Glad första advent på er!

Tänk att det blev december i år igen va? Kan inte fatta hur fort åren går, och imorgon fyller mitt lilla brorsbarn fyra år. FYRA!! Jisses, stora grabben det.

Grattis till honom! Jag saknar dig väldigt mycket, även fast jag mest varit i periferin hela ditt liv. Jag kommer att ta igen det senare i ditt liv, jag lovar.

Gick tillbaka i mitt arkiv och kolla vad jag skrev förra året vid den här tiden, var ju som mer frekvent i skrivandet då kan man säga. Eller ja, inte som första året jag skrev den här bloggen, då kunde det ju bli flera inlägg per dag, nu blir ni väl chockade över att jag skriver två gånger på en vecka liksom.

Kolla in mina så kallade "nyårslöften", hur gick det med dom egentligen? Ja ni, jäkligt bra fråga det.

Det har gått upp och ner, en del saker har jag uppfyllt, en del saker har gått helt åt skogen, och nån annan hade jag helt glömt bort att jag lovat mig själv.

Känns väldigt skumt med att läsa mina inlägg från förra december, vad mycket man kan förändras på ett år, hur man tänker, känner och tycker. Vad man tror sig veta och kunna, och framförallt vilja. Allt vändes uppochner förra nyår och inget vart sig längre likt för mig, det senaste året har varit en personlig och känslomässig bergochdalbana på många plan.

Men ändå så är jag tillbaks på ruta ett på nån jävla vänster, sitter här och funderar på framtiden. Vet inte vad jag vill göra, vart jag vill bo eller någonting. Ibland så önskar jag att jag var som normalt folk är mest, dom som bara hittar ett hus, ett jobb och en pojkvän sen så är dom nöjd i 15 år, då skaffar dom barn eller hund eller nåt och så är dom nöjd i ytterligare 20 år.

Mitt liv skulle vara så mycket enklare då.

Nåväl, vad är väl en bal på slottet...?

Men en sak som inte har förändrats så mycket sen förra året är julmusiken. Dom spelar samma skiva i år igen, samma 4 jullåtar i olika versioner, dag ut och dag in, ända sedan halloween. Kan ni tänka er, dom satte upp juldekorationerna samma natt halloween var över, och dagen efter spelades dom första jullåtarna.

Kommer att få en lättare hjärnblödning innan julafton misstänker jag.

Hello?

Här var det inte mycket action alltså, det måste jag erkänna. Men jisses, det händer ju just ingenting roligt som man kan skriva om. Julhandeln har börjat så vi har det lite stressigt på jobbet, mycket folk. Fyfan vad folk ska dricka kaffe alltså, kan ni inte göra det hemma va?

Tatuerat knät igen har jag gjort med, och gjort klart stencilen på låret, så om jag har tur så blir jag helt klar med tatueringen om två sessioner. Helvete alltså, nästan ett helt år har jag lagt på den här tatueringen nu. Kommer aldrig att tatuera mig någonsin igen i mitt liv känns det som nu.

Men ja, vi vet nog alla hur det kommer att gå med det löftet, ge mig något år bara så ligger jag där på bänken igen.

Just ja, var ju till London en sväng med, dit måste jag åka igen. Man hinner ju inte se så mycket på två dagar direkt. Men regnigt var det! Solen visade sig dagen jag flög hem. Alltid kul att få bra väder på sin semester.

Vardagen lunkar på, stressar på jobbet, svettas på gymmet och sover hemma. Springer gör jag ibland med, mellan regnskurarna, och dricker lite öl och vin på lördagarna.
Hänger med samma folk varje helg och gör samma sak, träffar samma folk på jobbet och klagar på vädret och jobbiga kunder, vinkar till samma grabbar på gymmet och småpratar mellan seten om livet i allmänhet och träning i synnerhet.

Gud, vad tråkig man kan vara ibland. Eller ja, det ser ganska så tråkigt ut men en del saker kan man inte fläka ut på internettet för alla att se och döma mig för.
För då det väl händer någonting roligt så är det så himla barnförbjudet hela tiden och sånt kan man ju inte skriva om.

Så ni får nöja er med det här, snart är det december hörrni! Jul och nyår igen, det här året har ju som bara flashat förbi i rekordfart känns det som. Men mycket har hänt ändå, en hel massa. Så det räcker och blir över.

Nåväl, nu måste man iväg och jobba ett par timmar igen. Så roligt så.

Jaha?

Normalt att man får någon slags vridning vid axeln då man tränar och får ett blåmärke?

Detta är inget sugmärke, jag lovar!

Men huur lyckas man med detta på sin axelträning egentligen?

Näe hörni, nu skulle jag egentligen ha tagit mig i kragen och gjort någonting vettigt av den här dagen eller nåt, men jag anser att det räcker med att jag klivit upp, fått på mig kläder, tvättat och tumlat två maskiner kläder och både satt igång och tömt diskmaskinen. Lagat mat har jag gjort också, omelett/äggröra blev det.

Varför blir det alltid så? Man går in med intentionen att det ska bli en svullig omelett med massor att götta i, men så ska den överföras från pannan till tallriken... Och hela skiten sitter fast i botten. Äggröra it is then.

Bara jag som har detta problem eller?

Nämen jag ska faktiskt göra någonting mer av denna dag, ska nämligen gå till frisören och se om jag har turen på min sida och hon kan klämma in mig idag redan. Fast hur ofta har man sån tur då man verkligen behöver det?

Nåväl.

Sen åker jag och semestrar litegrann i grannlandet ett par dagar. Imorgon bitti far jag över till London och stannar där tills lördag, vad jag ska hitta på där kanske jag ska ta och kolla upp idag med ja. Har några idéer men måste kolla upp adresser och skit, för London är tydligen stort?

Så ja, vi höres väl till helgen då, eller nästa vecka mest troligt. Ha det fint.

P3, vad fan håller ni på med?

Brukar inte lyssna så mycket på svensk radio, men gör det idag och vad fan?! Vad håller P3 på med egentligen? Vad har hänt med deras program den senaste tiden?

Morgonpasset hann jag inte med, sen kommer något skumt program som heter PP3, har inte riktigt fått någon kläm på det än, efter det är det Christer och det är väl det enda som är som det alltid har varit men efter det. Komediprogrammet som kommer efter det, vad är deras deal egentligen?

Carpe fucking diem. Så jävla värdelöst.

På kvällarna så sänder dom Verkligheten, ett dokumentärprogram och jag har aldrig hört någonting intressant därifrån.

Jag saknar Vaken, men det sänds ju under natten och då sover jag ju, men minns då jag körde natturer då var det riktigt bra, enda som höll mig vaken en del nätter.

Näe P3, era komediprogram var bättre förr, det här ni sänder nu borde ni slopa fort som fan.

Synnerligen onödig dag idag, får jag erkänna

Har ni tänkt på hur seg man blir då man är ledig? Jag blir det i alla fall. Kan ha att göra med att jag jobbat övertid och sju dagar i sträck också. Kan ha att göra med att det varit modehelg i shoppingcentrat hela helgen och därav varit lika stressigt som det vanligtvis är i december.
Kan också ha att göra med att jag inte har tränat på en hel vecka heller och då brukar jag bli lite extra trött och orkeslös av någon anledning.

Men jag vill inte hitta någon syndabock.

Men. Ändå. Känns lite tråkigt och onödigt att spendera sin enda lediga dag denna vecka med att ligga i sängen och pilla sig i naveln i sin pyjamas då klockan börjar närma sig tre på eftermiddagen.

Nä, nu överdriver jag. Jag har faktiskt städat hela huset, rengjort dammsugaren, tvättat kläder och gjort matlådor. och jag har faktiskt bytt om till jeans och BHn är på till och med. Fast allt det där tog ju i och för sig bara två timmar eller så och jag har varit vaken sen halv nio.

Förresten så ska jag sluta snooza på morgnarna. Hade satt klockan på sju men orkade inte kliva upp just då och somnade om och herremingud, vilka knäppa drömmar man har under morgontimmarna!

Blir ju nästan rädd för min egen hjärna ibland.

 Skulle egentligen ha gått och klippt mig, men vet av erfarenhet att dom alltid är uppbokade samma dag som jag kommer in och mitt arbetsschema för den här veckan ger mig ingen tid och jag vet inte än hur jag jobbar nästa vecka så kan inte boka någon klipptid heller, så det gick åt helvete med det också.

Mycket som jag skulle ha gjort idag egentligen, skulle ha kunnat gått till gymmet, eller handlat mat, men nej. Orka, som kidsen säger.

Är det för tidigt att ta på sig pyjamasen och krypa under täcket igen?

