?

Det var någonting som jag hade velat skriva idag, men jag minns inte vad det var...

Det är säkert ingenting viktigt, utan säkert bara om någon vardaglig händelse som jag varit med om, men som sagt, jag kan inte komma ihåg vad det var.

Men annars så har det just inte hänt någonting idag, min arbetsdag gick för fort, och jag kände det som att jag inte fick någonting av värde gjort på jobbet, som att jag knappt jobbat.

Min rumskompis blir bara knepigare och knepigare, henne kan vi prata om i brist på annat.

Hon har inget fast heltidsjobb nu, och hon pluggar inte heller, så mesta tiden spenderar hon här hemma, med att mest göra ingenting. Hon sover, ibland precis hela dagen, och hela natten. Hon kan sova i dygn i sträck verkar det som, jag är ju på jobbet under eftermiddagarna så jag vet ju inte vad hon gör då, men hyresvärden har sagt att hon även sover då också.
Hon frågade min häromdagen, ifall koreanskan var sjuk eller nåt, för hon hade aldrig haft någon hyresgäst förr som enbart legat och sovit i flera dagar i sträck utan att gå ut.

Det är ju inte normalt, att bara sitta i sin säng dygnet runt utan att gå ut någonting.

För tillfället sitter hon i sin säng och stirrar in i bokhyllan på andra sidan rummet, vilket också är en vanlig sysselsättning för henne, att bara sitta och stirra rakt ut i luften, och så kan hon helt plötsligt få ett skrattanfall eller ropa till för en kort sekund eller sucka sådär häftigt som en del gör då dom blir arg över något, som att hon tänker väldigt intensivt hela tiden.

Det är ju inte riktigt normalt det heller, men jag försöker att inte bry mig så mycket om henne.

Häromkvällen så satt hon inne i köket och läste, och åt en chokladtårta som hon hade köpt. Det var en sån där mörk mäktig historia som man bara orkar äta två tuggor av sen får man nog.
Och jag gick in i köket för att diska, men jag var ju egentligen på väg att göra kväll, men då hon frågade om jag inte ville ha en bit tårta och en kopp te så tänkte jag, jamen hon vill kanske umgås lite, vad trevligt.
Så jag tackade ja, fick en bit tårta och en kopp persikote, väldigt sött och gott, det passade bra med den mäktiga tårtan. Och jag satte mig i köket och frågade lite om hur hon hade det, hur det var på jobbet och så, och ja, hon svarade ju men det var allt.
Sen, efter en liten stund, så kom hyresvärden in en snabbis, sa godkväll på engelska först till henne, hon kan inte så mycket franska än, så vi pratar engelska med henne, sen sa hon godkväll på franska till mig,och hon använder alltid ett väldigt glatt tonfall då hon pratar, vilket hon även gjorde nu. Och det fick koreanskan att tyda det som att hon hyresvärden gillar mig bättre än henne, hon sa det dessutom, att hon trodde att familjen gillade mig mer än henne, bara för att jag kan prata franska med dom och inte hon, sen sa hon att hon avundades mig för det.

Hon verkar se allt som en tävling, det är som att allting jag gör, jämför hon med sig själv och anser oftast att jag är bättre, smartare, snyggare osv än hon. Och jag tror nog att hon har ganska dåligt självförtroende i och med detta, varför känner hon ett sånt stort behov av att jämföra sig med mig, som hon inte ens känner, som hon just har träffat?

Iaf, häromkvällen, då vi satt där i köket och jag åt den där tårtbiten och drack téet samtidigt som hon diskade litegrann och gjorde iordning en kopp te åt henne också, så försökte jag ju att prata med henne, istället för att ta med allting in i vårat rum på en gång, för ja, jag vill ju lära känna henne mer. Men, då hon var klar inne i köket, så tog hon sin kopp te och gick tillbaks in i vårat rum, och bara lämnade mig därinne i köket...Som att hon inte ville umgås med mig alls...

Ja, jag vet inte, man märker väl med tiden hur detta går, om hon vill prata mer med mig sen och umgås mer.

Igår natt så sov jag hemskt dåligt, pga blåsten. Vi bor ju på åttonde våningen, så häruppe blåser det ju ganska mycket har jag märkt, vinden viner och man hör det mest hela tiden, det låter som att det är orkan hela tiden häruppe. Men igår natt...Jäklar, vad det blåste!
Jag vaknade flera gånger, av att det blåste så hårt, den formligen skrek. Och imorse då jag skulle gå till jobbet, så kände jag ju att det blåste ganska rejält idag, det var riktigt svårt att gå utan att ryckas med av blåsten, riktig orkanvarning.

Men nu har det lyckligtvis lugnat ner sig, så jag ska nog kunna sova lugnt inatt hoppas jag.

Klart och betalt

Nu är den bokad.

Les Français et leurs façons

Idag då jag just hade börjat jobba, så vart vi alla ihopsamlade av managerna för en snabb genomgång. Det hade nämligen kommit till deras veto, att idag så skulle en grupp aktivister göra en manifestation mot McDo i Louvren.

Alltså oss.

Så dom förklarade lite snabbt, att runt 13.00 så skulle den här gruppen komma, och dom skulle manifestera mot restaurangen och även försöka förstöra saker trodde dom. Då dom kom så skulle vi bara sluta upp med allting vi gjorde, ta kassan och springa under jord, även om vi stod med en kund, som en del i restaurangen faktiskt gjorde.
Det var en del som hade betalat för mat, men inte fått den eftersom vi anställda blev tvingade att gå under jord, så dom fick vänta tills efter att manifestationen var över...Vilket tog lite drygt 1½ timme.

Jag måste ju erkänna, att jag knappast blev förvånad. Jag har läst tidigare att det har varit ett rejält motstånd mot öppnandet av McDo i Louvren, jättemånga parisare anser att snabbmat inte hör hemma vägg i vägg med Mona Lisa.

...Och ändå så finns det ytterligare 8 snabbmatsrestauranger och kaféer där, varav våran närmaste granne säljer pizza...Vad är skillnaden kan man tycka...

Så, efter att aktivisterna var klar, så fick vi börja med att städa, i restaurangen så slängde dom allting som dom hade gjort innan manifestationen, som strips och hamburgare, dom slängde även isen, och gjorde rent allting. Ingenting var ju förstört, dom hade bara kastat en massa papper överallt, och klistrat fast några papper på våra datorer där kunderna kan se hela sin beställning och hur mycket dom ska betala. Så det gick ju snabbt att städa upp och påbörja ruljansen igen där.

Problemet låg ju i kafét dock...

Eftersom vi också bara lämnade allting och stack, vi var ju inte säkra på ifall dom skulle göra någonting mot kafét också, det är ju under McDos namn det med, men vi säljer ju ingen snabbmat, utan fungerar som ett helt vanligt kafé, så dom rörde ju ingenting där, men då vitrinen är öppen, och alla varor låg framme, så kunde vi ju inte vara helt säkra på att allting var orört.
Så direktörerna vände och vred på allting, hur vi skulle göra...Och tillslut kom dom fram till att vi skulle stänga kafét för dagen, trots att klockan knappt var 15.00.

Ja, fråga mig inte, för jag har ingen aning heller om varför dom ansåg att det var nödvändigt för oss att stänga.

Och dessutom så hade vi jättemycket varor som gick ut idag, vi hade knappt haft några kunder på morgonen/förmiddagen heller, så vi hade inte hunnit sälja någonting just. Det var sannerligen som lugnet före stormen i förmiddags, vi hade inga kunder, ingenting att göra, ingen disk, absolut ingenting innan manifestationen satte igång.

Men, istället för att slänga allt, fick vi klartecken av högsta direktören att ta allt som gick ut idag, och ge det till alla anställda på McDo. Så efter att vi i cafét gjort ordning patisserierna, plastat in det som var bra och skrivit upp allt som gick förlorat, så fick vi alla en extra rast och fikade innan det var dags att åter öppna kassorna i restaurangen.

