Wohoo!

Vilken härlig fredag det blev helt plötsligt!

Det är ju säsongspremiär för mina serier *lilla lyckodansen här då*

Så nu tar jag paus i motivletandet och letar fram en skål jordgubbar för att njuta av alla mina nya avsnitt=)

Suuck

Sitter och letar efter motiv för nästa tattoosession. Letar efter en dödskalle, svalor och tärningar. Plus lite annat som ska lyckas fylla ut hela mitt lår.

Fyy satan vad svårt det är att hitta någonting snyggt!

Vet typ vad jag vill ha, men att hitta någonting liknande eller ens ett motiv som jag gillar är ju inte det enklaste.
Det här kommer ju att bli den största delen med på min sleeve så den måste ju så att säga vara extraordinär.

Tatueraren frågade ifall jag kunde tänka mig en tibetansk dödskalle, men jag tror inte det efter att ha sökt lite bilder på såna, vill ha en mer naturtrogen, enkel så att säga. Vill inte ha en "sugar skull", eller "girly skull".

Sen hittade jag ett motiv, med en dödskalle i black and grey, med en kniv igenom och ett band som går rätt över med texten "death before dishonor" som jag gillar, men vet inte hur pass bra den kommer att passa ihop med resten av designen.

Sen föreslog han att det skulle sitta en uggla på skallen...Hmm, vet inte riktigt än vad jag tycker om den idén. Får ta och skicka iväg ett mail till han med dom få bilderna som jag har hittat som jag gillar och fråga han vad han tycker. Nåja.

Sen kollade jag runt på studions facebooksida och fann mitt ben där med redan! Lite kul, nu finns mina tatueringar med på två tatueringsstudios hemsidor, pinuppan finns redan på Kung Kents facebooksida och hemsida.

Mer uppdateringar efterfrågas kanske?

Läste precis lite gamla inlägg som jag har gjort här, och ser direkt att det minsann behövs fler uppdateringar om lite olika grejer.

Jisses, vilka cliffhangers jag har lämnat åt er! Och mer kommer det att bli=)

Orkar inte skriva just nu, men det kommer inom några dagar lite mer om dessa litauer jag hållt på med, ni behöver ytterligare en bild på tatueringen och vad hände egentligen med min dermal? Och hur gick det med min mardröm till granne egentligen?

Kanske har ni fler önskemål på saker jag hummat lite kort om, men inte sagt rakt ut? Spell it out annars får ni inget veta.

Tårtan var fortfarande ätbar bara så ni vet.

Slut på pausen

Jaha, så det var någon som lovade ett inlägg här igår ja, så man får väl ta och offra sig lite då och skriva litegrann.

Det kommer att handla om en födelsedagsfest som gick som det brukar gå på våra fester, en skum kille och tatueringar. Det kommer att bli lite barnförbjudet och en del gnäll. Som brukligt alltså.

Vi tar väl och börjar med festen kanske, så får vi det överstökat. Om ni är känsliga av er och eventuellt lite pryda så föreslår jag att ni hoppar över den här delen och scrollar ner tills ni ser bilden på mitt nakna ben.

Eeh...ja.

Så min granne fyllde år förra veckan. Hela 25 år blev hon och detta skulle minsann firas och det rejält.
Personligen så tyckte jag att denna fest inte blev någon större skillnad mot för våra andra fester, det var mycket folk, alla drack och åt mycket, några blev för fulla och andra drack just ingenting eftersom dom skulle upp och jobba dagen efter.
Min granne tillhör kategori 1, som drack på tok för mycket och jag tillhörde kategori 2, som skulle jobba dagen efter och därav tog det lugnt med alkoholen.
Alltid då hon dricker mycket, så blir det mycket bråk. Hon ska bråka med alla, och slåss, och ha sönder grejer. Tror hon hade sönder 5 glas eller nåt och gjorde slut med sin pojkvän ett par gånger sen satt och grät och hade sig.

Hon är den värsta sortens fyllo. Ni vet, en sån som tar allt man säger på fullaste allvar och inte kan kontrollera sig och som verkligen letar efter bråk. Och vill ha uppmärksamhet jämt jämt jämt.

Egentligen så fattar jag inte att hennes kille inte har gjort allvar i saken med att göra slut med henne, jag skulle aldrig palla med en partner som blir som hon är på fyllan så länge som han har gjort hittills.