Tatueringen

Så här kommer tatueringen i sin helhet så långt. Liite svårt är det ju att ta kort på sig själv på benet måste jag ju erkänna, men skit i det.

Nästa etapp blir den 19 oktober, då ska rosen på knät få färg och så förhoppningsvis kommer stencilen på låret att vara klart, den kommer ju inte att bli helt färdigställd då eftersom den delen kommer att bli större och mer detaljerad än något jag gjort hittills.

Wohoo!

Vilken härlig fredag det blev helt plötsligt!

Det är ju säsongspremiär för mina serier *lilla lyckodansen här då*

Så nu tar jag paus i motivletandet och letar fram en skål jordgubbar för att njuta av alla mina nya avsnitt=)

Suuck

Sitter och letar efter motiv för nästa tattoosession. Letar efter en dödskalle, svalor och tärningar. Plus lite annat som ska lyckas fylla ut hela mitt lår.

Fyy satan vad svårt det är att hitta någonting snyggt!

Vet typ vad jag vill ha, men att hitta någonting liknande eller ens ett motiv som jag gillar är ju inte det enklaste.
Det här kommer ju att bli den största delen med på min sleeve så den måste ju så att säga vara extraordinär.

Tatueraren frågade ifall jag kunde tänka mig en tibetansk dödskalle, men jag tror inte det efter att ha sökt lite bilder på såna, vill ha en mer naturtrogen, enkel så att säga. Vill inte ha en "sugar skull", eller "girly skull".

Sen hittade jag ett motiv, med en dödskalle i black and grey, med en kniv igenom och ett band som går rätt över med texten "death before dishonor" som jag gillar, men vet inte hur pass bra den kommer att passa ihop med resten av designen.

Sen föreslog han att det skulle sitta en uggla på skallen...Hmm, vet inte riktigt än vad jag tycker om den idén. Får ta och skicka iväg ett mail till han med dom få bilderna som jag har hittat som jag gillar och fråga han vad han tycker. Nåja.

Sen kollade jag runt på studions facebooksida och fann mitt ben där med redan! Lite kul, nu finns mina tatueringar med på två tatueringsstudios hemsidor, pinuppan finns redan på Kung Kents facebooksida och hemsida.

Mer uppdateringar efterfrågas kanske?

Läste precis lite gamla inlägg som jag har gjort här, och ser direkt att det minsann behövs fler uppdateringar om lite olika grejer.

Jisses, vilka cliffhangers jag har lämnat åt er! Och mer kommer det att bli=)

Orkar inte skriva just nu, men det kommer inom några dagar lite mer om dessa litauer jag hållt på med, ni behöver ytterligare en bild på tatueringen och vad hände egentligen med min dermal? Och hur gick det med min mardröm till granne egentligen?

Kanske har ni fler önskemål på saker jag hummat lite kort om, men inte sagt rakt ut? Spell it out annars får ni inget veta.

Tårtan var fortfarande ätbar bara så ni vet.

Slut på pausen

Jaha, så det var någon som lovade ett inlägg här igår ja, så man får väl ta och offra sig lite då och skriva litegrann.

Det kommer att handla om en födelsedagsfest som gick som det brukar gå på våra fester, en skum kille och tatueringar. Det kommer att bli lite barnförbjudet och en del gnäll. Som brukligt alltså.

Vi tar väl och börjar med festen kanske, så får vi det överstökat. Om ni är känsliga av er och eventuellt lite pryda så föreslår jag att ni hoppar över den här delen och scrollar ner tills ni ser bilden på mitt nakna ben.

Eeh...ja.

Så min granne fyllde år förra veckan. Hela 25 år blev hon och detta skulle minsann firas och det rejält.
Personligen så tyckte jag att denna fest inte blev någon större skillnad mot för våra andra fester, det var mycket folk, alla drack och åt mycket, några blev för fulla och andra drack just ingenting eftersom dom skulle upp och jobba dagen efter.
Min granne tillhör kategori 1, som drack på tok för mycket och jag tillhörde kategori 2, som skulle jobba dagen efter och därav tog det lugnt med alkoholen.
Alltid då hon dricker mycket, så blir det mycket bråk. Hon ska bråka med alla, och slåss, och ha sönder grejer. Tror hon hade sönder 5 glas eller nåt och gjorde slut med sin pojkvän ett par gånger sen satt och grät och hade sig.

Hon är den värsta sortens fyllo. Ni vet, en sån som tar allt man säger på fullaste allvar och inte kan kontrollera sig och som verkligen letar efter bråk. Och vill ha uppmärksamhet jämt jämt jämt.

Egentligen så fattar jag inte att hennes kille inte har gjort allvar i saken med att göra slut med henne, jag skulle aldrig palla med en partner som blir som hon är på fyllan så länge som han har gjort hittills.

Jag menar, jag är bara hennes granne och kompis och arbetskamrat men till och med jag blir så jävla less på henne då att jag vill göra slut med henne.

Nåväl, den kärleken den kärleken. Den gör folk till idioter det vet vi ju sen förr.

På denna fest så dök även en av hennes ex-pojkvänner upp, som fick upp ögonen för mig.
Han var verkligen en sån kille som jag hatar att träffa på, eftersom han hade hört allt om den "svenska myten".

Ni vet, blond, blåa ögon och garanterat en vildkatta i sängen. Jag blir så less.

Han höll på och örsa om detta i timmar; "Så du är svensk ja, blond, blåa ögon, det är ju perfekt. Jag slår vad om att du är helrakad därnere. Helt enkelt perfekt."

My lord, vad såna killar får mig att vilja bli nunna alltså. Alltså, hur tänker dom egentligen? Ja, jag vet att jag är svensk, men det ger dig ingen garanti på att jag kommer att hoppa i säng med dig för det. Jag är ingen nymfoman bara för att jag är född i Sverige. Det betyder heller inte att jag vill höra allt om dina sexfantasier eller hur många gånger du runkar per dag eller att du vill knulla med dina vänners fruar första gången jag träffar dig. Jag bryr mig inte ens det minsta dugg om att du gillar att gå på thailändsk massage med "happy ending" eller att du "sexreser", låt mig få dricka min öl ifred och stör någon annan stackare.

Men nej, jag är svensk. Blond, blåögd och perfekt, så därför måste sånt här intresse komma med bröstmjölken.

Det här är inget nytt fenomen heller ska jag säga er, utan det händer titt som tätt, praktiskt taget jämt då jag träffar på en ny kille och direkt efter att jag berättar vart jag kommer ifrån. Deras ansiktsuttryck förändras helt, dom börjar småle och bara: "Jaha du är svensk? Verkligen?" Och man kan riktigt se vilka bilder som går igenom deras huvuden. Och sen, då dom börjar göra närmanden och hintar om att bli intima, och jag inte ger något gensvar, så blir dom förvånade! Och ibland, irriterade. Alltså, kom igen! Jag är ju svensk, jag ska ju alltid vilja ligga liksom. Med vem som helst, vart som helst och när som helst.

Såhär har det varit nu i alla dessa år jag bott utomlands, både här och i Frankrike. Den svenska myten lever vidare ute i världen och alla tror på den.

Det är stunder som dessa som får mig att längta hem så förbannat mycket. Hemma så slipper man ju sånt här och killar behandlar mig med respekt i alla fall, till och med då jag dissar dom.


Så vi kan väl prata om någonting roligare nu va? Och välkommen tillbaks till er som var för präktiga för att läsa den här första biten!

 Ny gaddning! I måndags så var jag och fick lite färg på tatueringen, en redig påfågel-fjäder vart det denna gång, och mer filligree som fortsatte från delen på min vad. Visst blev det fint?
Det ni ser på knät är konturen av en ros som vi ska färglägga nästa gång, jag hade velat få det gjort nu med på samma gång, men vi fick slut på tid och tatueraren tyckte att det skulle vara för grymt mot mig att göra det med, eftersom just insida knä och runt knät är väldigt känsliga ställen att tatuera sig på.

Personligen så tyckte jag inte att det var så farligt, ingenting faktiskt mot för vaden, helvete vad plågsamt den delen var! Så jävla skönt att ha det överstökat.

Jag vet inte om jag sagt det förr, men jag gillar verkligen min tatuerare här. Är så glad över att jag haft sån tur att få en kille som tänker precis som mig om den här tatueringen. Vi har samma idéer, vill ha samma saker och han gillar verkligen att göra den här på mig eftersom han annars just aldrig får göra såna här stora projekt, och med såhär täta sessioner som vi har nu. Han berättade att folk brukar komma in, dom säger att dom vill ha en sleeve, dom gör första delen och sen kommer dom aldrig tillbaks, eller dyker upp först ett halvår-år senare för att fortsätta. Eller så kommer dom in, vill ha en stor tatuering, men då han ger förslag så säger dom alltid att det är för stort, och han måste förminska det.