Så vi började stängningen vid tretiden idag, och efter att vi gjort rent allting så fick jag gå in och hjälpa till i restaurangen, men där var det just ingenting att göra heller, så jag tog uppgiften att städa och hålla ordning i "Lobbyn", alltså där våra kunder äter. Jag gick runt och torkade bord, sopade upp större skräp, bytte ut sopsäckar, gjorde rent och gick tillbaka med brickor, torkade upp större fläckar eller spill på golvet och sånt. Det är oftast ett jobb ingen vill göra, eftersom det är skitäckligt att byta sopsäckarna, och så brukar det vara jättetråkigt.
Men jag gick in i uppgiften, tillräckligt bra för att managerna kom till mig, och berömde mig med att säga att lobbyn var lika ren som hemma hos dom.

Jag får ju erkänna, att jag ibland föredrar att ta lobbyn, istället för att stå i cafét eller i restaurangen. Visst, det är tråkigt, men man har ingen tidspress på sig, gå runt, städa töm soporna och ge kunderna vägvisning till toaletterna, sen börjar man om igen.


Ja, det var väl min dag det, i ganska typisk fransk anda. Min allra första manifestation.

Och någonting säger mig att det kanske inte blir den sista jag får vara med om...

Ja, det här med banken nu igen...

Igår var jag ner på kontoret och pratade med kvinnan som är ansvarig för lönerna. Igen.
Jag berättade för henne om hur mycket krångel jag haft med den här banken, om att jag inte kunnat öppna bankkonto av alla möjliga olika anledningar, och frågade henne om dom inte bara kunde göra en överföring till mitt svenska bankkonto, att jag var så trött på allt krångel och det är ju det smidigaste alternativet...

..Förutom då att dom har någon policy som säger att dom aldrig gör banköverföringar, alla anställda får sin lön per check, inget annat alternativ.

Of. Course.

Men hon tipsade mig ändå om att gå till en annan bank, för hon har haft anställda förut från utlandet, som bara stannat en 3 månader och kunnat öppna bankkonto utan problem, så nu är jag ganska övertygad om att det bara är den här banken som jag varit till förut som är vrång.
Så hon gav mig adressen till den här andra banken, och där kan jag få hjälp med att öppna ett bankkonto, antingen där eller hos en annan bank, eller så kan jag hämta ut min lön i kontanter där.

Inte för att jag tror att jag kommer våga gå runt med hela min månadslön i kontanter, nu då jag dessutom samlat på mig 4 månadslöner, så jag ska se till att öppna ett bankkonto, men först ska jag ju fråga dom ifall dom kanske kan göra den här överföringen åt mig.

Jag hann inte igår kväll, eftersom jag gick ut med några från jobbet efter att vi slutat, och idag hade jag inte hunnit kolla upp adressen, men nu har jag adressen, öppettider och jag vet hur jag ska ta mig dit, så jag ska testa att gå dit på tisdag, eller måndag om jag hinner.

Och ja, igår kväll så kunde jag inte förstå varför jag envisas med att hänga med dom från jobbet ut...Visst, jag känner dom ju, och jag kan ju prata med dom, och jag hänger med i nästan allt dom snackar om...men jag kan ju inte inflika med någonting själv, och det är så himla frustrerande för mig. Då jag gillar att prata, jag är vanligtvis en tystlåten person, men är jag med kompisar som pratar mycket och jag känner att jag har något att säga om ämnet också, så gör jag gärna det. Men det är så himla svårt, att få en syl i vädret på franska.

Eftersom jag fortfarande först måste fundera över exakt vad jag vill ha sagt, hur och med vilka ord jag ska använda och sen ta mod till mig att säga det rakt ut, utan att någon pratar direkt till mig, innan allt det är klart så pratar dom ju om någonting annat, eller så har jag insett att dom inte alls pratade om det jag trodde från början...Eller så är det det vanliga problemet, jag vet exakt vad dom snackar om, men jag har absolut ingenting att säga om det ämnet.
Eller det andra problemet, jag tror, men är inte helt säker på, att jag vet vad dom snackar om, och då vill jag inte säga något av rädsla för att göra bort mig.

Så igår kväll, precis som alla andra kvällar som jag hängt med ut, så satt jag mest helt tyst, sippandes på en öl. Jag öppnade bara munnen då någon direkt tilltalade mig, frågade mig någonting. Så det får mig också att tänka, att det antagligen är lika bra att skita i det. Visst, dom flesta blir ju glada över att jag hänger med, att jag vill vara med dom och göra annat än att jobba och prata om jobb, men mestadels så känner jag det bara som att dom ändå inte skulle märka någon skillnad, ifall jag var där eller inte.

Men jag vill inte heller vara en sån som spenderar all min tid antingen på jobbet eller hemma heller, jag är ju mestadels ensam och jag vill inte se tillbaka på min tid här i Paris och inse att det enda jag gjorde var att antingen vara på jobbet eller sitta hemma i min ensamhet.
Visst, jag går ju ut och turistar väldigt ofta, minst en dag i veckan så går jag ju ut och gör någonting annat, kollar på någonting nytt, men jag går ju aldrig ut på krogen eller festar och så.

Men nu så börjar jag ju känna till utelivet här i Paris, jag känner till ett par kvarter och några små pubar och sånt, så jag behöver ju egentligen inte hänga med arbetskompisarna längre, men hur kul är det att gå på krogen helt själv egentligen? Det är ju t om tråkigt då man är hemma i hudik, att bara gå till Bockarna helt utan sällskap, och där känner man ju i princip varenda kotte, hur blir det inte då att gå på en krog mitt i Paris?
Det kan ju bli farligt också, och min familj därhemma är ju tillräckligt oroliga för mig som det är nu, så ska nog inte krydda på tillvaron för dom heller.

Men ja, vi får se hur det blir med den saken, jag kommer nog att envisas med att hänga med på torsdagarna ett par gånger till ändå, men jag ska väl försöka att få till någon slags kontakt med hon jag bor med, så att vi två kanske kan gå ut tillsammans någon kväll.
Det är ju lite konstigt, det här med hon jag delar rum med, för första dagen jag bodde här, så var vi tillsammans hela dagen, pratade hela tiden och hon föreslog att vi skulle äta pizza på amerikanska kyrkan, brunch på McDo och en massa annat, men efter den första dagen så har vi i princip inte snackat någonting alls, vi hälsar ju och så, men det är lite svårt att öppna upp någonting, då hon mestadels av tiden ligger i sin säng och sover, eller så är hon inte här alls.

Men mestadels så sover hon, och då vill man ju inte direkt störa...

Men nu så ska nog jag sova, det blev inte många timmars sömn igår natt, och det börjar synas under mina ögon att jag inte sover tillräckligt mycket, är mörkare partier och som rynkor, inte alls snyggt. Hur får man bort dom egentligen?

Familj, förbered er!

Prisa Gud! Jag har inte hittat en, utan TVÅ skitbra sidor fyllda med fantastiska presenter till mina nära där långt borta i norr!

Jag har dock inte beställt någonting än, men jag hoppas att det kommer att gå smidigt också, tänk er, att bara beställa hem grejerna direkt till mottagaren, ingen extra vikt för mig, inga förseningar, inget slöseri med inslagspapper, bara positiva saker=)

Så nu har jag suttit och kollat in en massa saker, och valt ut en hel bunt till min familj, så imorgon då jag får tid, så ska jag trycka på beställningsknappen och skicka efter allting.

Det kunde ju inte komma lämpligare heller, för nu kanske jag hinner beställa hem presenterna innan min syster fyller år nästa vecka, och min far veckan efter det.

