Nu har hon anlänt, brasilianskan som jag numera ska dela mitt rum och liv med. Eller ja.
Hon verkar än så länge väldigt trevlig och öppen, men jag har blivit lurad förr av första intrycket så vi väntar med domen några veckor.
Hon har bott i Lyon innan, och kommit till Paris för att göra sin praktik, hon studerar mode om jag fatta allting rätt.
I Lyon så har hon bott i kollektiv, så hon är van vid att dela hushåll och fritid med en massa andra, och hon har - som det verkar än så länge - en ganska avslappnad syn på mitt och ditt. Hon bryr sig exempelvis inte om ifall vi tar av hennes mat, lånar hennes grejer och sånt, bara man frågar innan. Precis som jag, jag anser ju att det är det fina med att bo i kollektiv, att om man exempelvis har glömt att köpa mjölk, så finns det vanligtvis någon annan som har som man kan låna av, och därav slippa springa till affären eller vänta tills nästa gång man har tillfälle att handla.
Hyresvärden berättade för mig hur det gick för koreanskan att flytta ut också, tydligen, så hade det kommit fram då att hon inte alls hade någon biljett, eller att den biljett som hon köpt är för ett flyg som går på fredag. Jag minns inte riktigt, men i alla fall, så bor hon numera i hostelet som vi bor granne med. Hyresvärden hade hjälpt henne med packningen dit, och turligt nog så fanns det ett rum kvar som hon kunde hyra tills fredag. Gråtit och ställt till en scen hade hon tydligen gjort i receptionen också pga allting.
Ja ni, intrycket som jag har fått av denna flicka, eller kvinna snarare, hon är ju trots allt 31, är att hon inte kunde planera ett skit. Att se längre än till nästkommande vecka verkade inte finnas i hennes värld. Då det var hon som ville flytta ut, det var hon som inte sa ett skit till någon av oss att hon inte hade hittat något nytt boende, hon ansträngde sig inte så värst mycket heller för den delen för att hitta någonting nytt, och det var hon som faktiskt sa att hon köpt flygbiljett hem, men som det verkade nu så hade hon inte planerat in det väldigt bra heller.
Jag minns att hon sa i förra veckan, att hon behövde någon extra dag, det skulle då alltså ha varit fram till fredag, men den nya tjejen skulle ju flytta in idag, så det fungerade ju inte.
Sen, en annan grej som hon antagligen inte hade planerat så bra, eller så hade hon bara en jäkla otur med det, det var ju att hyresvärden ville ha ersättning för nyckeln och nyckelbrickan som hon tappade bort, plus för väggen som hon gjort märken i, allt på sammanlagt 60€. Då koreanskan lyckades pricka in det så bra, att hon tappade bort plånboken med nycklarna, så hade hon alltså inga pengar eller något kort för att kunna ge pengarna till hyresvärden. Hon sa därför att hon skulle gå till sin ambassad och be om pengar, hon var ju tvungen att gå dit för att fixa med passet också som hon blivit av med på samma gång.
Men varje dag, i en veckas tid, så sa hon, jag fick inga pengar idag, du får dom imorgon. Varje dag sa hon så, du får pengarna imorgon. Jag kan ju förstå att tålamodet hos min hyresvärd tröt, då koreanskan kom hem i måndags kväll, och hade handlat mat och vatten, och sa att hon inte hade fått pengar den dagen heller från ambassaden, men imorgon...
Hon hade alltså haft lite pengar på sig, och det hade hon köpt mat av, istället för att betala av litegrann på skulden. Så att hon iallafall hade kunnat visa att hon brydde sig om att betala av den överhuvudtaget.
Det var ju då det blev ett stort bråk här hemma, då min hyresvärd ville ha några grejer av koreanskan istället. Först, som garanti, hon skulle ta några av hennes personliga tillhörigheter tills hon betalade av skulden, annars så skulle hon ta dom grejerna som ersättning. En grej, en riskokare, gick koreanskan med på utan problem, hon skulle inte ha kunnat få med sig den ändå så. Men sen, så ansåg ju inte hyresvärden att det var tillräckligt, så hon ville ha en vattenkaraff också, en karaff i plast med ett vattenfilter i, väldigt populärt härnere då dom anser att vattnet är för smutsigt att dricka. Den ville inte koreanskan ge henne, så det utbröts nästan handgemäng emellan dom två. Koreanskan ville ju inte ge karaffen eftersom hon ansåg att det var stöld, men om hon hade betalat skulden så skulle hon ju ha fått tillbaka den, så jag antar att hon redan i måndags kväll visste att hon inte skulle kunna betala för allt.
Hyresvärden har inte nämnt det än, men jag antar att hon inte har fått några pengar av henne överhuvudtaget.
Så, nu börjar vi ett nytt kapitel härnere, den här veckan, eller i nästa vecka, så ska jag få mitt carte bleue, och med en ny roomie som än så länge verkar riktigt schyst, så får vi hoppas att det kommer bli bättre hädanefter.
onsdag 31 mars 2010
Mer förändring
Sitter i Svenska Kyrkan idag, satt hemma precis hela dagen igår, orkade inte göra någonting så satt och spelade och kollade på serier, kikade tillbaka på gamla inlägg som jag skrev nere i Montpellier också, minnena...
Men iaf, idag så ville jag inte sitta hemma, då alla i familjen verkade vara lediga idag och var hemma, plus så håller koreanskan på att flytta ut just nu. Eller ja, hon har nog lämnat lägenheten nu vid tvåtiden och är på väg mot flygplatsen för att bege sig hem till Korea.
Ikväll så anländer min nya roomie, vid 18-tiden skulle hon flytta in. Det blir en brasilianska den här gången. Jag hoppas att detta kommer att fungera bättre för jag orkar inte med fler duster just nu känns det som.
På tal om fler duster ja, så insåg jag efter allt liv som min hyresvärd ställde till med angående en vägg som koreanskan har "förstört". Visst, hon hade tejpat upp en karta på väggen, och då man tejpar upp saker på tapet, så blir det ju självklart märken. Så hon ville ha 20€ eftersom hon nu skulle bli tvungen att tapetsera om den delen av väggen.
Jag insåg, att då jag kommer att flytta ut, så kommer det antagligen att bli samma liv om väggen där jag har sängen ståendes nu. Det är som svarta skuggor på en del av väggen, sen så är det ett skrapmärke där också, med lite grönfärg i, sen så är det ett svart streck alldeles brevid.
Jag vet inte hur länge dom där skadorna varit där, jag har då inget minne av att jag har gjort dom, men jag kan inte minnas ifall dom var där innan jag flytta in. Jag minns inte att jag lade märke till dom innan heller.
Alltså, jag är inte helt hundra på ifall det är jag som gjort märkena, men till 99% är jag säker på att det inte är jag. Men jag vet redan nu att det kommer bli svårt att bevisa för henne då jag flyttar ut att dom var där då jag flytta in.
Det enda jag får hoppas på, är att hon har haft tillräckligt koll på vilka skador och märken som funnits i rummet sen innan, och att hon kommer att lita på mig tillräckligt mycket då jag säger att det inte är jag som har gjort det.
Det är inte pengarna det gäller, utan att hon ska lita på mitt ord då jag säger att skadorna var där sen innan.
Men ja, anledningen till att jag gick till Svenska Kyrkan, det var mest för att jag vart sugen på semlor, och jag vet att dom har sålt hemmabakade semlor här förr. Men idag så hade dom självklart slutat med dom. Väldigt typiskt, då jag var hit en snabbis förra onsdagen och då hade dom iaf.
Det får bli en kanelbulle och en kopp kaffe istället.
Men iaf, idag så ville jag inte sitta hemma, då alla i familjen verkade vara lediga idag och var hemma, plus så håller koreanskan på att flytta ut just nu. Eller ja, hon har nog lämnat lägenheten nu vid tvåtiden och är på väg mot flygplatsen för att bege sig hem till Korea.
Ikväll så anländer min nya roomie, vid 18-tiden skulle hon flytta in. Det blir en brasilianska den här gången. Jag hoppas att detta kommer att fungera bättre för jag orkar inte med fler duster just nu känns det som.
På tal om fler duster ja, så insåg jag efter allt liv som min hyresvärd ställde till med angående en vägg som koreanskan har "förstört". Visst, hon hade tejpat upp en karta på väggen, och då man tejpar upp saker på tapet, så blir det ju självklart märken. Så hon ville ha 20€ eftersom hon nu skulle bli tvungen att tapetsera om den delen av väggen.
Jag insåg, att då jag kommer att flytta ut, så kommer det antagligen att bli samma liv om väggen där jag har sängen ståendes nu. Det är som svarta skuggor på en del av väggen, sen så är det ett skrapmärke där också, med lite grönfärg i, sen så är det ett svart streck alldeles brevid.
Jag vet inte hur länge dom där skadorna varit där, jag har då inget minne av att jag har gjort dom, men jag kan inte minnas ifall dom var där innan jag flytta in. Jag minns inte att jag lade märke till dom innan heller.
Alltså, jag är inte helt hundra på ifall det är jag som gjort märkena, men till 99% är jag säker på att det inte är jag. Men jag vet redan nu att det kommer bli svårt att bevisa för henne då jag flyttar ut att dom var där då jag flytta in.
Det enda jag får hoppas på, är att hon har haft tillräckligt koll på vilka skador och märken som funnits i rummet sen innan, och att hon kommer att lita på mig tillräckligt mycket då jag säger att det inte är jag som har gjort det.
Det är inte pengarna det gäller, utan att hon ska lita på mitt ord då jag säger att skadorna var där sen innan.
Men ja, anledningen till att jag gick till Svenska Kyrkan, det var mest för att jag vart sugen på semlor, och jag vet att dom har sålt hemmabakade semlor här förr. Men idag så hade dom självklart slutat med dom. Väldigt typiskt, då jag var hit en snabbis förra onsdagen och då hade dom iaf.
Det får bli en kanelbulle och en kopp kaffe istället.
måndag 29 mars 2010
Förändringar
Just nu regnar det och åskar. Mycket. Blåser gör det också men bor man på åttonde våningen så blåser det jämt verkar det som.
Det blåser i princip jämt då man är på marken också här i Paris kom jag på nu.
Igår på jobbet så var en av killarna som helt förbytt. Jag vet inte vad som tagit åt han men han var...trevlig. Väldigt ovanligt må jag erkänna, då det här är samma person som varit ett riktigt jävla pain in the ass hittills dom senaste 3 månaderna. Men igår var han som helt förbytt, skämtade, hjälpte mig med nya franska uttryck och ord, bl a "halsa", men det vet jag inte hur man skriver på franska. Han var hur trevlig som helst, glad och helt ok med att jag inte fattade vad han sa en gång, han sa; hur mycket får jag om jag halsar det här? och höll upp en karaff med 10 expressos i som han hade gjort åt mig eftersom jag höll på att förbereda mixar till våra frappuchinos. Först, så fatta jag ju självklart inte, eftersom jag aldrig hört ordet halsa förut, men sen så är jag inte en sån person som fattar såna där grejer överhuvudtaget.
Att försöka sig på ett sånt "skämt" på mig brukar plana ut ganska rejält eftersom jag har noll humor för såna grejer som, hur mycket får jag för att göra det där, eller det där, osv...
Men han lät det bero bara, väldigt knepigt...Och sen, då jag var tvungen att gå och stämpla ut, så låtsades han bli helt förstörd och bara, nej, gå inte, stanna...
Han var som helt förbytt, och det är ju till det bättre. Det är ju så mycket roligare och lättare att jobba med folk som är glada och schysta, och nu är vi ju alla snälla och hjälpsamma mot varandra i cafét. Visst, jag känner mig fortfarande inte som en i gänget, men jag är ju vanligtvis inte en person som pratar mycket och går på, som alla jag jobbar med är. För någon dag sedan, då jag var nere i förrådet med en annan kille som jobbar i restaurangen, så anmärkte han ju på detta faktum att jag inte pratar så mycket, och jag svarade med samma sak som gör hemma, jag har ju inget vettigt att säga, så då är det lika bra att hålla tyst. Plus så sa jag ju att det är svårt att finna alla ord som jag vill använda och att prata i samma tempo som dom gör, det blir ju svårare då man inte är en person som pratar mycket eller snabbt vanligtvis heller. Då sa han att han tyckte det var synd, eftersom jag verkar vara en sån schysst person som dom alla egentligen vill lära känna bättre.
Idag var en sån dag, som jag kände att min franska var på botten, jag kunde knappt artikulera dom mest enklaste orden utan att bryta på min svenska accent. Jag tror att det mest beror på att jag inte sovit tillräckligt bra dom senaste nätterna, jag har inte känt mig riktigt utsövd på över en veckas tid tror jag, och varje morgon har jag haft svårt att finna motivationen att kliva ur sängen. Sen så har jag varit helt slut i huvudet också hela helgen, det blir ju värre efter att man jobbat ett par timmar i kassan också har jag märkt, nu har det varit mycket amerikanska och brittiska turister, så jag har nästan pratat mer engelska än franska i helgen, idag prata jag t om engelska med mina arbetskamrater ett par gånger för att jag inte tänkte på att byta språk i huvudet. Helt slut i tankeverksamheten alltså.
Jag har varit trött mest hela dagarna i helgen också, på eftermiddagarna då jag kommit hem från jobbet så har jag knappt kunnat hålla ögonen öppna.
Men nu får jag helg, ledig imorgon och på onsdag. Vet inte vad jag ska göra riktigt men har fått nys om ett aquarium inne i centrum, ett av dom största i Europa eller hur det nu var, jättestort är det iaf och jag gillar att gå och kolla på fisk. Det kostar visserligen 19.50€, det dyraste stället hittills som jag träffat på och inte ens någon reduktion får jag heller.
Jag vet inte om jag ska gå dit, det skulle ju ha varit roligare att gå med någon, jag har ju blivit som van vid att göra allting själv det senaste året men sånt här skulle det ju ha varit kul att haft någon med sig till.
Anyway...
Så har den nya säsongen av Heroes börjat igen, kollade precis på första dubbelavsnittet, verkade väl inte vara sådär himla spännande, men vi får hoppas på att det ordnar till sig.
Just nu kollar jag på senaste avsnittet av Cold Case, inget jag brukar följa, men som man brukade kolla på ibland om man satt uppe vid en ett-två på natten hemma då det vanligtvis brukade gå på femman vid den tidpunkten förr i tiden då jag bodde i Sverige.
Får se hur länge till jag orkar ha ögonen öppna.
Det blåser i princip jämt då man är på marken också här i Paris kom jag på nu.
Igår på jobbet så var en av killarna som helt förbytt. Jag vet inte vad som tagit åt han men han var...trevlig. Väldigt ovanligt må jag erkänna, då det här är samma person som varit ett riktigt jävla pain in the ass hittills dom senaste 3 månaderna. Men igår var han som helt förbytt, skämtade, hjälpte mig med nya franska uttryck och ord, bl a "halsa", men det vet jag inte hur man skriver på franska. Han var hur trevlig som helst, glad och helt ok med att jag inte fattade vad han sa en gång, han sa; hur mycket får jag om jag halsar det här? och höll upp en karaff med 10 expressos i som han hade gjort åt mig eftersom jag höll på att förbereda mixar till våra frappuchinos. Först, så fatta jag ju självklart inte, eftersom jag aldrig hört ordet halsa förut, men sen så är jag inte en sån person som fattar såna där grejer överhuvudtaget.
Att försöka sig på ett sånt "skämt" på mig brukar plana ut ganska rejält eftersom jag har noll humor för såna grejer som, hur mycket får jag för att göra det där, eller det där, osv...
Men han lät det bero bara, väldigt knepigt...Och sen, då jag var tvungen att gå och stämpla ut, så låtsades han bli helt förstörd och bara, nej, gå inte, stanna...
Han var som helt förbytt, och det är ju till det bättre. Det är ju så mycket roligare och lättare att jobba med folk som är glada och schysta, och nu är vi ju alla snälla och hjälpsamma mot varandra i cafét. Visst, jag känner mig fortfarande inte som en i gänget, men jag är ju vanligtvis inte en person som pratar mycket och går på, som alla jag jobbar med är. För någon dag sedan, då jag var nere i förrådet med en annan kille som jobbar i restaurangen, så anmärkte han ju på detta faktum att jag inte pratar så mycket, och jag svarade med samma sak som gör hemma, jag har ju inget vettigt att säga, så då är det lika bra att hålla tyst. Plus så sa jag ju att det är svårt att finna alla ord som jag vill använda och att prata i samma tempo som dom gör, det blir ju svårare då man inte är en person som pratar mycket eller snabbt vanligtvis heller. Då sa han att han tyckte det var synd, eftersom jag verkar vara en sån schysst person som dom alla egentligen vill lära känna bättre.
Idag var en sån dag, som jag kände att min franska var på botten, jag kunde knappt artikulera dom mest enklaste orden utan att bryta på min svenska accent. Jag tror att det mest beror på att jag inte sovit tillräckligt bra dom senaste nätterna, jag har inte känt mig riktigt utsövd på över en veckas tid tror jag, och varje morgon har jag haft svårt att finna motivationen att kliva ur sängen. Sen så har jag varit helt slut i huvudet också hela helgen, det blir ju värre efter att man jobbat ett par timmar i kassan också har jag märkt, nu har det varit mycket amerikanska och brittiska turister, så jag har nästan pratat mer engelska än franska i helgen, idag prata jag t om engelska med mina arbetskamrater ett par gånger för att jag inte tänkte på att byta språk i huvudet. Helt slut i tankeverksamheten alltså.
Jag har varit trött mest hela dagarna i helgen också, på eftermiddagarna då jag kommit hem från jobbet så har jag knappt kunnat hålla ögonen öppna.
Men nu får jag helg, ledig imorgon och på onsdag. Vet inte vad jag ska göra riktigt men har fått nys om ett aquarium inne i centrum, ett av dom största i Europa eller hur det nu var, jättestort är det iaf och jag gillar att gå och kolla på fisk. Det kostar visserligen 19.50€, det dyraste stället hittills som jag träffat på och inte ens någon reduktion får jag heller.
Jag vet inte om jag ska gå dit, det skulle ju ha varit roligare att gå med någon, jag har ju blivit som van vid att göra allting själv det senaste året men sånt här skulle det ju ha varit kul att haft någon med sig till.
Anyway...
Så har den nya säsongen av Heroes börjat igen, kollade precis på första dubbelavsnittet, verkade väl inte vara sådär himla spännande, men vi får hoppas på att det ordnar till sig.
Just nu kollar jag på senaste avsnittet av Cold Case, inget jag brukar följa, men som man brukade kolla på ibland om man satt uppe vid en ett-två på natten hemma då det vanligtvis brukade gå på femman vid den tidpunkten förr i tiden då jag bodde i Sverige.
Får se hur länge till jag orkar ha ögonen öppna.
fredag 26 mars 2010
Dagens...
underkräm!
Det här är den billigaste krämen, från det billigaste märket i en av dom största affärskedjorna som man kan få tag i här i Paris. Men ändå så är det en av dom bästa hudkrämerna jag har använt.
Jag har fruktansvärt torr hud och jag får då lätt eksem och torrblåsor överallt. Hela den här vintern har jag besvärats ovanligt mycket av eksem, varför har jag ingen aning om, och jag hade med mig några krämer och salvor hemifrån Apoteket. Vid det här laget så är ju dom självklart slut och jag har även lyckats göra slut på en bunt krämer jag köpt på Yves Rocher, men för någon vecka sedan, så köpte jag den här och resultatet...
Bara efter en dag så hade min torra panna blivit helt som ny, och mina eksem jag fått på handlederna efter alla timmars tvättande och diskande på jobbet syns knappt längre.
Tänk att ibland så är faktiskt billigast bäst=)
..svåraste avsked..
Nu har det gått över en vecka sedan mina skor gick sönder, men jag har fortfarande inte haft hjärta att slänga dom. Dom får fortfarande stå här och trängas med mina andra skor i garderoben.