Och så kommer jag och säger "Jag vill ha en legsleeve, gör den så stor som möjligt och släng in lite vad du vill i den, och boka in mig för nästa session så snart som möjligt, helst nyss".

Han bara jublar och är helt eld och lågor. Och jag med, för än så länge har han bara kommit med bra förslag som jag själv vill ha och han är ju så grymt bra! Hela designen har han gjort själv och mycket har han ritat direkt på mig utan några stenciler och det är så fascinerande att se han jobba. Det här var första delen som jag verkligen har kunnat sitta och noggrant studera exakt hur hela processen går till, och det är riktigt häftigt att se han lägga på lager på lager av färg och sen se dom olika nyanserna träda fram till att bli detta fina slutresultat.

Jag kan verkligen relatera till folk nu som säger att tatueringar är som droger, man vill bara ha mer och mer, för trots att det är förjävla plågsamt då man väl gör dom, och de första dagarna då den läker, men så fort den delen är över så vill man bara tillbaks och få en ny gaddning...

Sen kan vi väl alla skita i dom där negativa personerna som alltid säger;"ååh, tänk då du är 80 år, hur kommer den där tatueringen se ut då?" Ja, antagligen som resten av min kropp kommer att se ut, hängig dallrig och rynkig men vem fan bryr sig?! Jag lever nu, jag är ung och fräsch och kan visa upp min kropp nu och om jag vill pryda den med en massa färg och motiv så då är det väl ändå MITT val.
Sen är det även MITT val att jag vill lägga pengar på sånt här. Nej, det är inte billigt men det är det väl ändå ingen som tror heller och jag bryr mig inte om någon tycker att det är ett slöseri med pengar som jag kan lägga på andra saker. Jag vill inte ha några andra saker just nu och jag har faktiskt ett sparkonto där jag med jämna mellanrum sätter in pengar för sämre tider, eller då jag kanske vill köpa en ny bil eller dylikt.

Men just nu så har jag varken barn, bil eller huslån som jag måste lägga pengar på. Det enda jag gör nuförtiden är att jobba, sova och äta. Jag spenderar just inga pengar på någonting, jag gillar inte att shoppa kläder eftersom min garderob är tillräckligt stor som den är, jag reser två gånger per år och då jag festar så går vi aldrig ut och jag dricker just ingenting eftersom jag alltid jobbar dagen efter.

Så snälla låt mig få ha det här, låt mig få vara glad över en sån trivial sak som en tatuering. En tatuering som jag kommer att ha i hela mitt liv och eftersom den är på benet så kommer den att vara intakt och i fint skick i en herrans massa år. Den är en säker isbrytare i en massa situationer och jag behöver knappt tänka på vad jag annars har på mig för så länge jag är barbent så kollar alla på mitt ben först.

Jag vet att för dessa pengar så hade jag kunnat köpa en bil, men en bil behöver omsorg, försäkringar och årliga besiktningar, den behöver olja och bränsle och service i tid och otid, den tar mig från A till B men en bil för dessa pengar kommer aldrig att ge mig den där heta killens nummer, ingen kommer någonsin att komma fram till mig för att berömma den eller vilja veta mer om den eller vilja stå och prata om just bilar i timtal. Den kommer aldrig att få mig att komma in gratis på någon nattklubb och den kommer att vara sliten och rostig inom ett par år. Och så kanske min familjesituation förändras under tidens gång, och jag måste köpa en ny bil, en större bil. Dyrare. Och vips, så anser inte jag att liknelsen mellan min tatuering och en bil överensstämmer längre.

För det är två helt olika saker.

Så, nu var det slutgnällt om det också. I går natt så ösregnade det utav bara fan här i byn ska ni veta, såpass mycket att halva shoppingcentrat låg under vatten. Inklusive min lilla cafédel.

Ååh vad roligt det var att komma till jobbet imorse och se allting dränkt i skitigt regnvatten. Ååh vad roligt det var att börja dagen med att moppa golv och flytta runt kylskåp, bord och stolar. Och slänga en massa grejer som vart vattenskadat. Och be till dom högre makterna att kassan inte var vattenskadad med.
 Ibland så undrar man ju hur dom tänkte, som byggde det där huset då dom gjorde vädringsfönster rätt ovanför vårat café som öppnas automatiskt då strömmen går. Och det verkar den jämt göra just precis då det ösregnar.

Någon tekniknisse som kan förklara detta fenomen för blondie här?

Nu ska jag ta en dusch, och äta överbliven födelsedagstårta. Ha det bra och godnatt.

Efter pausen...

Inom ett dygn så kommer det ett blogginlägg här, tills dess får ni hålla tillgodo med denna klassiska pausfågel.

Ooh! Just det!

Kom på en till sak jag måste göra innan jag kan flytta hem: min tatuering såklart! Visserligen så skulle jag ju kunna avsluta den hemma med men nu har ju som jag och min tatuerare här redan gjort klart själva skissen för hela tatueringen och jag vågar inte riktigt låta någon annan fortsätta på den så jag blir kvar tills den är klar med.

Bilder ska jag ta och lägga upp med, men det får bli en annan dag det. Nu sova sig litegrann.

Saknad. Längtan.

Sitter och lyssnar på Lars Winnerbäck och saknar Sverige. Ganska mycket faktiskt.

Saker runt omkring mig påminner mig ständigt om Sverige, det börjar bli höst här på ön, det är min födelsedag om lite mer än en månad, jag har semesterdagar att ta ut som jag måste göra inom en väldigt snar framtid och har fått brev hemifrån om att mitt digitala förarkort behöver förnyas.

Allt detta associerar jag med Sverige. Hösten är en vacker årstid hemma, fira födelsedag med mina vänner och min familj, brukar ju ta som vana att åka hem över semestern och förarkortet påminner mig om mitt "riktiga" jobb, hemma.

Så, jag börjar lyssna på svenska låtar och vad är mer svenskt än Lasse egentligen?

Pratar om att flytta hem igen med mina vänner här, men vet inte när. Till våren kanske? Varför inte nu lika gärna?

Jag vet inte, någonting kommer alltid i vägen, men jag kan inte sätta fingret på vad.

Jag vill någonting mer, letar efter något som jag tror finns här av någon outgrundlig anledning men jag vet inte vad det skulle vara.

Det känns precis sådär ni vet, då man vet att man har glömt bort någonting men inte vet vad det är, eller man har glömt bort just det där perfekta ordet att beskriva någonting med, just den känslan har jag just nu.

Vad väntar jag på?

Kanske det jag letar efter inte finns här alls, utan har funnits hemma hela tiden. Jag har bara inte varit där och letat än.

Men vi säger såhär, jag känner mig inte direkt peppad över att åka hem mitt under svinkalla vintern, har skrivit kontrakt för huset till slutet på februari nästa år och förra veckan slutade tjejen som jag delar det lilla cafét med så jag står som huvudansvarig där nu plus så har jag betalt gymavgift tills mars nästa år men efter det så kanske jag tar och flyttar hem igen.

Det blir någon gång i april-maj 2013, låter det som en bra plan?

Jag tycker det, nu bestämmer vi som så och så skiter vi i vad som händer med allting runtomkring nu under vintern.

Nästa år så ska jag bli svensk igen!

Ok, scratch that last part

Igår var jag lite less på att folk har gjort som vana att ringa mig mitt i natten under helgerna av olika anledningar. Om jag hade kunnat, så hade jag lätt stängt av telefonen under nattetid, men måste ju ha ett alarm så man inte försover sig så det går ju inte så vidare bra.

Och vad tror ni hände igår natt då? Som vanan trogen, en kille ringer mig mitt i natten och frågar om jag vill hänga med och festa. Han var av en händelse i Swords och tänkte att dom kunde plocka upp mig med på tillbakavägen till festen.
Festen skulle vara i en skog vid en sjö och det var en hel bunt med folk där, som drack, grillade över öppen eld och spelade musik för att sedan däcka i diverse tält.

Killen var ganska så full då han ringde mig och är dessutom från Moldavien, så hans engelska är inte sådär värst bra ens då han är nykter så försök föreställa er den efter att ha festat i två dygn, så jag fattade knappt hälften av vad han snackade om och trodde att denna lilla sammankomst i skogen skulle vara i närheten av Swords, och att det var därför han var i krokarna och tänkte på mig.

Men så tänker ju bara logiskt folk och han tillhörde inte den skaran klockan tolv i lördags natt men det kunde ju inte jag veta så jag sa javisst! Count me in.

