torsdag 19 augusti 2010
onsdag 18 augusti 2010
Rapport från vardagen, eller Jenny håller på att dö av tristess
Jag var till Norrbo igen igår, det är alltså den lilla by där vi har ett hus som förvaring. Det är alltså där vi magasinerade alla mina grejer då jag flyttade till Paris.
Det är nog fjärde gången jag är dit nu för att leta efter diverse saker, kläder som är bättre anpassade till vädret, hämta saker jag behövt, lämna saker jag insett bara tar onödig plats, packa om och förbereda en låda med vinterkläder för senare tider. Och kanske framförallt, leta jobb- och skolpapper. Betyg och intyg som kan se bra ut då jag ska söka jobb.
Visst, det enda som jag tror att jag behöver då jag ska söka jobb i Storbritannien är ju papperna från Paris som jag inte har fått än, men jag tänkte att det kanske skulle se bra ut om jag hade ett intyg med mig som visade att jag faktiskt har gått ut gymnasiet med fullgott slutbetyg.
Jag är helt hundra (80%) på att vi fick ett intyg på engelska för att sammanfatta vårat slutbetyg, men jag hittar det inte.
Ingenstans och det gör mig tokig.
Jag hittade nu i sista vändan alla andra papper som jag har letat efter, och det är enbart det där lilla ynkliga viktiga papperet som jag inte hittar nu.
Det gör mig nog inte så tokig, utan skitförbannad, för nu har jag verkligen ingen aning om vart jag ska leta.
Min mormor följde med mig, eftersom hon hade en bil och inga andra planer, så hon hjälpte även till med letandet. Även fast det kanske mest kunde ses som en björntjänst då hon inte hade en aning om hur papperet ser ut och inte skulle förstå att det verkligen var det papperet hon höll i eftersom hon inte kan någon engelska.
Så hon rotade runt i en påse med mina gamla pluggpapper från Montpellier, allt på franska, och hon kunde bara intyga att detta inte var svenska och undrade om jag var säker på att det här papperet inte låg där.
Nej, sa jag, det ligger inte där, låt bli. Och så fortsatte jag att leta i den pärm som jag ansåg var mest troligt att det låg i.
Några minuter senare vänder jag mig om, och finner min mormor bläddra bland ett par papper från lumpen.
-Men det ligger inte där säger jag ju!
Nähä jaha nänä, får jag till svar så jag rotar runt i en mapp med kopior på en massa andra intyg, i hopp om att jag tagit en kopia på pappersdjävulen och bara fem sekunder senare,
-Men det ligger inte i den där påsen säger jag ju, det där är ju bara franskagrejer!
-Är du säker på det?
...
Aja, vi kom därifrån iaf med 99% av grejerna som jag behövde, så vi får helt enkelt hoppas på att dom i detta andra land bryr sig lika lite om tidigare erfarenheter och betyg som det förra landet gjorde.
Aja, igår kanske kan ses som en rätt så händelserik dag, för senare på dagen så skulle jag sätta igång tvättmaskinen, och en propp gick.
Jag kunde ju inte veta att det här huset är elsvagt och inte kan ha mer än en, kanske på sin höjd, två eldrivande saker igång samtidigt.
Så, där i denna stund, började fighten. Jenny vs. The Diskmaskin.
Första ronden gjorde Jenny förstummad, och fundersam. Hon använde sig av basstegen i ett försök att se i vilken viktklass hennes motståndare låg på, och bytte därav en säkring, kollade dom andra två och såg till att alla knappar stod på "on".
Då hon säkrat alla stegen, så provade hon att sätta igång The diskmaskin igen, men han slog till snabbt och hårt och allt i våningen tvärdog.
Utom Jenny, som nu blev lite irriterad då hon insåg att hon måste ta in en extra lagspelare för att slå ut denna sluga motståndare.
Så, hon ringer en vän. Och knackar på hos en granne. Noll framsteg. Vid det här laget var vi tvungna att ge upp för dagen och säga att det i första ronden stod 1-0 till Diskmaskinen from hell.
Men, Jenny är slug, Jenny är smart, och gå på offensiven. Hon tar in en Secret Player, Elektrikern.
Elektrikern ifråga, är en arbetskamrat till styvfadern så...Inga avgifter för att skruva bort några skruvar och klia sig på hjässan här inte. Haha!
Såå, rond 2 alltså.
Elektrikern drar ur elkabeln, vi drar ut hela spektaklet och han börjar nedmonteringen.
Ah, vad med skruvar för ett skal utan ett skit inuti! Om jag hade vart mer intresserad och kunnig om kändisar så hade det här varit en utmärkt jämförelse med någon av dom, men nu är jag inte det, så jag säger väl Lindsay Lohan.
