som jag har skitsvårt att hålla tungan ifrån.
Idag, då jag stod vid kaffemaskinen och skulle göra två "allongé"(typ vanligt kaffe) till en kund, så råkade jag tippa ur den ena "to go"-muggen och fick både hett kaffe och kokande vatten direkt på mitt ena ringfinger. Det vart en sån chock för mitt finger att jag först inte kände smärtan som man vet kommer med brännheta vätskor, och huden sprack upp. Den molande värken kom något senare men gick över ovanligt fort utan nerkylning faktiskt.
Men nu har jag ännu en spricka på ännu ett finger som kan sälla sig med resten av mina nuvarande arbetsskador.
Än så länge har jag 3 olika skär/brännsår på händerna och 3 avbrutna naglar.
Det klassas som en lugn arbetsvecka.
Annars då? Idag hörde jag att ännu en kille ska sluta inom en snar framtid. Och nu hoppas jag verkligen att det stämmer, för den här killen är inte här för att jobba. Han är här för att flörta med kunder och andra anställda, för att gå omkring och spänna sig och rätta till sitt paket(true story) och för att lämpa över allt tråkigt jobb på oss andra för att själv gå iväg och snacka skit med sina polare.
Han bara går omkring i cafét, och ber oss andra att göra saker åt honom, hämta saker åt honom fast han själv för tillfället inte gör ett skit.
Så enligt mig tillför han ingenting värdefullt för företaget, och han ger oss bara mer jobb och sämre rykte så han kan likagärna få gå på studs.
Det återstår att se om han dyker upp på jobbet till helgen...
När hade man det sist liksom? Munsår är någonting som jag förknippar med barndomen, alla ungar under 13 har jämt ett stort uppsprucket sår i mungipan.
Varför är det så, tror ni?
Men idag alltså, så har min vänstra mungipa fått några sprickor som svider litegrann och som jag har skitsvårt att hålla tungan ifrån.
Idag, då jag stod vid kaffemaskinen och skulle göra två "allongé"(typ vanligt kaffe) till en kund, så råkade jag tippa ur den ena "to go"-muggen och fick både hett kaffe och kokande vatten direkt på mitt ena ringfinger. Det vart en sån chock för mitt finger att jag först inte kände smärtan som man vet kommer med brännheta vätskor, och huden sprack upp. Den molande värken kom något senare men gick över ovanligt fort utan nerkylning faktiskt.
Men nu har jag ännu en spricka på ännu ett finger som kan sälla sig med resten av mina nuvarande arbetsskador.
Än så länge har jag 3 olika skär/brännsår på händerna och 3 avbrutna naglar.
Det klassas som en lugn arbetsvecka.
Annars då? Idag hörde jag att ännu en kille ska sluta inom en snar framtid. Och nu hoppas jag verkligen att det stämmer, för den här killen är inte här för att jobba. Han är här för att flörta med kunder och andra anställda, för att gå omkring och spänna sig och rätta till sitt paket(true story) och för att lämpa över allt tråkigt jobb på oss andra för att själv gå iväg och snacka skit med sina polare.
Han bara går omkring i cafét, och ber oss andra att göra saker åt honom, hämta saker åt honom fast han själv för tillfället inte gör ett skit.
Så enligt mig tillför han ingenting värdefullt för företaget, och han ger oss bara mer jobb och sämre rykte så han kan likagärna få gå på studs.
Det återstår att se om han dyker upp på jobbet till helgen...
söndag 9 maj 2010
Man kan ju inte bli förvånad direkt
Unique Scoop: The Most Disturbing Children Book
Ja, vad kan man säga? Amerikaner alltså, att förklara någonting som faktiskt är helt naturligt, på ett sånt sjukt sätt.
Som att killens homosexualitet skulle vara det värsta i den här historien.
Ja, vad kan man säga? Amerikaner alltså, att förklara någonting som faktiskt är helt naturligt, på ett sånt sjukt sätt.
Som att killens homosexualitet skulle vara det värsta i den här historien.
lördag 8 maj 2010
Det händer grejer nu
Mycket snack och - faktiskt - mycket verkstad nu på jobbet ska ni veta.
2 killar som jag jobbat med ända sen starten på Opéra, slutade igår.
En visste jag skulle sluta, den andra hade bara sagt en gång att han ville söka någonting nytt, men det kom som en chock då dom båda två bara stack iväg efter 15.00 igår utan ett ord.
Den ena har jag berättat om förr här på bloggen, så han kommer jag då sannerligen inte att sakna, känner jag han rätt så kommer jag ändå inte att bli kvitt han helt ändå. Senast idag kom han faktiskt förbi som kund.
Den andra har ju varit riktigt schysst, men jag har ändå inte känt att vi fick någon kontakt under dom här månaderna, det var synd att han gick tycker jag. Jag skulle helt lätt byta ut en av dom andra killarna som fortfarande är kvar mot att han fick komma tillbaks.
Så, två killar back, och för någon vecka sen började det en ny tjej, och så har vi fått rekrytera en från restaurangen, men likt förbannat kniper en del managers henne till att jobba i restaurangen. Vad jag har hört, så har dom egentligen ingen rätt att ta baristor till att jobba i restaurangen, vi har inte den utbildningen och vi behövs i cafét också. Men hon hamnar som i en gråzon, då hon var värdinna innan, och alltså har all utbildning i köket också, plus nu i cafét.