Ok, var redo om 15 min, sa han, jag ringer dig då vi närmar oss.

Jag kliver upp, drar på mig lite kläder och så, och väntar. I 45 min.
Sen ringer jag upp honom för att kolla vart dom tagit vägen, men då svarar han inte. Men skickar ett sms.

"Kommer om 30 min. Kan inte prata just nu."

Ok...

1 timme och 20 min efter det meddelandet så dyker han upp och jag trodde vid det laget att han helt hade glömt bort mig på riktigt. Klockan är nu alltså tjugo över två.

Så jag skuttar in i bilen, blir presenterad för två nya killar och får en öl av min kompis sen drar vi iväg.

Mot Dublin.

"Eeh, exakt vart ska vi nu?" Frågar jag lite försynt där i baksätet.

"Vet du vart Co. Cavan ligger?" Får jag till svar. Jag var inte helt hundra då igår natt om den exakta positionen för detta county men vad jag visste var att det då inte var i närheten av Swords, eller ens Dublin.

Närmare bestämt så ligger det två timmars bilfärd nordväst om Swords.

Herre. Gud. Alltså.

Att jag aldrig lär mig.

Så vi kom dit efter många om och men - killen som körde åkte lite vilse där mitt i skogen - mitt ute i ingen jävla stans klockan fyra imorse. Och då låg ju självklart alla och sov, dom enda som var vakna då vi kom var en vinglig kille och en hund.
En av killarna som hade hängt med för att hämta mig gick och la sig direkt, jag, min kompis och chaffisen satte oss i en skåpbil och lyssnade på lite musik och drack lite grogg och snackade skit.
Min kompis höll ut typ, 10 minuter sen sa han att han skulle gå och pissa men kom aldrig tillbaks och kvar blev bara jag och den här andra killen, en litauer igen, så vi satt och drack en stund till och snackade om ditten och datten innan vi somnade sju imorse.

Sen var det bara att kliva upp halv nio imorse för att bli hemskjutsad igen, eftersom jag skulle jobba klockan 11 idag.

Visst kändes det där som en synnerligen nödvändig tripp va? Hade jag vetat att vi skulle åka ända dit upp så hade jag sagt nej på en gång bara för att slippa besväret.

Men ändå så är jag glad att jag följde med...

Eftersom, ni vet, dom bästa historierna får man från sina impulsiva handlingar och jag fick träffa lite nytt folk och i synnerhet en som jag hoppas att jag kommer att få träffa fler gånger.

Ja, jag säger då det, jag lär mig aldrig att inte hoppa in i en bil med en bunt främmande killar och fara iväg mot okänd destination och speciellt inte då jag måste upp och jobba dagen efter men det är ju alltid så kul. Impulsivitet är min grej och det är så man träffar nytt roligt folk och får någonting att berätta för kollegorna på jobbet dagen efter som alltid får dom att dåna över hur galen jag är.

Nästa helg ska dom campa där igen och då är det bank holiday på måndagen och jag är ledig då så kanske man skulle hänga med igen, och faktiskt få se lite mer action där.

Jag tror att jag låter telefonen vara påslagen i fortsättningen med faktiskt...

Note to self

Alltså en del dagar så är det en bra idé att stänga av telefonen då man inte vill bli störd.

Som under helgnätterna, då man vill sova men folk ringer och väcker en för att fråga om man vill hänga med ut och festa. Eller om man känner någon annan som vill ut och festa. Eller då folk vill låna pengar för att kunna gå ut och festa.

Vet ni inte om att jag jobbar på helgerna och behöver sömn, inte sprit? Eller så kanske ni kan komma på att ringa mig innan tolv, då jag är någorlunda vaken och har en fungerande hjärna och inte behöver ligga och fundera på vem fan det är på andra sidan tråden som jiddrar med mig.

Eller! Så kan ni vara lite schyssta och typ, skicka ett sms istället för att ringa? Som normalt folk gör.

Slut på meddelande.

Fortsättningen

Så, detta är vad man får efter sex timmar hos tatueraren alltså. Den behöver lite mera färg som ni ser innan den här delen är helt klar, men detta är ju en bra början eller hur?
Som ni ser så tar den vid där rosen på ankeln slutar och täcker hela baksidan av vaden.
Personligen så blev jag riktigt nöjd över ljuset, men fy satan vad ont det gjorde alltså! Inte visste väl jag att man har så mycket känsel och nerver där inte, och sista timmen innan vi var klar för dagen tog jag mig igenom på pin kiv med gråten i halsgropen.

Vidare så kommer den att fortsätta på insidan av benet, och sen gå upp på knäskålen där det antagligen kommer att bli en till ros eller nåt, och sen upp på utsidan av låret där han ska rita upp ett större mönster åt mig, jag bad om en dödskalle och lite mörkare tema, sen ska det slängas in någon svala i det hela med vad det lider.

Det roliga var, att då vi var klar för dagen så sa tatueraren åt mig, att han var skiträdd innan han kom in på jobbet igår morse, eftersom han inte visste vad jag skulle tycka om motivet, och att jag skulle be om något mindre eller nåt mindre detaljerat.
Och jag sa att jag var rädd att han skulle ha något i tankarna som jag inte gillade alls men så fort vi började bolla idéer och sketcher så insåg vi båda två att vi tänkte exakt likadant om den här tatueringen. Vi har som samma tankemönster för det hela och det har gjort mig lugn och säker för att fortsätta på den här med honom. Ska bli riktigt spännande att se hur det här kommer att sluta alltså, då den är helt klar, men det kommer att behövas åtminstone två sessioner till, om inte tre.

Men det är det ju värt.

Sen måste jag bara berätta om vad som hände senare på kvällen, då jag skulle hem.
Då jag var klar i studion så gick jag direkt till bussen, big mistake upptäckte jag typ en halvtimme in i bussfärden då jag kände hur ont i magen jag fick, riktigt illamående och yr. Jag trodde på allvar att jag skulle kräkas vilken sekund som helst så jag gick ner en våning och var nästan på väg att be busschauffören stanna för att låta mig gå ut och spy upp hela mitt innanmäte. På nederplanet så kändes det inte lika illa, men då började jag bli yr igen och hela bussen snurrade för mig, jag vände mig om för att gå och sätta mig ner och jag kunde knappt stå upprätt trots att bussen stod still för tillfället. Vinglade fram och tillbaks ett tag och tappade väskan dessutom, så svimfärdig var jag innan jag kunde dråsa ner på en ledig plats där jag satt och kallsvettades och kippade efter andan och bad till dom högre makterna att jorden skulle sluta snurra så förbannat så att jag kunde få ta mig hem levandes utan att ha spytt eller svimmat på en fullsatt buss.

Jobbigt läge. Sen kom jag på att jag knappt ätit något vettigt på hela dagen och på det gått igenom 6 timmars konstant smärta från tatueringsnålen som min kropp nu försökte återhämta sig för, så ett tips från coachen får ni här: Ät något innan ni sätter er på en vinglig buss om ni har legat och plågats hela dagen på detta viset!

Det ska jag definitivt komma ihåg tills nästa session om en dryg månad.

Sen gick min smartshaker sönder i min väska med, buhu. Hade med mig en proteinshake som jag hade tänkt dricka men kom på det försent på bussen då bara tanken på den där shaken fick min mage att leva rövare så jag lät den vara, annars vet jag att det bara skulle vara en tidsfråga innan den där pizzan kom. Inte blev det hela bättre av lukten från den heller vilket jag först trodde bara var inbillning men det vart ju snabbt förklarat då jag kom hem och sett vad som skett.

Kan ju nämna att hela den här tatueringen är handritad direkt på mig, bara ramen runt ljuset kommer från en mall om ni skulle vara intresserade av sånt.

Sen måste jag ta itu med min dermal på bröstet också, måste nog ta ut den nu som det ser ut eftersom den inte läker alls och har vart infekterad och röd i två månader typ, dessutom så har hålet öppnat upp sig så det är väl bara en tidsfråga innan delar av plattan börjar sticka ut. Hade tänkt gått och göra det idag efter jobbet men var helt i min egna lilla värld så gick rätt förbi piercaren här och glömde bort det totalt. Nåja, får göra det en annan dag då jag kommer ihåg det.

ajajaj...

Det är inte lätt att göra just någonting då man har en färsk tatuering på baksida vad ska ni veta. Har precis kommit levande ur en heldag i studion, 6 timmar.

6. Timmar. Konstant. Tatuerande.

Ouch.

Jag ska berätta mer om det imorgon, och lägga upp en liten bild åt er så ni får se hur den ter sig, men nu måste jag lägga mig och sova litegranna ty en annan måste upp och jobba sig lite imorgon bitti.