Jag menar, jag är bara hennes granne och kompis och arbetskamrat men till och med jag blir så jävla less på henne då att jag vill göra slut med henne.

Nåväl, den kärleken den kärleken. Den gör folk till idioter det vet vi ju sen förr.

På denna fest så dök även en av hennes ex-pojkvänner upp, som fick upp ögonen för mig.
Han var verkligen en sån kille som jag hatar att träffa på, eftersom han hade hört allt om den "svenska myten".

Ni vet, blond, blåa ögon och garanterat en vildkatta i sängen. Jag blir så less.

Han höll på och örsa om detta i timmar; "Så du är svensk ja, blond, blåa ögon, det är ju perfekt. Jag slår vad om att du är helrakad därnere. Helt enkelt perfekt."

My lord, vad såna killar får mig att vilja bli nunna alltså. Alltså, hur tänker dom egentligen? Ja, jag vet att jag är svensk, men det ger dig ingen garanti på att jag kommer att hoppa i säng med dig för det. Jag är ingen nymfoman bara för att jag är född i Sverige. Det betyder heller inte att jag vill höra allt om dina sexfantasier eller hur många gånger du runkar per dag eller att du vill knulla med dina vänners fruar första gången jag träffar dig. Jag bryr mig inte ens det minsta dugg om att du gillar att gå på thailändsk massage med "happy ending" eller att du "sexreser", låt mig få dricka min öl ifred och stör någon annan stackare.

Men nej, jag är svensk. Blond, blåögd och perfekt, så därför måste sånt här intresse komma med bröstmjölken.

Det här är inget nytt fenomen heller ska jag säga er, utan det händer titt som tätt, praktiskt taget jämt då jag träffar på en ny kille och direkt efter att jag berättar vart jag kommer ifrån. Deras ansiktsuttryck förändras helt, dom börjar småle och bara: "Jaha du är svensk? Verkligen?" Och man kan riktigt se vilka bilder som går igenom deras huvuden. Och sen, då dom börjar göra närmanden och hintar om att bli intima, och jag inte ger något gensvar, så blir dom förvånade! Och ibland, irriterade. Alltså, kom igen! Jag är ju svensk, jag ska ju alltid vilja ligga liksom. Med vem som helst, vart som helst och när som helst.

Såhär har det varit nu i alla dessa år jag bott utomlands, både här och i Frankrike. Den svenska myten lever vidare ute i världen och alla tror på den.

Det är stunder som dessa som får mig att längta hem så förbannat mycket. Hemma så slipper man ju sånt här och killar behandlar mig med respekt i alla fall, till och med då jag dissar dom.


Så vi kan väl prata om någonting roligare nu va? Och välkommen tillbaks till er som var för präktiga för att läsa den här första biten!

 Ny gaddning! I måndags så var jag och fick lite färg på tatueringen, en redig påfågel-fjäder vart det denna gång, och mer filligree som fortsatte från delen på min vad. Visst blev det fint?
Det ni ser på knät är konturen av en ros som vi ska färglägga nästa gång, jag hade velat få det gjort nu med på samma gång, men vi fick slut på tid och tatueraren tyckte att det skulle vara för grymt mot mig att göra det med, eftersom just insida knä och runt knät är väldigt känsliga ställen att tatuera sig på.

Personligen så tyckte jag inte att det var så farligt, ingenting faktiskt mot för vaden, helvete vad plågsamt den delen var! Så jävla skönt att ha det överstökat.

Jag vet inte om jag sagt det förr, men jag gillar verkligen min tatuerare här. Är så glad över att jag haft sån tur att få en kille som tänker precis som mig om den här tatueringen. Vi har samma idéer, vill ha samma saker och han gillar verkligen att göra den här på mig eftersom han annars just aldrig får göra såna här stora projekt, och med såhär täta sessioner som vi har nu. Han berättade att folk brukar komma in, dom säger att dom vill ha en sleeve, dom gör första delen och sen kommer dom aldrig tillbaks, eller dyker upp först ett halvår-år senare för att fortsätta. Eller så kommer dom in, vill ha en stor tatuering, men då han ger förslag så säger dom alltid att det är för stort, och han måste förminska det.

Och så kommer jag och säger "Jag vill ha en legsleeve, gör den så stor som möjligt och släng in lite vad du vill i den, och boka in mig för nästa session så snart som möjligt, helst nyss".