Varför är det så egentligen? Att man inte kan slänga såna här saker? Man vet ju att man aldrig kommer att använda dom igen, dom har ju inte något direkt värde för en ändå och till hösten kan jag ju säkert köpa ett par nya av samma modell igen. Men ändå så vet jag att dom här stövlarna kommer att stå där tills jag måste börja packa för hemfärd, och då kommer jag att slänga dom för att dom helt enkelt inte får plats.
Just nu...
så sitter jag med en kopp grönt mintte, klev upp 7 idag fast jag inte börjar förräns 11, men jag ska ändå börja 8 imorgon igen, och på söndag och måndag, så kände att det skulle bli lättare att vända på dygnet på det här viset, man får ju en lugn morgon iaf.
Det här är den billigaste krämen, från det billigaste märket i en av dom största affärskedjorna som man kan få tag i här i Paris. Men ändå så är det en av dom bästa hudkrämerna jag har använt.
Jag har fruktansvärt torr hud och jag får då lätt eksem och torrblåsor överallt. Hela den här vintern har jag besvärats ovanligt mycket av eksem, varför har jag ingen aning om, och jag hade med mig några krämer och salvor hemifrån Apoteket. Vid det här laget så är ju dom självklart slut och jag har även lyckats göra slut på en bunt krämer jag köpt på Yves Rocher, men för någon vecka sedan, så köpte jag den här och resultatet...
Bara efter en dag så hade min torra panna blivit helt som ny, och mina eksem jag fått på handlederna efter alla timmars tvättande och diskande på jobbet syns knappt längre.
Tänk att ibland så är faktiskt billigast bäst=)
..svåraste avsked..
Nu har det gått över en vecka sedan mina skor gick sönder, men jag har fortfarande inte haft hjärta att slänga dom. Dom får fortfarande stå här och trängas med mina andra skor i garderoben.
Varför är det så egentligen? Att man inte kan slänga såna här saker? Man vet ju att man aldrig kommer att använda dom igen, dom har ju inte något direkt värde för en ändå och till hösten kan jag ju säkert köpa ett par nya av samma modell igen. Men ändå så vet jag att dom här stövlarna kommer att stå där tills jag måste börja packa för hemfärd, och då kommer jag att slänga dom för att dom helt enkelt inte får plats.
Just nu...
så sitter jag med en kopp grönt mintte, klev upp 7 idag fast jag inte börjar förräns 11, men jag ska ändå börja 8 imorgon igen, och på söndag och måndag, så kände att det skulle bli lättare att vända på dygnet på det här viset, man får ju en lugn morgon iaf.
onsdag 24 mars 2010
Ett par timmar på muséet
Det här är den enda bilden jag tog inne på muséet, eftersom det var förbjudet att knäppa kort på själva utställningen, det här är ute i trädgården, där det satt folk och fikade och myste i vårvärmen.
Jag skulle verkligen vilja ha en bra systemkamera känner jag ju också, för jag gör inte trädgården rättvisa med den här sketna bilden. Jag ville få med detaljerna, dom olika rosa nyanserna som trädens nyslagna blommor hade, allt det vackra. Men istället får jag det här.
Man ser ju knappt vad motivet ska föreställa för fasiken.
Men ja, vi återgår till min dag på muséet, som började med 1½ timmes väntan i kö utanför, en helt normal väntetid fick jag reda på då jag kommit närmare ingången. Sen betalade jag 5.50€ för att få kika på över 300 underbara plagg som Yves Saint Laurent skapat under sina 50 år inom modevärlden.
Jag blev hänförd av nästintill allt. Mode är en konstform jag starkt uppskattar, likaså fotografier. Men statyer och akvareller har jag svårare att fästa mig vid, jag vet inte varför men det är väl helt enkelt inte min grej antar jag.
Visserligen så är jag ingen modeslav, personligen så köper jag mest kläder för att dom är bekväma, smickrar min kroppsform och får mig att se presentabel ut. Men att se mode som en konstform är någonting jag njuter av.
Jag rekommenderar er alla starkt att åka på den här utställningen, om ni är det minsta intresserade av mode, är man mellan 14-26 så kostar det 5.50€, under 14 går in gratis och så är det en massa andra som kommer in gratis också, men för övriga så kostar det 11€.
Utställningen håller på ända fram till 29 augusti så det är ingen direkt brådska.
Skulle ni vara intresserade av annat som händer i Paris, så finns sidan Paris.fr, det går att översätta sidan till engelska också och där står det en massa om vad man kan göra här.
Jag går alltid in där för att kolla in aktuella konstutställningar, priser och tider och hur man tar sig till dom olika platserna står där också så det är väldigt praktiskt.
Lite smågrejer som hänt sen sist,
Mina hörsnäckor har gått sönder, det beror på att jag en kväll hade dom kopplade till datorn, och då jag skulle sätta datorn på bordet så höll jag fast kabeln så någonting drogs isär därinne. Nu kan jag bara höra i den högra snäckan, om jag inte trycker som en jäkla tok på ett visst ställe på kabeln, då kan man höra lite i den vänstra om man har tur.
Så nu använder jag mina hörsnäckor som är till mobilen, det går lika bra det men nu är jag desto mer försiktig med vart kabeln håller hus då jag ställer ifrån mig datorn.
Koreanskan har blivit lite lugnare av sig, tystare. Jag vet inte riktigt vad det kan bero på men jag antar att hon fått sig en utskällning av hyresvärden efter sina nattliga strapatser dom senaste dagarna.
Det har även kommit fram, att i söndags natt då hon stormade ur lägenheten i bara pyjamas, så lyckades hon bli av med telefon, pass och nycklar. Plånboken vet jag inte, men den brukar höra till om man lyckas bli av med övriga saker på en och samma gång. Livet är inte lätt för min koreanska "colocatrice" för tillfället, asiat i Frankrike utan papper, jobb och inom en vecka, utan bostad.
Kan ju vara därför som hon är lite lugnare av sig, men pratar för sig själv gör hon fortfarande.
Glädje och saknad
Idag är jag glad. Väldigt glad.
För imorse var jag till ännu en bank, det tog inte ens en timme och vips, nu har jag ett franskt bankkonto.
Mitt Visa-kort anländer om 10 dagar och jag har redan fått sätta in alla mina lönecheckar som jag fått hittills. Så nu har jag en redig summa euro klara att spendera närhelst jag önskar. Om 10 dagar då vill säga.
Jag är även glad, för att det är så fint väder nu i Paris, det är soligt och varmt, och snart ska jag åka ner på stan och gå på museum som jag pratade om igår. Väntar bara på att batteriet till kameran och telefonen ska bli fulladdat.
Jag älskar att vara uppe i tid såna här dagar.
Men, så finns det någonting som jag saknar, förutom någon att dela muséevistelsen med då, jag kan räkna upp minst två därhemma som jag vet verkligen skulle vilja gå på den här utställningen, men det jag saknar förutom sällskap på mitt egna språk, det är Spotify.
Typ alla bloggar jag läser länkar till någon låt eller spellista på Spotify och jag vill också lyssna!
Jag insåg än en gång igår, att jag måste uppdatera min spellista, jag har haft samma musik på min dator i säkert 4 år eller så.
Jag har haft min dator lika länge också. Eller så är det 5 år...? Ja, länge är det iaf, och jag behöver fräscha upp spellistan litegrann och då är ju faktiskt Spotify bra grejer har jag fått för mig.
Alla mina kompisar använder det så hur dåligt kan det vara egentligen?
Det kanske skulle vara värt att betala för till och med...
Aja, det ska jag luska i senare, för nu ska jag åka neråt stan och göra det den här staden gör bäst, gå på en billig konstutställning!
För imorse var jag till ännu en bank, det tog inte ens en timme och vips, nu har jag ett franskt bankkonto.
Mitt Visa-kort anländer om 10 dagar och jag har redan fått sätta in alla mina lönecheckar som jag fått hittills. Så nu har jag en redig summa euro klara att spendera närhelst jag önskar. Om 10 dagar då vill säga.
Jag är även glad, för att det är så fint väder nu i Paris, det är soligt och varmt, och snart ska jag åka ner på stan och gå på museum som jag pratade om igår. Väntar bara på att batteriet till kameran och telefonen ska bli fulladdat.
Jag älskar att vara uppe i tid såna här dagar.
Men, så finns det någonting som jag saknar, förutom någon att dela muséevistelsen med då, jag kan räkna upp minst två därhemma som jag vet verkligen skulle vilja gå på den här utställningen, men det jag saknar förutom sällskap på mitt egna språk, det är Spotify.
Typ alla bloggar jag läser länkar till någon låt eller spellista på Spotify och jag vill också lyssna!
Jag insåg än en gång igår, att jag måste uppdatera min spellista, jag har haft samma musik på min dator i säkert 4 år eller så.
Jag har haft min dator lika länge också. Eller så är det 5 år...? Ja, länge är det iaf, och jag behöver fräscha upp spellistan litegrann och då är ju faktiskt Spotify bra grejer har jag fått för mig.
Alla mina kompisar använder det så hur dåligt kan det vara egentligen?
Det kanske skulle vara värt att betala för till och med...
Aja, det ska jag luska i senare, för nu ska jag åka neråt stan och göra det den här staden gör bäst, gå på en billig konstutställning!
tisdag 23 mars 2010
Kommentar
Lilly sa:
"men Jenny, så långt hår du har fått:)
men hmm, lite elakt att misstänka din väska, låter mer som att någon med mer mänsklig form har tagit dina saker:/"
För det första, så är det en synvilla, mitt hår är inge långt alls, efter massakern som min förra hyresvärd utsatte mitt hår för så är det fortfarande för kort bak för min egentliga frisyr, dessutom är allt ojämnt och bara helt fel.
Så jag vill egentligen klippa det, men det kommer att bli för kort för den frisyr jag försöker med nu :/
Och för det andra, Det är min väska som stulit maten av mig! Vem ska ha haft tid att rota igenom min väska under dom 40 minutrarna det tog för mig att lägga ner maten, ta metron till jobbet och slänga in den i skåpet? Då jag dessutom har haft väskan på mig och under uppsikt hela tiden?
Det finns ingen chans att någon annan kunnat ta grejerna, och då det inte är jag, så är det väskan som vart hungrig. Finns ingen annan logisk förklaring för detta fenomen.
Sådeså.
"men Jenny, så långt hår du har fått:)
men hmm, lite elakt att misstänka din väska, låter mer som att någon med mer mänsklig form har tagit dina saker:/"
För det första, så är det en synvilla, mitt hår är inge långt alls, efter massakern som min förra hyresvärd utsatte mitt hår för så är det fortfarande för kort bak för min egentliga frisyr, dessutom är allt ojämnt och bara helt fel.
Så jag vill egentligen klippa det, men det kommer att bli för kort för den frisyr jag försöker med nu :/
Och för det andra, Det är min väska som stulit maten av mig! Vem ska ha haft tid att rota igenom min väska under dom 40 minutrarna det tog för mig att lägga ner maten, ta metron till jobbet och slänga in den i skåpet? Då jag dessutom har haft väskan på mig och under uppsikt hela tiden?
Det finns ingen chans att någon annan kunnat ta grejerna, och då det inte är jag, så är det väskan som vart hungrig. Finns ingen annan logisk förklaring för detta fenomen.
Sådeså.
Så,
nu ska vi alltså ta itu med ämnet Koreanskan i mitt rum.
Då jag flyttade in här på kvällen den 9:de februari, så låg hon och försökte sova.
Klockan var inte mer än nio och jag ville då gärna koppla upp mig mot internet, men behövde lösenordet så jag frågade henne om det, jag antog att hyresvärdens dotter inte kunde det och hon var den enda från familjen som var hemma då.
Då snäste hon av mig, sa att hon sov och drog täcket över huvudet och somnade om.
Det var vårat första möte. Dagen efter så pratade vi mer med varandra, hon verkade jättetrevlig och glad och hon pratade i princip konstant. Vi gick och handlade mat tillsammans, lagade både lunch och middag tillsammans och spenderade en hel dag med att lära känna varandra och umgås, och det var riktigt trevligt. Det enda negativa som jag såg med henne då, var att jag då trodde att hon skulle vara en sån person som pratar konstant och därmed jämt skulle vilja umgås och prata med mig. Och jag vill helst få några timmars lugn och ro efter jobbet så det såg jag inte direkt fram emot.
Visst, att hänga och prata med henne då och då hade jag ingenting emot då, och jag trodde att jag skulle finna en glad pratsam kompis fram till sommaren.
Men dagarna gick, vi pratade inte så mycket med varandra, då vi gjorde det så var det mest hon som klagade på hur omotiverad hon var till att stanna, hur dåligt det gick för henne att hitta jobb och hur värdelös ful och gammal hon ansåg sig vara, och hur mycket hon avundades mig för att jag var ung snygg och kunde prata franska med familjen, så hon trodde att familjen gillade mig mer än henne.
Samtalen sinade, och hon gick i ide. Hon sov dygnet runt och gick aldrig utanför dörren, ej heller rummet på flera dagar verkade det som. Hon åt inte, klädde aldrig på sig någonting annat än pyjamas och spenderade all sin tid under täcket.
Men, under den här sovperioden så verkade det som att hon hade fått ett jobb, hon jobbade helg i ett kök sa hon, men det verkade hon bara ha gjort under 2-3 helger max, sen återgick hon till att sova. Och sova.
I slutet på februari så tog toapappret slut. Hyresvärden hade inte nämnt ett ord om att det var en utgift som vi alla skulle dela på, så det kom som en chock för oss båda att hyresvärden vägrade köpa toapapper och sa att det nu var koreanskans tur, eftersom hon flyttade in innan mig. Men detta vägrade hon, och ansåg att det var något som hon kunde köpa till sig själv i såna fall, mer om detta kan ni läsa här.
Under den dispyten så kom hon då fram till att hon ville flytta ut. Och efter det har det bara gått utför.
Först fortsatte perioden med att enbart sova. Var hon mot förmodan vaken, så satt hon på en stol och stirrade ut i intet. Hon gjorde ingenting, sa ingenting, bara satt där och stirrade, för att ibland utbrista i ett skrattanfall.
Sen kom perioden då hon återupptäckte sin dator med tillhörande musik och filmer och liknande. Hon satt och sjöng med i koreanska poplåtar och skrattade högt, pratade med sig själv då hon tittade på någonting på datorn och hade ljudliga konversationer med sin dator. Falskt sjöng hon också, och rösten brast ett flertal gånger för henne av någonting som jag bara kan beskriva som gråtattacker. Ja, hon grät inte rätt ut, men hennes röst stockade sig på det sättet.
Sen struntade hon i sina hörlurar så att även jag fick höra låtarna och allt annat hon kollade på. Hon påbörjade även en vana med att en del dagar kliva upp väldigt tidigt, vid 5-6-tiden för att inte göra någonting annat än att stirra ut genom fönstret.
Efter det så har hon gått över gränsen egen, originell, knepig, till att helt enkelt bli schizofren.
Jag vet, jag vet, man ska inte använda sig av medicinska termer och riktiga psykologiska sjukdomar som är fruktansvärda, men hennes humör, beteende, temperament och hennes sätt att hantera hela den här flyttgrejen....Jag finner inget mönster i det.
Så, i söndags kväll då jag kommit hem från jobbet så berättade min hyresvärd att hon hittat en ny tjej för rummet, en tjej som redan fått nycklar och lagt depositionsavgift och ska enligt överenskommet flytta in den 1 april.
Hon hade berättat det här för koreanskan då också, och hon hade då berättat att hon inte hittat någonting nytt än.
Så, det börjar ju bli lite trassligt det här då, för min hyresvärd, då koreanskan sagt att hon skulle vara ute inom en månad och jag vet att hon inte har rört ett finger för att ens leta efter någonting nytt, och hon nu har lovat en annan tjej att hon ska kunna flytta in inom en vecka.
Så min hyresvärd sa att hon skulle hjälpa henne med att finna ett nytt boende, men att hon då fick ta första bästa eftersom tidsmarginalen är ganska knapp som ni kan se.
Det var i söndagskväll som det här nådde sitt kulmen, då koreanskan levde med alla sina känslor utanför kroppen.
Hon skrattar, gråter, skriker, pratar, har långa konversationer med sig själv som för det mesta utfaller i raserianfall. Hon smäller i saker, sparkar i väggen och håller på och för liv. Det verkar som att hon håller på och röjer bland sina saker, men det mesta hamnar rätt och slätt på golvet i en enda röra.
Det är svårt att beskriva sånt här i ord, man måste helt enkelt ha varit där och upplevt det själv för att verkligen förstå vad som försiggick.
Jag minns inte exakt när allt började, men det eskalerade långsamt under kvällen från det vardagliga beteendet, med gråt- och skrattattacker, prat med sig själv och sparkande i väggen till att bli högre och högre, aggressivare och stökigare tills hon nådde en nivå då hon ansåg att det inte gick att vara kvar en enda sekund i lägenheten. Då hon tog två papperskassar som hon snabbt slängt i lite grejer i, rev till sig sin jacka så att alla galgar och andras kläder i garderoben for all världens väg ute i hallen och stormade ut storgråtandes i korridoren.
Tidsmässigt, så började hon nog vid 21-22-tiden, då satt jag och kollade på film så jag berördes inte nämnvärt av hennes stökande, jag somnade strax innan midnatt, som egentligen var för sent för mig eftersom jag skulle upp klockan 6 i måndags. Men jag ansåg att hon skulle lugna ner sig och tystna då jag släckte min lampa.
Jag somnade ganska fort ändå, för hon väsnades inte så värst mycket där runt tolvtiden, men sen vaknade jag runt halv tre-tiden av händelserna som jag skrev om ovan. Jag låg knappt 10 minuter i detta oljud, och bara hoppades att hon skulle hålla tyst, jag vågade inte göra mig tillkänna heller eftersom hon då var i en period då hennes tonläge och kroppsspråk var riktigt aggressivt och labilt. Men sekunderna innan hon stormade ut så hörde jag att min hyresvärd försökte hyssja ner henne genom väggen. Eller ja, skynket som vi har mellan rummen.
Men ja, då hon väl försvann, så hann jag se att hon inte hade pratat i telefon alls, och att hon fortfarande var klädd i pyjamas, så jag vet inte vart hon stack då mitt i natten, eller till vem.
Hon var spårlöst försvunnen hela måndagen, jag pratade med hyresvärden och hon hade försökt ringa henne ett par gånger, och även till en vän till koreanskan, som var den som hade fixat det här rummet åt henne till att börja med, och hon hade inte hört ett ljud från henne heller. Vi var överens om att det här, det är nog det skummaste i colocationserfarenheter för oss båda.
Och jag har upplevt mycket tills nu som ni alla vet.
Men så, igår halv ett på natten, så började någon att knacka på dörren, men vem öppnar dörren mitt i natten egentligen?
Speciellt i en lägenhetsbyggnad med låst port som bara folk med låsbricka kan komma in i, eller om någon släpper in dom.
Så knackandet fortsätter, och övergår till brutalt bankande, tills min hyresvärd går och kollar vem fan det är som vill in så gärna.
Vid det här laget så låg jag och sov, eller försökte sova, så jag lyssnade inte så noga på deras konversation, jag orkade inte lyssna. Men hon kom in sedan, ljudlöst och utan att tända en lampa, och gick sedan och la sig på en gång.
Imorse så var hon uppe och stökade innan åtta, hon började med packningen helt enkelt. Jag vände mig bara om och somnade om, eftersom klockan var åtta på min lediga dag.
Efter en stund så vaknar jag till av att det är helt tyst, jag vänder mig om och ser henne sitta i "min" soffa, knappt en meter ifrån mig. Där sitter hon vänd mot den andra väggen och gör handrörelser och liksom mimar och småfnittrar för sig själv, det är som att hon konverserar tyst med någon, men det är ingen där...
Hon hade även dragit dit vårat torkställ som vanligtvis står brevid min hylla, nu stod den mellan min säng och soffan, av någon underlig anledning men vid det här laget så har vi ju redan passerat underligt med marginaler.
Hej, sa jag till henne, vad gör du?