Vad mycket roligare det blev, då man finner en sån lätt lösning på problemet=)

Låter svensken framträda, mer och mer

Igår så jobbade jag 11 timmar, från öppningen tills vi var klar med stängningen. Precis hela dagen var jag på jobbet.

Dom ringde in mig två timmar tidigare igår, för att nu hade den andra killen som skulle ha haft öppningen ringt och sjukanmält sig tidigare på morgonen.
Så ja, vad gör man inte? Jag skulle ju ändå jobba igår, och då trodde jag att, då jag ändå skulle börja två timmar tidigare, så skulle jag få sluta två timmar tidigare, eller iaf lite tidigare.

Men nej då, det visade sig senare, att det då bara var jag och en av dom nya killarna - visserligen den bättre av dom, men ändock ny - som skulle jobba under dagen. Bortsett då från killen som skulle ha jobbat på morgonen då.
Så, en manager kom till mig mitt på dagen, och undrade om jag inte kunde stanna lite längre än planerat, för att hjälpa till. Som att jag inte gjort mer än tillräckligt egentligen...

Så ja, javisst sa jag, och där kröp svensken fram ytterligare en bit, den som inte kan säga ifrån på jobbet, utan gör mer än nödvändigt.

Jag hade ju inte trott att jag skulle bli kvar 12 timmar på jobbet...

I Sverige, så jobbar jag ju som bekant som lastbilschaufför, något jag älskar och saknar. Ja, inte nu då vill säga, med tanke på all snö ni har därhemma. Den saknar jag inte så mycket. Att köra 12 timmar per dag/natt är ingenting som jag har emot, det hör till den sortens jobb, man kör tills man får slut på körtid eller tills man är klar med sin rutt, vad som nu kommer först, och jag trivs bra med det.

Men att stå i ett café precis hela dagen, att få sköta nästan allting själv och bli stressad av alla kunder och att man inte har tillräckligt med varor eller tid till att göra iordning allting, det är inget jag hoppar av glädje att göra i 11 timmar i sträck.

Så ja, jag tog ju nästan alla chanser jag hade till att göra annat, och överlåta caféverksamheten på den andra killen, jag gick ner till frysen, och förberedde patisserierna för morgondagen, jag var nere en sväng till förrådet, och hämtade grejer där, jag skötte precis allting annat än just kassan igår.
Dom sakerna gjorde jag nog mest, eftersom den andra killen är som sagt ny, och han är inte riktigt inne på teamwork-idén, han blev helt förstörd då jag frågade honom ifall han ville göra några av dom andra grejerna, eftersom han skulle ha stängningen också och bla bla bla...

Javisst, men jag har haft öppningen, och ska ha stängningen med dig, men skit i det då...

Jag skickade ner honom till frysen och förrådet en sväng ändå efter att vi stängt, men det var snabbvisit med grejer som jag glömt eller inte haft tid att ta under dagen.

Men jag tror att anledningen till att dom bad mig att stanna längre, och till att jag gjorde ganska mycket annat än att just vara i cafét, var för att idag så ska nämligen en bunt direktörer och annat viktigt folk komma till restaurangen, så managerna ville inte att vi skulle ha slut på några varor idag, utan allt ska vara i tipptopp och vi ska ha lager på allting, så att vi inte skämmer ut oss mer än nödvändigt eller någonting åt det hållet.
Vanligtvis så hatar jag att ta ut varor från frysen, eftersom jag alltid tror att jag tar ut för mycket. Det är jättesvårt att veta i förväg exakt hur mycket kunder man kommer att få under nästkommande dag, allra minst då det är en vardag, är det kväll emot helg, så är det bara att dra på och överdriva nästan, för vi har väldigt mycket kunder på helgerna.
Jag däremot, gör ju alltid det motsatta, på pappret ser det ut som att jag överdriver, och tar på tok för mycket, vem kan ens föreställa sig att man kan sälja 80 macarons av en enda smak under en dag?

Men nejdå, innan klockan ens har blivit fyra så är alla dom där 80 mararons slut, plus nästan lika många av tre andra smaker...

Så jag överdrev igår eftermiddag. Eller ja, med macarons gjorde jag det iaf, dom håller sig i 3 dagar ändå så, det är ingen större fara. Sen med alla andra varor, tog jag i princip det sista vi hade i frysen av allt. Jag hoppas att dom får mycket kunder idag och imorgon, så att jag slipper få skulden för att ha tagit ut för mycket...

Men det tror jag nog inte är så stor risk, eftersom jag slängde 30 stycken mini chokladpajer, plus 20 mini plommonpajer igår kväll. Då är det ju någonting som har gått snett, då man tar ut över 30 pajer och plastar ihop på en bricka som sen inte ens blir öppnad under två dagar...

Och det var det ju inte jag som hade gjort iaf!

Men iaf, jag hoppas att det här kommer att göra så att man blir mer uppskattad på jobbet, antingen det eller så kommer managerna tro att det bara är att köra med mig, den saken får tiden avgöra, men jag tror iaf att jag står i bättre dager än den här andra killen jag skrev om senast, då han bara kommer och går lite som han vill, gör lite vad han känner för och sen vägrar att gå ner till frysen och förbereda varorna för morgondagen ett flertal gånger...

Som sagt, han måste helt enkelt vara ovärderlig på något sätt för det här företaget, för skulle en annan bete sig som han så skulle man ju få gå på studs.

Men nu så är jag ledig i två dagar, och då blir man ju lite mer svensk=)

Bland annat så håller jag på att baka semlor för första gången, helt själv och med nästan bara franska produkter, tänk så duktig jag är=)

Men, dom är inte helt klara än, dom ska jäsa i några minuter till, sen ska dom in i ugnen, och sen är dom ju i princip klara...problemet är ju att jag tror att jag gjort någonting fel....
Eftersom jag gjorde en deg för 12 semlor, men då jag arbetade ihop degen andra gången, så hade dom inte jäst någonting alls, och det såg ut som att jag hade använt för mycket mjöl...Så, jag fick ut 4 bullar av degen. Japp, på en deg för 12, fick jag inte ens hälften.

Något fel måste jag ha gjort, men jag kan inte komma på vad...

Aja, vi får se om några minuter, då dom har fått vara i ugnen ett tag, annars så har jag ju mer grejer och mer tid imorgon så får väl göra ett nytt försök då.

Helt otroligt...

Helt jävla otroligt!

Igår, så ringde dom in mig en timme tidigare på jobbet, eftersom killen som hade öppningen aldrig dök upp, dom hade ringt in en annan kille tidigare också och managerna var riktigt förbannade på den här killen som inte hade dykt upp i tid. Han kom inte alls på hela dagen heller och det här är inte första gången han gör så. Enligt en manager så var det här minst femte gången som han inte kommer, eller dyker upp flera timmar försenad till jobbet.

Så då jag började klockan 10, så öppnade jag cafét med en av managerna, som inte brukar jobba så mycket i cafét, han är en av dom som gärna hänger där och tar patisserier och kaffe stup i kvarten, och uppehåller dom andra baristorna från att sköta sina jobb men han har inte haft så stor koll på hur allting sköts där.
Men igår så var han i cafét hela dagen och hjälpte till och även ett bra tag idag också. Jag tycker ju att det är jättebra att managerna är med och jobbar i cafét, eftersom dom då ser och får känna på själva hur det är att jobba där, och hur pass mycket jobb vi faktiskt har, då direktören verkar anse att vi inte gör ett skit.

I alla fall, strunt i det, att man gör ett ouppskattat stressigt jobb får man väl leva med, det jag ville komma till var det här, att den här killen som alla ansvariga var förbannade på igår för att han inte dök upp, och som jag även hörde skulle få sparken, eller till och med redan fått sparken, av en annan anställd, kom till jobbet idag.