Det enda man kan hoppas på, är att dom managers som envisas med att sno baristor, ska inse att kolla först hur det ser ut i cafét innan, för om vi behövs i cafét så borde väl ändå det gå före tycker man.
Det är några stycken i köket också som har fått gå nu, jag har pratat med en annan tjej också, och det verkar som att många försvinner i sommar också.
Jag har förr haft lite "ont i magen" över att säga upp mig faktiskt, inte för att jag känner att jag är skyldig företaget någonting, tvärtom faktiskt med tanke på hur mycket jag har ställt upp för dom och arbetat nästintill gratis om man ska jämföra med vad jag skulle ha fått i lön för exakt samma arbete och arbetstider som i Sverige.
Fast kanske lite ändå, med tanke på att jag fick komma hit som utlänning utan någon som helst utbildning och knackig franska och dom ändå har behållit mig så länge. Men jag vill helt enkelt inte stanna här längre, jag kommer inte längre med det här yrket, det enda som jag egentligen känner att jag har kvar att lära mig, det är att göra designer med hjälp av mjölkskum, men sånt kan jag träna på nu, om vi har det lugnt någon dag.
Våran "chef" så att säga, för cafét, ska ju sluta snart också, hon skulle tydligen bara vara med oss i 3 månader och sen ska hon gå tillbaka till Autogrill, vad hon nu har för syssla där.
Då blir jag och den andra tjejen som är kvar sen starten, dom som har jobbat i cafét längst. Shit, jag tror aldrig att jag har varit en av dom mest erfarna inom någonting som jag gjort förr. Eller ja, i lumpen då, då jag hade mest militär erfarenhet och den enda med utbildning och erfarenhet inom lastbilar och körning i vårat kompani, det fanns bara en kille till som hade lika många behörigheter som jag, men han hade inte lika mycket erfarenhet dock.
Eller ja, vi är ju dom som jobbat där längst nu också, men hon den ansvarige har ju mer erfarenhet tror jag, inom saker som vi inte haft utbildning i och så.
Ja, jag vet inte vad jag skulle skriva mer nu, men det kommer nog sen, men just nu så måste jag nästan gå och lägga mig, ska upp tidigt och ha öppningen imorgon.
Hoppas det blir lugnt, och fint väder.
2 killar som jag jobbat med ända sen starten på Opéra, slutade igår.
En visste jag skulle sluta, den andra hade bara sagt en gång att han ville söka någonting nytt, men det kom som en chock då dom båda två bara stack iväg efter 15.00 igår utan ett ord.
Den ena har jag berättat om förr här på bloggen, så han kommer jag då sannerligen inte att sakna, känner jag han rätt så kommer jag ändå inte att bli kvitt han helt ändå. Senast idag kom han faktiskt förbi som kund.
Den andra har ju varit riktigt schysst, men jag har ändå inte känt att vi fick någon kontakt under dom här månaderna, det var synd att han gick tycker jag. Jag skulle helt lätt byta ut en av dom andra killarna som fortfarande är kvar mot att han fick komma tillbaks.
Så, två killar back, och för någon vecka sen började det en ny tjej, och så har vi fått rekrytera en från restaurangen, men likt förbannat kniper en del managers henne till att jobba i restaurangen. Vad jag har hört, så har dom egentligen ingen rätt att ta baristor till att jobba i restaurangen, vi har inte den utbildningen och vi behövs i cafét också. Men hon hamnar som i en gråzon, då hon var värdinna innan, och alltså har all utbildning i köket också, plus nu i cafét.
Det enda man kan hoppas på, är att dom managers som envisas med att sno baristor, ska inse att kolla först hur det ser ut i cafét innan, för om vi behövs i cafét så borde väl ändå det gå före tycker man.
Det är några stycken i köket också som har fått gå nu, jag har pratat med en annan tjej också, och det verkar som att många försvinner i sommar också.
Jag har förr haft lite "ont i magen" över att säga upp mig faktiskt, inte för att jag känner att jag är skyldig företaget någonting, tvärtom faktiskt med tanke på hur mycket jag har ställt upp för dom och arbetat nästintill gratis om man ska jämföra med vad jag skulle ha fått i lön för exakt samma arbete och arbetstider som i Sverige.
Fast kanske lite ändå, med tanke på att jag fick komma hit som utlänning utan någon som helst utbildning och knackig franska och dom ändå har behållit mig så länge. Men jag vill helt enkelt inte stanna här längre, jag kommer inte längre med det här yrket, det enda som jag egentligen känner att jag har kvar att lära mig, det är att göra designer med hjälp av mjölkskum, men sånt kan jag träna på nu, om vi har det lugnt någon dag.
Våran "chef" så att säga, för cafét, ska ju sluta snart också, hon skulle tydligen bara vara med oss i 3 månader och sen ska hon gå tillbaka till Autogrill, vad hon nu har för syssla där.
Då blir jag och den andra tjejen som är kvar sen starten, dom som har jobbat i cafét längst. Shit, jag tror aldrig att jag har varit en av dom mest erfarna inom någonting som jag gjort förr. Eller ja, i lumpen då, då jag hade mest militär erfarenhet och den enda med utbildning och erfarenhet inom lastbilar och körning i vårat kompani, det fanns bara en kille till som hade lika många behörigheter som jag, men han hade inte lika mycket erfarenhet dock.