I'm speaching, sort of, fick jag till svar. Jag vet inte om hon refererade till "speach", tal, eller om hon menade "speaking", tala.
Jag lät det bero, visste inte riktigt vart jag skulle ta vägen eftersom hon satt alldeles brevid min öppna väska där jag hade min plånbok med en del kontanter i, och jag ansåg att hon satt i "min del" av rummet, jag vart väldigt obekväm helt enkelt. Inte undra på då hon satt där och gjorde sina handrörelser och fnissade för sig själv, samtidigt som hon vet att jag stirrar på henne.
Så jag klev upp, och då märkte jag att hon vikit upp sin säng, så att den numera ser ut som en soffa, jag frågade henne varför hon gjort så, och då sa hon att hon skulle flytta och att sängen stod sådär då hon flyttade in. Av någon anledning så bad hon om förlåtelse också för att hon skulle flytta ut. Ja, sa jag, jag vet ju att du ska flytta, men det är fortfarande en vecka kvar, det är ju inte direkt nödvändigt att börja packa och förbereda allting för flytt på en gång.
Hon höll sig till storyn att sängen stod sådär då hon kom hit.
Sen, så frågade hon mig ifall hon fick sova i min säng ett par timmar idag...
Att hon ens ställer en sån här fråga, efter allting, det vart lite för mycket för mig, därav min hemmavaro idag.
Jag vill inte ha henne i min säng, och jag kan inte förstå varför hon ska sova i den heller. Så jag sa tvärt nej, det får du verkligen inte, sov i din egen säng och flytta dig från soffan nu.
Efter det så har hon legat i sin säng som numera är en soffa och gått tillbaka till sitt vanliga beteende med att sparka i väggen, prata med sig själv, skratta, gråta och gå i cirklar i sin del av rummet.
Jag, jag sitter i min säng, med hörlurar på och lyssnar på en röra av Janis Joplin, Small Town Pimps, Lillasyster och Mimikry...(Shit, jag måste uppdatera min spellista) Allt för att dränka hennes oljud.
Uppdateringar kommer nog inom detta ämne, men har jag tur nu så sticker hon inom dom närmaste dagarna.
Då jag flyttade in här på kvällen den 9:de februari, så låg hon och försökte sova.
Klockan var inte mer än nio och jag ville då gärna koppla upp mig mot internet, men behövde lösenordet så jag frågade henne om det, jag antog att hyresvärdens dotter inte kunde det och hon var den enda från familjen som var hemma då.
Då snäste hon av mig, sa att hon sov och drog täcket över huvudet och somnade om.
Det var vårat första möte. Dagen efter så pratade vi mer med varandra, hon verkade jättetrevlig och glad och hon pratade i princip konstant. Vi gick och handlade mat tillsammans, lagade både lunch och middag tillsammans och spenderade en hel dag med att lära känna varandra och umgås, och det var riktigt trevligt. Det enda negativa som jag såg med henne då, var att jag då trodde att hon skulle vara en sån person som pratar konstant och därmed jämt skulle vilja umgås och prata med mig. Och jag vill helst få några timmars lugn och ro efter jobbet så det såg jag inte direkt fram emot.
Visst, att hänga och prata med henne då och då hade jag ingenting emot då, och jag trodde att jag skulle finna en glad pratsam kompis fram till sommaren.
Men dagarna gick, vi pratade inte så mycket med varandra, då vi gjorde det så var det mest hon som klagade på hur omotiverad hon var till att stanna, hur dåligt det gick för henne att hitta jobb och hur värdelös ful och gammal hon ansåg sig vara, och hur mycket hon avundades mig för att jag var ung snygg och kunde prata franska med familjen, så hon trodde att familjen gillade mig mer än henne.
Samtalen sinade, och hon gick i ide. Hon sov dygnet runt och gick aldrig utanför dörren, ej heller rummet på flera dagar verkade det som. Hon åt inte, klädde aldrig på sig någonting annat än pyjamas och spenderade all sin tid under täcket.
Men, under den här sovperioden så verkade det som att hon hade fått ett jobb, hon jobbade helg i ett kök sa hon, men det verkade hon bara ha gjort under 2-3 helger max, sen återgick hon till att sova. Och sova.
I slutet på februari så tog toapappret slut. Hyresvärden hade inte nämnt ett ord om att det var en utgift som vi alla skulle dela på, så det kom som en chock för oss båda att hyresvärden vägrade köpa toapapper och sa att det nu var koreanskans tur, eftersom hon flyttade in innan mig. Men detta vägrade hon, och ansåg att det var något som hon kunde köpa till sig själv i såna fall, mer om detta kan ni läsa här.
Under den dispyten så kom hon då fram till att hon ville flytta ut. Och efter det har det bara gått utför.
Först fortsatte perioden med att enbart sova. Var hon mot förmodan vaken, så satt hon på en stol och stirrade ut i intet. Hon gjorde ingenting, sa ingenting, bara satt där och stirrade, för att ibland utbrista i ett skrattanfall.
Sen kom perioden då hon återupptäckte sin dator med tillhörande musik och filmer och liknande. Hon satt och sjöng med i koreanska poplåtar och skrattade högt, pratade med sig själv då hon tittade på någonting på datorn och hade ljudliga konversationer med sin dator. Falskt sjöng hon också, och rösten brast ett flertal gånger för henne av någonting som jag bara kan beskriva som gråtattacker. Ja, hon grät inte rätt ut, men hennes röst stockade sig på det sättet.
Sen struntade hon i sina hörlurar så att även jag fick höra låtarna och allt annat hon kollade på. Hon påbörjade även en vana med att en del dagar kliva upp väldigt tidigt, vid 5-6-tiden för att inte göra någonting annat än att stirra ut genom fönstret.
Efter det så har hon gått över gränsen egen, originell, knepig, till att helt enkelt bli schizofren.
Jag vet, jag vet, man ska inte använda sig av medicinska termer och riktiga psykologiska sjukdomar som är fruktansvärda, men hennes humör, beteende, temperament och hennes sätt att hantera hela den här flyttgrejen....Jag finner inget mönster i det.
Så, i söndags kväll då jag kommit hem från jobbet så berättade min hyresvärd att hon hittat en ny tjej för rummet, en tjej som redan fått nycklar och lagt depositionsavgift och ska enligt överenskommet flytta in den 1 april.
Hon hade berättat det här för koreanskan då också, och hon hade då berättat att hon inte hittat någonting nytt än.
Så, det börjar ju bli lite trassligt det här då, för min hyresvärd, då koreanskan sagt att hon skulle vara ute inom en månad och jag vet att hon inte har rört ett finger för att ens leta efter någonting nytt, och hon nu har lovat en annan tjej att hon ska kunna flytta in inom en vecka.
Så min hyresvärd sa att hon skulle hjälpa henne med att finna ett nytt boende, men att hon då fick ta första bästa eftersom tidsmarginalen är ganska knapp som ni kan se.
Det var i söndagskväll som det här nådde sitt kulmen, då koreanskan levde med alla sina känslor utanför kroppen.
Hon skrattar, gråter, skriker, pratar, har långa konversationer med sig själv som för det mesta utfaller i raserianfall. Hon smäller i saker, sparkar i väggen och håller på och för liv. Det verkar som att hon håller på och röjer bland sina saker, men det mesta hamnar rätt och slätt på golvet i en enda röra.
Det är svårt att beskriva sånt här i ord, man måste helt enkelt ha varit där och upplevt det själv för att verkligen förstå vad som försiggick.
Jag minns inte exakt när allt började, men det eskalerade långsamt under kvällen från det vardagliga beteendet, med gråt- och skrattattacker, prat med sig själv och sparkande i väggen till att bli högre och högre, aggressivare och stökigare tills hon nådde en nivå då hon ansåg att det inte gick att vara kvar en enda sekund i lägenheten. Då hon tog två papperskassar som hon snabbt slängt i lite grejer i, rev till sig sin jacka så att alla galgar och andras kläder i garderoben for all världens väg ute i hallen och stormade ut storgråtandes i korridoren.
Tidsmässigt, så började hon nog vid 21-22-tiden, då satt jag och kollade på film så jag berördes inte nämnvärt av hennes stökande, jag somnade strax innan midnatt, som egentligen var för sent för mig eftersom jag skulle upp klockan 6 i måndags. Men jag ansåg att hon skulle lugna ner sig och tystna då jag släckte min lampa.
Jag somnade ganska fort ändå, för hon väsnades inte så värst mycket där runt tolvtiden, men sen vaknade jag runt halv tre-tiden av händelserna som jag skrev om ovan. Jag låg knappt 10 minuter i detta oljud, och bara hoppades att hon skulle hålla tyst, jag vågade inte göra mig tillkänna heller eftersom hon då var i en period då hennes tonläge och kroppsspråk var riktigt aggressivt och labilt. Men sekunderna innan hon stormade ut så hörde jag att min hyresvärd försökte hyssja ner henne genom väggen. Eller ja, skynket som vi har mellan rummen.
Men ja, då hon väl försvann, så hann jag se att hon inte hade pratat i telefon alls, och att hon fortfarande var klädd i pyjamas, så jag vet inte vart hon stack då mitt i natten, eller till vem.
Hon var spårlöst försvunnen hela måndagen, jag pratade med hyresvärden och hon hade försökt ringa henne ett par gånger, och även till en vän till koreanskan, som var den som hade fixat det här rummet åt henne till att börja med, och hon hade inte hört ett ljud från henne heller. Vi var överens om att det här, det är nog det skummaste i colocationserfarenheter för oss båda.
Och jag har upplevt mycket tills nu som ni alla vet.
Men så, igår halv ett på natten, så började någon att knacka på dörren, men vem öppnar dörren mitt i natten egentligen?
Speciellt i en lägenhetsbyggnad med låst port som bara folk med låsbricka kan komma in i, eller om någon släpper in dom.
Så knackandet fortsätter, och övergår till brutalt bankande, tills min hyresvärd går och kollar vem fan det är som vill in så gärna.
Vid det här laget så låg jag och sov, eller försökte sova, så jag lyssnade inte så noga på deras konversation, jag orkade inte lyssna. Men hon kom in sedan, ljudlöst och utan att tända en lampa, och gick sedan och la sig på en gång.
Imorse så var hon uppe och stökade innan åtta, hon började med packningen helt enkelt. Jag vände mig bara om och somnade om, eftersom klockan var åtta på min lediga dag.
Efter en stund så vaknar jag till av att det är helt tyst, jag vänder mig om och ser henne sitta i "min" soffa, knappt en meter ifrån mig. Där sitter hon vänd mot den andra väggen och gör handrörelser och liksom mimar och småfnittrar för sig själv, det är som att hon konverserar tyst med någon, men det är ingen där...
Hon hade även dragit dit vårat torkställ som vanligtvis står brevid min hylla, nu stod den mellan min säng och soffan, av någon underlig anledning men vid det här laget så har vi ju redan passerat underligt med marginaler.
Hej, sa jag till henne, vad gör du?
I'm speaching, sort of, fick jag till svar. Jag vet inte om hon refererade till "speach", tal, eller om hon menade "speaking", tala.
Jag lät det bero, visste inte riktigt vart jag skulle ta vägen eftersom hon satt alldeles brevid min öppna väska där jag hade min plånbok med en del kontanter i, och jag ansåg att hon satt i "min del" av rummet, jag vart väldigt obekväm helt enkelt. Inte undra på då hon satt där och gjorde sina handrörelser och fnissade för sig själv, samtidigt som hon vet att jag stirrar på henne.
Så jag klev upp, och då märkte jag att hon vikit upp sin säng, så att den numera ser ut som en soffa, jag frågade henne varför hon gjort så, och då sa hon att hon skulle flytta och att sängen stod sådär då hon flyttade in. Av någon anledning så bad hon om förlåtelse också för att hon skulle flytta ut. Ja, sa jag, jag vet ju att du ska flytta, men det är fortfarande en vecka kvar, det är ju inte direkt nödvändigt att börja packa och förbereda allting för flytt på en gång.
Hon höll sig till storyn att sängen stod sådär då hon kom hit.
Sen, så frågade hon mig ifall hon fick sova i min säng ett par timmar idag...
Att hon ens ställer en sån här fråga, efter allting, det vart lite för mycket för mig, därav min hemmavaro idag.
Jag vill inte ha henne i min säng, och jag kan inte förstå varför hon ska sova i den heller. Så jag sa tvärt nej, det får du verkligen inte, sov i din egen säng och flytta dig från soffan nu.
Efter det så har hon legat i sin säng som numera är en soffa och gått tillbaka till sitt vanliga beteende med att sparka i väggen, prata med sig själv, skratta, gråta och gå i cirklar i sin del av rummet.
Jag, jag sitter i min säng, med hörlurar på och lyssnar på en röra av Janis Joplin, Small Town Pimps, Lillasyster och Mimikry...(Shit, jag måste uppdatera min spellista) Allt för att dränka hennes oljud.
Uppdateringar kommer nog inom detta ämne, men har jag tur nu så sticker hon inom dom närmaste dagarna.
Typiskt
Idag är jag ledig, det är sol ute och varmt och fint väder, sommaren har nått Paris, som jag redan nämnt=)
Men,
Jag vill inte lämna lägenheten idag.
Det var väl som så, att i helgen så hade jag ingen aning om vad jag skulle göra under mina lediga dagar den här veckan, jag brukar alltid gå ut och shoppa, promenera runt i staden eller gå på museum, min nya hobby.
Men, eftersom jag redan sett dom visningar och shoppat det jag velat, så tänkte jag att jag bara skulle sitta hemma en hel dag och inte göra ett skit.
Jag tänkte ligga i pyjamas i min säng hela jävla dagen och läsa bloggar och kolla på serier och filmer. Jag hade inte haft en endaste tanke på att gå ut alls, så jag tog även tag i att fylla på skafferiet igår kväll då jag slutat jobbet så att jag skulle slippa bli utan mat idag.
Men, som ett omen, igår kväll då jag för ovanlighetens skull läste DN, så fick jag syn på en artikel om Yves Saint Laurent, och fick en sån hemskt stor lust att se den utställningen. Jag gick även in på muséets hemsida och där såg jag även en annan utställning som jag varit lite intresserad av, men inte lagt mer energi på för att undersöka ytterligare.
Såå, då sitter jag alltså där, på kvällskvisten dagen innan jag har en hel dag med absolut ingenting att göra, och hittar två utställningar på ett och samma museum som jag verkligen vill se.
Och vad tror ni att jag bestämmer mig för att göra då? Precis. Här ska gås på museum och bli kulturellt stimulerad!
Men, som sagt, så vågar jag inte riktigt lämna lägenheten idag, för att jag är inte riktigt helt hundra på att jag litar på att min roomie kommer låta mina grejer vara.
Min roomies beteende dom senaste två dygnen ska jag redogöra lite senare idag, för nu är jag upptagen med annat, och det är något i särklass så det behövs ett alldeles eget inlägg för det.
Men jag kan säga så mycket som detta, att jag nu börjar tveka på hennes psykiska stabilitet så till den grad, att jag inte vill lämna henne här ensam.
Men,
Jag vill inte lämna lägenheten idag.
Det var väl som så, att i helgen så hade jag ingen aning om vad jag skulle göra under mina lediga dagar den här veckan, jag brukar alltid gå ut och shoppa, promenera runt i staden eller gå på museum, min nya hobby.
Men, eftersom jag redan sett dom visningar och shoppat det jag velat, så tänkte jag att jag bara skulle sitta hemma en hel dag och inte göra ett skit.
Jag tänkte ligga i pyjamas i min säng hela jävla dagen och läsa bloggar och kolla på serier och filmer. Jag hade inte haft en endaste tanke på att gå ut alls, så jag tog även tag i att fylla på skafferiet igår kväll då jag slutat jobbet så att jag skulle slippa bli utan mat idag.
Men, som ett omen, igår kväll då jag för ovanlighetens skull läste DN, så fick jag syn på en artikel om Yves Saint Laurent, och fick en sån hemskt stor lust att se den utställningen. Jag gick även in på muséets hemsida och där såg jag även en annan utställning som jag varit lite intresserad av, men inte lagt mer energi på för att undersöka ytterligare.
Såå, då sitter jag alltså där, på kvällskvisten dagen innan jag har en hel dag med absolut ingenting att göra, och hittar två utställningar på ett och samma museum som jag verkligen vill se.
Och vad tror ni att jag bestämmer mig för att göra då? Precis. Här ska gås på museum och bli kulturellt stimulerad!
Men, som sagt, så vågar jag inte riktigt lämna lägenheten idag, för att jag är inte riktigt helt hundra på att jag litar på att min roomie kommer låta mina grejer vara.
Min roomies beteende dom senaste två dygnen ska jag redogöra lite senare idag, för nu är jag upptagen med annat, och det är något i särklass så det behövs ett alldeles eget inlägg för det.
Men jag kan säga så mycket som detta, att jag nu börjar tveka på hennes psykiska stabilitet så till den grad, att jag inte vill lämna henne här ensam.
torsdag 18 mars 2010
Ett blogginlägg i bilder(så ni slipper all jävla text nån gång)
Först av allt...
Lite dåliga nyheter från banken, Detta brev fick jag igår, och det säger kort sagt att HSBC inte vill ha mig som kund hos dom. Varför orkar/vill jag inte gå in på eftersom det är så urbota dumt och småaktigt att jag blir förbannad på riktigt.
Så vi lämnar det därhän, och jag har redan bokat tid hos en annan bank, tredje gången gillt säger vi nu!
Som ni även kan se i adressfältet, så går jag under namnet Astrid Kring här i Frankrike, det blir alltid en massa knas, eftersom Astrid står före Jenny i mitt pass och mitt körkort, så som det alltid gör i Sverige och vi därmed är vana med, så får dom för sig härnere att det säger att Astrid är mitt riktiga namn, inte Jenny.
Säger jag därmed att det inte är så det funkar hemma, så blir dom helt vilsna och vet inte vad fasiken dom ska ta sig till, och döper mig därefter till Astrid Jenny. Alltså har jag fått ett dubbelnamn i och med min utlandsflytt...
Även detta är ett ämne som jag inte orkar/vill gå in i för tillfället, eftersom deras trångsynthet och oförmåga att ta in rätt information från mig som faktiskt är personen som bär namnen och som därmed vet vad jag själv heter(Duh), det gör mig bara så irriterad på livet himself.
Misstankar...
Jag tror att min väska stjäl saker av mig, framförallt mat.
I förra veckan, så lade jag ner en energibar i den, för att äta under min lunchrast. Då jag skulle plocka upp den: borta!
Jag vet att jag inte ätit den heller, eftersom jag la ner den på morgonen, 3 timmar senare så hade jag bara öppnat väskan en gång och då jag skulle ta upp den för att äta den, så fanns den ingenstans att finna.
Bevis B: Igår så vet jag att jag hittade en apelsin i den, som jag hade lagt ner i måndags om jag inte minns fel. Jag hittade den igår då jag fikade på stan och tänkte att jag sparar den tills jag kommit hem. Då jag kommer hem så äter jag enbart upp apelsinerna i fruktskålen och rör därmed aldrig apelsinen i väskan.
Idag då jag rensade ur väskan för att byta till en mindre, så fanns inte apelsinen där längre...
Då jag vet att jag inte rört den överhuvudtaget!
Kanske har jag ätit för mycket apelsiner...
Shoppingen igår då!
Det blev:
Med trekvartsärm och skepparknäppning...(visst heter det så?)
Ja, den skiljer sig nog inte så mycket från jackan jag prövade i tisdags,
med tanke på modell och knäppning, men den är i ett annat material
och så är det andra fickor på den här, större och bekvämare att ha händerna i, dessutom tyckte jag det var väldigt somrigt och vågat av mig att ta en jacka
men trekvartsärm och ett skärp=)
Och en mörklila tunnare tunika
Det blev ett par ljusblåa slimjeans också, som jag har haft
en ohälsosam besatthet i att köpa.
Inte just dom här specifika kanske, men ett par nya jeans, och helst ett par
ljusare, men inte vita.