Hej förresten! Bara sådär närmare två månaders uppehåll upptäckte jag just men man har ju haft semester och vart hemma sen har en del av familjen varit här och hälsat på med sen har man ju som vart upptagen med livet så att säga.

Men vi kan väl göra ett försök att återuppliva den här stackaren nu?

Längtar

Vet ni, det finns några grejer som kommer hända i mitt liv inom en snar framtid nu. Några riktigt roliga grejer, och jag längtar så!

Som midsommar, i år ska jag äntligen få fira midsommar hemma i Hudik igen! Det ska bli så roligt, och så skönt, med både två veckors semester och att få träffa familj och vänner igen, jag har saknat alla så himla mycket.
Så nu får ni alla se till att vara i närheten av Hudik så jag kan träffa er!

Sen har jag äntligen fått en ny tattoosession inbokad, 2 juli dock men det blir en fulldag och tatueraren är tydligen väldigt poppis, eftersom han är helt fullbokad typ jämt. Men nu blir det verkligen av. Nervöst och spännande, har ju aldrig spenderat en hel dag på att få en gaddning så vi får se hur kaxig jag är efter några timmar på bordet.

Och och och, vad mer? Jag vet inte, finns lite andra spännande nyheter med, men jag tror att jag suger på den karamellen själv först en liten stund till, ska försöka i alla fall, men det är inte så lätt då man jobbar med ett gäng skvallerkärringar som ser och hör precis ALLT.

Herregud, har dom aldrig sett ett sugmärke förr liksom? Betyder ju iingentiing.

Nåväl, en dag i taget som man säger, vi får se vad som händer. Jag håller er uppdaterade. Typ, i den takt jag gör nu.

Det går (inte så) bra nu

Vi hade fest igår.

Det började som en liten sammankomst på fem vänner. Sen kom en till. Och sen två till. Och sen, som man brukar säga, bröt helvetet lös.

Jag har ont i huvudet. Och tänker verkligen inte städa upp den här röran.

Men jag måste få erkänna att det ser betydligt mycket bättre ut än vad det brukar göra dagen efter våra fester.

Nu går jag och lägger mig tror jag. Vi höres.

En funderare

Det slår mig då och då, hur olika vi är, jag och mina nuvarande vänner.

Det slår mig lite mer sällan, hur pass olika jag och mina gamla vänner är också.

Som ni vet så är jag singel, dessutom så använder jag inte smink. Detta kan reta gallfebern på mina litauiska vänner ibland. För såna grejer är skitviktigt för dom, min roomie försöker gång på gång att pussla ihop mig med olika killar, men först kontrollerar hon så att dom är snygga, rika, har jobb och bil. Sånt är viktigt tycker hon.

Lite dubbelmoral med tanke på att hennes nuvarande pojkvän inte är särskilt fager eller rik. Bil har han, men inget kort för tillfället.

Sen det här med smink, jag har ju inte sminkat mig på 10 år drygt, av olika anledningar, först för att jag började fordon och tyckte inte att det var nödvändigt att sminka sig då man spenderar dagarna i ett garage, sen blev det lumpen och sen körde jag lastbil. Då har man ingen direkt lust att hålla på och sminka sig, och sen blev jag ju mer medveten om att en del sminkföretag använder sig av djurförsök och att det även kan finnas smink som har animaliska produkter i sig, och då kändes det inte så värst lockande.

Men nu är jag ju mer påläst, vet vilka märken som är "rena", och att jag numera inte ser någon direkt anledning till att inte sminka mig, så varför inte liksom?

Så jag köpte lite smink häromdagen, basgrejer mest, som jag ska använda om jag går ut eller så, vet inte om jag orkar hålla på och sminka mig om jag bara ska jobba än.
Men min roomie, hon verkar ha fått för sig att jag aldrig har sminkat mig någonsin, och ville som "hjälpa" mig, fast jag sagt att jag kan själv helt utan problem.

Hon får för sig lite såna olika saker ibland, som att jag inte äter kött för att jag inte tycker om hur det smakar och att jag kom till Irland för att det var dåligt ställt i Sverige.

Haha liksom, jag emigrerade till Irland av alla ställen pga finanskrisen i Sverige. Vi kan väl alla ta oss en paus här för att se det roliga i detta.

Nåväl.

Nu så vill hon att jag ska sminka mig hela tiden, för att bli vacker. Och att vi måste gå ut, för att få uppmärksamhet från killar. För att vara vacker och få uppmärksamhet från killar är det viktigaste som finns. Ja, förutom att vara smal då, hon klagar jämt på att hon är så tjock fast hon är smal som en sticka.

Smal, vacker, uppmärksammad av det motsatta könet. Som helst ska vara snygg själv, vara rik och ha en bra bil.

Jisses, vart har jag hamnat egentligen? 1952?

Jag får liksom påminna henne hela tiden om att sånt inte är viktigt för mig, och att jag även hade ett liv innan jag kom hit, som hon verkar förbise. Kanske för att hon själv kom hit direkt efter att hon tagit studenten och levt och jobbat på cafét sen dess, sju år i år blir det, och jag själv under samma tid gjort lumpen, jobbat med lite olika saker inom både försäljning, transport och på café, levt sambolivet, och bott i Frankrike.

Konstigt det där egentligen, hur pass olika bakgrund och värderingar vi har, vi kommer från två helt olika världar och nu bor vi under samma tak och kommer så bra överens om det mesta. Vi tänker lika om det mesta faktiskt, som att ingen av oss vill ha barn, vi tycker båda det är tråkigt att sitta inne på helgerna och vill helst gå ut och festa, och så blir vi som två helt andra personer när vi jobbar. Där är vi båda seriösa och inställda på arbetet, hemma så skämtar och skrattar vi och pratar om allt. Det var en rolig och positiv överraskning för oss båda då vi båda två oroade oss lite för att den andra skulle vara så tråkig och allvarlig hemma på fritiden med.

Sen om vi kollar på mina gamla vänner, dom jag umgicks med i min tonår, herregud. Vi är också i två helt olika världar.
Praktiskt taget alla lever familjeliv nu hemma i Sverige, med hus och barn. Och jag? Jag kan inte ens bestämma mig för vilket land jag ska bo i om ett år. Blir jag kvar här? Åker jag hem till Sverige?

Eller far jag någon annanstans kanske, vem vet? Allra minst jag.

Ja, inte vet jag, var bara något som slog mig precis nu faktiskt. Vart livet kan ta en, och vilka som man stöter på under tiden. Vad hade jag gjort nu, om jag valt en annan väg än den jag just tog? Vem hade jag varit då?

Tänk om jag aldrig lämnat Sverige i första hand, skulle även jag ha levt familjelivet just nu? Hade jag gillat det, och aldrig drömt mig bort till något annat? Gör mina gamla vänner det ibland?

Ser dom på mitt liv, på det jag skriver om, på bilderna från mitt liv och tänker: Tänk om jag valt samma väg som hon? Har aldrig dom haft en sån dröm att prova på livet någon annanstans i världen, eller är det bara jag?

Eller är det bara så att dom inte vågade ta steget? Lika som jag inte vågade ta steget att flytta tillbaka?

För jag tror, att det var lite därför jag valde att stanna här, istället för att åka hem och stanna i Sverige i januari, som det var tänkt. Kan ha varit lite rädsla, det var faktiskt en svindlande tanke för mig då i december då planerna för hemflytt blev verklighet. Det som många säkert skulle kännas som längtan efter att återgå till det gamla invanda blev för mig skrämmande.

Det här livet är ju den invanda för mig, Sverige känns så långt bort, ett annat liv, en annan Jenny. Inte den jag är nu, här.

Skulle jag åter bli den jag var då, eller skulle jag kunna fortsätta vara den jag är nu?

Ingen av oss kan ju veta säkert vart våra olika val kan ta oss, ingen av oss kan veta säkert vilket av alla val som tog oss dit vi är nu, ingen kan med säkerhet veta ifall det var rätt val man tog. Huvudsaken är väl att man trivs med vart man är just nu i denna stund, och ifall man inte mot förmodan gör det, vet hur och vad man ska ändra för att komma på rätt köl.

Jag antar att vi alla gör vårt bästa med det vi har blivit givna här i livet. Om inte, gör någonting åt det. Ta ett nytt val, i rätt riktning den här gången.

Måste nog bättra mig

Alltså jag vet, jag måste nog förbättra mina uppdateringar här för er inser jag ju nu, men problemet är ju bara att jag tänker att det inte är någon idé, att det aldrig händer något intressant i mitt liv och så.

Men det gör det ju!

Det händer ju grejer mest hela tiden alltså. Så vi tar det från början, en sak i taget.