Han bara jublar och är helt eld och lågor. Och jag med, för än så länge har han bara kommit med bra förslag som jag själv vill ha och han är ju så grymt bra! Hela designen har han gjort själv och mycket har han ritat direkt på mig utan några stenciler och det är så fascinerande att se han jobba. Det här var första delen som jag verkligen har kunnat sitta och noggrant studera exakt hur hela processen går till, och det är riktigt häftigt att se han lägga på lager på lager av färg och sen se dom olika nyanserna träda fram till att bli detta fina slutresultat.

Jag kan verkligen relatera till folk nu som säger att tatueringar är som droger, man vill bara ha mer och mer, för trots att det är förjävla plågsamt då man väl gör dom, och de första dagarna då den läker, men så fort den delen är över så vill man bara tillbaks och få en ny gaddning...

Sen kan vi väl alla skita i dom där negativa personerna som alltid säger;"ååh, tänk då du är 80 år, hur kommer den där tatueringen se ut då?" Ja, antagligen som resten av min kropp kommer att se ut, hängig dallrig och rynkig men vem fan bryr sig?! Jag lever nu, jag är ung och fräsch och kan visa upp min kropp nu och om jag vill pryda den med en massa färg och motiv så då är det väl ändå MITT val.
Sen är det även MITT val att jag vill lägga pengar på sånt här. Nej, det är inte billigt men det är det väl ändå ingen som tror heller och jag bryr mig inte om någon tycker att det är ett slöseri med pengar som jag kan lägga på andra saker. Jag vill inte ha några andra saker just nu och jag har faktiskt ett sparkonto där jag med jämna mellanrum sätter in pengar för sämre tider, eller då jag kanske vill köpa en ny bil eller dylikt.

Men just nu så har jag varken barn, bil eller huslån som jag måste lägga pengar på. Det enda jag gör nuförtiden är att jobba, sova och äta. Jag spenderar just inga pengar på någonting, jag gillar inte att shoppa kläder eftersom min garderob är tillräckligt stor som den är, jag reser två gånger per år och då jag festar så går vi aldrig ut och jag dricker just ingenting eftersom jag alltid jobbar dagen efter.

Så snälla låt mig få ha det här, låt mig få vara glad över en sån trivial sak som en tatuering. En tatuering som jag kommer att ha i hela mitt liv och eftersom den är på benet så kommer den att vara intakt och i fint skick i en herrans massa år. Den är en säker isbrytare i en massa situationer och jag behöver knappt tänka på vad jag annars har på mig för så länge jag är barbent så kollar alla på mitt ben först.

Jag vet att för dessa pengar så hade jag kunnat köpa en bil, men en bil behöver omsorg, försäkringar och årliga besiktningar, den behöver olja och bränsle och service i tid och otid, den tar mig från A till B men en bil för dessa pengar kommer aldrig att ge mig den där heta killens nummer, ingen kommer någonsin att komma fram till mig för att berömma den eller vilja veta mer om den eller vilja stå och prata om just bilar i timtal. Den kommer aldrig att få mig att komma in gratis på någon nattklubb och den kommer att vara sliten och rostig inom ett par år. Och så kanske min familjesituation förändras under tidens gång, och jag måste köpa en ny bil, en större bil. Dyrare. Och vips, så anser inte jag att liknelsen mellan min tatuering och en bil överensstämmer längre.

För det är två helt olika saker.

Så, nu var det slutgnällt om det också. I går natt så ösregnade det utav bara fan här i byn ska ni veta, såpass mycket att halva shoppingcentrat låg under vatten. Inklusive min lilla cafédel.

Ååh vad roligt det var att komma till jobbet imorse och se allting dränkt i skitigt regnvatten. Ååh vad roligt det var att börja dagen med att moppa golv och flytta runt kylskåp, bord och stolar. Och slänga en massa grejer som vart vattenskadat. Och be till dom högre makterna att kassan inte var vattenskadad med.
 Ibland så undrar man ju hur dom tänkte, som byggde det där huset då dom gjorde vädringsfönster rätt ovanför vårat café som öppnas automatiskt då strömmen går. Och det verkar den jämt göra just precis då det ösregnar.

Någon tekniknisse som kan förklara detta fenomen för blondie här?

Nu ska jag ta en dusch, och äta överbliven födelsedagstårta. Ha det bra och godnatt.

Efter pausen...

Inom ett dygn så kommer det ett blogginlägg här, tills dess får ni hålla tillgodo med denna klassiska pausfågel.