Det kommer nog att bli fler jeansköp härnere antar jag, dom här
kostade 19.90€...
Under min shoppingrunda så bestämde sig min högra sko för att
det var dags att säga farväl till jordelivet,
han ville inte gå ett endaste steg till och bröt därför ihop totalt
Väldigt synd på ett par relativt nya vinterstövlar, köpte dom i höstas innan
jag åkte ner, och nu kommer dom aldrig att få känna på en riktig vinter i norr
Jag sörjer dom litegrann för det
Men som tur i oturen, så hade jag köpt ett par tunnare billiga tygskor på
H&M igår under min shoppingrunda, eftersom sommaren har funnit sin väg
till Paris, och jag inte vet när jag kan få mina tennisskor hemifrån, så var det på sin plats att köpa ett par bekväma tunna sommarskor i reserv tills dom kan finna sin väg hit ner, på ett eller annat sätt;)
Just nu...
Så sitter jag med världens näst största kopp med grönt mintte och honung och kollar på Greys, för alla intresserade så kan jag nämna att jag nu arbetat mig igenom alla säsonger, och nu är på den aktuella sjätte säsongen, och har där kollat på hälften av avsnitten.
Och med det så kan vi konstatera att trots mitt heltidsarbete, mina shopping- och muséeturer och annat fläng, så har jag en massa tid över till att sitta och nöta tv-serier över internet...
Sen kan vi även konstatera att jag snart måste påbörja nötningen av en ny tv-serie, då dom jag nu kollar igenom bara ger ett avsnitt per vecka, och då jag kommit ikapp med Greys också, så kommer jag helt plötsligt ha en hel massa mer tid utan någonting mindre vettigt att göra...
Lite dåliga nyheter från banken, Detta brev fick jag igår, och det säger kort sagt att HSBC inte vill ha mig som kund hos dom. Varför orkar/vill jag inte gå in på eftersom det är så urbota dumt och småaktigt att jag blir förbannad på riktigt.
Så vi lämnar det därhän, och jag har redan bokat tid hos en annan bank, tredje gången gillt säger vi nu!
Som ni även kan se i adressfältet, så går jag under namnet Astrid Kring här i Frankrike, det blir alltid en massa knas, eftersom Astrid står före Jenny i mitt pass och mitt körkort, så som det alltid gör i Sverige och vi därmed är vana med, så får dom för sig härnere att det säger att Astrid är mitt riktiga namn, inte Jenny.Säger jag därmed att det inte är så det funkar hemma, så blir dom helt vilsna och vet inte vad fasiken dom ska ta sig till, och döper mig därefter till Astrid Jenny. Alltså har jag fått ett dubbelnamn i och med min utlandsflytt...
Även detta är ett ämne som jag inte orkar/vill gå in i för tillfället, eftersom deras trångsynthet och oförmåga att ta in rätt information från mig som faktiskt är personen som bär namnen och som därmed vet vad jag själv heter(Duh), det gör mig bara så irriterad på livet himself.
Misstankar...
Jag tror att min väska stjäl saker av mig, framförallt mat.
I förra veckan, så lade jag ner en energibar i den, för att äta under min lunchrast. Då jag skulle plocka upp den: borta!
Jag vet att jag inte ätit den heller, eftersom jag la ner den på morgonen, 3 timmar senare så hade jag bara öppnat väskan en gång och då jag skulle ta upp den för att äta den, så fanns den ingenstans att finna.
Bevis B: Igår så vet jag att jag hittade en apelsin i den, som jag hade lagt ner i måndags om jag inte minns fel. Jag hittade den igår då jag fikade på stan och tänkte att jag sparar den tills jag kommit hem. Då jag kommer hem så äter jag enbart upp apelsinerna i fruktskålen och rör därmed aldrig apelsinen i väskan.
Idag då jag rensade ur väskan för att byta till en mindre, så fanns inte apelsinen där längre...
Då jag vet att jag inte rört den överhuvudtaget!
Tjuv...
Kanske har jag ätit för mycket apelsiner...Shoppingen igår då!
Det blev:
En sommarjacka
Med trekvartsärm och skepparknäppning...(visst heter det så?)Ja, den skiljer sig nog inte så mycket från jackan jag prövade i tisdags,
med tanke på modell och knäppning, men den är i ett annat material
och så är det andra fickor på den här, större och bekvämare att ha händerna i, dessutom tyckte jag det var väldigt somrigt och vågat av mig att ta en jacka
men trekvartsärm och ett skärp=)
Tunikor=)
En grå med jättekrage, jag har tittat på såna här klänningar och tröjor
förr med jättepolokrage, men aldrig riktigt vågat köpa, men nu hitta jag en till bra pris och inte alltför varm, så den här har jag trivts i hela dagen idag och det kommer jag nog att fortsätta med
förr med jättepolokrage, men aldrig riktigt vågat köpa, men nu hitta jag en till bra pris och inte alltför varm, så den här har jag trivts i hela dagen idag och det kommer jag nog att fortsätta med
Och en mörklila tunnare tunika
Det blev ett par ljusblåa slimjeans också, som jag har haft
en ohälsosam besatthet i att köpa.
Inte just dom här specifika kanske, men ett par nya jeans, och helst ett par
ljusare, men inte vita.
Det kommer nog att bli fler jeansköp härnere antar jag, dom här
kostade 19.90€...
Under min shoppingrunda så bestämde sig min högra sko för att
det var dags att säga farväl till jordelivet,
han ville inte gå ett endaste steg till och bröt därför ihop totalt
Väldigt synd på ett par relativt nya vinterstövlar, köpte dom i höstas innanjag åkte ner, och nu kommer dom aldrig att få känna på en riktig vinter i norr
Jag sörjer dom litegrann för det
Men som tur i oturen, så hade jag köpt ett par tunnare billiga tygskor på
H&M igår under min shoppingrunda, eftersom sommaren har funnit sin väg
till Paris, och jag inte vet när jag kan få mina tennisskor hemifrån, så var det på sin plats att köpa ett par bekväma tunna sommarskor i reserv tills dom kan finna sin väg hit ner, på ett eller annat sätt;)
Just nu...Så sitter jag med världens näst största kopp med grönt mintte och honung och kollar på Greys, för alla intresserade så kan jag nämna att jag nu arbetat mig igenom alla säsonger, och nu är på den aktuella sjätte säsongen, och har där kollat på hälften av avsnitten.
Och med det så kan vi konstatera att trots mitt heltidsarbete, mina shopping- och muséeturer och annat fläng, så har jag en massa tid över till att sitta och nöta tv-serier över internet...
Sen kan vi även konstatera att jag snart måste påbörja nötningen av en ny tv-serie, då dom jag nu kollar igenom bara ger ett avsnitt per vecka, och då jag kommit ikapp med Greys också, så kommer jag helt plötsligt ha en hel massa mer tid utan någonting mindre vettigt att göra...
tisdag 16 mars 2010
Sommar...
Som jag nämnde tidigare, så var det väldigt varmt idag, solglasögon på och jacka av var det som gällde. Jag gick förbi en park där det satt/låg folk och solade sig, och så upptäckte jag detta, en massa gula vårblommor!Herregud, vad skönt det kändes idag, att verkligen få se Paris i riktigt vårväder=)
Vad tror ni om detta då?
Jag har blivit helt tokig i såna här tröjor, i varje affär jaggår in i så måste jag prova minst en sån här långärmad
sak, den här var väldigt tunn och stretchig, så man måste
ha en tröja under för annars blir den väldigt genomskinlig...
Jag vet inte jag, jag provar dom jämt, men tvekar alltid i provrummet
Det här är alltså jackan som jag kollat på, 19.90€Den finns även i svart och vitt, men tänkte att man kanske
skulle må bra av lite omväxling, har ju alltid haft svart
jacka förr. Men jag är ändå lite tveksam, så nu behöver
jag lite smakråd här, vad tycker ni om den här jackan?
Idag så var det väldigt varmt ska jag säga er, så nu börjar det bli dags att hitta någon tunnare jacka som jag kan ha på dagarna, annars så kommer jag att smälta bort här...
Jag behöver shoppa lite nya kläder nu känner jag...Jag behöver dels en ny jacka då, ett par nya skor, en ny väska skulle också sitta fint och sen så är jag väldigt sugen på att köpa lite nya jeans och några tunikor/klänningar som jag kan ha, istället för att bara välja mellan jeans eller dom kortare kjolarna som jag har.
Jag provade även lite nya skjortor också, och ett par ljusblåa jeans, men jag tyckte att dom inte satt bra på mig så jag struntade i allt. Skjortorna var fina, visst, men det är ju inget som jag är i behov av direkt, utan det jag behöver nu ganska snabbt är en tunnare jacka och ett par tunnare platta skor.
Jag har ju visserligen ett par tygskor hemma som jag saknar väldigt mycket, köpte dom i höstas då jag precis kommit hem från Montpellier så har inte använt dom så mycket heller. Sen har jag en sommarjacka hemma som jag älskar, men den är trasig så det är väl dags att köpa en ny....Väskor har jag ju hemma också, och det är en som jag vill ha ner nu, den är visserligen ganska sliten och inte så väldans snygg, men det är stor och rymlig...Kom just på en annan handväska som jag vill ha som jag vet att jag har hemma någonstans, men är inte riktigt säker på vart den befinner sig....
Jag är ju ledig imorgon också, så då har jag bestämt mig för att åka in till centrum och kolla i lite affärer, finns ju större utbud där än i Gallieni som jag var idag, men tror nog att priserna kommer att gå upp då istället...
Så ja, shopping står på schemat för imorgon också som ni kan se.
Jag behöver shoppa lite nya kläder nu känner jag...Jag behöver dels en ny jacka då, ett par nya skor, en ny väska skulle också sitta fint och sen så är jag väldigt sugen på att köpa lite nya jeans och några tunikor/klänningar som jag kan ha, istället för att bara välja mellan jeans eller dom kortare kjolarna som jag har.
Jag provade även lite nya skjortor också, och ett par ljusblåa jeans, men jag tyckte att dom inte satt bra på mig så jag struntade i allt. Skjortorna var fina, visst, men det är ju inget som jag är i behov av direkt, utan det jag behöver nu ganska snabbt är en tunnare jacka och ett par tunnare platta skor.
Jag har ju visserligen ett par tygskor hemma som jag saknar väldigt mycket, köpte dom i höstas då jag precis kommit hem från Montpellier så har inte använt dom så mycket heller. Sen har jag en sommarjacka hemma som jag älskar, men den är trasig så det är väl dags att köpa en ny....Väskor har jag ju hemma också, och det är en som jag vill ha ner nu, den är visserligen ganska sliten och inte så väldans snygg, men det är stor och rymlig...Kom just på en annan handväska som jag vill ha som jag vet att jag har hemma någonstans, men är inte riktigt säker på vart den befinner sig....
Jag är ju ledig imorgon också, så då har jag bestämt mig för att åka in till centrum och kolla i lite affärer, finns ju större utbud där än i Gallieni som jag var idag, men tror nog att priserna kommer att gå upp då istället...
Så ja, shopping står på schemat för imorgon också som ni kan se.
Aah
Var just på toa, och då jag satt där så hörde jag någon som rörde sig i badkaret.
Toaletten och badrummet ligger vägg i vägg, så det hördes ganska tydligt.
Så nu är jag lite lugnare, hon ligger bara och tar ett 4timmars bad min roomie.
Och hon lever också, det fick jag ju bevis på då hon rörde sig.
Nu ska jag iväg och shoppa litegrann.
Toaletten och badrummet ligger vägg i vägg, så det hördes ganska tydligt.
Så nu är jag lite lugnare, hon ligger bara och tar ett 4timmars bad min roomie.
Och hon lever också, det fick jag ju bevis på då hon rörde sig.
Nu ska jag iväg och shoppa litegrann.
Blää
Gjorde havregrynsgröt till frukost idag, som alla andra dagar.
Lite knepigt det också egentligen, då jag aldrig varit särskilt förtjust i havregrynsgröt till frukost, det är liksom någonting jag brukade göra till middag eller lunch förr, då man inte hade handlat på 3 veckor och inte hade ett skit i varken frysen eller skafferiet, förutom ett 2kilos havregrynspaket och ett paket knäckebröd.
Eller så brukade jag göra det till middag bara av lathet, det tar ju bara 3 minuter i mikron så var det klart.
Nu så äter jag havregrynsgröt och knäckebröd varje morgon, med äppelmos och ett glas apelsinjuice.
Men i alla fall, det jag ville komma till var, att jag just har köpt ett eget saltpaket.
Ett billigt sådant, i papper, så hålet är i storlek LöjligtOnödigtFörJävlaStort för ett saltpaket.
Såå, då jag skulle salta min gröt imorse...
Min första idé var att sockra gröten, eftersom jag har äppelmos så sockrar jag inte vanligtvis min gröt, men vafan, man måste ju försöka rädda den med det man har.
Bad idea. Very, very bad idea.
Det var bara att kasta alltihopa och ta den sista yoghurten med dom torra smaklösa flingorna jag köpte då jag just flyttade hit.
Förövrigt så moläter jag apelsiner nu också, då jag handlade mat i förra veckan så köpte jag ett nät med 3 kg apelsiner eftersom jag trodde att dom kostade 1.50€ per nät.
Problemet låg ju inte i hur fasiken jag skulle lyckas sätta i mig 3 kg apelsiner innan dom skulle bli dåliga, utan att jag trodde att jag hade köpt 2 kilosnätet som var det som kostade 1.50, nätet jag köpte på 3 kg kostade lite mer än 4€...Så inte bara fick jag ytterligare 1 kg apelsiner att sätta i mig, utan gick back med drygt 3€...
Än så länge går det framåt skulle jag tro, mina naglar är orangea, jag har ständigt apelsinkött mellan tänderna(kött, huga) och jag inbillar mig att all denna C-vitamin jag får i mig kommer hålla mig frisk i lugnt ett år.
Jag har 6 stycken kvar, har redan ätit en nu på förmiddagen och så fort jag skrivit klart det här så ska jag påbörja nästa.
Men nu så blir det nog inte apelsiner i fruktskålen på ett bra tag misstänker jag.
Lite knepigt det också egentligen, då jag aldrig varit särskilt förtjust i havregrynsgröt till frukost, det är liksom någonting jag brukade göra till middag eller lunch förr, då man inte hade handlat på 3 veckor och inte hade ett skit i varken frysen eller skafferiet, förutom ett 2kilos havregrynspaket och ett paket knäckebröd.
Eller så brukade jag göra det till middag bara av lathet, det tar ju bara 3 minuter i mikron så var det klart.
Nu så äter jag havregrynsgröt och knäckebröd varje morgon, med äppelmos och ett glas apelsinjuice.
Men i alla fall, det jag ville komma till var, att jag just har köpt ett eget saltpaket.
Ett billigt sådant, i papper, så hålet är i storlek LöjligtOnödigtFörJävlaStort för ett saltpaket.
Såå, då jag skulle salta min gröt imorse...
Min första idé var att sockra gröten, eftersom jag har äppelmos så sockrar jag inte vanligtvis min gröt, men vafan, man måste ju försöka rädda den med det man har.
Bad idea. Very, very bad idea.
Det var bara att kasta alltihopa och ta den sista yoghurten med dom torra smaklösa flingorna jag köpte då jag just flyttade hit.
Förövrigt så moläter jag apelsiner nu också, då jag handlade mat i förra veckan så köpte jag ett nät med 3 kg apelsiner eftersom jag trodde att dom kostade 1.50€ per nät.
Problemet låg ju inte i hur fasiken jag skulle lyckas sätta i mig 3 kg apelsiner innan dom skulle bli dåliga, utan att jag trodde att jag hade köpt 2 kilosnätet som var det som kostade 1.50, nätet jag köpte på 3 kg kostade lite mer än 4€...Så inte bara fick jag ytterligare 1 kg apelsiner att sätta i mig, utan gick back med drygt 3€...
Än så länge går det framåt skulle jag tro, mina naglar är orangea, jag har ständigt apelsinkött mellan tänderna(kött, huga) och jag inbillar mig att all denna C-vitamin jag får i mig kommer hålla mig frisk i lugnt ett år.
Jag har 6 stycken kvar, har redan ätit en nu på förmiddagen och så fort jag skrivit klart det här så ska jag påbörja nästa.
Men nu så blir det nog inte apelsiner i fruktskålen på ett bra tag misstänker jag.
Nu har min roomie varit i badrummet i över två timmar.
Jag undrar vad hon har för sig därinne, för jag hör inte något vatten, det är väldigt lyhört här så man hör ifall någon duschar eller spolar vatten även fast personen har dörren stängd och badrummet ligger i andra änden av lägenheten.
Det är alldeles tyst, och hon har som sagt varit inlåst där i två timmar.
Jag undrar om hon har halkat i badkaret och tuppat av.
Jag undrar vad hon har för sig därinne, för jag hör inte något vatten, det är väldigt lyhört här så man hör ifall någon duschar eller spolar vatten även fast personen har dörren stängd och badrummet ligger i andra änden av lägenheten.
Det är alldeles tyst, och hon har som sagt varit inlåst där i två timmar.
Jag undrar om hon har halkat i badkaret och tuppat av.
måndag 15 mars 2010
Måndagskvällens utkast
Igår kväll då jag väntade på metron hem, så fick jag bevittna en kvinna som blivit lite dålig och kände behovet av att lägga en pizza på perrongen.
Jag stod som tur var på den andra perrongen, mittemot, så jag fick se allt, men slapp lukten, som verkade odräglig med tanke på hur folket runtomkring plötsligt flydde med halsdukarna tätt mot mun och näsa.
Det var en synnerligen intressant scen, kanske inte just uppkastandet i sig, då jag från början trodde att någon bara hällde ut innehållet från en dricksflaska på perrongen och blev mäkta förvånad över att se vad som verkligen försiggick på andra sidan spåret. Utan det intressanta var hur fort det gick innan en stationsanställd var där för att undersöka situationen och ringa efter backup.
Kvinnan satt ner, och kräktes kanske max 5-8 sekunder, sen började hon torka sig om munnen och torka av sina skor som hon spytt alldeles brevid, och då var redan den stationsanställde kvinnan där.
Vi snackar alltså om sekunder från då kvinnan började tills att den anställde var brevid henne.
Innan då jag vandrat omkring på Paris metro/tågstationer, så har jag ofta sett militärer, beväpnade militärer i grupper om minst 3 som håller uppsikt över alla resenärer.
Jag har inte direkt kollat efter övervakningskameror, men bara antagit att dom funnits där, det är ju ett Storebrorssamhälle vi nu lever i, så självfallet så finns det videoövervakning på allmänna platser.
Men att någon verkligen satt i realtid och kollade på dessa övervakningar...Ja, det är väl högst troligt, allra helst på perrongerna så kollar dom nog ofta, ifall det skulle hända en olycka eller så, men att det gick så fort, för att en kvinna kräktes litegrann en söndagskväll, det var väl det som mest förvånade faktiskt.
Allra helst då uteliggare bor på stationerna och pissar överallt i tid och otid.
Men ja, jag kan väl börja känna mig trygg på metrostationerna nu då, finns inget behov av att oroa sig då varje steg man tar blir filmat och övervakat i realtid, och nu då jag sett själv hur pass fort dom anställda kommer på benen då någonting kräver det, så känns det lite mer accepterat.
Idag hade jag öppningen igen, kom till jobbet först, ja, förutom städarna då, dom är ju där dygnet runt och städar verkar det som ibland, och tänkte börja på en gång, men problemet var ju att ingen hade kommit och låst upp kontoret, så jag kom inte åt nycklarna till caféts alla kylskåp och frys, dessutom hade ingen satt igång datorerna heller så jag kunde inte ens stämpla in. Så det blev att stå och vänta där tills någon kom och kunde starta upp allting.
Det tog inte så lång tid som tur var, en kvart eller så, så sen fick jag allting klart på 1½ timme drygt.
Kan ni fatta det? Allt som man måste plocka fram, baka i ugnen och göra iordning på morgonen, då man gör det snabbt - som jag självfallet gör - så tar det närmare 1½ timme...