Som bekant, så flyttade ju jag ihop med en arbetskompis i ett hus för två månader sedan, och i detta hus bodde det redan en tjej och vi tre har det fridens med varandra, helt överens om allt och så. Det har funkat skitbra hittills och nu känner iallafall jag att det skulle känna olustigt att bo med någon annan än just dessa två personer.

Men,

Som ni kanske kommer ihåg, så sa jag att till detta hus, så finns även en fristående enrumslägenhet där det bor en fjärde tjej. Och i början så trodde inte vi att detta skulle bli några problem, hon verkade helt ok med.

Men ack! Vad skenet kan bedra.

För denna tjej har inte gjort annat än att försöka göra våra liv miserabelt ända sen vi flyttade in. Visst, vi bor inte i samma hus så vi behöver inte träffa på henne dagligen, hon har sin egen ingång och lägenheten är helt fristående från huset, bortsett från parkeringen och att hon använder en del av våran trädgård som förråd.

Detta förråd ligger alldeles utanför våran bakdörr och det ser helt förjävligt ut, bildäck, bilbatterier, gamla resväskor, målarburkar, kläder and you name it. Vi gillar det inte alls och försökte få henne att flytta sina grejer till ett riktigt förråd som vi har i trädgården, som vi inte använder men det tackade hon resolut nej till. Kom inte på tal att flytta sina grejer 20 meter för våran trevnad.

Sen parkeringen...Bara den är ju värt ett helt eget kapitel. Såhär, tekniskt sett, så ska inte den här enrummaren som hon bor i komma med parkering, utan det hör till huset, till oss. Men det skiter hon högaktningsfullt i och har både en och tre bilar där jämt och ständigt. Detta har gjort att vi inte har kunnat låta våra kompisar med bil komma hit, för så fort någon av dom kommer, så springer hon ut och säger åt dom att flytta på sin bil eftersom hon ska iväg om fem minuter, fast hon inte ska någonstans alls. Detta har gjort att nu vill inte våra kompisar och mina rumskompisars pojkvänner komma hit på besök, för dom vet att det inte komma att finnas parkering för dom.

Kan nämna att vi bor mitt i centrum och tvärs över gatan ligger det en kyrka, så att parkera på gatan är praktiskt taget uteslutet, det finns i princip aldrig parkeringsplats häromkring.

Så, vi har gått ett flertal gånger till hyresvärden med detta problem, han har gått till henne och hon har flyttat på sina bilar, men tre dagar senare är det samma visa igen.

Och vi fick naturligtvis nog, och sa skarpt ifrån att om detta fortsätter, så flyttar vi ut, det är antingen hon eller oss som måste väck.
Vi var faktiskt riktigt allvarliga där ett tag i förra veckan, letade runt och ringde på några andra hus och jag gick även tillbaks till mäklarfirman där vi hittade detta hus och berättade vad som försiggick.

Och hyresvärden förstod ju allvaret i det hela, och satte strikta regler om att hon inte får använda mer än en parkeringsplats, använder hon fler så åker hon ut med huvudet före.

Detta kändes skönt, att hyresvärden var på våran sida om det här, men problemet kvarstod ju, alltså vi hatar henne och kan faktiskt inte tänka oss att leva kvar här om hon är kvar med, men vi kände nog att, vi vet vilket virke hon är gjord av och det bara var en tidsfråga innan hon skulle smyga in ytterligare en bil eller två på våran parkering och då visste vi att hon skulle bli uppsagd.

Sagt och gjort, idag fick jag ett meddelande från hyresvärden om att hon flyttar ut om lite mer än en månad!

Wohoo!!

Så nu blir det äntligen fred på hemmaplan för oss, vi får alla tre parkeringsplatser och hela trädgården för oss själva så som det ska vara, och som vi vart lovade när vi skrev på kontraktet.

Ja, jag kanske ska nämna att hon har bott här i drygt fyra år i den där enrummaren, och var så att säga först här, och det är därför hon hade fått förråd ute i trädgården på just den platsen rätt utanför våran bakdörr och därför hon hade en parkeringsplats från första början.

Men nu med nästa person som flyttar in så blir det andra regler, våra regler.

Halleluja.

Vidare till lite roligare nyheter då, min tatuering.

Påbörjade den i förra veckan och den har läkt fint, just nu är det bara en ros med lite filigree runtom...
Eller ja, smart jag är, lägger väl in en bild så ni får se själv=)



Så!

Det kommer mer sen, men kom ju på den smarta idén att man kanske skulle ha fixat det här med hårväxten först, så kollar just nu runt på laserbehandlingar så man slipper raka benen vareviga dag. För då den blir helt klar så kommer jag ju att självklart vilja gå runt barbent mest hela tiden=)

Så då jag har fått det gjort, kommer vi att fortsätta upp på benet, höften och upp på ryggen. Kommer att blir grymt, det lovar jag.

Vad mer då? Ja, jag vet inte riktigt, alltså det mest andra fortsätter som vanligt, med jobb och så, kanske ska nämna att jag blivit som typ på ett ungefär involverad i en kille på senaste tiden, från litauen surprise surprise. Men, jag tror inte att det kommer att bli långvarigt av förklarliga skäl.

Han är nämligen så långt ifrån en svärmorsdröm man kan komma, och jag litar inte på honom för fem öre, dessutom så ringer han mig bara på helgerna mitt i natten då han är full. På den nivån är det, dessutom så har vi gemensamma bekanta och alla säger åt mig att vara försiktig, inte bli för involverad och att han bara innebär trubbel, men att ha lite roligt en stund med han kan man ju ha.

Nåväl, är det inte så att det är lag på att alla tjejer ska vara med en bad boy någon gång i sitt liv i alla fall en gång?

Men ni känner väl mig, det här reder ut sig, inget att oroa sig för osv.
Jag har klarat mig själv ute i vida världen förr så det här ska nog inte bli för allvarligt ska ni se.

Nu ska jag ta och vänta in mina rumskompisar som jobbar sent så ska vi fira rejält här för våran seger!

Lördagkväll

Kikar bara in för att säga hej, ingenting annat egentligen. Sitter och fördriver tiden lite nu innan utgång, väntar in sällskapet som är hos en kompis på födelsedagsfest, jag följde inte med eftersom det är uteslutande litauer där och eftersom jag ännu inte mästrar det språket så tänkte dom att det kanske skulle bli lite tråkigt för mig.

Jag tror ju inte att det skulle bli någon skillnad jämfört med festerna vi har här hemma eller på jobbet eftersom det pratas mest litauiska då med så. Men ja, skit samma.

En liten uppdatering kanske är på sin plats!

Vi behövde inte bryta upp golv och dylikt i köket pga läckan, det gick tydligen att fixa det på någon timme så nu har vi ett helt och läckfritt kök...än så länge i alla fall.

Gnagarna på ovanvåningen verkar ha emigrerat, vi har inte hört någonting nu på ett bra tag så det verkar som att våra vapen fungerar. Hyresvärden satte nämligen in en sensor som ska verka negativt mot skadedjur, bl a möss, råttor, spindlar och annat småkryp som man inte gärna vill ha sällskap av i hemmet. Vi har varit upp ett par gånger för att se om det ligger några lik på vinden men inte funnit några än, dessutom har dom inte rört våra fällor eller råttgiftet som ligger lite utspritt överallt i huset, så förhoppningsvis har dom funnit ett mer gästvänligt boende nu.

Vi har tagit det lugnt i två hela veckor nu med festandet, och bara jobbat och slappat, kan vara skönt som omväxling ibland, men ikväll blir det ju som sagt utgång, men jag tar det lugnt ändå, ska upp och jobba imorgon så, men jag misstänker(hoppas!) att det blir lugnt imorgon eftersom det tydligen ska bli sol och sjutton plusgrader här på min sida av ön, dessutom så drar vi ju fram klockan en timme inatt med så.

Jag försökte förklara det där med tiden idag för en kompis, hur vi svenskar kommer ihåg ifall det är fram eller bak vi ska dra klockan, ni vet, på våren tar vi fram trädgårdsmöblerna, på hösten tar vi tillbaks dom, men det går inte att översätta på ett vettigt sätt på engelska insåg jag. Tips någon?