Eller ja, vi är ju dom som jobbat där längst nu också, men hon den ansvarige har ju mer erfarenhet tror jag, inom saker som vi inte haft utbildning i och så.
Ja, jag vet inte vad jag skulle skriva mer nu, men det kommer nog sen, men just nu så måste jag nästan gå och lägga mig, ska upp tidigt och ha öppningen imorgon.
Hoppas det blir lugnt, och fint väder.
onsdag 5 maj 2010
Dom sitter på än
Nämen det blev ju mer spenderande idag också, gick ju som sagt till Gallieni, hittade ett par knäkorta jeans som satt riktigt bra och till ett bra pris, så dom blev det och vet ni vad jag mer snubblade över i samma butik, om inte en helt härligt söt 50-talsklänning? Röd med små, vita prickar och ett brett svart skärp till. Underbar.
Efter det så tog jag faktiskt en sväng ner på stan också, kikade runt i en massa affärer, och hittade en liten trång skobutik med ett par svarta ballerinaskor som jag köpte lite på impuls.
Och på det gick jag in på C&A och köpte ett paket strumpor, såna där tunna som bara täcker fotsulan och tårna vet ni, och ett hårdiadem som kommer passa jättebra ihop med klänningen.
Så det blev mycket impulsshoppande idag, men man ska ha såna dagar också tycker jag. Det enda som jag verkligen vill ha nu, är ett par converse-skor. Har tittat på ett par med The Clash märke på, känns rätt för mig, men jag tror att dom kostar 80€ och jag vet inte...är det värt det?
Annars så är det skitsvårt att hitta converse i den här stan, bra mycket lättare att hitta fejk-converse för inga pengar alls, men jag vill ju ha äkta nu.
Nu sitter jag och väntar på att hyresvärden med dotter ska äta klart, så att jag kan börja göra middag till mig, är jättehungrig eftersom jag inte ätit någonting sen 12 tror jag, och då blev det bara en skål ris med ägg och en kopp te.
Efter det så tog jag faktiskt en sväng ner på stan också, kikade runt i en massa affärer, och hittade en liten trång skobutik med ett par svarta ballerinaskor som jag köpte lite på impuls.
Och på det gick jag in på C&A och köpte ett paket strumpor, såna där tunna som bara täcker fotsulan och tårna vet ni, och ett hårdiadem som kommer passa jättebra ihop med klänningen.
Så det blev mycket impulsshoppande idag, men man ska ha såna dagar också tycker jag. Det enda som jag verkligen vill ha nu, är ett par converse-skor. Har tittat på ett par med The Clash märke på, känns rätt för mig, men jag tror att dom kostar 80€ och jag vet inte...är det värt det?
Annars så är det skitsvårt att hitta converse i den här stan, bra mycket lättare att hitta fejk-converse för inga pengar alls, men jag vill ju ha äkta nu.
Nu sitter jag och väntar på att hyresvärden med dotter ska äta klart, så att jag kan börja göra middag till mig, är jättehungrig eftersom jag inte ätit någonting sen 12 tror jag, och då blev det bara en skål ris med ägg och en kopp te.
Spenderarbyxorna är på!
Igår hade jag en sk. Spenderar-dag. Jag brukar för det mesta inte lägga ut pengar på just någonting, hyra och storhandla en gång i månaden sen är jag klar. Mat äter jag ju mestadels på jobbet och utgångarna har varit sällsynta, shopping brukar jag ju inte underhålla mig med heller så jag sparar väldigt mycket pengar vill jag inbilla mig.
Men igår så tyckte jag att det var på tiden att göra av med lite pengar, och komma ut ut huset, trots att vädret var skit och det blåste kallt.
Så jag åkte ner på stan och gick på bio, kollade på Iron Man 2. Visst, den finns att streama över internet också, jag kollade upp det lite snabbt innan jag bestämde mig, men ljudet var helkasst på alla sidorna. Bilden var bra, och den verkade ladda upp snabbt, men hör man inte vad dom säger så blir det lite bortkastat liksom.
Dessutom har jag inte vart på bio sen jag vet inte när. Gick två-tre gånger i Montpellier, så närmare ett år sen är det ju nu.
Filmen var bra, jag gick på 15.45-visningen så salongen var knappt halvfull, det var ju ett plus också. Efteråt gick jag tvärs över gatan och åt middag på Pizza Hut.
Dom har inte direkt något stort utbud måste jag säga, så det blev en (minimal)pizza med 4 sorters ostar på.
Efter det hade jag för avsikt att ta en kaffe/efterrätt på Starbucks alldeles bredvid. Men då jag stod där i kön, så var jag varken sugen på kaffe, te eller någon fika, så jag åkte hem istället.
Så min snålhet kom fram litegrann där i slutet som ni ser, då jag inte kände mig sugen på någonting och jag hade både te och kaffe hemma som smakar utmärkt så kändes det inte liksom värt det att lägga ut mer pengar på sånt.