Sen kom våran nya ansvariga vid halv nio-nio-tiden, jag vet inte, men hon kom då jag var i princip klar med allt så. Väldigt bekvämt det där, hon verkar ju ha som "normala" arbetstider där, börjar runt niotiden, lunch runt tolv och sen slutar hon fyra, dessutom jobbade hon inte i helgen.
Värsta lyxet. Vad tror ni om mina chanser att försöka få jobbet som ansvarig? Skulle ju vara trevligt att få lite normala arbetstider någon gång i mitt liv, det har varit fattigt med sånt ska jag säga...
Fast i och för sig, så tycker ju jag att mina arbetstimmar är ganska lyxiga nu, 6-7 timmar/dag, så av bara farten och vanan brukar jag i princip jämt jobba över. I fredags exempelvis, så hade jag 6 timmars schemalagd arbetstid, men jag stannade kvar ytterligare 3½ timme för att en manager ville det.
En gång, då killen som skulle ha öppningen blev sjuk och inte kunde komma, så ringde dom in mig på morgonen, sen så visade det sig att det bara skulle vara jag och en av dom nya sen resten av dagen, så en annan manager frågade om jag inte kunde stanna kvar ett par timmar till.
Det slutade med att jag fick ett 11-timmarspass den dagen.
Och ytterligare ett antal gånger har jag kommit in tidigare, för att idioterna jag jobbar med kände för att sova istället, eller var sjuka, och jag har jobbat över många timmar för att det behövdes folk. För att dom som har gjort våra arbetsscheman har lagt i princip allas lediga dagar på varandra. Nu kan jag inte allas lediga dagar i huvudet, men jag vet att på måndagar så har 3 ledigt, och det är likadant på andra dagar också. Ni ser ju hur dumt det blir då en kille har gått och blivit sjuk nu i över en veckas tid.
Många gånger har jag inte kunnat säga nej till att jobba extra, det är svårt att säga nej också, då man ändå inte har någonting inplanerat så spelar det som ingen roll, jag får ju ändå betalt och om jag jobbar längre pass så får jag ju en extra rast, men jobbet är ju som sagt inte så roligt, så enda anledningen till att jag inte säger nej, är just att jag har svårt att säga nej då jag ändå inte har någonting viktigare för mig.
Igår var första gången som jag sa nej till att jobba över.
Det har ju blivit helt fel i planeringen eftersom en kille vart sjuk, så igår så jobbade två killar på förmiddagen, och jag började mitt på dagen och skulle jobba till 17.30, killen som är sjuk skulle vanligtvis ha jobbat till 21.00.
Så det blev som lite svårt att hålla cafét öppet till 19.00, det kan ju vemsomhelst se. Så kvällens manager sa bara helt sonika, vi stänger 17.00, så enkelt är det bara. Han frågade inte ens om jag kunde tänka mig att jobba över.
Vilket är ganska förstående, då det är han som ett antal gånger ringt och väckt mig på morgonen för att börja jobba tidigare.
Men, så var det den andra managern, som i fredags bad mig att stanna kvar längre, hon kunde inte släppa det riktigt, utan hon frågade flera gånger om jag inte kunde stanna längre.
Men jag orkade helt enkelt inte, jag hade ingen som helst lust att stanna kvar till 21 och sköta hela cafét själv med henne i kassan. Söndagar är oftast den dagen då vi har mest kunder också, så det skulle bli helt ohållbart i längden.
Så för en gångs skull tog jag den lätta vägen och smet ifrån några timmars extrajobb.
Hum, knepig vändning det här inlägget fick, började med spya som gick över i att berätta hur min dag har varit till mitt övertidsarbetande....Skumt.
Inget nytt från banken iaf, så mycket kan jag säga, och så var det ingen på kontoret nu på eftermiddagen då jag slutat heller av någon outgrundlig anledning så jag fick ingen chans att be om dom sista papprerna som banken ville ha, men vi får se om dom hör av sig imorgon, för då ska jag gå dit med det jag har iaf, och förklara vad dom sa på kontoret och se hur det går efter det, men om allting rullar på perfekt nu så ska jag ha ett franskt bankkonto innan helgen iaf=)
Imorgon så ska jag kanske shoppa lite också, har vart i några affärer i eftermiddags, eftersom jag slutade tidigt idag, och hittat en del fina plagg som inte var så värst dyra, eller vad sägs om ett par jeans för 140 spänn? Och en sommarjacka kanske det blir också, har sett en fin som jag ska prova imorgon...
Mer om det då, nu, sova.
Jag stod som tur var på den andra perrongen, mittemot, så jag fick se allt, men slapp lukten, som verkade odräglig med tanke på hur folket runtomkring plötsligt flydde med halsdukarna tätt mot mun och näsa.
Det var en synnerligen intressant scen, kanske inte just uppkastandet i sig, då jag från början trodde att någon bara hällde ut innehållet från en dricksflaska på perrongen och blev mäkta förvånad över att se vad som verkligen försiggick på andra sidan spåret. Utan det intressanta var hur fort det gick innan en stationsanställd var där för att undersöka situationen och ringa efter backup.
Kvinnan satt ner, och kräktes kanske max 5-8 sekunder, sen började hon torka sig om munnen och torka av sina skor som hon spytt alldeles brevid, och då var redan den stationsanställde kvinnan där.
Vi snackar alltså om sekunder från då kvinnan började tills att den anställde var brevid henne.
Innan då jag vandrat omkring på Paris metro/tågstationer, så har jag ofta sett militärer, beväpnade militärer i grupper om minst 3 som håller uppsikt över alla resenärer.
Jag har inte direkt kollat efter övervakningskameror, men bara antagit att dom funnits där, det är ju ett Storebrorssamhälle vi nu lever i, så självfallet så finns det videoövervakning på allmänna platser.
Men att någon verkligen satt i realtid och kollade på dessa övervakningar...Ja, det är väl högst troligt, allra helst på perrongerna så kollar dom nog ofta, ifall det skulle hända en olycka eller så, men att det gick så fort, för att en kvinna kräktes litegrann en söndagskväll, det var väl det som mest förvånade faktiskt.
Allra helst då uteliggare bor på stationerna och pissar överallt i tid och otid.
Men ja, jag kan väl börja känna mig trygg på metrostationerna nu då, finns inget behov av att oroa sig då varje steg man tar blir filmat och övervakat i realtid, och nu då jag sett själv hur pass fort dom anställda kommer på benen då någonting kräver det, så känns det lite mer accepterat.
Idag hade jag öppningen igen, kom till jobbet först, ja, förutom städarna då, dom är ju där dygnet runt och städar verkar det som ibland, och tänkte börja på en gång, men problemet var ju att ingen hade kommit och låst upp kontoret, så jag kom inte åt nycklarna till caféts alla kylskåp och frys, dessutom hade ingen satt igång datorerna heller så jag kunde inte ens stämpla in. Så det blev att stå och vänta där tills någon kom och kunde starta upp allting.
Det tog inte så lång tid som tur var, en kvart eller så, så sen fick jag allting klart på 1½ timme drygt.
Kan ni fatta det? Allt som man måste plocka fram, baka i ugnen och göra iordning på morgonen, då man gör det snabbt - som jag självfallet gör - så tar det närmare 1½ timme...
Sen kom våran nya ansvariga vid halv nio-nio-tiden, jag vet inte, men hon kom då jag var i princip klar med allt så. Väldigt bekvämt det där, hon verkar ju ha som "normala" arbetstider där, börjar runt niotiden, lunch runt tolv och sen slutar hon fyra, dessutom jobbade hon inte i helgen.
Värsta lyxet. Vad tror ni om mina chanser att försöka få jobbet som ansvarig? Skulle ju vara trevligt att få lite normala arbetstider någon gång i mitt liv, det har varit fattigt med sånt ska jag säga...
Fast i och för sig, så tycker ju jag att mina arbetstimmar är ganska lyxiga nu, 6-7 timmar/dag, så av bara farten och vanan brukar jag i princip jämt jobba över. I fredags exempelvis, så hade jag 6 timmars schemalagd arbetstid, men jag stannade kvar ytterligare 3½ timme för att en manager ville det.
En gång, då killen som skulle ha öppningen blev sjuk och inte kunde komma, så ringde dom in mig på morgonen, sen så visade det sig att det bara skulle vara jag och en av dom nya sen resten av dagen, så en annan manager frågade om jag inte kunde stanna kvar ett par timmar till.
Det slutade med att jag fick ett 11-timmarspass den dagen.
Och ytterligare ett antal gånger har jag kommit in tidigare, för att idioterna jag jobbar med kände för att sova istället, eller var sjuka, och jag har jobbat över många timmar för att det behövdes folk. För att dom som har gjort våra arbetsscheman har lagt i princip allas lediga dagar på varandra. Nu kan jag inte allas lediga dagar i huvudet, men jag vet att på måndagar så har 3 ledigt, och det är likadant på andra dagar också. Ni ser ju hur dumt det blir då en kille har gått och blivit sjuk nu i över en veckas tid.
Många gånger har jag inte kunnat säga nej till att jobba extra, det är svårt att säga nej också, då man ändå inte har någonting inplanerat så spelar det som ingen roll, jag får ju ändå betalt och om jag jobbar längre pass så får jag ju en extra rast, men jobbet är ju som sagt inte så roligt, så enda anledningen till att jag inte säger nej, är just att jag har svårt att säga nej då jag ändå inte har någonting viktigare för mig.
Igår var första gången som jag sa nej till att jobba över.
Det har ju blivit helt fel i planeringen eftersom en kille vart sjuk, så igår så jobbade två killar på förmiddagen, och jag började mitt på dagen och skulle jobba till 17.30, killen som är sjuk skulle vanligtvis ha jobbat till 21.00.
Så det blev som lite svårt att hålla cafét öppet till 19.00, det kan ju vemsomhelst se. Så kvällens manager sa bara helt sonika, vi stänger 17.00, så enkelt är det bara. Han frågade inte ens om jag kunde tänka mig att jobba över.
Vilket är ganska förstående, då det är han som ett antal gånger ringt och väckt mig på morgonen för att börja jobba tidigare.
Men, så var det den andra managern, som i fredags bad mig att stanna kvar längre, hon kunde inte släppa det riktigt, utan hon frågade flera gånger om jag inte kunde stanna längre.
Men jag orkade helt enkelt inte, jag hade ingen som helst lust att stanna kvar till 21 och sköta hela cafét själv med henne i kassan. Söndagar är oftast den dagen då vi har mest kunder också, så det skulle bli helt ohållbart i längden.
Så för en gångs skull tog jag den lätta vägen och smet ifrån några timmars extrajobb.
Hum, knepig vändning det här inlägget fick, började med spya som gick över i att berätta hur min dag har varit till mitt övertidsarbetande....Skumt.
Inget nytt från banken iaf, så mycket kan jag säga, och så var det ingen på kontoret nu på eftermiddagen då jag slutat heller av någon outgrundlig anledning så jag fick ingen chans att be om dom sista papprerna som banken ville ha, men vi får se om dom hör av sig imorgon, för då ska jag gå dit med det jag har iaf, och förklara vad dom sa på kontoret och se hur det går efter det, men om allting rullar på perfekt nu så ska jag ha ett franskt bankkonto innan helgen iaf=)
Imorgon så ska jag kanske shoppa lite också, har vart i några affärer i eftermiddags, eftersom jag slutade tidigt idag, och hittat en del fina plagg som inte var så värst dyra, eller vad sägs om ett par jeans för 140 spänn? Och en sommarjacka kanske det blir också, har sett en fin som jag ska prova imorgon...
Mer om det då, nu, sova.
söndag 14 mars 2010
Vi får hoppas att det vänder snart nog
Idag är ingen bra dag, jag hade ingen som helst lust att jobba och alla jag jobbade med gjorde mig less och förbannad.
Jag blir less på en och samma person hela tiden, på beteendet, på attityden, på latheten och den totala brist på engagemang och samarbetsanda som denna person har.
Jag blir förbannad på en manager, som kommer in och styr och ställer i cafét, då hon inte har en susning om hur vi jobbar där, och vad som behövs göras och när och i vilken ordning. Hon kommer in där och försöker sätta oss i McDo-fack, du gör si och du gör så, och fan ta den som försöker göra någonting annat under tiden den inte har någonting att göra.
Jag blir less och förbannad på hennes sätt att himla med ögonen åt mig, så respektlöst och icke förtroendeingivande.
En del personer kan inte släppa tanken på att jag är utlänning, och så fort jag inte förstår eller vill att dom ska upprepa någonting, så antar dom på en gång att det har med min intelligens att göra, jag har blivit misstagen för att vara dum i huvudet förr, så jag känner igen kroppsspråket och blickarna. Sen misstar dom det, och tror att det har med mitt språk att göra, att jag inte förstår orden som dom säger.
Men alla har fel, för jag är inte ointelligent, jag är ingen idiot eller dum i huvudet, jag förstår ordagrant vad dom säger, problemet är att dom aldrig säger allt som dom vill ha sagt, utan bara kanske 25-50%, fransoser är fantastiskt duktiga på det, att anta att man är underförstådd med vad dom snackar om, hela tiden, och det enda man får, är som antaganden. Exempelvis, gör du det där sen?
Men frågar man vad dom menar med "det där", så klassas jag som efterbliven.
Eller, så säger dom någonting, med 300 ord, istället för dom 14 som egentligen är det enda som behövs, dom virar in budskapet i ett virrvarr av ord jag då istället inte förstår, men jag vet ändå vad dom vill ha sagt...Men alla dessa ord får mig då att tveka på mig själv, och undra om jag verkligen förstod det där alls.
Hur förtroendeingivande är en person, som ska föreställa min chef, då denne helt öppet visar hur dum hon anser mig vara? Då det på henne syns helt klart och tydligt, att hon funderar på vad fan dom tänkte på som anställde mig till att börja med?
Ska det få mig att vilja fortsätta jobba där? Ska den där attityden få mig att vilja kliva upp imorgon och gå till jobbet överhuvudtaget?
Idag var ingen bra dag för mig, idag ville jag bara lägga mig ner och dra täcket över mig, slå ihop mina klackar och önska mig tillbaks till Hudiksvall igen.
Idag ifrågasatte jag mina avsikter till att komma till Paris överhuvudtaget, vad skulle jag hit och göra egentligen?
Nej, idag så längtade jag inte hem, jag längtade bort. Bort härifrån, bort från allt och alla.
Idag, så slutade jag se någon mening med att stanna kvar.
Ett par uppmuntrande ord skulle sitta fint här, tack.
Jag blir less på en och samma person hela tiden, på beteendet, på attityden, på latheten och den totala brist på engagemang och samarbetsanda som denna person har.
Jag blir förbannad på en manager, som kommer in och styr och ställer i cafét, då hon inte har en susning om hur vi jobbar där, och vad som behövs göras och när och i vilken ordning. Hon kommer in där och försöker sätta oss i McDo-fack, du gör si och du gör så, och fan ta den som försöker göra någonting annat under tiden den inte har någonting att göra.
Jag blir less och förbannad på hennes sätt att himla med ögonen åt mig, så respektlöst och icke förtroendeingivande.
En del personer kan inte släppa tanken på att jag är utlänning, och så fort jag inte förstår eller vill att dom ska upprepa någonting, så antar dom på en gång att det har med min intelligens att göra, jag har blivit misstagen för att vara dum i huvudet förr, så jag känner igen kroppsspråket och blickarna. Sen misstar dom det, och tror att det har med mitt språk att göra, att jag inte förstår orden som dom säger.
Men alla har fel, för jag är inte ointelligent, jag är ingen idiot eller dum i huvudet, jag förstår ordagrant vad dom säger, problemet är att dom aldrig säger allt som dom vill ha sagt, utan bara kanske 25-50%, fransoser är fantastiskt duktiga på det, att anta att man är underförstådd med vad dom snackar om, hela tiden, och det enda man får, är som antaganden. Exempelvis, gör du det där sen?
Men frågar man vad dom menar med "det där", så klassas jag som efterbliven.
Eller, så säger dom någonting, med 300 ord, istället för dom 14 som egentligen är det enda som behövs, dom virar in budskapet i ett virrvarr av ord jag då istället inte förstår, men jag vet ändå vad dom vill ha sagt...Men alla dessa ord får mig då att tveka på mig själv, och undra om jag verkligen förstod det där alls.
Hur förtroendeingivande är en person, som ska föreställa min chef, då denne helt öppet visar hur dum hon anser mig vara? Då det på henne syns helt klart och tydligt, att hon funderar på vad fan dom tänkte på som anställde mig till att börja med?
Ska det få mig att vilja fortsätta jobba där? Ska den där attityden få mig att vilja kliva upp imorgon och gå till jobbet överhuvudtaget?
Idag var ingen bra dag för mig, idag ville jag bara lägga mig ner och dra täcket över mig, slå ihop mina klackar och önska mig tillbaks till Hudiksvall igen.
Idag ifrågasatte jag mina avsikter till att komma till Paris överhuvudtaget, vad skulle jag hit och göra egentligen?
Nej, idag så längtade jag inte hem, jag längtade bort. Bort härifrån, bort från allt och alla.
Idag, så slutade jag se någon mening med att stanna kvar.
Ett par uppmuntrande ord skulle sitta fint här, tack.
torsdag 11 mars 2010
Min arbetsdag
Idag fick jag träffa våran nya ansvariga för cafét. Hon började i tisdags så hon är fortfarande på inlärning, men hon verkar ha koll på det mesta. Nästan.
Hon skickade ner mig till förrådet idag, och jag märkte senare på eftermiddagen att hon hade missat att skriva upp några grejer. Jag tänkte att det kanske skulle se lite oschyst och orespektfullt ut att dubbelkolla vårat förråd uppe, för att kolla så att hon verkligen skrivit upp allt som vi behövde, men det kommer att straffa sig imorgon då jag vet att vi måste ner och hämta mer grejer.
Ja, jag gör så annars, om det är någon annan som skrivit lista med saker som jag ska hämta, då dubbelkollar jag jämt själv, så att jag verkligen vet hur mycket vi behöver, annars så kanske man tar för mycket, eller för lite. Eller glömmer någonting eller tar någonting som vi inte alls behöver.
Därför föredrar jag att skriva lista själv, men nu då vi har en som är ansvarig....så känner jag att dom dagarna antagligen är förbi. Förutom då hon inte jobbar då vill säga.
Jag fick även en liten tillrättavisning då jag skulle gå på rast, jag mötte henne i dörren, eftersom hon just hade haft sin rast och skulle vara den som bytte av mig, så frågade hon mig om vart jag skulle och att jag hädanefter skulle vänta på hennes direktiv.
Fast det var managerns direktiv jag följde nu.
Ja, detta tycker ju jag är lite mycket faktiskt, vi har ett schema, där det står när vi börjar, slutar och mellan vilka tider vi ska ha våran rast, men ändå så måste vi vänta på att en manager, och nu hon, ska komma och säga åt oss att det är ok att ta rast på våran ordinarie tid.
En gång, i förra veckan tror jag att det var, så stämpla jag ut den tid som jag enligt schema skulle ha rast, det var lugnt på cafét då också och dom var 3 baristor där, så det var liksom inget akut behov av mig där ändå, men då jag stod i restaurangen och skulle hämta min lunch, så undrade managern vem det var som hade skickat mig på rast.
...
Ibland är det svårt att jobba i det här företaget alltså, reglerna ändras från dag till dag, från manager till en annan och från vecka till vecka. Allting ändras hela tiden och alla säger och ger olika direktiv hela jävla tiden så tillslut vet man inte vem fan man ska lyssna på eller vad man ska göra.
Det är ju som ett jäkla dagis där ibland, stå still och rör ingenting förräns vi säger åt dig att göra det....Och alla säger olika!
Men ja, så länge man sköter jobbet och gör det man vet att man ska göra så brukar dom låta en vara ifred.
För det mesta.