Och som om ingenting hade hänt, så bossade han på precis som vanligt!

Och jag blir så förbannad, att han bara kan komma och gå lite som han vill på jobbet, och dessutom bete sig som att han fortfarande är bättre än oss andra där. Det är som att han är ovärderlig där, precis så beter han sig och pratar med oss andra med ett sånt tonfall.

Jag bara kände, ett flertal gånger idag då han höll på och styra och ställa och tillrättavisa oss andra för småsaker som han själv skiter i, att jag bara ville snäsa av honom. Vem fan tror han att han är egentligen?

Sen blir jag mer förbannad på dom ansvariga, varför gör dom ingenting för?! Varför låter dom honom hålla på såhär, hur många chanser ska han få egentligen innan dom verkligen sparkar honom?

Men ja, det märktes ju en annan skillnad på han idag, nämligen att han stod i kassan nästan hela sitt pass, och var väldigt trevlig mot oss andra då vi skötte vårat jobb på ett enligt han tillfredsställande sätt.
Men, ett annat problem, är ju att han fortfarande inte klarar av stress, då jag exempelvis försöker ta beställningar i förväg för att snabba upp allting, dels för oss så att vi får mer tid till att gör annat, men framför allt för att kunderna ska slippa stå i kö och vänta onödigt länge, så blir han sur och anser att jag gör fel. Att man inte behöver göra så då det inte är så många kunder.
Men jag kan ju inte förstå varför man ska låta dom stå och vänta onödigt länge bara för det...

Sen så kan han helt plötsligt bara sticka iväg och göra allting själv också, även fast det står folk och väntar och det redan står någon och gör den beställningen.

Jag är glad egentligen, att han har förmiddagspassen, och slutar alldeles innan den värsta rusningen kommer, för att jobba med han under stress är riktigt jobbigt.

Sen är jag glad för att han har dom passen, eftersom det då innebär att jag inte behöver jobba med han så många timmar per dag=)

Men ja, har jag tur nu, så kommer managerna och direktörerna verkligen att ha det där mötet som jag hört dom snacka om flera gånger, och att allting om den här killen verkligen kommer upp till ytan då, och att han får sparken tillslut.

Man kan ju inte bete sig hur man vill heller, det borde finnas en gräns och den bör vara på samma nivå för alla anställda och då den gränsen är nådd - och den borde ju han ha uppnått vid det här laget - så ska man fanimej få sparken!

Krångel som gör en less...

Var till banken idag igen, den här gången för att fråga dom hur jag ska gå tillväga för att få ut min lön som jag nu får per check.

Och svaret jag fick gjorde mig så less och irriterad, eller ja, det var väl inte svaret i sig, utan på bankkillens och dom andra väntande kundernas gehör på min situation.

Han sa alltså, att jag kan inte göra ett skit med mina checkar, förräns jag kommit hem till Sverige. Jag måste alltså till min egna bank för att kunna sätta in pengarna på mitt svenska bankkonto. Inte så knepigt egentligen, då man tänker efter, men efter alla turer och krångel och djävulskap som jag hittills varit med om, så var det som droppen.
Då jag vet att jag inte kan komma hem förräns om månader heller...

Ja, angående reaktionen från dom andra på banken, så var det en kille som fällde en kommentar på franska till bankkillen, som jag inte hörde riktigt, men tydligen så var det någonting roligt, då han började skratta efteråt och bankkillen flinade stort åt han, det fanns en tredje kille där också, som även han skrattade åt hela situationen då han fick klart för sig vad mitt problem var.
Bankkillen var som brukligt fransk, ohövlig och ointresserad av att besvara mina frågor på ett sätt så att jag kunde förstå, och ovänlig.

Allt detta gör mig så frustrerad, för jag vet inte ens om det kommer att funka med att jag åker hem till min bank heller, jag vet inte om man kan sätta in pengar från en utländsk check eller hur man gör...Så på måndag, så ska jag prata med dom på kontoret, och säga åt dom att sätta in min lön på mitt svenska konto hädanefter, och kolla om dom inte kan sätta in lönerna jag fått hittills på samma gång...Jag har ingen aning om ifall det går, men man måste ju fråga iaf.

Ja, och så har jag handlat saker till att baka semlor nu också, saknar bara jäst och florsocker, men det tar jag en annan dag. Som imorgon t ex.
Sen på tisdag, då jag är ledig, så blir det storbak=)

Nä nu räcker det!

Herregud, ALLA skriver om semlor nu dom senaste dagarna...

Kan ni inte bara sluta nu, snälla?!

Vill ju också äta semlor nu ju, men tror ni att sånt finns i det här landet eller?? Jag har då inte hittat några än...=(

Fast iofs, på fredag så är jag ju ledig, så man kanske skulle pröva på att göra själv...Hmm...

Det tåls att tänkas på, måste jag erkänna, för jag har ju en ugn, och ska ändå till ett större varuhus där dom har det mesta i matväg på fredag så...=)

En dag på svensk mark

Idag, på min andra lediga dag denna vecka, så tog jag en sväng till närmaste IKEA-varuhus här i Paris.

Jag var mest ute efter den svenska maten som jag hört rykten om att dom säljer där...men det blev att jag tog en lång tur inne i varuhuset också. Och köpte lite grejer som jag var i behov av.

Faktiskt.

Ja, det var väl inga direkt stora prylar, köpte en osthyvel så att jag slipper köpa färdigskivad ost som är mycket dyrare än vanlig hårdost, en vit handduk som jag ska använda då jag färgar håret, ska köpa hårfärg på fredag då jag har min tredje lediga dag denna vecka, så förhoppningsvis hittar jag en bra färg så att jag kan få samma blonda nyans i hela håret. Just nu ser det skit ut rent ut sagt, med mörkt ofärgat hår i nacken, nån slags mix på blond och mörkblond hår bak, och så blond fram med lite röda inslag i längderna(fortfarande!).

Ja, helst hade jag velat klippa till det också, jag vet inte om jag sagt det, men han jag bodde hos förut var ju frisör, och jag lät han klippa mig en gång, och nu ser det ut som att jag låtit en femåring gått lös med en plastsax därbak. Han kunde verkligen inte klippa hår.

Men, det är fortfarande för kort enligt mitt tycke, så får hålla mig med det ett tag till, och hoppas på att längderna blir mindre framträdande då allt får samma blonda nyans, så får jag klippa till det sen då jag fått lite längd på det.

Senare så köpte jag en hudlotion och en handkräm, som jag var i starkt behov av nu, mina krämer är slut eller börjar att ta slut, och jag hittade typ, världens största tuber med lotion och kräm på IKEA. Till ett väldigt bra pris också.

Det var väl det jag inhandlade, men kollade även på andra saker samtidigt, och som vanligt blir man ju helt sjukt sugen på att inreda och köpa nytt och göra om...Problemet är ju bara att jag inte har någonstans att göra allt detta i, då jag för stunden egentligen inte har ett riktigt "hem"...

Sen så hitta jag lite grejer som jag hade velat köpa, som presenter till vissa därhemma, men det känns lite skumt och onödigt faktiskt, att köpa grejer på IKEA i Paris, till mina nära i Sverige.
Dom kan ju bara åka till närmaste IKEA hemma och köpa samma sak, fast säkerligen billigare.

Så, det var inte så kul det heller...

Jag är verkligen skitdålig på att hitta på presenter, jag vill ju liksom köpa någonting som dom vill ha, eller behöver, eller som passar dom och allra helst ska det ju vara någonting som dom inte kan få tag i hemma, så blir det ju som mer speciellt, om det är något som man bara kan få tag i här i Frankrike men hur stor är den risken då?

Ja, och sen ännu en sak, så ska det ju helst vara litet billigt och lätt också, så att jag får med mig det i packningen, och icke skrymmande helst.