Under övrig information så kan jag underrätta er om att jag fått en beundrare, det ni!
Det är en kund, en manlig en, som för någon månad sen gav mig en parfym, och förra söndagen fick jag ett dussin rosor. Bara sådär. Då jag frågade varför så sa han bara att jag förtjänade dom, så jag antog att han uppskattar mitt jobb. Väldigt mycket. I onsdags innan jag började jobbet så hade han frågat efter mig i den lilla cafédelen där jag som ni redan vet brukar jobba mest, han hade frågat tjejen som jobbade förmiddagspasset vart jag var, om jag var ledig den dagen och sagt att han saknat mig. Idag då jag gick emellan den lilla cafédelen och huvudcafét så stötte jag på han igen, då sa han att han hade varit på väg till cafét bara för att säga hej till mig, och så frågade han om jag jobbade imorgon vilket jag gör, då sa han jamen då ses vi imorgon då!

Ja, inte vet jag, men jag brukar vara helt jävla värdelös på att läsa folks(läs: mäns) signaler till mig, om dom är intresserade eller bara väldigt vänliga och väluppfostrade, men kom inte och säg att det här inte är början på en liten crush från hans sida=)


Problemet är ju bara att han är runt 50-strecket och gift....Så kanske det bara är ren uppskattning för att jag gör så himla gott kaffe ändå..Eller så kan vi kanske hoppas att han har en son eller liknande i min ålder som han värmer upp mig inför, man vet ju aldrig=)

Och gissa vad jag gjorde för första gången i mitt liv igår då! Jag gick på solarium, min roomie brukar gå ganska ofta på solarium eftersom vi bor i ett land där det är större chans att få tretton rätt på lotto än att solen kommer fram på sommaren så hon vill inte gärna vara likblek, och efter att ha sett bilderna på mig själv med dom andra tjejerna från förra festen - där jag lyser upp hela bilden värre än en jävla sjuttiwattslampa - så insåg jag att det där med fejkad sol kanske inte är en sån dum idé ändå.
Så jag hängde med henne, tog fem minuter bara men jäklar vad det tog! Är röd som en kräfta idag ska ni veta. Så idag köpte jag solskyddsfaktor 30 och efter-sol-lotion, för då den här rodnaden har lagt sig så gör jag ett nytt försök.

På't igen bara, i år ska jag bli brun till sommaren!

Det var nog det om detta antar jag, börjar dra ihop sig till min tid för att få lite mera skit på huden med, har kollat runt lite mer på hur jag vill ha den här tatueringen, eftersom jag egentligen inte riktigt vet, har liksom bara som en lös idé hur jag vill att slutresultatet ska bli, och nu lutar det nog åt att jag slopar körsbärsblommorna, och kör med liljor istället. Eftersom själva grenen om vi säger så, vill jag ha mer flytande, så passar inte riktigt ett körsbärsträd in, dom är ju som mer "stabbig" eller hur man nu säger, mer grov och hård och så vill jag inte ha det, utan mer mjuk, så kommer liljor att passa in bättre i det stora hela.
Jag får ta och bolla lite idéer och tankar med tatueraren sen då vi träffas, se vad han säger om saken.

Lite nervös är jag ju, men mest exalterad. Ser verkligen fram emot det här=)

Så. Ja. Nu vet ni en hel massa mer. Nu ska jag ta och byta om, kanske ta en drink?

Ni får ha en trevlig kväll i alla fall, jag ska försöka att inte hamna i bråk och hålla min roomie borta från dyra speglar, så kanske jag får en trevlig kväll med.

Det finns mycket jag lägger pengar på

Greenpeace, Wspa, Rädda barnen, Röda korset, Cancerfonden...Jag överdriver nog inte om jag påstår att jag lägger tusentals kronor på hjälporganisationer varje år.

Kanske inte mycket, men en femtilapp här, en hundralapp där, det hjälper.

Det är alltid något, från någon som har råd med det.

Jag vet inte med er, men jag har då blivit bombarderad av en Youtube-video den senaste veckan, på Facebook. Och bloggar. Idag såg jag den videon för första gången.

Och fann ytterligare något att lägga några kronor på. För att visa att jag sett, och förstått.

Men framförallt, för att visa att jag bryr mig och detta inte har gått oförbisett.

För att visa att detta inte är ok år 2012 i våran till stora delar förmögna värld.

Gör någonting ni med, om ni inte redan gjort det.

Stop at nothing.

Så här är dealen:

Dagarna rullar på, jag har haft hela fyra dagars ledighet från jobb och ska *äntligen* tillbaks imorgon.

Man inser hur tomt ens liv är då man får såhär mycket ledighet kastad på en och man spenderar den med att göra exakt ingenting.

Nåväl.

Vi har lite problem med huset nu, som råttor på vinden. Och ett läckande rör i köket. Men hyresvärden kom hit i ilfart och gjorde en snabbfix så vi kommer inte att drunkna den här veckan. Förhoppningsvis.

Så inom ett par dagar så kommer vi att bli utan kök ett tag. Men har vi tur så försvinner råttorna.

En kan alltid hoppas att detta är allt och att ingen ny katastrof tornar upp.

Förutom...

I helgen så var vi ut. Igen. Och min roomie började bråka med en tjej som råkade stöta in i henne på dansgolvet.

Det, mina vänner, är inget att rekommendera då min roomie är full.

Slutade med sju års olycka och att vi vart utkastade. Ja, hon hade sönder en spegel storlek extrajävlastor med klubbens namn ingraverad i den.

Visserligen så började jag bråka med fel sorts kille förra helgen i vårt hem och blev typ litegrann mordhotad och sådär men jag lever än och har inte hört av det gänget sen dess så förhoppningsvis kommer jag leva ett tag till.

Börjar bra det här hörni!

Nåja, vi får helt enkelt gå någon annanstans hädanefter bara, umgås med lite annat folk och så bara, ta det lite lugnare med alkoholen.

Min roomie ångrar sig ju ganska rejält eftersom hon nu måste betala 1300 spänn för en ny spegel till klubben så hon har ju fått sig en tankeställare, och jag lovar att ta det lite piano med vem jag börjar käfta med.

Moving on!

Har bokat en tid för en ny tatuering nu med, i början på april. Så. Exalterad!

Det kommer att bli en ganska stor historia det här, då den blir klar. Ska göra som en klängväxt som börjar på min vänstra fot, virad runt benet, upp på höften och sen vidare upp bakom armen och sluta uppe på axeln/nacken. Med en massa små, enkla körsbärsblommor föreställer jag mig i rosa, vitt och kanske gult.

Kommer att bli riktigt maffig tror jag. Men dyrt. och ta tid.

Så det är min plan för 2012. Kommer mest troligt inte att komma hem på någon semester då, för jag vill inte bli helt bankrutt innan nästa nyår.

Men ja, som ni säkert redan är underförstådda med, mitt hem är öppet för alla som känner för att komma på besök. Kommer ju att ha semesterdagar att ta ut i år med, trots att jag inte kommer att använda dom till att resa någonstans själv.

Vad mer...?Jo! Bakade semlor igår med gjorde jag, blev väldigt lyckat faktiskt, riktigt stolt över mig själv. Senast jag gjorde det var i Paris och då misslyckades jag ganska rejält med dom.

Nu måste jag bara ha några som kan hjälpa mig att äta upp dom, för gör jag det själv kommer jag garanterat att lägga på ett par kilo för mycket för att komma undan med det som "trivselvikt".

Note to self: Gå och köpa gymkort asap.

Det var väl det om detta, antar jag. Jag lovar att hålla er uppdaterad lite mer frekvent än varannan vecka så ni vet att jag fortfarande lever. Har införskaffat ett headset till datorn nu med så nu kan vi ju faktiskt använda oss av den här nymodigheten vid namn "Skype" som alla talar så varmt om. Har hört att det är som ett telefonsamtal, fast gratis. Och gratis är ju gott, så vi kan väl använda oss av det va?

Nåväl, nu ska jag väl ta och gå och lägga mig, vända tillbaks dygnet litegrann så jag kommer upp imorgon något piggare än en zombie.

Vi hörs?

Hej bloggen!

Det var länge sen, hur är läget egentligen?

Har vart lite upptagen nu dom senaste veckorna, därav tystnad. Har nämligen förflyttat mig och mitt bohag en liten bit.

Jo, såhär är det: som bekant så letade jag och en arbetskamrat efter ett gemensamt boende. Vi (jag) letade, vi (jag) fann men vi (hon) tyckte inte om området. Vi (Jag) fann något annat, vi (hon) tyckte det verkade bra så vi (jag) mejlade över våra referenser och väntade på svar. Det tog ett par dagar men det var tyst. Så vi (jag) ringde och kolla vad som hände med detta hus men ägaren hade bestämt sig för någon annan istället för oss. Tillbaks på ruta ett, vi (jag) hittade ett annat hus som vi (båda) for och kikade på.

Och här nappade det minsann.