Hon skrivs det mycket om, och hon verkar inte ha alla skruvar fastsatta så, det funkar säkert.
Såå, vi börjar som smått erkänna oss besegrade, jag och elektrikern, eftersom ingenting verkade vara fel i detta skal av jävlighet.
Men, han vill testa än en gång att sätta igång den, och kolla om det händer någonting bland kablarna däri.
Och vet ni vad som händer? Skiten fungerar.
Skiten. Fungerar. Problemfritt.
.I..-u, Diskmaskin, allt som behövdes var att dra ur och sätta i elkabeln så var han nöjd.
Frågan som jag nu ställer mig, står det 1-1 nu, eller 2-0 till det otympliga PMS-monstret?
Om ni funderar över dom där tecknen jag gjorde alldeles nyss, så är det en finare bloggomskrivning som jag har lärt mig av andra utövare, för att säga det där fula utan att verkligen vara ful i mun. Så att säga, dra åt h-vete på ren svenska.
Det är nog fjärde gången jag är dit nu för att leta efter diverse saker, kläder som är bättre anpassade till vädret, hämta saker jag behövt, lämna saker jag insett bara tar onödig plats, packa om och förbereda en låda med vinterkläder för senare tider. Och kanske framförallt, leta jobb- och skolpapper. Betyg och intyg som kan se bra ut då jag ska söka jobb.
Visst, det enda som jag tror att jag behöver då jag ska söka jobb i Storbritannien är ju papperna från Paris som jag inte har fått än, men jag tänkte att det kanske skulle se bra ut om jag hade ett intyg med mig som visade att jag faktiskt har gått ut gymnasiet med fullgott slutbetyg.
Jag är helt hundra (80%) på att vi fick ett intyg på engelska för att sammanfatta vårat slutbetyg, men jag hittar det inte.
Ingenstans och det gör mig tokig.
Jag hittade nu i sista vändan alla andra papper som jag har letat efter, och det är enbart det där lilla ynkliga viktiga papperet som jag inte hittar nu.
Det gör mig nog inte så tokig, utan skitförbannad, för nu har jag verkligen ingen aning om vart jag ska leta.
Min mormor följde med mig, eftersom hon hade en bil och inga andra planer, så hon hjälpte även till med letandet. Även fast det kanske mest kunde ses som en björntjänst då hon inte hade en aning om hur papperet ser ut och inte skulle förstå att det verkligen var det papperet hon höll i eftersom hon inte kan någon engelska.
Så hon rotade runt i en påse med mina gamla pluggpapper från Montpellier, allt på franska, och hon kunde bara intyga att detta inte var svenska och undrade om jag var säker på att det här papperet inte låg där.
Nej, sa jag, det ligger inte där, låt bli. Och så fortsatte jag att leta i den pärm som jag ansåg var mest troligt att det låg i.
Några minuter senare vänder jag mig om, och finner min mormor bläddra bland ett par papper från lumpen.
-Men det ligger inte där säger jag ju!
Nähä jaha nänä, får jag till svar så jag rotar runt i en mapp med kopior på en massa andra intyg, i hopp om att jag tagit en kopia på pappersdjävulen och bara fem sekunder senare,
-Men det ligger inte i den där påsen säger jag ju, det där är ju bara franskagrejer!
-Är du säker på det?
...
Aja, vi kom därifrån iaf med 99% av grejerna som jag behövde, så vi får helt enkelt hoppas på att dom i detta andra land bryr sig lika lite om tidigare erfarenheter och betyg som det förra landet gjorde.
Aja, igår kanske kan ses som en rätt så händelserik dag, för senare på dagen så skulle jag sätta igång tvättmaskinen, och en propp gick.
Jag kunde ju inte veta att det här huset är elsvagt och inte kan ha mer än en, kanske på sin höjd, två eldrivande saker igång samtidigt.
Så, där i denna stund, började fighten. Jenny vs. The Diskmaskin.
Första ronden gjorde Jenny förstummad, och fundersam. Hon använde sig av basstegen i ett försök att se i vilken viktklass hennes motståndare låg på, och bytte därav en säkring, kollade dom andra två och såg till att alla knappar stod på "on".
Då hon säkrat alla stegen, så provade hon att sätta igång The diskmaskin igen, men han slog till snabbt och hårt och allt i våningen tvärdog.
Utom Jenny, som nu blev lite irriterad då hon insåg att hon måste ta in en extra lagspelare för att slå ut denna sluga motståndare.
Så, hon ringer en vän. Och knackar på hos en granne. Noll framsteg. Vid det här laget var vi tvungna att ge upp för dagen och säga att det i första ronden stod 1-0 till Diskmaskinen from hell.