Ni märker ju hur utbudet snabbt minskas.

Just det, min dag på IKEA var det ju...

Ja, efter att jag kände mig klar med shoppandet och drömmandet om ett nytt fräscht hem, så fikade jag en kopp cappuccino med daimtårta, sen tog jag en tur i det beryktade IKEA Food....

...Där dom hade nada.

Det fanns just ingenting av direkt värde för mig där, det fanns köttbullar och potatismos, lingon-blåbär- och hjortronsylt, kaffe och en massa fikabröd, som dammsugare, mums-mums, prinsesstårtor, daimtårtor och en massa annat sött. Och jag har satt upp en regel för mig själv att inte äta eller köpa några sötsaker eller fikabröd då jag inte är på jobbet. Typ.
Jag äter ju så mycket såna sötsaker och onödiga grejer från jobbet, så jag behöver liksom inte köpa någonting själv på min fritid, för gör jag det kommer jag garanterat väga 100kg innan jag slutar och åker hem.

Men självklart så måste jag ju skärpa till mig lite på jobbet också, och inte äta så mycket sötsaker och enbart dricka svart kaffe eller te...Det går framåt måste jag säga, men jag vill ju helst ta mig till ett gym också, och träna på kvällarna, men det är ju på tok för dyrt=(

Jag hade väl som smått tänkt köpa marabouchoklad där, eller vit choklad om dom hade det, men det hade dom inte, och marabouchokladen var lite för dyr så snålheten har räddat mig från onödiga kalorier än en gång!

Så ja, det var väl det om min onsdag...På kvällen då jag kommit hem, så tog jag itu med min tvätt, hade tagit hem alla mina arbetskläder så tvättade dom med min jacka, som började få en grådaskig ton över sig...Jag har ju använt den hela hösten och vintern utan att tvätta den en enda gång, och den har legat på skitiga golv och på marken och dyligt ett antal gånger, så det var dags.

Jag hade aldrig använt maskinen här, så jag frågade den andra inneboende, koreanskan, hur man gjorde med just den här maskinen. Jag har ju sett henne tvätta minst 3-4 gånger under den senaste veckan så jag antog att hon visste hur man gjorde.

Men likt förbannat så visar hon mig fel, så jag häller pulvret i fel fack, så jag tvättar allting utan tvättmedel, med bara 40-graders vatten...

Javisst, jag tyckte ju att det verkade lite knepigt, med pulvret för huvudtvätten i det minsta facket, men som sagt, hon hade ju använt maskinen senast idag så jag antog att hon visste hur man gjorde...

Ja, det ser då rent ut iaf, och det var ju just inget som var sådär jätteskitigt, jobbkläderna är det ju mest intorkad grädde och mjölk på, med inslag av chokladpulver, så dom behöver man egentligen bara skölja under varmt vatten så är dom rena. Värre var det med t-shirtarna vi använde i början, dom började lukta unket och svett redan efter två dagar.

Och jackan ser ren ut också.

Så less...

Idag var jag till banken. Igen.
Jag har ju försökt förut med att öppna ett franskt bankkonto, men första gången, så hade jag ingen fast adress, utan bodde på hotell. Andra gången, så väntade jag, eftersom jag visste att jag ändå skulle flytta efter en kort tid.

Tredje gången, så kunde jag inte öppna ett konto, för att jag fortfarande var i försöksperioden på jobbet.

Vad har det med saken att göra egentligen? Måste man ha ett fast jobb för att kunna öppna ett vanligt bankkonto i Sverige också?

Iaf, fjärde gången, idag med andra ord, så fick jag veta ytterligare en sak. Att jag inte kan öppna ett bankkonto om jag bara planerar att stanna ett par månader.

Bankkillen undrade hur länge jag hade planerat att stanna här, och ja, jag är ju inte själv helt hundra på hur länge jag ska stanna, men jag sa till sommaren iaf, juli.
Så det gick inte för sig det heller, eftersom det bara är 5 månader tills dess, och alltså för kort tid för att få öppna ett bankkonto.

Men han berättade för mig att det ska gå att föra över min lön till mitt svenska bankkonto, så imorgon ska jag gå dit igen, och ta med mig mina lönecheckar så får dom visa mig hur jag ska gå tillväga med det. Sen på torsdag, om jag får tid, så ska jag fråga dom på kontoret om dom inte kan sätta in min lön direkt på mitt svenska bankkonto, eftersom han bankkillen sa att det också skulle gå utan problem.

Men jag blir ändå så jäkla less, för nu så kan jag inte köpa ett mobilabonnemang, eftersom dom inte godkände utländska bankkonton, och då måste jag fortsätta med att köra med kontantkort...

Jag kan inte förstå varför dom ska göra det så himla krångligt, herregud, jag är ju ingen flykting heller, utan har en fast tillsvidareanställning och så är jag europé, och ändå så ska det vara så jäkla svårt och jobbigt att skapa sig ett liv här...Om man nu inte har bestämt sig för att verkligen bosätta sig här i år framöver då vill säga. Då är dom nog mer tillmötesgående.
Men iaf.

Ja, och en annan sak.

Kvinnan som jag bor hos, har ju som sagt en son och en dotter. I förra veckan då jag just flyttat in, så undrade sonen om inte jag ville prata engelska med honom, så att han får träna den, dom lär sig ju inte så mycket engelska här i skolan verkar det som. Så ja, jag tänkte väl som så, att han ville att vi skulle prata engelska istället för franska med varandra, och det är väl ok, ibland så kan vi ju göra det, men inte hela tiden.
Men nu så kom det väl fram mer, att han vill typ att jag ska hjälpa han med grammatik och sånt, ha som lektioner i engelska med han, och så ska han lära mig franska bättre.

Jag är ju inge bra på grammatik eller liknande alls, jag lär mig ju genom att praktisera, använda språket, sen hur det ser ut grammatiskt har jag ingen stor koll på...

Så nu igår kväll, så kom han med en hel drös läroböcker på engelska, nybörjarböcker och grammatikböcker och sånt, och jag har ingen aning om vad jag ska göra med dom. Jag har kollat lite snabbt i dom, och det är ju väldigt enkla saker, sånt som man får börja med i sexan vet ni, att lära sig att benämna saker rätt, singulier och pluriel osv.
Jag har ingen aning om ifall jag ska läsa dom där, och exakt vad han vill lära sig mer av...Jag vet iaf, att det jag behöver hjälp med i franskan, det är ju att få ett mer vardagsflyt i språket, för nu så är det jättemycket uttryck och ord som jag inte förstår, men som alla fransoser använder jämt och ständigt. Bara att få hjälp med att fatta vad dom menar, liksom. Sånt står det ju ingenting om i ordböckerna eller i mina franska papper från då jag pluggade i somras.

Men ja, vi skulle väl göra det ikväll, så ska kolla med koreanskan ifall hon vill vara med också, så slipper jag dra lasset själv, hon är ju väldigt bra på engelska och vill verkligen ha hjälp med franskan så jag fattar inte varför han inte har frågat henne om hjälp innan jag flyttade in.

Ja, på tal om henne, så har hon fått ett jobb nu, i ett kök. Jag antar att det är i en koreansk restaurang...Men kul för henne, att få komma in i jobblivet här, hon är ju en sån som verkligen vill stanna och bo här i flera år till, så jag hoppas att det kommer att gå bra för henne.

söndag natt

Min rumskamrat pratar med sig själv på koreanska. Ganska så ofta faktiskt. Så ofta att jag ibland har varit övertygad om att hon pratat i telefon, men det har visat sig senare att hon inte gjort det.

Hon är lite skum ibland.

Bland annat, så tror hon att hon inte har fått något jobb än för att arbetsgivaren inte har gillat henne personligen, eller för att hon inte är tillräckligt söt.
Som att det berodde på någonting sånt personligt att hon inte har fått en fast anställning än.