Men idag tror jag att det blir lite shopping iaf, så fort tvättmaskinen har blivit klar så ska jag gå till Gallieni och kolla runt lite i klädbutikerna där, är sugen på ett par knäkorta jeans nu, och lite nya tunikor, har ju bara t-shirts nu så vill fräscha upp med lite nytt. Kanske jag åker ner till Chatelet i centrum också och kollar, men där hittar jag knappt någonting och dessutom är det dyrare där så jag vet inte. Vi får se hur pass sugen jag är på en sån tur senare.
Men igår så tyckte jag att det var på tiden att göra av med lite pengar, och komma ut ut huset, trots att vädret var skit och det blåste kallt.
Så jag åkte ner på stan och gick på bio, kollade på Iron Man 2. Visst, den finns att streama över internet också, jag kollade upp det lite snabbt innan jag bestämde mig, men ljudet var helkasst på alla sidorna. Bilden var bra, och den verkade ladda upp snabbt, men hör man inte vad dom säger så blir det lite bortkastat liksom.
Dessutom har jag inte vart på bio sen jag vet inte när. Gick två-tre gånger i Montpellier, så närmare ett år sen är det ju nu.
Filmen var bra, jag gick på 15.45-visningen så salongen var knappt halvfull, det var ju ett plus också. Efteråt gick jag tvärs över gatan och åt middag på Pizza Hut.
Dom har inte direkt något stort utbud måste jag säga, så det blev en (minimal)pizza med 4 sorters ostar på.
Efter det hade jag för avsikt att ta en kaffe/efterrätt på Starbucks alldeles bredvid. Men då jag stod där i kön, så var jag varken sugen på kaffe, te eller någon fika, så jag åkte hem istället.
Så min snålhet kom fram litegrann där i slutet som ni ser, då jag inte kände mig sugen på någonting och jag hade både te och kaffe hemma som smakar utmärkt så kändes det inte liksom värt det att lägga ut mer pengar på sånt.
Men idag tror jag att det blir lite shopping iaf, så fort tvättmaskinen har blivit klar så ska jag gå till Gallieni och kolla runt lite i klädbutikerna där, är sugen på ett par knäkorta jeans nu, och lite nya tunikor, har ju bara t-shirts nu så vill fräscha upp med lite nytt. Kanske jag åker ner till Chatelet i centrum också och kollar, men där hittar jag knappt någonting och dessutom är det dyrare där så jag vet inte. Vi får se hur pass sugen jag är på en sån tur senare.
I vårat kök finns personlighet
Sitter och tittar på tvättmaskinen i köket. Den snurrar och skramlar på, och jag hoppas att mina kläder ska bli rena och relativt torra den här gången också.
Fick starta om den nyss eftersom den verkade ha fuskat på eftersköljningen och centrifugeringen, allting var dyngsurt och skummande.
Den är lite egen, våran tvättmaskin. Som en äldre person med minnesluckor. Då man sätter igång den, så snurrar den igång och fyller upp med vatten, riktigt pigg dom första två minutrarna men sen...sen är det som att den helt har glömt bort att den höll på att tvätta. Står helt stilla i närmare 5 minuter innan den kommer ihåg vad den höll på med och snurrar igång igen.
På slutet av programmet börjar den kämpa för att lyckas hålla ut, den skramlar och suckar och låter som bara den, ibland så går det hela vägen, men för det mesta så är det mest en massa ljud och ingen aktion. All tvätt är genomblöt även fast hela köket har vibrerat i närmare 4 minuter av centrifugen. Så vi får för det mesta köra en eller två omgångar till med centrifugering.
Men den läcker inte iaf, som kylskåpet kan få för sig att göra en del dagar...
Fick starta om den nyss eftersom den verkade ha fuskat på eftersköljningen och centrifugeringen, allting var dyngsurt och skummande.
Den är lite egen, våran tvättmaskin. Som en äldre person med minnesluckor. Då man sätter igång den, så snurrar den igång och fyller upp med vatten, riktigt pigg dom första två minutrarna men sen...sen är det som att den helt har glömt bort att den höll på att tvätta. Står helt stilla i närmare 5 minuter innan den kommer ihåg vad den höll på med och snurrar igång igen.
På slutet av programmet börjar den kämpa för att lyckas hålla ut, den skramlar och suckar och låter som bara den, ibland så går det hela vägen, men för det mesta så är det mest en massa ljud och ingen aktion. All tvätt är genomblöt även fast hela köket har vibrerat i närmare 4 minuter av centrifugen. Så vi får för det mesta köra en eller två omgångar till med centrifugering.
Men den läcker inte iaf, som kylskåpet kan få för sig att göra en del dagar...
måndag 3 maj 2010
Men vädret då?
Ja ni, jag vet inte vad som har hänt här i Paris. Hela april var soligt och varmt och nästintill vindstilla. Då det väl blåste så tyckte man ju att det var skönt med lite fläktande.
Men nu? Jag förstår inte, det är ju maj nu enligt kalendern, detta är ju the vårmånad som man så vackert kan säga.
Idag var jag tvungen att ta min vinterjacka för att inte frysa ihjäl. Önskade att jag hade kommit ihåg min sjal också då jag väl kom ut.
Det har varit mörkt och kall och ruggigt, det har regnat till och från och blåst som attan.