Men, Jenny är slug, Jenny är smart, och gå på offensiven. Hon tar in en Secret Player, Elektrikern.
Elektrikern ifråga, är en arbetskamrat till styvfadern så...Inga avgifter för att skruva bort några skruvar och klia sig på hjässan här inte. Haha!
Såå, rond 2 alltså.
Elektrikern drar ur elkabeln, vi drar ut hela spektaklet och han börjar nedmonteringen.
Ah, vad med skruvar för ett skal utan ett skit inuti! Om jag hade vart mer intresserad och kunnig om kändisar så hade det här varit en utmärkt jämförelse med någon av dom, men nu är jag inte det, så jag säger väl Lindsay Lohan.
Hon skrivs det mycket om, och hon verkar inte ha alla skruvar fastsatta så, det funkar säkert.
Såå, vi börjar som smått erkänna oss besegrade, jag och elektrikern, eftersom ingenting verkade vara fel i detta skal av jävlighet.
Men, han vill testa än en gång att sätta igång den, och kolla om det händer någonting bland kablarna däri.
Och vet ni vad som händer? Skiten fungerar.
Skiten. Fungerar. Problemfritt.
.I..-u, Diskmaskin, allt som behövdes var att dra ur och sätta i elkabeln så var han nöjd.
Frågan som jag nu ställer mig, står det 1-1 nu, eller 2-0 till det otympliga PMS-monstret?
Om ni funderar över dom där tecknen jag gjorde alldeles nyss, så är det en finare bloggomskrivning som jag har lärt mig av andra utövare, för att säga det där fula utan att verkligen vara ful i mun. Så att säga, dra åt h-vete på ren svenska.
torsdag 12 augusti 2010
Nä nu
Nu blir jag som smått irriterad här, lite sådär klädsamt bara.
Jag hatar att leta saker, det värsta med att flytta och inte ha någonstans att flytta, gör att alla ens saker ligger huller om buller överallt i en radie på säkert 10 mil. Vi är ju som bekant inte en vanlig familj som tycker att ett varsitt hus/lägenhet räcker att bo i, utan vi ska ju ha 17 olika hus att förvara allting i.
Eller nåt åt det hållet.
I alla fall då, så hittar jag inte alla papper som jag tror att jag behöver, som jag vet att jag tog i senast i höstas men efter det lagt på ett säkert ställe och blivit stulna av nån tomte.
Ja, vi har såna som vaktar våra hus då vi inte är där, det har väl alla?
Sen har jag fortfarande inte fått mina papper från Paris heller, kan det verkligen ta 2 hela veckor för det att komma fram? Då vi har skickat brev och paket till varann inom familjen så har det knappt tagit 3 dagar, vad är det som ska ta sån förbannad tid?!
Jag kan ju som inte göra någonting innan jag har dom papperna heller, då det är min sista lönecheck som jag måste sätta in på kontot och mina referenser och bevis på att jag faktiskt har jobbat där i detta kuvert. Jag är ju som fast i hudik tills dess jag får dom där papperna och hur kul är det då?
Nu ska jag åka till Delsbo med min Lilly på nåt ljusparty, vad nu det är. Men man ska ju pröva nåt nytt varje dag säger dom ju.
Jag hatar att leta saker, det värsta med att flytta och inte ha någonstans att flytta, gör att alla ens saker ligger huller om buller överallt i en radie på säkert 10 mil. Vi är ju som bekant inte en vanlig familj som tycker att ett varsitt hus/lägenhet räcker att bo i, utan vi ska ju ha 17 olika hus att förvara allting i.
Eller nåt åt det hållet.
I alla fall då, så hittar jag inte alla papper som jag tror att jag behöver, som jag vet att jag tog i senast i höstas men efter det lagt på ett säkert ställe och blivit stulna av nån tomte.
Ja, vi har såna som vaktar våra hus då vi inte är där, det har väl alla?
Sen har jag fortfarande inte fått mina papper från Paris heller, kan det verkligen ta 2 hela veckor för det att komma fram? Då vi har skickat brev och paket till varann inom familjen så har det knappt tagit 3 dagar, vad är det som ska ta sån förbannad tid?!
Jag kan ju som inte göra någonting innan jag har dom papperna heller, då det är min sista lönecheck som jag måste sätta in på kontot och mina referenser och bevis på att jag faktiskt har jobbat där i detta kuvert. Jag är ju som fast i hudik tills dess jag får dom där papperna och hur kul är det då?
Nu ska jag åka till Delsbo med min Lilly på nåt ljusparty, vad nu det är. Men man ska ju pröva nåt nytt varje dag säger dom ju.
tisdag 10 augusti 2010
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)