Hon skickade ner mig till förrådet idag, och jag märkte senare på eftermiddagen att hon hade missat att skriva upp några grejer. Jag tänkte att det kanske skulle se lite oschyst och orespektfullt ut att dubbelkolla vårat förråd uppe, för att kolla så att hon verkligen skrivit upp allt som vi behövde, men det kommer att straffa sig imorgon då jag vet att vi måste ner och hämta mer grejer.
Ja, jag gör så annars, om det är någon annan som skrivit lista med saker som jag ska hämta, då dubbelkollar jag jämt själv, så att jag verkligen vet hur mycket vi behöver, annars så kanske man tar för mycket, eller för lite. Eller glömmer någonting eller tar någonting som vi inte alls behöver.
Därför föredrar jag att skriva lista själv, men nu då vi har en som är ansvarig....så känner jag att dom dagarna antagligen är förbi. Förutom då hon inte jobbar då vill säga.
Jag fick även en liten tillrättavisning då jag skulle gå på rast, jag mötte henne i dörren, eftersom hon just hade haft sin rast och skulle vara den som bytte av mig, så frågade hon mig om vart jag skulle och att jag hädanefter skulle vänta på hennes direktiv.
Fast det var managerns direktiv jag följde nu.
Ja, detta tycker ju jag är lite mycket faktiskt, vi har ett schema, där det står när vi börjar, slutar och mellan vilka tider vi ska ha våran rast, men ändå så måste vi vänta på att en manager, och nu hon, ska komma och säga åt oss att det är ok att ta rast på våran ordinarie tid.
En gång, i förra veckan tror jag att det var, så stämpla jag ut den tid som jag enligt schema skulle ha rast, det var lugnt på cafét då också och dom var 3 baristor där, så det var liksom inget akut behov av mig där ändå, men då jag stod i restaurangen och skulle hämta min lunch, så undrade managern vem det var som hade skickat mig på rast.
...
Ibland är det svårt att jobba i det här företaget alltså, reglerna ändras från dag till dag, från manager till en annan och från vecka till vecka. Allting ändras hela tiden och alla säger och ger olika direktiv hela jävla tiden så tillslut vet man inte vem fan man ska lyssna på eller vad man ska göra.
Det är ju som ett jäkla dagis där ibland, stå still och rör ingenting förräns vi säger åt dig att göra det....Och alla säger olika!
Men ja, så länge man sköter jobbet och gör det man vet att man ska göra så brukar dom låta en vara ifred.
För det mesta.
onsdag 10 mars 2010
Min helg
Så, då var mina två lediga dagar för den här veckan till ända, tänkte ge en kort sammanfattning om vad jag har gjort..
Jag var till ett museum igår, och kollade på en fotoutställning om Paris fängelser dom senaste 200 åren, intressant var det ju nog, men inte tillräckligt för att rekommenderas...Ja, om ni nu inte är helt såld på fängelsehistorik då vill säga.
Senare så var jag till ett cybercafé för att skriva ut lite papper som jag behövde till banken, väldigt intressant det där, att man ibland kan gå i timmar och inte hitta någonting, och nu då jag inte hade en aning om ifall det ens kunde finnas ett cybercafé i närheten av där jag var, så behövde jag bara gå 5 minuter så hitta jag en, bara sådär.
Idag så hade jag ett möte på banken, så jag var dit i förmiddags och jäklar! vad smidigt det gick där emellanåt.
Vi bara satte oss ner, hon frågade varför jag hade valt dom och inte en annan bank, väldigt lätt fråga då jag inte BRYR MIG om såna saker, jag vill ha en välkänd bank som jag kan göra överföringar själv till mitt svenska bankkonto gratis, och sätta in mina lönecheckar helt gratis och sen kunna handla saker med ett kort kopplat till detta konto...
Är det så mycket begärt?
Men ja, hon var ju hemskt trevlig iaf, frågade om både det ena och det andra, mycket småprat emellanåt som hon fixade med allt för att öppna mitt framtida franska bankkonto.
Och senare, så fick jag även skriva under ett tjugotal papper, med signatur, initialer, datum, och nån radda om att jag läst och godkänner och intygar att allt stämmer och det ena med det andra.
Det är ett helvete med byråkrati ska ni veta och det slutar inte där heller.
För senare, så visade det sig att killen som ska godkänna alla kontoöppningar, han var inte där just idag, eller just den här veckan, så det kommer dröja tills på måndag innan han kan läsa och godkänna mina papper...Sen så var det två intyg som fattades, ett att min försöksperiod på jobbet är slut, tydligen så ska man få ett sånt men det har jag då inte hört någonting om. Och det andra är intyget om att jag bor där jag bor, intyget jag hade, som min hyresvärd skrev den 11 februari, var inte tillräckligt aktuellt ansåg hon på banken...
Men annars så ska det här kanske gå vägen för mig.
Det var väl det jag gjorde av min helg, utöver det vanliga då alltså.
Min roomie fick något ryck imorse, och klev upp redan klockan 8 och började härja runt, hon öppnade fönstret för att vädra, och lagade mat, hon satte sig och kollade på någonting på sin dator samtidigt som hon åt mat osv osv. Hon var helt enkelt väldigt pigg och inte alls sig själv, förstår inte vad det berodde på och nu har hon stuckit ut också!
Ingenting med henne är som det ska idag..
Ja, det var väl dagens rapport...Hej.
Jag var till ett museum igår, och kollade på en fotoutställning om Paris fängelser dom senaste 200 åren, intressant var det ju nog, men inte tillräckligt för att rekommenderas...Ja, om ni nu inte är helt såld på fängelsehistorik då vill säga.
Senare så var jag till ett cybercafé för att skriva ut lite papper som jag behövde till banken, väldigt intressant det där, att man ibland kan gå i timmar och inte hitta någonting, och nu då jag inte hade en aning om ifall det ens kunde finnas ett cybercafé i närheten av där jag var, så behövde jag bara gå 5 minuter så hitta jag en, bara sådär.
Idag så hade jag ett möte på banken, så jag var dit i förmiddags och jäklar! vad smidigt det gick där emellanåt.
Vi bara satte oss ner, hon frågade varför jag hade valt dom och inte en annan bank, väldigt lätt fråga då jag inte BRYR MIG om såna saker, jag vill ha en välkänd bank som jag kan göra överföringar själv till mitt svenska bankkonto gratis, och sätta in mina lönecheckar helt gratis och sen kunna handla saker med ett kort kopplat till detta konto...
Är det så mycket begärt?
Men ja, hon var ju hemskt trevlig iaf, frågade om både det ena och det andra, mycket småprat emellanåt som hon fixade med allt för att öppna mitt framtida franska bankkonto.
Och senare, så fick jag även skriva under ett tjugotal papper, med signatur, initialer, datum, och nån radda om att jag läst och godkänner och intygar att allt stämmer och det ena med det andra.
Det är ett helvete med byråkrati ska ni veta och det slutar inte där heller.
För senare, så visade det sig att killen som ska godkänna alla kontoöppningar, han var inte där just idag, eller just den här veckan, så det kommer dröja tills på måndag innan han kan läsa och godkänna mina papper...Sen så var det två intyg som fattades, ett att min försöksperiod på jobbet är slut, tydligen så ska man få ett sånt men det har jag då inte hört någonting om. Och det andra är intyget om att jag bor där jag bor, intyget jag hade, som min hyresvärd skrev den 11 februari, var inte tillräckligt aktuellt ansåg hon på banken...
Men annars så ska det här kanske gå vägen för mig.
Det var väl det jag gjorde av min helg, utöver det vanliga då alltså.
Min roomie fick något ryck imorse, och klev upp redan klockan 8 och började härja runt, hon öppnade fönstret för att vädra, och lagade mat, hon satte sig och kollade på någonting på sin dator samtidigt som hon åt mat osv osv. Hon var helt enkelt väldigt pigg och inte alls sig själv, förstår inte vad det berodde på och nu har hon stuckit ut också!
Ingenting med henne är som det ska idag..
Ja, det var väl dagens rapport...Hej.
måndag 8 mars 2010
Nageltrång
Igår så gillade inte mina naglar mig alls på jobbet. Dom hade gått ihop och bildat en storstrejk mot min person, dom utförde detta genom att totalt vägra hålla ihop.
7 av mina naglar skivade sig, eller gick av helt, och det måste fan vara snabbhetsrekord det.
Och två av dom bröts av så pass att jag numera har nageltrång och skitont.
Jag, som har varit lastbilschaffis i hela mitt yrkesliv hittills, som har mekat och arbetat med händerna i skit och gjort lumpen dessutom med naglar en makeup-artist skulle bli avundsjuk på, utan att för ett uns anstränga mig för att vara försiktig med dom...Jag ansträngde mig inte så vidare mycket med att få mina naglar att bli sådär långa och fantastiskt vackra, utan det kom sig helt naturligt.
Jag vet, livet är alltbra orättvist va? Då en del får allting serverat på silverfat bara sådär;)
Men inte fan gick dom av som torra kvistar då inte, utan det gör dom nu, då jag jobbar inomhus i ett café av alla ställen...
Det finns ingen logik.
Eller ja, en liten detalj kanske, det är ju att då jag jobbade som lastbilschaffis, så tvättade man händerna kanske max två gånger per arbetspass med vatten och tvål, annars så kanske man använde våtservetter med det var ovanligt det också.
Nu, så tvättar jag händerna med nån jävla uttorkande antiseptisk tvålskum typ en gång i timmen, plus så diskar man mycket för hand och man har sina händer i blöt minst en gång varje kvart, om inte oftare beroende på sin arbetssyssla för dagen.
Mina händer är snustorra, och jag har eksem på fingrarna och handlederna, och självklart så skivar ju naglarna sig lättare då dom alltid är mjuka och fuktiga. Det vet man ju sen innan om man har långa naglar och diskar för hand så blir ju naglarna jättemjuka efter bara en liten stund i det varma vattnet.
Jag har så många idéer på vad jag ska skriva om, men jag får aldrig riktigt tiden att räcka till, som idag t ex, så ville jag bland annat kommentera parisarnas speciella klädval, som jag anser inte hör hemma i detta Paris - Modestaden, sen ville jag gå in mer i ämnet Paris - Matnyttiga tips för den nyanlände, för att sen kanske avsluta med ett Saker jag irriterar mig på just nu - Del 2 - inlägg.
Men istället så blev det Beställa presenter till släkten - Del 2, och därav ett kort, fullkomligt ointressant inlägg om mina jäkla naglar som gör så förbaskat ont.
Förlåt pappa, men jag trodde att det blivit för sent för att ringa dig nu, då klockan börjar närma sig 22.00, så jag ringer imorgon eftermiddag istället, jag kunde inte ringa tidigare ikväll heller eftersom min hyresvärd gick Martin Timell i sin sons rum så allt bankande och slamrande därifrån skulle ha gjort det omöjligt att kunna prata som folk...
7 av mina naglar skivade sig, eller gick av helt, och det måste fan vara snabbhetsrekord det.
Och två av dom bröts av så pass att jag numera har nageltrång och skitont.
Jag, som har varit lastbilschaffis i hela mitt yrkesliv hittills, som har mekat och arbetat med händerna i skit och gjort lumpen dessutom med naglar en makeup-artist skulle bli avundsjuk på, utan att för ett uns anstränga mig för att vara försiktig med dom...Jag ansträngde mig inte så vidare mycket med att få mina naglar att bli sådär långa och fantastiskt vackra, utan det kom sig helt naturligt.
Jag vet, livet är alltbra orättvist va? Då en del får allting serverat på silverfat bara sådär;)
Men inte fan gick dom av som torra kvistar då inte, utan det gör dom nu, då jag jobbar inomhus i ett café av alla ställen...
Det finns ingen logik.
Eller ja, en liten detalj kanske, det är ju att då jag jobbade som lastbilschaffis, så tvättade man händerna kanske max två gånger per arbetspass med vatten och tvål, annars så kanske man använde våtservetter med det var ovanligt det också.
Nu, så tvättar jag händerna med nån jävla uttorkande antiseptisk tvålskum typ en gång i timmen, plus så diskar man mycket för hand och man har sina händer i blöt minst en gång varje kvart, om inte oftare beroende på sin arbetssyssla för dagen.
Mina händer är snustorra, och jag har eksem på fingrarna och handlederna, och självklart så skivar ju naglarna sig lättare då dom alltid är mjuka och fuktiga. Det vet man ju sen innan om man har långa naglar och diskar för hand så blir ju naglarna jättemjuka efter bara en liten stund i det varma vattnet.
Jag har så många idéer på vad jag ska skriva om, men jag får aldrig riktigt tiden att räcka till, som idag t ex, så ville jag bland annat kommentera parisarnas speciella klädval, som jag anser inte hör hemma i detta Paris - Modestaden, sen ville jag gå in mer i ämnet Paris - Matnyttiga tips för den nyanlände, för att sen kanske avsluta med ett Saker jag irriterar mig på just nu - Del 2 - inlägg.
Men istället så blev det Beställa presenter till släkten - Del 2, och därav ett kort, fullkomligt ointressant inlägg om mina jäkla naglar som gör så förbaskat ont.
Förlåt pappa, men jag trodde att det blivit för sent för att ringa dig nu, då klockan börjar närma sig 22.00, så jag ringer imorgon eftermiddag istället, jag kunde inte ringa tidigare ikväll heller eftersom min hyresvärd gick Martin Timell i sin sons rum så allt bankande och slamrande därifrån skulle ha gjort det omöjligt att kunna prata som folk...
fredag 5 mars 2010
irriterad
Jag blir så irriterad ibland, på våra managers. En del utav dom iaf, och jag är inte ensam om det, vi är alla i cafét irriterad på en del av managerna.
Situationen är som så, att cafét är väldigt populärt. Jag vet inte om det är populärare än dom andra caféerna, men vi har alltid mycket kunder och lång kö, så man hinner ju inte kolla in hur det ser ut på dom andra ställena i och för sig.
Och vi är sammanlagt 6 baristor. 6 stycken som är tränade till att vara baristor, jag vet inte med dom som har jobbat längre än mig, men jag tror inte att dom har fått någon direkt längre utbildning i att vara i restaurangen, utan dom fick jobb, precis som jag, som baristor och ska därav jobba i caféverksamheten och inte stå i köket och vända burgare.
Vi 6 baristor har som ett rullande schema, så vi är ju inte alltid allihopa på jobbet och jobbar, en del dagar kan man vara bara 2 stycken ibland, eller 3.
Är vi 3 baristor eller fler som jobbar samtidigt, så tar en del managers någon barista och sätter honom på jobb i köket, oavsett om vi har behov av att vara 3-4 stycken vilket vi har då vi som bekant har väldigt mycket kunder.
Men det fattar inte en del, eller ja, dom flesta, av våra managers, utan dom bara säger att dom har behov av en barista i köket, till att göra strips eller hamburgare eller liknande köksverksamhet.
Dom har behov av en barista till att göra en vanlig McDo-anställds jobb, då vi står 2 stycken och stressar sönder oss i cafét för att få alla kunder tillfredsställda.
Och vi blir ju alla baristor så fruktansvärt irriterade på det här fenomenet, för oftast då det är så, så har dom egentligen inte så värst stort behov av en extra person i köket, utan det kan vara väldigt lugnt där, men betydligt mer folk som vill fika.
Idag på eftermiddagen så var vi 4 baristor som jobbade, det var jag som slutade 18.30, den andra tjejen som slutade 20.00 med en av dom nya killarna, och en av dom killarna som jobbat längst av oss, jag vet inte exakt när han slutade men jag gissar på 21.00 då han brukar sluta sent då han har eftermiddagspassen.
Han var i köket exakt hela sin arbetsdag, och stod och gjorde wraps och dom här nuggetslådorna, en ganska enkel syssla jag vet, men ändock i köket där han tekniskt sett inte hör hemma.
Men han har varit mer i köket/kassan hos McDo än han har varit i cafét dom senaste veckorna faktiskt.
Efter 16 ca så skickade vi iväg den nya killen till att ta ut varor från frysen, för att förbereda inför imorgon, så efter det blev jag och den andra tjejen ensamma. Och det funkar faktiskt inte att vara bara 2 efter 14.30-tiden, det är alldeles för mycket folk som kommer och vill fika. Det blir alldeles för stressigt att hinna med alla beställningar och att hålla vitrinen välfylld och disken borta. Man hinner inte med helt enkelt.
Så jag gick inte och stämplade ut 18.30, som jag enligt schemat måste göra, utan jag stannade kvar till 19, då vi stängde. Jag gjorde det eftersom vi har mycket kunder ända fram tills sista minut bokstavligt talat, och den nya killen var fortfarande i frysen(han är faktiskt väldigt seg därnere, herregud, närmare 2½-3 timmar? Han tar ju en rökpaus också så...).
Ungefär vid tjugo i sju, så kom kvällens manager till cafét, och hjälpte till lite smått med att ställa disken vid diskhon, och då frågade den andra tjejen vart den här andra killen var, han som ikväll jobbade i köket, då svarade managern bara med att säga, vi har behov av honom i köket, ni klarar er fint bara ni två.
...
Hon måste ju vara helt blind, var det enda jag kunde tänka, hon har ju schemat och borde ju antagligen ha vetat att jag just då jobbade övertid, det stod ett helt berg med disk och brickor överallt och vi hade praktiskt taget ingenting i vitrinen eftersom vi helt enkelt inte hann med att hålla efter alltihop samtidigt som vi skulle ta kunder, skitigt överallt var det också.
Men det enda som hon kunde komma med var just att dom hade behov av honom i köket och vart höll egentligen den nya killen hus då?
Ja alltså, jag gillar våra managers, jag gillar alla våra chefer eftersom dom för det mesta är schysta och berömmer en och uppmuntrar en ofta. Dom låter en få veta att man har gjort ett jäkligt bra jobb, och att dom uppskattar det.
Men en del gånger så förstår jag inte hur dom tänker, det är ibland som att man fortfarande är den nya enligt dom, som att man inte vet hur man ska sköta cafét och som att vi inte vet vad som behövs göras och när. Jag brukar oftast bara säga, ja ok, jag gör det. Men dom andra - som ju är fransoser - kan inte riktigt acceptera detta nedlåtande tilltal, utan en kille(översittaren) har faktiskt skällt ut en manager(samma som ikväll) pga detta, då hon kom till cafét och började styra och ställa enligt honom. Han skällde ut henne efter noter att hon inte hade någonting att göra i cafét till att börja med, att det var vi som var baristor och som vet hur man gör, inte hon utan att hon inte hade ett skit att säga till om hur vi ska sköta cafét...Allt detta inför en handfull kunder dessutom, men dom var ju fransoser också så dom är antagligen vana.
Jag känner på mig att detta kommer att bli ett alltför långt inlägg, så förbered er redan nu.
Men hon är ju ganska ofta i cafét och hjälper till, dom flesta managerna har ju börjat med det nu så antagligen så har dom fattat att vi har det stressigt. Dom försöker iaf, och jag uppskattar det, för då är dom ju mer insatta i hur allting fungerar och hur mycket folk vi behöver i cafét för att allting ska rulla på bra, så har vi tur så kommer dom inte att sno baristor till att sköta restaurangpersonalens jobb i fortsättningen.
Jag kan ju även nämna, att för att cafét ska rulla på bra då det är mycket kunder, så behöver vi sammanlagt 4 personer, en i kassan, en som står och tar beställningar och patisserier, detta är även samma person som ger direktiv "bakåt", alltså vilka drycker som beställs, en som gör kalla drycker och varm choklad(eftersom mixarna och chokladmaskinen står brevid varandra så blir det smidigast så) och sköter disken, och tillslut en som gör kaffedryckerna. Disken kan man dela på dom två som gör alla dryckerna, då det finns tid.
Är vi 4 stycken, så fungerar det alltid bra i cafét, alla har någonting att göra och alla beställningar går fort och smidigt och för det mesta så är alla ytor rena och vi har inte så mycket disk som står överallt. Jag älskar idén med att ta beställningar i förväg, på det sättet så är oftast dryckerna klara innan kunden ens har hunnit betala och slipper därav stå och vänta vid sidan om där vi ibland har misslyckats och glömt bort deras beställning.