Inte av den enkla anledningen att hon faktiskt knappt kan prata franska överhuvudtaget.

Eller att hon kanske inte har rätt slags arbetserfarenheter för jobbet, utan hon tror att det beror på hennes utseende.

Sen så avbryter hon mig hela tiden då jag pratar om någonting med henne, och börjar prata om någonting helt annat, som inte alls har med saken att göra. Sjukt irriterande.

Det är faktiskt en sak som jag verkligen inte gillar, folk som avbryter andra då dom pratar för att börja prata om någonting helt annat. Som att det den första personen snackade om var helt ointressant och ovidkommande.

Ja, vi får väl se hur det här utvecklar sig.

Jag pratade med min mamma igår, och imorgon kväll ska jag försöka ringa till min mormor. Jag hade tänkt ringt henne ikväll, men vi hade nya stängningstider på cafét, och dessutom så jobbade jag över så det blev så sent innan jag kom hem, och just då så var telefonen redan upptagen, så det blev för sent helt enkelt.
Imorgon så slutar jag ju visserligen 19 igen, men eftersom det var jag som tog ut varorna för imorgon idag, så kommer jag inte att behöva göra det imorgon, eller så kan jag göra det tidigare, eftersom det är måndag och därför mindre kunder än på helgerna.

Jag tror att det kommer att bli bra, med dom nya öppettiderna. Jag är inte riktigt säker på exakt när vi öppnar, eftersom jag alltid har haft eftermiddags-och kvällspassen, men jag tror att det är 8-9 någon gång, sen så har vi öppet till 19.00 nu, med start idag.

Visserligen så kände jag av stressen mer, eftersom det är på eftermiddagarna som vi har mest kunder och vi hinner verkligen inte med alla som vill fika hos oss, men nu så har vi alltså en timme extra på oss, och det lugnade inte ner sig förräns 18.40 ungefär.

Vi sålde varor för närmare 2000€ idag, och då vet jag också att det var krångel på morgonen eftersom killen som skulle ha öppningen inte dök upp förräns efter 14, och den andra baristan som började efter honom började vid 10, så vi hade inte ens öppet full dag med full bemanning, och ändå så sålde vi så mycket, 20 000kronor....Helt sjukt.

Ja, förövrigt så kan ju nämnas att killen som kom 6 timmar försent är samme kille som jag snackat om förut, översittaren med stort ego och som anser sig vara bättre och av högre rang än oss andra. Det här är även andra gången som han sover över, och inte dyker upp i tid då det är han som haft öppningen...Managern var inte glad på han, det kunde tillochmed jag fatta, av det lilla jag hörde från deras konversation om saken.

Jag undrar hur detta kommer att arta sig, med tanke på hur oansvarig han faktiskt är, och hur mycket han faktiskt slarvar och lattjar på jobbet, han är väldigt oseriös av någon knepig anledning, med tanke på hur han älskar att styra och ställa, och vill vara den som bestämmer över alla hela tiden.
Och den senaste tiden så har han varit väldigt ointresserad av att jobba i cafét också, han har jobbat i köket ganska ofta, och går oftast runt och tar beställningar vid borden, även fast det är fullkomligt onödigt, då vi i princip jämt har en lång kö till cafét, på restaurangen på l'Opéra så fick ju iaf jag lära mig, att man gick runt och tog bordsbeställningar mest för att ha någonting att göra, och för att driva upp försäljningssiffrorna. Men här så behövs inte det, då vi har i genomsnitt ett sälj per minut på eftermiddagarna.

Han gör det nog mest för att det är lugnare att gå runt bland gästerna, plocka lite brickor och torka av borden då och då och fråga om någon vill ha en kaffe här och där, än att faktiskt stå i cafét och jobba, där det är hög stressnivå konstant. Som jag redan nämnt, så hanterar han inte stress så värst bra...

Men iaf, tillbaka till öppettiderna, så kommer jag ju inte att ha stängningen mer, då vi stänger 19.00, och mina arbetstider sträcker sig aldrig senare än dess. Så nu blir det bara för mig att stämpla ut vid stängningsdags, och slippa städa och rengöra och fixa med allt.

Eller ja, slipper och slipper, det gör man väl aldrig riktigt, men jag slipper ha det överhängande ansvaret över stängningen, som jag haft tills nu.

Ja, det var väl allt för nu, är trött och ska gå och lägga mig, så kommer inte på vad jag mer ska skriva om...

Här bor jag

det här är korridoren på min våning dit jag har flyttat nu i veckan. Visst ser det ut som på hotell va?

Jag bor allra längst bort till vänster, ifall ni ska komma och hälsa på.

Det var typ det jag ville ha sagt just nu...

Ledighet

Idag så kollade jag upp lite noggrannare med hur det går till att ta ledigt på jobbet, och hur många dagar jag kan ta ledigt.

Jag hade som planerat att åka hem över midsommar, dels för att jag inte trodde att det var möjligt för mig att ta ledigt tidigare, dels så känner jag inte att det är någonting direkt speciellt nu innan midsommar just.
Så nu då jag frågade chefen, så fick jag följande information:

Jag skriver ner den period jag vill ha ledigt på en lapp, och lämnar den sen till honom.
Och så kan jag vara ledig 13 dagar i juni, det var någonting med att man samlar på sig lediga dagar från då man har börjat jobba, visserligen så har jag ju inte jobbat så länge, men jag tycker ändå att 13 dagars obetald ledighet efter att ha jobbat 30-35 timmar per vecka sen mitten på november är lite väl snålt...

Men, jag tar det som erbjuds, dessutom så tror jag inte att dom räknar in helgen i dom här 13 dagarna, så om jag planerar det bra så kan jag vara ledig i 17 dagar sammanlagt, jag ska dubbelkolla det med han imorgon, och lämna in ledighetsansökan då. Jag hoppas att han jobbar imorgon nu bara, visserligen så är det helg, men restaurangen stänger ju inte för det så...

Och nu har jag fått min nya säng också, en helt ny...=)

Ja, visserligen så är det ju en sån här reservsäng, som man kan vika ihop, men den är helt ny och fräsch, med en tjock hård madrass, och så slängde vi på två tunnare madrasser också, som är mer barnmadrasser...Så nu hoppas jag att jag ska få sova gott=)

Viktiga saker som händer just nu

Igår kväll, då jag snöt mig vid två tillfällen, så vart jag helt yr och fick ont i huvudet och öronen. Jag kunde varken stå upp eller sitta rakt, utan fick sitta med huvudet mellan knäna i flera minuter i väntan på att tjockheten i huvudet skulle lätta.

Det kändes som då man snurrar runt runt i alldeles för hög fart i alldeles för många varv, huvudet ville bara ligga på golvet.

Väldigt viktig information här serni.


Idag blev jag ännu mer irriterad på killen på jobbet. Han härmar mig jämt, vilket är så jäkla irriterande och så känns det som att han förlöjligar mig. Och jag kan inte fatta varför han håller på så...Dessutom, en gång, så sa han åt mig att göra en grej, jag svarade ok, visst.

Sen säger han åt mig att repetera det han sa!

Det är inte första gången han gör det heller, utan han beter sig ibland som en språklärare mot mig, och inte av den schysta anledningen att han vill hjälpa mig med franskan, utan för att han vill peka ut att jag säger att jag fattar, fast jag inte gör det.

Visst, ibland så har jag inte fattat, och bara svarat ok ändå, men det har berott på att jag blir så irriterad på mig själv, för trots att personen sagt samma sak 3-4 gånger och jag fortfarande inte fattar, och dom fortfarande använder samma ord, så blir man less på hur lite man faktiskt kan av det här språket.

Det kunde ju underlätta om fransoserna kunde lära sig att använda andra ord också, men det verkar dom inte kunna alls.