Maj månad kom inte med solsken och vår, den återintroducerade vintern till Paris.
Hur ska detta gå egentligen?
Men nu? Jag förstår inte, det är ju maj nu enligt kalendern, detta är ju the vårmånad som man så vackert kan säga.
Idag var jag tvungen att ta min vinterjacka för att inte frysa ihjäl. Önskade att jag hade kommit ihåg min sjal också då jag väl kom ut.
Det har varit mörkt och kall och ruggigt, det har regnat till och från och blåst som attan.
Maj månad kom inte med solsken och vår, den återintroducerade vintern till Paris.
Hur ska detta gå egentligen?
söndag 2 maj 2010
Men så,
så går man ut och går en sväng, i regnet, och sen så lyssnar man på Edith Piaf, och helt plötsligt slår det en.
Det blir så himla uppenbart att man nästan skäms över att vilja härifrån.
Och så sitter man där igen, och drömmer sig bort i sina vanföreställningar av denna stad...
Det blir så himla uppenbart att man nästan skäms över att vilja härifrån.
Och så sitter man där igen, och drömmer sig bort i sina vanföreställningar av denna stad...
Jenny spyr galla
Ibland så får jag sådana här dagar, då precis allting känns förjävligt och jag hatar allt och alla runtomkring mig.
Ibland så önskar jag att mitt franska ordförråd skulle innehålla en hel drös fula ord, så att jag kunde skälla ut dom som irriterar mig istället för att sakta brinna upp inombords av hat och frustration.
Idag var en sådan dag.
Jag hatade en arbetskamrat som släntrade in vid tiosnåret, för att börja med att gnälla på sin onda tand och på hur trött han var, i en vacker kombination med total apati. Bortsett från sitt messande på mobilen.
Fyfan, vad jag hatade honom då, då jag själv hade varit vaken i över 5 timmar, redan hade avverkat halva min arbetsdag och gjorde alla beställningar helt själv då dagens först rush kom.
Jag får också ont i ryggen ibland, men han ska alltid vara värst.
Jag hatade min manager, kanske inte personligen, utan för allt jävla tjat om arbetstiderna. Då jag kommer till jobbet, så stämplar jag in, även fast det är 10 minuter innan jag enligt schemat ska börja. För vem bryr sig egentligen?
Fransoser bryr sig jävligt mycket om det. Jag har tappat räkningen på alla dessa papper jag har fått skriva under för att bekräfta ändring av arbetstider och korrektioner av in- och utstämplingar.
Så hädanefter ska jag inte stämpla in en endaste sekund innan min arbetstid börjar, och jag ska försöka att i största möjliga mån inte stämpla ut en endaste minut efter att min arbetsdag har slutat.
Man måste ju tamejfan bo vid den där stämplingsmaskinen för att allting ska funka enligt deras regler.
Efterblivna byråkratiland..
Jag minns inte när det senast regnade i Paris, inte en enda gång under den här våren iaf. Jag längtar efter regn, en storstad behöver regn för att luften inte ska kännas så tjock och kvävande.
Sen hjälper det ju inte att man är från Sverige, hos oss regnar det ju i princip konstant i jämförelse, så man blir ju som van vid att ständigt vara dyngsur och lukta regnvatten.
Idag då jag hade slutat, och jag gick ut på gatan, så hatade jag vädret litegrann också, för det syntes att det hade regnat på förmiddagen och precis slutat. Men en snabb regnskur mellan metron och hyreshuset vägde upp lite.
Det är sådana här dagar då jag inte fattar vad fan jag håller på med, vad gör jag här egentligen? Jag har ju redan bevisat för mig själv att Paris och dess invånare inte är något för mig, jag blir bara så less och trött på allting hela tiden.
Det är sådana här dagar, då jag bara känner för att ta allt mitt pick och pack, sticka till Charles de Gaulle-flygplatsen och ta första flyg ut ifrån landet, spelar ingen roll om det går till NordKorea eller Kuba, I'm on!
Bara att få lägga mig och sova i en flygstol och vakna upp någon helt annanstans och slippa dessa parisare är guld värt sådana här dagar.
Det är sådana här dagar, som jag gladeligen skulle vilja träffa en person, som fortfarande ser sådär drömsk ut och suckar längtande då man bara nämner Paris. Som alltid utbrister: Ååh, Pariis...För att sedan glida bort i sina egna vanföreställningar om denna romantiska stad.
Då skulle jag örfila den personen tillbaks till verkligheten och fråga vad som är så jävla speciellt med den här staden, varför vill du så gärna hit?
Finns ju ingenting här som du inte hittar i någon annan storstad; uteliggare, skräp, avgaser, prostituerade, skyhöga priser och arroganta jävla invånare som anser sig bättre än en själv, för att man inte är född i denna välsignade stad.
Det är sådana här dagar, som jag saknar mina vänner mest. Att bara få komma hem och träffa någon som man kan få avlasta lite skit på, någon som drar med en till gymmet så att jag kan få svettas ut all ilska, och som man sedan delar en öl och en bra historia med, så att man inom ett par timmar helt har glömt bort dessa gnällande, tjatande veklingar som man måste utstå vareviga dag.
Men istället så ska jag ut och gå, låta allt virrvarr i min hjärna få utlopp till tonerna av rockabilly och rinna av mig med hjälp av regndropparna. Det är väl det bästa jag får för tillfället.