Men ja, ibland så får vi ha det bra, men för det mesta är vi bara 2, så vi gör det bästa av situationen...Det sämsta är ju att kunderna blir lidande, att få stå i kö närmare 20 minuter gillar ingen, allra minst otåliga fransoser. Och det ger i sin tur dåligt rykte, så någon gång i framtiden så kommer vi helt plötsligt inte att ha några kunder, då ryktet kommit igång att vi är sega och att det alltid tar för lång tid och vitrinen är aldrig full med varor och att det är skitigt och fullt med disk i cafét.
Allt detta för att managerna hela tiden måste sno baristor av cafét...
Men ja, lite mer om min dag kanske, detta blir en rolig motsägning jag vet=)
Idag så började jag 12, alltså då den värsta lunchrushen kommit igång, så jag fick börja med att vara i restaurangen...
Men, som tur är, så slapp jag stå i "deliveryn". Deliveryn, det är alltså som så, att här i Paris så har dom som datorer där man kan beställa sin mat, utan att behöva stå i kö till kassan och vänta. Utan man knappar in sin beställning på en dator, betalar med sitt bankkort och sen går man till ett speciellt hörn där vi som har deliveryn oftast redan har gjort klart kundens beställning. Det är väl det som är själva idén med deliveryn, att kunden ska få sin mat snabbt, och slippa stå och vänta onödigt länge.
Då jag får hoppa in i restaurangen, så får jag göra detta, och om det inte är så många beställningar, så har jag gjort "backup" till personerna som står i kassan, då går man alltså och hämtar hela beställningen åt den i kassan, så att det enda han/hon behöver bry sig om är att ta beställningen och pengarna.
Men idag, så fick jag stå och göra iordning dryckerna. Jag har gjort detta i typ, 15 minuter en gång förut, sen så blev jag bortmotad av en av dom högre direktörerna som ansåg att det inte såg bra ut att en barista stod i restaurangen och gjorde dryckerna. (Jag vet!)
Men så idag då, så fick jag stå där under den värsta lunchrushen helt själv, och jag gjorde ett jäkligt bra jobb också enligt dom andra tydligen=)
Detta är ju i och för sig inget svårt jobb, se till så att det finns minst en dryck i varje storlek, förutom cola då det helst ska finnas minst 5 mellan och stor. Man märker ju efter en stund vad som man behöver göra fler av, det finns ju faktiskt en dator som man kan se alla drycker som blir beställda på, plus så ropar ju dom som står i kassan om det är någonting speciellt dom behöver, plus så säger dom till om dom tar den sista av en viss dricka, likaså med hamburgarna gör man så, så att dom i köket vet att det är dags att göra fler. Men jag tror att jag kollade på den där datorn sammanlagt två gånger, och det var precis i början, efter det så följde jag bara strömmen och killen som var ansvarigs direktiv, minst en dryck i varje storlek förutom cola då, och så märker man ju om det är någon annan dryck som försvinner oftare än dom andra. Man märker ju efter ett tag också om beställningarna minskar, så vid det laget så slutade jag helt enkelt göra fler drycker, och började torka litegrann runtom där, man spiller ju en del läsk och det blir som bekant klibbigt. Just då kom den ansvariga och sa åt mig att sluta göra drycker, eftersom rushen då hade släppt...om det är så man säger, vi hade helt enkelt inte fler kunder. Så ja, jag sa ju åt honom, att jag hade slutat göra fler drycker, eftersom jag vid det laget hade märkt av att det lättat, och han berömde mig och sa att jag hade gjort ett skitbra jobb, det sa även dom andra som stod i kassorna också ganska ofta då dom kom förbi för att hämta drycker, eftersom jag faktiskt såg till så att det alltid fanns den dricka som dom behövde.
Så då trycket lättat, så sa den ansvarige åt mig att ta en kort paus, ta en liten dricka och gå bak till köket och pusta ut en minut, så jag gjorde det och kollade på klockan på samma gång, och såg att jag hade en halvtimme ungefär kvar tills min rast.
Den halvtimmen tyckte han att jag skulle spendera med att gå i "lobbyn" och städa, det här har jag förklarat förr en gång så..Problemet var ju bara att han hade skickat iväg typ 10 andra också till denna syssla, så man hade ju inte så mycket att göra, så jag struntade faktiskt i det direktivet och gick tillbaks till köket, sopade upp lite strips och sånt vid kassorna och drygade ut tiden tills jag kunde ta min rast.
Jag har ju nämnt förr, att jag gillar att vara i restaurangen ibland, dels eftersom jag då slipper jobba med en viss översittare, och dels eftersom man får göra någonting annat, någonting som är nytt för mig, så bara för att få omväxlingen så gillar jag det.
Jag minns innan jag flyttade ner, då jag inte hade en aning egentligen om vad jag skulle jobba med, så var jag skitskraj över att jag helt plötsligt skulle få stå och vända burgare eller sånt, det var jag helt emot då, men nu...Tjaa, varför inte liksom?
Ja, jag vet, det är ju McDonalds, men om jag även får möjlighet till att göra saker i köket, så får jag därmed en bredare arbetserfarenhet, nu då jag har stora framtidsplaner på att spendera många år utomlands så kan det ju vara bra att kunna visa upp att man har utbildning och erfarenhet från köksjobb också, då det är någonting man kan finna praktiskt taget överallt inbillar jag mig.
Men mestadels så beror det ju på att jag vill ha omväxling, jag håller ju faktiskt på och dör av uttråkning av att stå i det där förbannade cafét dagarna i ända och göra exakt samma sak hela jäkla tiden...
Men nu så ska jag inte skriva mer, vem orkar läsa såhär långa inlägg egentligen? Jag måste verkligen skärpa mig känner jag..
Btw så kommer det snart ett paket pappa, jag har inte glömt bort dig/er...;)
Jag ringer.
Situationen är som så, att cafét är väldigt populärt. Jag vet inte om det är populärare än dom andra caféerna, men vi har alltid mycket kunder och lång kö, så man hinner ju inte kolla in hur det ser ut på dom andra ställena i och för sig.
Och vi är sammanlagt 6 baristor. 6 stycken som är tränade till att vara baristor, jag vet inte med dom som har jobbat längre än mig, men jag tror inte att dom har fått någon direkt längre utbildning i att vara i restaurangen, utan dom fick jobb, precis som jag, som baristor och ska därav jobba i caféverksamheten och inte stå i köket och vända burgare.
Vi 6 baristor har som ett rullande schema, så vi är ju inte alltid allihopa på jobbet och jobbar, en del dagar kan man vara bara 2 stycken ibland, eller 3.
Är vi 3 baristor eller fler som jobbar samtidigt, så tar en del managers någon barista och sätter honom på jobb i köket, oavsett om vi har behov av att vara 3-4 stycken vilket vi har då vi som bekant har väldigt mycket kunder.
Men det fattar inte en del, eller ja, dom flesta, av våra managers, utan dom bara säger att dom har behov av en barista i köket, till att göra strips eller hamburgare eller liknande köksverksamhet.
Dom har behov av en barista till att göra en vanlig McDo-anställds jobb, då vi står 2 stycken och stressar sönder oss i cafét för att få alla kunder tillfredsställda.
Och vi blir ju alla baristor så fruktansvärt irriterade på det här fenomenet, för oftast då det är så, så har dom egentligen inte så värst stort behov av en extra person i köket, utan det kan vara väldigt lugnt där, men betydligt mer folk som vill fika.
Idag på eftermiddagen så var vi 4 baristor som jobbade, det var jag som slutade 18.30, den andra tjejen som slutade 20.00 med en av dom nya killarna, och en av dom killarna som jobbat längst av oss, jag vet inte exakt när han slutade men jag gissar på 21.00 då han brukar sluta sent då han har eftermiddagspassen.
Han var i köket exakt hela sin arbetsdag, och stod och gjorde wraps och dom här nuggetslådorna, en ganska enkel syssla jag vet, men ändock i köket där han tekniskt sett inte hör hemma.
Men han har varit mer i köket/kassan hos McDo än han har varit i cafét dom senaste veckorna faktiskt.
Efter 16 ca så skickade vi iväg den nya killen till att ta ut varor från frysen, för att förbereda inför imorgon, så efter det blev jag och den andra tjejen ensamma. Och det funkar faktiskt inte att vara bara 2 efter 14.30-tiden, det är alldeles för mycket folk som kommer och vill fika. Det blir alldeles för stressigt att hinna med alla beställningar och att hålla vitrinen välfylld och disken borta. Man hinner inte med helt enkelt.
Så jag gick inte och stämplade ut 18.30, som jag enligt schemat måste göra, utan jag stannade kvar till 19, då vi stängde. Jag gjorde det eftersom vi har mycket kunder ända fram tills sista minut bokstavligt talat, och den nya killen var fortfarande i frysen(han är faktiskt väldigt seg därnere, herregud, närmare 2½-3 timmar? Han tar ju en rökpaus också så...).
Ungefär vid tjugo i sju, så kom kvällens manager till cafét, och hjälpte till lite smått med att ställa disken vid diskhon, och då frågade den andra tjejen vart den här andra killen var, han som ikväll jobbade i köket, då svarade managern bara med att säga, vi har behov av honom i köket, ni klarar er fint bara ni två.
...
Hon måste ju vara helt blind, var det enda jag kunde tänka, hon har ju schemat och borde ju antagligen ha vetat att jag just då jobbade övertid, det stod ett helt berg med disk och brickor överallt och vi hade praktiskt taget ingenting i vitrinen eftersom vi helt enkelt inte hann med att hålla efter alltihop samtidigt som vi skulle ta kunder, skitigt överallt var det också.
Men det enda som hon kunde komma med var just att dom hade behov av honom i köket och vart höll egentligen den nya killen hus då?
Ja alltså, jag gillar våra managers, jag gillar alla våra chefer eftersom dom för det mesta är schysta och berömmer en och uppmuntrar en ofta. Dom låter en få veta att man har gjort ett jäkligt bra jobb, och att dom uppskattar det.
Men en del gånger så förstår jag inte hur dom tänker, det är ibland som att man fortfarande är den nya enligt dom, som att man inte vet hur man ska sköta cafét och som att vi inte vet vad som behövs göras och när. Jag brukar oftast bara säga, ja ok, jag gör det. Men dom andra - som ju är fransoser - kan inte riktigt acceptera detta nedlåtande tilltal, utan en kille(översittaren) har faktiskt skällt ut en manager(samma som ikväll) pga detta, då hon kom till cafét och började styra och ställa enligt honom. Han skällde ut henne efter noter att hon inte hade någonting att göra i cafét till att börja med, att det var vi som var baristor och som vet hur man gör, inte hon utan att hon inte hade ett skit att säga till om hur vi ska sköta cafét...Allt detta inför en handfull kunder dessutom, men dom var ju fransoser också så dom är antagligen vana.
Jag känner på mig att detta kommer att bli ett alltför långt inlägg, så förbered er redan nu.
Men hon är ju ganska ofta i cafét och hjälper till, dom flesta managerna har ju börjat med det nu så antagligen så har dom fattat att vi har det stressigt. Dom försöker iaf, och jag uppskattar det, för då är dom ju mer insatta i hur allting fungerar och hur mycket folk vi behöver i cafét för att allting ska rulla på bra, så har vi tur så kommer dom inte att sno baristor till att sköta restaurangpersonalens jobb i fortsättningen.
Jag kan ju även nämna, att för att cafét ska rulla på bra då det är mycket kunder, så behöver vi sammanlagt 4 personer, en i kassan, en som står och tar beställningar och patisserier, detta är även samma person som ger direktiv "bakåt", alltså vilka drycker som beställs, en som gör kalla drycker och varm choklad(eftersom mixarna och chokladmaskinen står brevid varandra så blir det smidigast så) och sköter disken, och tillslut en som gör kaffedryckerna. Disken kan man dela på dom två som gör alla dryckerna, då det finns tid.
Är vi 4 stycken, så fungerar det alltid bra i cafét, alla har någonting att göra och alla beställningar går fort och smidigt och för det mesta så är alla ytor rena och vi har inte så mycket disk som står överallt. Jag älskar idén med att ta beställningar i förväg, på det sättet så är oftast dryckerna klara innan kunden ens har hunnit betala och slipper därav stå och vänta vid sidan om där vi ibland har misslyckats och glömt bort deras beställning.
Men ja, ibland så får vi ha det bra, men för det mesta är vi bara 2, så vi gör det bästa av situationen...Det sämsta är ju att kunderna blir lidande, att få stå i kö närmare 20 minuter gillar ingen, allra minst otåliga fransoser. Och det ger i sin tur dåligt rykte, så någon gång i framtiden så kommer vi helt plötsligt inte att ha några kunder, då ryktet kommit igång att vi är sega och att det alltid tar för lång tid och vitrinen är aldrig full med varor och att det är skitigt och fullt med disk i cafét.
Allt detta för att managerna hela tiden måste sno baristor av cafét...
Men ja, lite mer om min dag kanske, detta blir en rolig motsägning jag vet=)
Idag så började jag 12, alltså då den värsta lunchrushen kommit igång, så jag fick börja med att vara i restaurangen...
Men, som tur är, så slapp jag stå i "deliveryn". Deliveryn, det är alltså som så, att här i Paris så har dom som datorer där man kan beställa sin mat, utan att behöva stå i kö till kassan och vänta. Utan man knappar in sin beställning på en dator, betalar med sitt bankkort och sen går man till ett speciellt hörn där vi som har deliveryn oftast redan har gjort klart kundens beställning. Det är väl det som är själva idén med deliveryn, att kunden ska få sin mat snabbt, och slippa stå och vänta onödigt länge.
Då jag får hoppa in i restaurangen, så får jag göra detta, och om det inte är så många beställningar, så har jag gjort "backup" till personerna som står i kassan, då går man alltså och hämtar hela beställningen åt den i kassan, så att det enda han/hon behöver bry sig om är att ta beställningen och pengarna.
Men idag, så fick jag stå och göra iordning dryckerna. Jag har gjort detta i typ, 15 minuter en gång förut, sen så blev jag bortmotad av en av dom högre direktörerna som ansåg att det inte såg bra ut att en barista stod i restaurangen och gjorde dryckerna. (Jag vet!)
Men så idag då, så fick jag stå där under den värsta lunchrushen helt själv, och jag gjorde ett jäkligt bra jobb också enligt dom andra tydligen=)
Detta är ju i och för sig inget svårt jobb, se till så att det finns minst en dryck i varje storlek, förutom cola då det helst ska finnas minst 5 mellan och stor. Man märker ju efter en stund vad som man behöver göra fler av, det finns ju faktiskt en dator som man kan se alla drycker som blir beställda på, plus så ropar ju dom som står i kassan om det är någonting speciellt dom behöver, plus så säger dom till om dom tar den sista av en viss dricka, likaså med hamburgarna gör man så, så att dom i köket vet att det är dags att göra fler. Men jag tror att jag kollade på den där datorn sammanlagt två gånger, och det var precis i början, efter det så följde jag bara strömmen och killen som var ansvarigs direktiv, minst en dryck i varje storlek förutom cola då, och så märker man ju om det är någon annan dryck som försvinner oftare än dom andra. Man märker ju efter ett tag också om beställningarna minskar, så vid det laget så slutade jag helt enkelt göra fler drycker, och började torka litegrann runtom där, man spiller ju en del läsk och det blir som bekant klibbigt. Just då kom den ansvariga och sa åt mig att sluta göra drycker, eftersom rushen då hade släppt...om det är så man säger, vi hade helt enkelt inte fler kunder. Så ja, jag sa ju åt honom, att jag hade slutat göra fler drycker, eftersom jag vid det laget hade märkt av att det lättat, och han berömde mig och sa att jag hade gjort ett skitbra jobb, det sa även dom andra som stod i kassorna också ganska ofta då dom kom förbi för att hämta drycker, eftersom jag faktiskt såg till så att det alltid fanns den dricka som dom behövde.
Så då trycket lättat, så sa den ansvarige åt mig att ta en kort paus, ta en liten dricka och gå bak till köket och pusta ut en minut, så jag gjorde det och kollade på klockan på samma gång, och såg att jag hade en halvtimme ungefär kvar tills min rast.
Den halvtimmen tyckte han att jag skulle spendera med att gå i "lobbyn" och städa, det här har jag förklarat förr en gång så..Problemet var ju bara att han hade skickat iväg typ 10 andra också till denna syssla, så man hade ju inte så mycket att göra, så jag struntade faktiskt i det direktivet och gick tillbaks till köket, sopade upp lite strips och sånt vid kassorna och drygade ut tiden tills jag kunde ta min rast.
Jag har ju nämnt förr, att jag gillar att vara i restaurangen ibland, dels eftersom jag då slipper jobba med en viss översittare, och dels eftersom man får göra någonting annat, någonting som är nytt för mig, så bara för att få omväxlingen så gillar jag det.
Jag minns innan jag flyttade ner, då jag inte hade en aning egentligen om vad jag skulle jobba med, så var jag skitskraj över att jag helt plötsligt skulle få stå och vända burgare eller sånt, det var jag helt emot då, men nu...Tjaa, varför inte liksom?
Ja, jag vet, det är ju McDonalds, men om jag även får möjlighet till att göra saker i köket, så får jag därmed en bredare arbetserfarenhet, nu då jag har stora framtidsplaner på att spendera många år utomlands så kan det ju vara bra att kunna visa upp att man har utbildning och erfarenhet från köksjobb också, då det är någonting man kan finna praktiskt taget överallt inbillar jag mig.
Men mestadels så beror det ju på att jag vill ha omväxling, jag håller ju faktiskt på och dör av uttråkning av att stå i det där förbannade cafét dagarna i ända och göra exakt samma sak hela jäkla tiden...
Men nu så ska jag inte skriva mer, vem orkar läsa såhär långa inlägg egentligen? Jag måste verkligen skärpa mig känner jag..
Btw så kommer det snart ett paket pappa, jag har inte glömt bort dig/er...;)
Jag ringer.
torsdag 4 mars 2010
Städdag
Vi har som lite olika scheman i mitt kollektiv som jag bor i nu, som att man delar på vissa gemensamma inköp och städning. Som ni kanske minns, så skrev jag ju tidigare om våra gemensamma inköp, toapapper och diskmedel, dom vi köper var tredje gång.
Sen har vi ett schema med städningen också, att vi alla har en varsin vecka som vi städar alla gemensamma utrymmen, alltså badrum, toalett, kök och hall och den här veckan är det min tur.
Ja, hon begär ju inte att man ska städa och hålla rent varje dag under veckan, utan att man gör en rejäl omgång en gång under veckan, sopar moppar golven dammtorkar alla ytor och så.
Så den här veckan var det min tur, så jag gjorde min städning ikväll efter att jag kommit hem från jobbet. Det är ju inte direkt mycket att göra och det går ganska så fort, men problemet var ju att sonen kom hem just då jag hade börjat, och han vägrade låta mig vara ifred!
Först så stod han bara och stirrade på mig, under tiden jag dammtorkade i köket. Jag frågade honom vad han ville, tänkte om han kanske ville göra iordning mat eller så. Men nejdå, han var bara uttråkad sa han, och så började han med värsta utfrågningen.
Han frågade mig om allt! musiksmak, filmsmak, favoriträtt, vart jag hade rest och vilka städer jag gillade osv osv i all evinnerlighet!
Eller ja, tills jag hade städat klart åtminstone.
Jag fattar inte, det är som att så fort jag är i köket eller så, då jag inte är inne i "mitt" rum, så är han jämt där, stirrar och frågar mig en massa saker, man får ju aldrig vara ifred...
Och sen, då han hade frågat ut mig om allt och ingenting, så säger han: Men du har ju inte frågat mig någonting, vill inte du veta något om mig?
Euhm, nej...?
Ändock så fick jag höra allt om hans musiksmak, hans favoritfilmer och favoriträtter osv osv ända tills jag var klar med städningen och gömde mig i "mitt" rum.