Men ja, iaf, idag efter att han bad mig att repetera det han sa, så svarade jag ju, eftersom jag hade fattat vad han ville ha sagt, och vad han ville att jag skulle göra, men på någon jävla vänster, så fick han mitt svar att låta fel...Jag visste vad han sa, och jag sa det till honom också, och ändå så besvarar han det med att påstå att jag fattat fel, fast jag inte hade gjort det.

Jag blir bara så less, och trött på honom, och det värsta är, att jag inte känner mig hemmastadd i cafét heller då han är där, jag vågar helt enkelt inte jobba som vanligt och göra de saker som jag vet måste göras för stunden, för jag bara förväntar mig att han ska skälla ut mig och peka ut alla fel jag gör och att det jag gör är fullständigt onödigt eller i fel ordning eller på fel sätt...

Idag, så såg jag att vi hade fått in nya varor till cafét, eller jag tror att dom började med dom i tisdags, eftersom några av sakerna "gick ut" idag, enligt våra regler.
Det var alltså 4 nya sorters patisserier, en chokladflan(en flan har jag fått lära mig nu, enligt min fransk-svenska ordbok, kan liknas vid en vaniljpaj), macaron med karamellsmak (macaron...Har ingen aning om hur man ska förklara det, eftersom jag inte stött på dom i Sverige, men det är en liten biskvi, med kräm i, och så finns dom typ i alla sorters smaker, pistasch är min favorit), tartelette med choklad-noisettesmak(alltså en minipaj rätt och slätt) och cappuchinomuffins med små chokladbitar på.

Idag så har jag prövat på alla, förutom tarteletten, och jag måste ju säga att det inte smakade mycket cappuchino av muffinsen, chokladflanen var betydligt mäktigare än den vanliga vanliljflanen(hur nu det kan gå till) och fick ont i magen efter en halv bit. Macaron med karamellsmak var väl inget speciellt egentligen...

Och nu så ska jag lära min hyresvärds son att prata engelska. Det ska väl bli intressant, han är 19, och ja, själv så kunde man ju ta sig fram med engelskan i den åldern, man förstod väl rätt så mycket och så, men här så är det inte direkt samma sak. Här kan inte tonåringarna prata eller förstå engelska alls.

Visserligen så kan det även gälla äldre också, allt beror ju självfallet på hur mycket man har pluggat, men dom har ju inte samma kultur som vi, med engelsk tal, mycket engelsk text och musik osv. Vi i Sverige har ju gärna kvar originalspråk och så, men här i Frankrike, så översätts allting jämt.

Vi får se hur det går..

Börjar på ny kula

Ja, igår kväll så stack jag ju alltså, han kom aldrig hem, och jag ville inte stanna där tills efter 22, då sonen till kvinnan jag flyttade till nu skulle komma och hjälpa mig med väskorna.

Så jag tog mitt pick och pack och drog helt enkelt själv.

Och jag måste säga det, jag var faktiskt rädd då jag gick där, och önskade att jag inte skulle möta honom ute på gatan.
Men det gjorde jag inte, istället så stannade en granne till, och erbjöd mig skjuts.

Hela vägen, tvärs över stan.

Ja, jag vet, man ska inte hoppa in i främmande mäns bilar, allt detta har man väl fått itutat i sig sen blöjtiden, men vafan...Jag litar faktiskt på dom flesta fransmännen. Dom är ärliga och hjälpsamma, speciellt då man själv är en skandinavisk skönhet. Oh yeah, I said it.

Så ja, jag kom hit strax innan 21 igår kväll, började packa upp mina grejer och försöka presentera mig för den andra inneboende, en koreansk tjej som mestadels har bott i Ryssland och pratar engelska med en kanadensisk accent.

Det ni.

Hon låg däckad i sin säng, helt trött och sjuk, så vi pratade inte så mycket igår, men hela dagen idag har vi spenderat tillsammans, vi har ätit både lunch och middag tillsammans, kollat på ett avsnitt Gossip Girl och varit och handlat mat. Hon är väldigt trevlig och öppen, och glad.
Men hon kan inte så mycket franska än, så vi håller oss till engelskan för hennes skull.

Och nej, inga arga samtal idag, inte än iaf.

Vilket är lite konstigt, eftersom klockan redan är 21, och idag är det den 10e, då jag annars skulle ha betalat hyran på det förra stället...Och inget samtal.

Men ja, det kommer väl, jag kommer ju inte att svara ändå så.

Nu ska jag bara chilla, kolla på lite serier och sen försöka få en god natts sömn på min provisoriska säng, alltså två soffkuddar på golvet...

The moment of truth

Jag är rädd.

Ikväll ska jag flytta härifrån, för det är jag glad, och lättad.
Men han är inte hemma just nu, och jag har inte pratat med han om det här än, det blev klart nu på eftermiddagen att jag ska få flytta in hos en kvinna ikväll.

Han vet ju visserligen att jag ska flytta, men enligt han så måste jag stanna här tills han har hittat någon annan för rummet, som kan ersätta mig, men såvitt jag vet, så har han inte det.

Han vet att jag har tittat på olika rum, men inte att jag hittat något, och att jag nu ska flytta. Ikväll.

Jag är rädd, för hur han ska reagera.

Han är inte hemma just nu, och jag sitter på helspänn och bara väntar på att höra dörren låsas upp.

En del av mig önskar att han ska komma hem, så att jag kan berätta för honom att jag ska flytta, att jag måste flytta ikväll, annars så kommer jag att förlora det här rummet också, och det vill jag verkligen inte. Jag har redan förlorat ett antal olika tillfällen till annat boende, bara för att jag sagt att jag måste vänta, och inte kan flytta in på en gång.

En större del av mig önskar att han ska vara borta hela kvällen, som han vanligtvis är, så att jag kan smita härifrån utan att han märker någonting. Jag tar hellre ett argt telefonsamtal från han, då jag redan befinner mig på andra sidan stan i en trygg lägenhet, än det där samtalet här, mellan fyra ögon, ensam, med honom.

För jag vet hur förbannad han kommer att bli, han kommer bli lika arg som alla andra gånger som det här ämnet kommit på tal. Jag kan bara föreställa mig hur rasande han kommer att bli, om han kommer hem och ser att jag packat ner allt mitt bohag, och sitter och väntar på att den här kvinnan och hennes son ska komma och hämta mig.

Då vill en del av mig, att det ska bli som en blandning.
Har jag tur, så kommer han hem då han vanligtvis brukar göra det, ikväll vid 22-22.30-tiden, kvinnan som jag ska flytta in hos, tror jag ska komma hit efter 21. Då är hon och hennes son här då han kommer hem, så jag slipper prata med han ensam, och slipper hans vredesutbrott.

Om jag har tur så att säga.

Men, jag vet att han inte kan tvinga mig att bo kvar, det här är trots allt inget fängelse. Det är inget hotell, som han brukar säga, men han har även sagt att det inte är ett fängelse, men ändå så pratar han med mig, som att jag inte har rätten att gå när jag vill.

Han vill inte att jag flyttar ut, förräns han har hittat någon annan för rummet, vem vet hur lång tid det kan ta? Ingen.
Han vill tvinga mig att bo kvar, mot min vilja, tills han hittat någon annan. Jag vet att han inte kan det, men jag har utstått ett par av hans vredesutbrott på grund av den här frågan, då han känner sig sviken av mig, för att jag vill flytta ut.

Jag är rädd, och allt jag vill är att få komma härifrån. Jag vågar inte ringa honom, och jag önskar bara att han inte ska komma hem, så att jag slipper prata med honom.

Vem vet hur han kommer att reagera? För av det jag upplevt hittills, så är han inte riktigt funtad i huvudet, hans humörsvängningar är bland det värsta jag sett.