Ibland så önskar jag att mitt franska ordförråd skulle innehålla en hel drös fula ord, så att jag kunde skälla ut dom som irriterar mig istället för att sakta brinna upp inombords av hat och frustration.
Idag var en sådan dag.
Jag hatade en arbetskamrat som släntrade in vid tiosnåret, för att börja med att gnälla på sin onda tand och på hur trött han var, i en vacker kombination med total apati. Bortsett från sitt messande på mobilen.
Fyfan, vad jag hatade honom då, då jag själv hade varit vaken i över 5 timmar, redan hade avverkat halva min arbetsdag och gjorde alla beställningar helt själv då dagens först rush kom.
Jag får också ont i ryggen ibland, men han ska alltid vara värst.
Jag hatade min manager, kanske inte personligen, utan för allt jävla tjat om arbetstiderna. Då jag kommer till jobbet, så stämplar jag in, även fast det är 10 minuter innan jag enligt schemat ska börja. För vem bryr sig egentligen?
Fransoser bryr sig jävligt mycket om det. Jag har tappat räkningen på alla dessa papper jag har fått skriva under för att bekräfta ändring av arbetstider och korrektioner av in- och utstämplingar.
Så hädanefter ska jag inte stämpla in en endaste sekund innan min arbetstid börjar, och jag ska försöka att i största möjliga mån inte stämpla ut en endaste minut efter att min arbetsdag har slutat.
Man måste ju tamejfan bo vid den där stämplingsmaskinen för att allting ska funka enligt deras regler.
Efterblivna byråkratiland..
Jag minns inte när det senast regnade i Paris, inte en enda gång under den här våren iaf. Jag längtar efter regn, en storstad behöver regn för att luften inte ska kännas så tjock och kvävande.
Sen hjälper det ju inte att man är från Sverige, hos oss regnar det ju i princip konstant i jämförelse, så man blir ju som van vid att ständigt vara dyngsur och lukta regnvatten.
Idag då jag hade slutat, och jag gick ut på gatan, så hatade jag vädret litegrann också, för det syntes att det hade regnat på förmiddagen och precis slutat. Men en snabb regnskur mellan metron och hyreshuset vägde upp lite.
Det är sådana här dagar då jag inte fattar vad fan jag håller på med, vad gör jag här egentligen? Jag har ju redan bevisat för mig själv att Paris och dess invånare inte är något för mig, jag blir bara så less och trött på allting hela tiden.
Det är sådana här dagar, då jag bara känner för att ta allt mitt pick och pack, sticka till Charles de Gaulle-flygplatsen och ta första flyg ut ifrån landet, spelar ingen roll om det går till NordKorea eller Kuba, I'm on!
Bara att få lägga mig och sova i en flygstol och vakna upp någon helt annanstans och slippa dessa parisare är guld värt sådana här dagar.
Det är sådana här dagar, som jag gladeligen skulle vilja träffa en person, som fortfarande ser sådär drömsk ut och suckar längtande då man bara nämner Paris. Som alltid utbrister: Ååh, Pariis...För att sedan glida bort i sina egna vanföreställningar om denna romantiska stad.
Då skulle jag örfila den personen tillbaks till verkligheten och fråga vad som är så jävla speciellt med den här staden, varför vill du så gärna hit?
Finns ju ingenting här som du inte hittar i någon annan storstad; uteliggare, skräp, avgaser, prostituerade, skyhöga priser och arroganta jävla invånare som anser sig bättre än en själv, för att man inte är född i denna välsignade stad.
Det är sådana här dagar, som jag saknar mina vänner mest. Att bara få komma hem och träffa någon som man kan få avlasta lite skit på, någon som drar med en till gymmet så att jag kan få svettas ut all ilska, och som man sedan delar en öl och en bra historia med, så att man inom ett par timmar helt har glömt bort dessa gnällande, tjatande veklingar som man måste utstå vareviga dag.
Men istället så ska jag ut och gå, låta allt virrvarr i min hjärna få utlopp till tonerna av rockabilly och rinna av mig med hjälp av regndropparna. Det är väl det bästa jag får för tillfället.
lördag 1 maj 2010
Interesting...
Upptäckte nyss att punkten på mitt smalben som jag så frenetiskt har kliat idag, faktiskt var ett myggbett.
Första i år, redan 1 maj.
Now how about that.
Första i år, redan 1 maj.
Now how about that.
Svar på kommentar
Frida Eriksson frågade:
Har läst din blogg ett tag och undrar hur länge du stannar i Frankrike? vad är ditt syfte med att ha tagit ett mc donalds jobb i Frankrike..? språket och kulturen, jag vet.. men bygger du upp något annat runt i kring?
Hejsan Frida! Trevligt att du skicka ett litet livstecken=)
Jag vet inte exakt hur länge du har läst min blogg, om det är ända sen starten för ganska precis ett år sedan, eller om du bara hoppat in dom senaste månaderna under min Parisvistelse, men jag vet att det här alltid har varit en vardagsblogg för mig, ända sen inlägg ett, där man inte ens kan utröna att jag befinner mig i Montpellier. Så det är förståeligt att ingen riktigt har fattat varför jag bestämde mig för att åka till Frankrike av alla ställen, men jag ska dra det i korta drag.