Ja, jag gömde mig, egentligen så ville jag göra middag, eftersom jag inte tog någonting på jobbet i eftermiddags då jag slutat, men jag orkade inte med att ha han där i hasorna under tiden jag lagade mat, så jag struntade i det bara och tänkte att jag skulle vänta ut han, tills han gick in i sitt rum för kvällen.
Men det gjorde han ju såklart inte. Han ställde sig istället och lagade mat...Och sen kom hyresvärden hem också, så sen dess har dom suttit i köket och ätit middag och pratat, tills nu.
Och jag har legat hungrig sen dess, men nu börjar det ju bli för sent för att börja laga till det jag ville äta ikväll, så jag vet inte riktigt vad jag ska göra...Gröt kanske?
Jag har ju börjat äta gröt på morgnarna nu, eftersom jag blivit så himla less på yoghurt och flingor, det smakar ju ingenting och jag vill inte sockra det heller och dessutom blir man inte mätt på det. Så jag har börjat äta havregrynsgröt med hårdmackor med ost varje morgon, väldigt gott må jag säga. Och väldigt svenskt också kanske? Jag har köpt som en liknande äppelmos också som jag har till.
Pratade med syster igår också, och en liten stund med brodern. Min syster fyllde ju år igår, hela 25 år ung blev hon. Så då var man ju tvungen att ringa och gratta, jag har ju inte någonting som hindrar mig från att ringa heller, då jag ringer gratis till hemtelefoner i Sverige härifrån, så egentligen är jag ganska dålig på att ringa hem till mina nära. Men iaf, så pratade jag en stund med henne, jag hade även skickat efter lite presenter till några stycken därhemma, sena julklappar och födelsedagspresenter.
Alla fick ju ingenting i den här omgången, jag vet, men jag har ju som sagt köpt lite grejer härnere också, sen så ville jag ju inte köpa någonting bara så att alla fick något den här gången, jag kommer att skicka efter fler saker åt er, var bara lugna. Sen så kommer jag nog antagligen att köpa grejer här i Paris också, och om det funkar, så kommer jag nog att skicka hem dom till er.
Vi får se helt enkelt, men det kommer nog någonting till alla ska ni se=)
Sen har vi ett schema med städningen också, att vi alla har en varsin vecka som vi städar alla gemensamma utrymmen, alltså badrum, toalett, kök och hall och den här veckan är det min tur.
Ja, hon begär ju inte att man ska städa och hålla rent varje dag under veckan, utan att man gör en rejäl omgång en gång under veckan, sopar moppar golven dammtorkar alla ytor och så.
Så den här veckan var det min tur, så jag gjorde min städning ikväll efter att jag kommit hem från jobbet. Det är ju inte direkt mycket att göra och det går ganska så fort, men problemet var ju att sonen kom hem just då jag hade börjat, och han vägrade låta mig vara ifred!
Först så stod han bara och stirrade på mig, under tiden jag dammtorkade i köket. Jag frågade honom vad han ville, tänkte om han kanske ville göra iordning mat eller så. Men nejdå, han var bara uttråkad sa han, och så började han med värsta utfrågningen.
Han frågade mig om allt! musiksmak, filmsmak, favoriträtt, vart jag hade rest och vilka städer jag gillade osv osv i all evinnerlighet!
Eller ja, tills jag hade städat klart åtminstone.
Jag fattar inte, det är som att så fort jag är i köket eller så, då jag inte är inne i "mitt" rum, så är han jämt där, stirrar och frågar mig en massa saker, man får ju aldrig vara ifred...
Och sen, då han hade frågat ut mig om allt och ingenting, så säger han: Men du har ju inte frågat mig någonting, vill inte du veta något om mig?
Euhm, nej...?
Ändock så fick jag höra allt om hans musiksmak, hans favoritfilmer och favoriträtter osv osv ända tills jag var klar med städningen och gömde mig i "mitt" rum.
Ja, jag gömde mig, egentligen så ville jag göra middag, eftersom jag inte tog någonting på jobbet i eftermiddags då jag slutat, men jag orkade inte med att ha han där i hasorna under tiden jag lagade mat, så jag struntade i det bara och tänkte att jag skulle vänta ut han, tills han gick in i sitt rum för kvällen.
Men det gjorde han ju såklart inte. Han ställde sig istället och lagade mat...Och sen kom hyresvärden hem också, så sen dess har dom suttit i köket och ätit middag och pratat, tills nu.
Och jag har legat hungrig sen dess, men nu börjar det ju bli för sent för att börja laga till det jag ville äta ikväll, så jag vet inte riktigt vad jag ska göra...Gröt kanske?
Jag har ju börjat äta gröt på morgnarna nu, eftersom jag blivit så himla less på yoghurt och flingor, det smakar ju ingenting och jag vill inte sockra det heller och dessutom blir man inte mätt på det. Så jag har börjat äta havregrynsgröt med hårdmackor med ost varje morgon, väldigt gott må jag säga. Och väldigt svenskt också kanske? Jag har köpt som en liknande äppelmos också som jag har till.
Pratade med syster igår också, och en liten stund med brodern. Min syster fyllde ju år igår, hela 25 år ung blev hon. Så då var man ju tvungen att ringa och gratta, jag har ju inte någonting som hindrar mig från att ringa heller, då jag ringer gratis till hemtelefoner i Sverige härifrån, så egentligen är jag ganska dålig på att ringa hem till mina nära. Men iaf, så pratade jag en stund med henne, jag hade även skickat efter lite presenter till några stycken därhemma, sena julklappar och födelsedagspresenter.
Alla fick ju ingenting i den här omgången, jag vet, men jag har ju som sagt köpt lite grejer härnere också, sen så ville jag ju inte köpa någonting bara så att alla fick något den här gången, jag kommer att skicka efter fler saker åt er, var bara lugna. Sen så kommer jag nog antagligen att köpa grejer här i Paris också, och om det funkar, så kommer jag nog att skicka hem dom till er.
Vi får se helt enkelt, men det kommer nog någonting till alla ska ni se=)
Gör skillnad, imorgon är sista chansen
Greenland Action - WSPA
Grönland vill höja sin fångstkvot med 10 knölvalar – beslutet fattas enligt planen redan i morgon, fredag, på ett möte i IWC, Internationella valfångstkommissionen.
Hjälp till du med, skriv under hos WSPA så att kvoten inte höjs!
Grönland vill höja sin fångstkvot med 10 knölvalar – beslutet fattas enligt planen redan i morgon, fredag, på ett möte i IWC, Internationella valfångstkommissionen.
Hjälp till du med, skriv under hos WSPA så att kvoten inte höjs!
onsdag 3 mars 2010
HSBC?
Idag var jag till en annan bank och bokade en tid i nästa vecka. Vi får se hur det kommer att gå, om jag kommer att öppna ett konto där nu istället.
Den heter HSBC och är ganska internationell, jag tror t om att dom finns i Sverige också, eftersom bankkvinnan frågade om jag hade ett bankkonto hos dom hemma sen innan. Men jag är inte så insatt i det, jag vill bara öppna ett franskt bankkonto så att jag kan sätta in mina lönecheckar utan speciellt höga avgifter(helst inga alls) och kunna göra överföringar själv helt gratis till mitt svenska bankkonto. Och det vet jag att jag kan göra gratis via internet hos dom här.
Det dryga är väl att bankkortet är så dyrt, 30€/år för det billigaste...Jag betalar väl 50-100kr/år för mitt svenska visakort, plus 50kr för mitt visa2 kort, tror jag det är...
Dom har ju andra bankkort också, man kan välja mellan olika alternativ för hur mycket man ska kunna ta ut per månad och vecka, och hur mycket man ska kunna ta ut i utlandet och sånt, en massa saker som jag inte förstår mig på, annat än att dom är snuskigt dyra, ett kort kostar 3000kr/år.
Men ja, jag gick ju dit och pratade med en bankkvinna, och så frågade hon mig om varför jag inte gick till en annan bank, crédit mutuel, som det står på mina checkar så jag antar att det är den banken som jobbet har.
Ja, för det första, så hittar jag inget av deras bankkontor, och för det andra så trodde jag inte att det hade någon betydelse, fast det kanske det har?
Jag har läst alla deras avgifter och sånt, och jag hittar ingenting om att dom tar ut en avgift för att sätta in en check som en annan bank har ställt ut, men på mötet så ska jag fråga henne om allt det där, hur allt sånt verkligen går till och så.
Att det ska vara så krångligt hela tiden med allt sånt här...Kvinnan som jag pratade med på Banque de France, som jag var till igår, hon undrade om jag inte bara kunde skicka mina checkar till Sverige, per post. Går det ens? Ja, alltså, att dom går att skicka med post funkar ju, men måste liksom inte jag vara med, för att sätta in checkarna på mitt konto?
Jag har ju inte gett någon hemma en fullmakt för mina bankkonton heller, det glömde jag helt bort i höstas innan jag reste...
Ja, vi får helt enkelt hoppas på det bästa, att jag kan öppna ett bankkonto hos dom här, kunna sätta in mina lönecheckar gratis och föra över pengar till mitt svenska bankkonto gratis.
Ja, och kunna ta ut pengar på bankautomater också, och handla i affärer med kortet, såna grejer vore också bra att kunna göra.
Den heter HSBC och är ganska internationell, jag tror t om att dom finns i Sverige också, eftersom bankkvinnan frågade om jag hade ett bankkonto hos dom hemma sen innan. Men jag är inte så insatt i det, jag vill bara öppna ett franskt bankkonto så att jag kan sätta in mina lönecheckar utan speciellt höga avgifter(helst inga alls) och kunna göra överföringar själv helt gratis till mitt svenska bankkonto. Och det vet jag att jag kan göra gratis via internet hos dom här.
Det dryga är väl att bankkortet är så dyrt, 30€/år för det billigaste...Jag betalar väl 50-100kr/år för mitt svenska visakort, plus 50kr för mitt visa2 kort, tror jag det är...
Dom har ju andra bankkort också, man kan välja mellan olika alternativ för hur mycket man ska kunna ta ut per månad och vecka, och hur mycket man ska kunna ta ut i utlandet och sånt, en massa saker som jag inte förstår mig på, annat än att dom är snuskigt dyra, ett kort kostar 3000kr/år.
Men ja, jag gick ju dit och pratade med en bankkvinna, och så frågade hon mig om varför jag inte gick till en annan bank, crédit mutuel, som det står på mina checkar så jag antar att det är den banken som jobbet har.
Ja, för det första, så hittar jag inget av deras bankkontor, och för det andra så trodde jag inte att det hade någon betydelse, fast det kanske det har?
Jag har läst alla deras avgifter och sånt, och jag hittar ingenting om att dom tar ut en avgift för att sätta in en check som en annan bank har ställt ut, men på mötet så ska jag fråga henne om allt det där, hur allt sånt verkligen går till och så.
Att det ska vara så krångligt hela tiden med allt sånt här...Kvinnan som jag pratade med på Banque de France, som jag var till igår, hon undrade om jag inte bara kunde skicka mina checkar till Sverige, per post. Går det ens? Ja, alltså, att dom går att skicka med post funkar ju, men måste liksom inte jag vara med, för att sätta in checkarna på mitt konto?
Jag har ju inte gett någon hemma en fullmakt för mina bankkonton heller, det glömde jag helt bort i höstas innan jag reste...
Ja, vi får helt enkelt hoppas på det bästa, att jag kan öppna ett bankkonto hos dom här, kunna sätta in mina lönecheckar gratis och föra över pengar till mitt svenska bankkonto gratis.
Ja, och kunna ta ut pengar på bankautomater också, och handla i affärer med kortet, såna grejer vore också bra att kunna göra.
tisdag 2 mars 2010
Photoshop
Jag vill så gärna ha photoshop ibland, så att man kan fixa lite snyggare headers här på bloggen bland annat. Just nu så är ju min blogg rätt så tråkig att titta på...
Dessutom så vill jag ju gärna fixa och trixa med mina bilder också, göra dom lite roligare och så...
Hur mycket plats tar photoshop i datorn egentligen? Är det någon som vet det? Och hur mycket kostar det?
Var inne på en sida nyss och kolla, och det finns ju ett flertal olika versioner av photoshop, så jag vet inte riktigt vilken som är bäst...
Tips, tack!
Dessutom så vill jag ju gärna fixa och trixa med mina bilder också, göra dom lite roligare och så...
Hur mycket plats tar photoshop i datorn egentligen? Är det någon som vet det? Och hur mycket kostar det?
Var inne på en sida nyss och kolla, och det finns ju ett flertal olika versioner av photoshop, så jag vet inte riktigt vilken som är bäst...
Tips, tack!
*Suckar förbryllat*
Idag så hade vi en längre konversation, jag, koreanskan jag delar rum med och våran hyresvärd, om toapapper.
Jag tror att vi snackade om toapapper i säkert 20 minuter.
Det är alltså som så nu, att min hyresvärd anser att toapapper och diskmedel inte direkt ingår i hyran, utan att det är någonting som vi alla använder, och därför ska vi alla köpa det. Inte för oss själva alltså, utan som ett schema, så att alla köper toapapper och diskmedel då det behövs, så att det inte bara är hyresvärden som köper det hela tiden.
Koreanskan gillar inte den idén alls, utan hon tycker att antingen så ska det ingå i hyran, eller så kan hon köpa till sig själv enbart, och räknar in det som andra personliga artiklar som tvål, tvättmedel och mat osv.
Jag däremot, är lite delad i den frågan. För det gäller bara två saker, diskmedel och toapapper som vi alla använder flera gånger om dagen, men det kostar just ingenting i det här landet. Det är fruktansvärt billigt, bara man hittar rätt affär och köper storpack, så för mig spelar det som ingen roll.
Jag kan köpa toapapper och diskmedel om det ska vara så, eftersom det inte är så dyrt och då vi faktiskt är 3 personer som delar på den utgiften, så det är en utgift man får stå för var tredje gång det finns behov, om ni fattar vad jag menar.
Men, eftersom det är en sån liten summa, så kan jag även inte förstå varför hon inte kan låta det ingå, då vi faktiskt betalar en ganska hög hyra för att dela ett rum utan något direkt privatliv. Det finns ingen dörr som vi kan stänga, utan bara ett skynke som man drar för öppningen till hallen, och så är det en öppning in till hyresvärdens sovrum också, där hon har hängt ett skynke och satt emot några hyllor som vi kan använda som garderob eller skafferi eller liknande. Så vi hör ju allting som sker i hennes rum, likaså åt andra hållet. Man kan ju aldrig vara ensam här.
Men ändå, så det blev en liten dispyt om det där, då koreanskan inte tycker att det är rättvist, att vi ska köpa såna produkter till hyresvärden och hennes barn, utan då kan hon likagärna köpa för eget bruk enbart.
Och på någon vänster så slutade det med att hon kommer att flytta ut inom en månad.
För toapapper.
Och det är här jag suckar, jag fattar inte att det kan bli en sån stor grej, av någonting så litet.
Jamen vaddå? Det kostar just ingenting, och det är en utgift som vi kommer att få lägga var tredje gång det behövs, och när är det tidsmässigt då? Var tredje månad? Längre, med tanke på diskmedlet. Herregud, kan man inte lägga knappt 20 svenska kronor var tredje månad ca för toapapper då vet jag inte vad.
Och jag suckar även åt det andra hållet, för att inte kunna låta det ingå i hyran, då jag anser att det faktiskt är en ganska hög hyra som vi betalar här.
Och än en gång så får jag höra uttrycket, - det här är inget hotell.
Men herregud människor, det handlar om 1.69€ för ett paket med 12 rullar toapapper i närmaste snabbköp!
Och där låter jag den frågan bero, för jag blir lite irriterad också, dels på hyresvärden som faktiskt inte sa någonting om att vi skulle köpa såna produkter också, utan toapappret tog slut häromdagen och så kom hon till oss nu och sa, nu är det din tur att köpa!
Diskmedlet tog slut två dagar efter att jag flyttade in här, och då köpte hennes son nytt, så då kan man ju anta att det ingår, men jag vet inte...
Och dels blir jag irriterad på koreanskan som ska göra en sån stor grej av det hela. Visst, jag vet, hon har ingen direkt fast hög inkomst, hon har ju varken jobb eller studier, men som sagt, det handlar alltså om 1.69€ var tredje månad ungefär. Det kan säkert bli billigare, om man köper större förpackning i ett större varuhus, jag har inte kollat det än, men pga detta så ska hon alltså flytta.
Men jag låter det bero.
Jag tror att vi snackade om toapapper i säkert 20 minuter.
Det är alltså som så nu, att min hyresvärd anser att toapapper och diskmedel inte direkt ingår i hyran, utan att det är någonting som vi alla använder, och därför ska vi alla köpa det. Inte för oss själva alltså, utan som ett schema, så att alla köper toapapper och diskmedel då det behövs, så att det inte bara är hyresvärden som köper det hela tiden.
Koreanskan gillar inte den idén alls, utan hon tycker att antingen så ska det ingå i hyran, eller så kan hon köpa till sig själv enbart, och räknar in det som andra personliga artiklar som tvål, tvättmedel och mat osv.
Jag däremot, är lite delad i den frågan. För det gäller bara två saker, diskmedel och toapapper som vi alla använder flera gånger om dagen, men det kostar just ingenting i det här landet. Det är fruktansvärt billigt, bara man hittar rätt affär och köper storpack, så för mig spelar det som ingen roll.
Jag kan köpa toapapper och diskmedel om det ska vara så, eftersom det inte är så dyrt och då vi faktiskt är 3 personer som delar på den utgiften, så det är en utgift man får stå för var tredje gång det finns behov, om ni fattar vad jag menar.
Men, eftersom det är en sån liten summa, så kan jag även inte förstå varför hon inte kan låta det ingå, då vi faktiskt betalar en ganska hög hyra för att dela ett rum utan något direkt privatliv. Det finns ingen dörr som vi kan stänga, utan bara ett skynke som man drar för öppningen till hallen, och så är det en öppning in till hyresvärdens sovrum också, där hon har hängt ett skynke och satt emot några hyllor som vi kan använda som garderob eller skafferi eller liknande. Så vi hör ju allting som sker i hennes rum, likaså åt andra hållet. Man kan ju aldrig vara ensam här.
Men ändå, så det blev en liten dispyt om det där, då koreanskan inte tycker att det är rättvist, att vi ska köpa såna produkter till hyresvärden och hennes barn, utan då kan hon likagärna köpa för eget bruk enbart.
Och på någon vänster så slutade det med att hon kommer att flytta ut inom en månad.
För toapapper.
Och det är här jag suckar, jag fattar inte att det kan bli en sån stor grej, av någonting så litet.
Jamen vaddå? Det kostar just ingenting, och det är en utgift som vi kommer att få lägga var tredje gång det behövs, och när är det tidsmässigt då? Var tredje månad? Längre, med tanke på diskmedlet. Herregud, kan man inte lägga knappt 20 svenska kronor var tredje månad ca för toapapper då vet jag inte vad.
Och jag suckar även åt det andra hållet, för att inte kunna låta det ingå i hyran, då jag anser att det faktiskt är en ganska hög hyra som vi betalar här.
Och än en gång så får jag höra uttrycket, - det här är inget hotell.
Men herregud människor, det handlar om 1.69€ för ett paket med 12 rullar toapapper i närmaste snabbköp!
Och där låter jag den frågan bero, för jag blir lite irriterad också, dels på hyresvärden som faktiskt inte sa någonting om att vi skulle köpa såna produkter också, utan toapappret tog slut häromdagen och så kom hon till oss nu och sa, nu är det din tur att köpa!
Diskmedlet tog slut två dagar efter att jag flyttade in här, och då köpte hennes son nytt, så då kan man ju anta att det ingår, men jag vet inte...
Och dels blir jag irriterad på koreanskan som ska göra en sån stor grej av det hela. Visst, jag vet, hon har ingen direkt fast hög inkomst, hon har ju varken jobb eller studier, men som sagt, det handlar alltså om 1.69€ var tredje månad ungefär. Det kan säkert bli billigare, om man köper större förpackning i ett större varuhus, jag har inte kollat det än, men pga detta så ska hon alltså flytta.
Men jag låter det bero.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)