Jag kan bara föreställa mig hur han kommer att reagera, men han är så ombytlig i sitt beteende, så jag vet inte säkert, och det är nog det jag är mest rädd för, jag har ingen aning om vem han kommer att bli, då jag flyttar ut såhär, enligt han, hastigt.

Men i vilket fall som helst, så kommer jag att flytta ikväll, till ett nytt rum, på andra sidan stan. Ett rum som jag ska dela med en koreansk tjej, i en lägenhet med sammanlagt 5 boende.

Jag hoppas det går vägen.

Ny vecka igen

I lördags kväll, då jag var på väg hemåt ifrån tåget, så såg jag en råtta springa förbi på gatan framför mig.

Då pratar jag inte om nån liten gårdsmus som man kan se titt som tätt hemma, utan en riktig stor brunråtta, såna som förr i tiden spred pest och andra hemska sjukdomar. En sån, jättestor.

Han sprang förbi knappt två meter framför mig och försvann i nästa krön, så jag hann bara reagera över att det var någonting som rörde sig där, innan det var borta.

Men ändå, jag har aldrig sett en sån stor råtta livs levande i frihet förut, allra minst mitt inne i ett tätbebyggt område.


Igår kväll så var jag och kollade på ett rum, det här var i samma område som ett annat rum jag kollat på låg i, lite skumt faktiskt.
Det här rummet är billigare, men då delar jag lägenheten med en kvinna och hennes son och dotter, plus att jag delar själva vardagsrummet med en koreansk tjej, jag vet inte hur gammal hon är, men hon studerar iaf, och söker jobb, så hon är antagligen i samma ålder som mig.

Alltså, dela ett rum, i en lägenhet med sammanlagt 5 pers blir det då...Vad tror ni om det? Är det någonting att satsa på, eller ska jag vänta och chansa på någonting bättre?

Jag ringde på en annan annons tidigare idag också, som jag ringt till förr en gång, en självständig studio för samma hyra som det här andra rummet. Nu var det inte ledigt längre, hon hade hittat en annan...

Så. Himla. Typiskt.

Det har inte kommit in några nya annonser på hemsidan, och har inte hört någonting mer från dom andra som jag varit i kontakt med heller, så jag vet inte...Jag ska tillbaka till svenska kyrkan imorgon iaf, och kolla ifall det kanske har kommit in något nytt där den senaste veckan.

Men jag tror att det är dött, jag vet inte om jag vågar chansa och vänta heller. Väntar jag för länge så kommer jag att mista det här delade rummet också, och då kanske jag tvingas bo kvar här ännu en månad, och ännu en efter det...

Ja, jag vet inte, jag har tills imorgon kväll på mig att bestämma mig, sen så måste jag ringa och ge besked till den här kvinnan, har jag tur så håller hon rummet öppet för mig tills dess iaf, ifall jag nu bestämmer mig för att flytta dit.


Idag på jobbet, så var det väldigt lugnt. Det är som vanligt det, på måndagar är det knappt några alls som kommer och fikar, eller äter, i restaurangavdelningen.
Så, det var jag och en av dom nya killarna, den bättre av dom, som jobbade tillsammans fram till 18.00, då vi stänger och han slutade idag, eftersom det var så lite folk, så bestämde vi oss för att börja servera allting "to go" efter 17.00 typ, och tjugo i sex så började vi städa och rengöra maskinerna och ytorna, och så började jag som smått att plocka ihop det vi hade i vitrinen. Jag gjorde en snabb ihopplockning av patisserierna, jag bara lät allting vara på assietterna och plastade om dom, sen slängde jag in allt i kylen, så var det klart. Jag engagerade mig inte ens i att gå ner och tina upp de saker som jag visste att vi hade behov av, som fler muffins och brownies, men jag tänkte, jag har redan varit nere i frysen en gång idag, och så hade jag skickat Patrick, den andra killen, en gång också men då glömt bort att skriva upp dom grejerna också.
Dessutom, så jobbar jag inte imorgon heller, och det är tisdag, så antagligen är det inte så stor rusning då heller, så dom hinner tina upp det som dom har behov av imorgon då dom öppnar.

Efter att Patrick hade slutat, så skickade jag efter våran "värdinna", hon är som en alltiallo så att säga, hon är överallt och gör allting, och går runt i lite finare kläder än vi andra, så hon kan göra allting typ. Ja, inte på grund av hennes klädsel alltså, utan för att hon har blivit tränad i att kunna göra och vara överallt. Så hon kom över, och hjälpte mig att städa, och huvudanledningen till att jag skickade efter just henne, var att jag slutade 18.30 och att göra stängningen med någon av dom som vanligtvis jobbar i McDo, i köket eller i kassan där, dom vet inte hur man gör stängningen i cafét, det är helt omöjligt att bli klar i tid då man hela tiden måste leda dom i allting som man säger åt dom att göra. Värdinnan, däremot, har gjort stängningen ett flertal gånger i cafét, så hon vet ju hur man rengör allt och vart allting ska vara och så.

Detta var första gången som jag lyckats göra klart stängningen i god tid innan 19.00 också, 18.41 stämplade jag ut, och så fort har jag aldrig gjort en stängning förr=)

Jag tror, eller ja, jag är ganska så säker på, att det beror på att vi inte hade just några kunder alls på slutet, och att vi inte hade så mycket patisserier heller, och att vi faktiskt började med stängningen tjugo minuter innan vi faktiskt brukar stänga. Plus att vi gjorde allt i slutet för avhämtning, så vi slapp detta evighetsflöde med disk som alltid droppar in ända fram till sista sekund.

Jag är faktiskt riktigt stolt över mig själv, visserligen så fick jag ju jobba över 11 minuter, men det är bättre än att sluta, som man annars gör då man har stängningen, långt efter 19.00..


Ja, det var väl litegrann om vad som hänt häromkring på slutet. Alltså inte mycket.

Nu ska jag sätta mig och kolla på Greys Anatomy, som jag börjat se från början, jag har kommit till tredje avsnittet i tredje säsongen, så det går framåt, och det är betydligt roligare att se en sån serie från början, då man inte har hängt med så mycket i slutet.

Sjukt.

Det är segt just nu, jag har gått och blivit förkyld.

Lock i öronen, uppsvullen smärtande hals, total igenkorkning i näsan, rödflammig och helt seg i skallen eftersom jag inte kan få ordentlig sömn.

Det mesta känns segt och tröttsamt just nu, jag är trött och orkeslös och går omkring och nyser mest hela tiden.

Jag som aldrig brukar nysa pga en förkylning.

visserligen så får jag aldrig lock i öronen heller så, detta är en ny upplevelse för mig...

Så, jag försöker ta mig igenom arbetspassen, dricker hett te och saknar honung till det.
Med socker blir det helt enkelt inte samma sak.

Jag återkommer med uppdatering då det finns något speciellt att uppdatera er med, än så länge är det bara lugn vardag. Ja, förutom idag då jag började jobba, så fick jag först stå och göra iordning drickorna i restaurangen, men det ansåg inte dom högsta hönsen - som för första gången på veckor var där - passade sig, eftersom jag hade en McCafé-skjorta på mig, så skulle det kanske se konstigt ut...Ja, lite skumt tänkande där jag vet, men det är inte jag som bestämmer, så istället fick jag gå runt och torka bord och sopa golv.

Bra där.

Imorgon så ska jag gå till apoteket, och köpa nässpray för min näsa och jag är inte dom bästa kompanjonerna för tillfället. Den är helt igentäppt, snorig och så svider det och bränner så förbannat då jag försöker andas, vilket jag är beroende av mest hela tiden. Den går inte att snyta heller, hur mycket jag än tar i.

Vi får se hur jag tar mig igenom det här, man tycker ju att en förkylning inte ska vara så farlig.

Eller?