Vi ringde agenturen på måndag för att bestämma visning på tisdagen, ringde tisdag eftermiddag och sa att vi var intresserade, mejlade över allt pappersarbete tisdag kväll, träffade husägaren onsdag kväll, skrev kontrakt och lämnade deposition plus första hyran torsdag lunch hämtade nycklar och gjorde kopior fredag förmiddag, städade under dagen och flyttade in alla våra grejer fredag kväll.

Pust.

Sen jobbade vi båda under helgen men tog ett par snabba rundor i olika affärer för att komplettera det som behövdes i hushållet, så att det faktiskt både ser och blir beboeligt, träffade dom andra tjejerna som bor här (mer om det i ett annat andetag) och försökte få ihop allt praktiskt, som el, bredband, adressändring, olja, parkering och nycklar till alla dörrar.
Igår tisdag fick vi olja levererat och därav värme i huset, plus så fick jag en säng, har sovit på en madrass på golvet i helgen.

Inte att rekommendera men vad fan, jag har vart med om värre.

Dessutom så har husägaren varit hit en sväng igår kväll för att se ifall vi kommit tillrätta med allt, ifall vi saknar någonting och sådant. Herregud alltså, trevligare man får man ju leta efter, världens bästa i allt.

Det är nog lite för tidigt att ropa hej än, men än så länge så har allting bara rullat på i en jävla fart åt rätt håll.
Allting verkar vara i sin ordning, vi har bara ett litet orosmoment och det är parkeringen, eftersom en av tjejerna tar upp all plats med sina bilar, så vi har ingen plats kvar för våra vänner ifall dom skulle känna för att komma förbi med bil. Men husägaren har snackat med henne, jag ska snacka med henne igen och förhoppningsvis så fattar hon att detta kommer att bli ett tredje världskrig mellan oss alla om hon inte gör sig av med en av sina bilar.

Hon har nämligen två, plus att hennes kille kommer över med bil så i dom flesta fall tar hon upp all plats vi har för parkering, lite orättvist med tanke på att hon betalar för EN plats, och vi betalar för en, men vi inte får någon såvida vi inte ber henne att flytta på sina bilar innan våra kompisar kommer över och vill parkera hos oss.

Nåväl, allt kan inte vara helt perfekt heller, måste ju finnas någon skavank så att man vet att man lever liksom.

Ok, dom jag bor med då alltså: Det är alltså ett hus med tre sovrum, litet kök, ett badrum, vardagsrum och matsal, plus uteplats och trädgård. Tillräckligt stort för att kunna dra ihop ett rejält gäng för grillfest men för litet för fotboll om vi säger så. Här bor jag, min arbetskamrat som är från Litauen och en kvinna från Tjeckien som jobbar i en affär i shoppingcentrat. Sen finns en fristående liten lägenhet i hushållet där en tjej från Rumänien bor i som jobbar som säkerhetsvakt i bland annat shoppingcentrat, men även på andra ställen. Hennes lägenhet har egentligen ingenting med vårat hus att göra, förutom att vi delar parkering, soptunnor och bredband nu då, hon har en egen ingång och vi behöver egentligen inte ha någon större kontakt med varandra såvida vi inte måste.

Huset ligger i centrum av Swords, så vi har knappt tio minuters promenad till jobbet och det ligger på samma gata som min kompis favoritklubb. Vi kan se det från vårat fönster och det är knappt två minuters vinglig promenad så hon är ju helt lyrisk.

Så jag måste ta och lära mig ryska nu misstänker jag.

Nåväl! Nog om detta nu, nu ska jag iväg och jobba kväll, livet går vidare även då man flyttar runt och har sig som bekant.

Det var det om detta

Chokladen är slut. Snuset blev uppskattat - kanske mest av mig själv - och är nästan slut med. När var jag till Sverige egentligen, 10 dagar sedan?

Känns som jag knappt varit hem, klagar redan på hur förbannat kallt det är här, trots att vi knappt kommer ner till nollgradigt och jag vet att det är -25 i Sverige så jag håller mun.

Tror ni ryssvintern orkar sig hitåt öarna med, eller tröttnar den och pausar i skandinavien?

Det går lite sådär halvdåligt att finna en lägenhet måste jag få erkänna, eller ja, det finns jättemånga och en del jättefina, men lite för långt avstånd för att vi ska orka gå till jobbet. Så vi väntar och letar ett tag till.

Igår sov min hyresvärds syster med familj över här. Dom har en dotter på cirka två år. Kudos till alla småbarnsföräldrar säger jag bara! Hur orkar ni med, då barnet vaknar och skriker varannan timme för ingen anledning? Jag står förundrad, och känner inte att barnlängtan direkt växte i och med denna nya erfarenhet.

Men ni gör det bra, det måste jag säga.

Jobba har jag gjort och jobba ska jag göra mer av, hela helgen, inget nytt här inte. Kanske att jag blir utsläpad på någon krog, vi får väl se hur det blir med den saken.

Idag förvånade en av säkerhetsvakterna mig ganska rejält. Han kunde hela två meningar svenska som han sa till mig. Blev lite glad måste jag säga. Ska nog ta och lära dom lite mer svenska tror jag minsann, kan ju bli riktigt kul det här då tror jag.

Nu, godnatt med er, och ha en bra helg.

Ba så ni vet

så befinner jag mig just nu i den perioden som bäst kan beskrivas av utomstående med meningen: "Vad fan, har du slaktat en GRIS på toa eller??"

Man tittar på sin lilla, men ack så hjältemodiga, tampong och tänker, "Du har "mission impossible" framför dig bruden".

Och hoppas att den ska överleva natten. To tell the tales.

Eller nä. Kanske inte.

Tur jag har marabou kvar från sverigevistelsen i alla fall.

Godmorgon.

Har lite svårt att hänga med i svängarna nu måste jag erkänna, dagarna bara flyger förbi och det känns som jag ligger efter i planeringen.

Jobbar, äter, sover inte, festar, jobbar, äter, festar, sover inte. Var god repetera.

Är sjukt trött nu ska ni veta, men har idag och hela dagen imorgon kvar att jobba innan jag får ledigt.

Kan inte riktigt få in i min skalle att jag kommer flyga till Sverige på fredag, om två dagar liksom.

Måste ta och laga min resväska. Som jag har tänkt göra sen sist jag använde den. I september. Men har ingen tålig tråd eller dylikt och väldigt smart att komma på detta bara dagar innan man ska använda den. Men det är som vanligt det här.

Nytt år men samma gamla Jenny.

Samtidigt håller jag på och letar nytt boende, ska flytta ihop med en jobbkompis och har hittat ett schysst hus nu mitt i centrum, vi får se vad hon säger om det.

Igår åkte jag och några tjejer på utflykt efter jobbet, vi åkte ut till hamnen och kikade, sen upp på ett berg där man kan se ut över hela Dublins hamn, då det är ljust vill säga. Vi kom iväg lite sent och körde lite vilse så då vi väl kom upp dit var det beckmörkt.

Men lamporna från centrum lyste fint.

Jaja, vi får ta och åka tillbaks en annan dag, vi går ju mot ljusare tider nu som tur är.

Vad mer..? Tror inte att det hänt så mycket mer faktiskt, är jäkligt rastlös mest då jag är ledig nu då jag inte har något gym att gå till. Ja, jag sa ju upp medlemskapet på det andra gymmet i december eftersom jag trodde att jag skulle flytta hemåt men så blev det ju ändring i planeringen och nu ska jag ju flytta så ville vänta med att teckna något nytt medlemskap tills jag kommer tillbaks från min semester och vet vart jag ska parkera röven liksom.
Men jag kommer nog mest troligt inte gå tillbaks till det gymmet, finns ett närmare centrum som är betydligt billigare som jag gått på förr ett par månader, litet och sletet och mest bodybuilders men även vanliga dödliga och inte så mycket tjusig utrustning utan mest frivikter som jag föredrar så blir väl mest troligt att jag går tillbaka dit.

Vi får se helt enkelt, tills dess får jag väl vara lat, kan inte springa riktigt än heller, får fortfarande som ont i smalbenen då jag försöker, men det börjar gå bättre nu så vill ta det lugnt ett tag till ifall att.

Nåväl, nog om mig nu, ska försöka göra soppa av en spik med det jag har kvar i skafferiet, den enda sortens planering jag är bra på, att inte köpa för mycket mat som kan bli gammal under tiden jag är borta. Dagens lunch få bestå av isbergssallad, morotsstavar, ärtskidor och flingor. Med clementiner till dessert. Igår åt jag rökt ost förresten, dom var som i stavar och både såg och luktade precis som kall varmkorv gör i Sverige. Jäkligt skumt faktiskt, inbillade mig att dom inte smakade ost utan kött och fick inbillad magont efteråt.

Hej då.