Jag har alltid varit impulsiv och gjort precis det jag velat göra för stunden, alla mina största val i mitt liv har jag gjort på impuls, jag skulle t ex aldrig ha blivit lastbilschaufför om det inte var för att jag ångrade mitt gymnasieval knappt en månad innan skolstart och fick mamma att fixa så att jag fick byta klass.
Likaså detta, jag kände under 2008 att mitt liv hade blivit lite för slentrianmässigt, jag gjorde samma sak, umgicks med samma människor dag ut och dag in, jag ville göra någonting nytt och annorlunda, jag ville lära mig mer.
Det gick så långt, att jag i slutet på sommaren fick panik över känslan att det var såhär mitt liv skulle te sig dom närmaste 20-30 åren eller så, ett helt år hade gått utan att jag ens märkt det och många av mina dåvarande arbetskamrater hade gjort exakt samma sak i 5-10 år utan att ens reflektera över hur mycket tid som faktiskt gått.
Så jag satte mig ner och funderade, vad vill jag göra med mitt liv?
Första saken som kom upp i mitt huvud var att hjälpa andra.
Jag har varit medlem i Röda Korset i närmare 10 år nu, jag har varit involverad i det militära lika länge med ungdomsgrupp, hemvärnet och lumpen, och jag har alltid haft tanken att jag någon gång skulle kunna utnyttja mina kunskaper för att åka ut i världen och hjälpa andra.
Inte som stridande soldat då, utan som sjukvårdare, transportera mat, material och människor. Så jag kollade upp hur det såg ut på dom olika hjälporganisationerna, vilka krav som jag hade kvar att uppfylla, vad dom sökte för slags personal osv. Och en av dom sakerna var att kunna franska. Inom Röda Korset måste man kunna franska flytande och vara över 25 för att ens kunna bli tänkbar för utlandstjänst, och jag tänkte, varför inte? Det är alltid bra att kunna språk.
Men sen så är ju inte jag som andra, som letar rätt på en språkkurs på kvällstid hemma. Jag ville kunna språket flytande, som en äkta fransos, och jag visste att man inte lär sig franska så lätt om man befinner sig på hemmaplan.
Så därför bestämde jag mig en dag för att boka 5 månaders språkkurs i södra Frankrike.
Att jag sen återkom till Paris av alla ställen, var för att jag inte tyckte att min franska var tillräckligt bra, jag var inte riktigt hemmastadd med den än så jag ville stanna kvar och fortsätta utvecklas, men hade inte råd att lägga mer pengar på ännu en språkkurs, dessutom tyckte jag att det var på tiden att jag lärde mig ett nytt yrke.
Dessutom hade jag blivit förälskad i landet, eller snarare de södra delarna. Jag måste erkänna att Paris inte var mitt förstahandsval, men det var här jobben fanns, det var här dom sökte folk, att det blev just som barista i ett McCafé, ja det ska vi gå in lite på också.
Jag jobbar inte för McDonalds, utan för Autogrill som är ett stort företag som franchisar olika restauranger och caféer, cafét jag jobbar i är under varumärket McDonalds, men det är franchisat...äh, jag vet inte hur det stavas på svenska, "franchised" på engelska iaf.
Det är franchised av Autogrill så vi har ingenting med vanliga McDonalds att göra, och jag har ingenting med restaurangen att göra heller, jag jobbar som Barista i ett café, jag gör kaffe och serverar fikabröd, jag har aldrig fått någon utbildning i hur man steker hamburgare eller friterar strips. Ibland har det hänt att jag har fått hoppa in och hjälpt till i restaurangen, men då har jag stått i kassan, gjort iordning drickor eller varit "backup", alltså hämtat allting som kunden beställer så personen som står i kassan inte behöver göra det.
Så benämningen "McDonalds-jobb" stämmer inte, då jag aldrig skulle kunna få jobb på en restaurang tack vare det här. Det är ett café-jobb.
Att jag sen fick jobb här, beror antagligen på att mer än hälften av personalen är utlänningar, cheferna för Autogrill i Paris ser det säkert som en bra investering, då många turister kommer till Paris och enligt mina erfarenheter, så kan i princip ingen av dom varken franska eller engelska.
Jag hade planerat att stanna tills juli, sen åker jag hem till Sverige i början på augusti, men jag ska ut i världen igen i september tror jag det blir. Då blir det London har jag bestämt.
Ja, som du kan se, Frida, så är jag fortfarande lika impulsiv, jag började med franskan för att kunna åka iväg med någon hjälporganisation, men istället så väcktes min reslust så jag har lagt det på is nu, för att upptäcka världen. Med 3 flytande språk och min nya arbetserfarenhet så kan jag söka jobb nästan överallt, i London hade jag planerat att göra en till kurs, inom en ny arbetsgren, men det tar vi då...
Har läst din blogg ett tag och undrar hur länge du stannar i Frankrike? vad är ditt syfte med att ha tagit ett mc donalds jobb i Frankrike..? språket och kulturen, jag vet.. men bygger du upp något annat runt i kring?
Hejsan Frida! Trevligt att du skicka ett litet livstecken=)
Jag vet inte exakt hur länge du har läst min blogg, om det är ända sen starten för ganska precis ett år sedan, eller om du bara hoppat in dom senaste månaderna under min Parisvistelse, men jag vet att det här alltid har varit en vardagsblogg för mig, ända sen inlägg ett, där man inte ens kan utröna att jag befinner mig i Montpellier. Så det är förståeligt att ingen riktigt har fattat varför jag bestämde mig för att åka till Frankrike av alla ställen, men jag ska dra det i korta drag.
Jag har alltid varit impulsiv och gjort precis det jag velat göra för stunden, alla mina största val i mitt liv har jag gjort på impuls, jag skulle t ex aldrig ha blivit lastbilschaufför om det inte var för att jag ångrade mitt gymnasieval knappt en månad innan skolstart och fick mamma att fixa så att jag fick byta klass.
Likaså detta, jag kände under 2008 att mitt liv hade blivit lite för slentrianmässigt, jag gjorde samma sak, umgicks med samma människor dag ut och dag in, jag ville göra någonting nytt och annorlunda, jag ville lära mig mer.
Det gick så långt, att jag i slutet på sommaren fick panik över känslan att det var såhär mitt liv skulle te sig dom närmaste 20-30 åren eller så, ett helt år hade gått utan att jag ens märkt det och många av mina dåvarande arbetskamrater hade gjort exakt samma sak i 5-10 år utan att ens reflektera över hur mycket tid som faktiskt gått.
Så jag satte mig ner och funderade, vad vill jag göra med mitt liv?
Första saken som kom upp i mitt huvud var att hjälpa andra.
Jag har varit medlem i Röda Korset i närmare 10 år nu, jag har varit involverad i det militära lika länge med ungdomsgrupp, hemvärnet och lumpen, och jag har alltid haft tanken att jag någon gång skulle kunna utnyttja mina kunskaper för att åka ut i världen och hjälpa andra.
Inte som stridande soldat då, utan som sjukvårdare, transportera mat, material och människor. Så jag kollade upp hur det såg ut på dom olika hjälporganisationerna, vilka krav som jag hade kvar att uppfylla, vad dom sökte för slags personal osv. Och en av dom sakerna var att kunna franska. Inom Röda Korset måste man kunna franska flytande och vara över 25 för att ens kunna bli tänkbar för utlandstjänst, och jag tänkte, varför inte? Det är alltid bra att kunna språk.
Men sen så är ju inte jag som andra, som letar rätt på en språkkurs på kvällstid hemma. Jag ville kunna språket flytande, som en äkta fransos, och jag visste att man inte lär sig franska så lätt om man befinner sig på hemmaplan.
Så därför bestämde jag mig en dag för att boka 5 månaders språkkurs i södra Frankrike.
Att jag sen återkom till Paris av alla ställen, var för att jag inte tyckte att min franska var tillräckligt bra, jag var inte riktigt hemmastadd med den än så jag ville stanna kvar och fortsätta utvecklas, men hade inte råd att lägga mer pengar på ännu en språkkurs, dessutom tyckte jag att det var på tiden att jag lärde mig ett nytt yrke.
Dessutom hade jag blivit förälskad i landet, eller snarare de södra delarna. Jag måste erkänna att Paris inte var mitt förstahandsval, men det var här jobben fanns, det var här dom sökte folk, att det blev just som barista i ett McCafé, ja det ska vi gå in lite på också.
Jag jobbar inte för McDonalds, utan för Autogrill som är ett stort företag som franchisar olika restauranger och caféer, cafét jag jobbar i är under varumärket McDonalds, men det är franchisat...äh, jag vet inte hur det stavas på svenska, "franchised" på engelska iaf.
Det är franchised av Autogrill så vi har ingenting med vanliga McDonalds att göra, och jag har ingenting med restaurangen att göra heller, jag jobbar som Barista i ett café, jag gör kaffe och serverar fikabröd, jag har aldrig fått någon utbildning i hur man steker hamburgare eller friterar strips. Ibland har det hänt att jag har fått hoppa in och hjälpt till i restaurangen, men då har jag stått i kassan, gjort iordning drickor eller varit "backup", alltså hämtat allting som kunden beställer så personen som står i kassan inte behöver göra det.
Så benämningen "McDonalds-jobb" stämmer inte, då jag aldrig skulle kunna få jobb på en restaurang tack vare det här. Det är ett café-jobb.
Att jag sen fick jobb här, beror antagligen på att mer än hälften av personalen är utlänningar, cheferna för Autogrill i Paris ser det säkert som en bra investering, då många turister kommer till Paris och enligt mina erfarenheter, så kan i princip ingen av dom varken franska eller engelska.
Jag hade planerat att stanna tills juli, sen åker jag hem till Sverige i början på augusti, men jag ska ut i världen igen i september tror jag det blir. Då blir det London har jag bestämt.
Ja, som du kan se, Frida, så är jag fortfarande lika impulsiv, jag började med franskan för att kunna åka iväg med någon hjälporganisation, men istället så väcktes min reslust så jag har lagt det på is nu, för att upptäcka världen. Med 3 flytande språk och min nya arbetserfarenhet så kan jag söka jobb nästan överallt, i London hade jag planerat att göra en till kurs, inom en ny arbetsgren, men det tar vi då...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)