lördag 31 december 2011

Timmar kvar...

Nu är det snart nyår igen. Har ni avlagt några nyårslöften än?

Själv glömmer jag alltid bort den detaljen. Eller det brukar heta: Jag var för full runt tolvslaget för att ens tänka på något så dumt. Snarare så har mina tankar varit på vart min väska tagit vägen. Eller mina vänner. Eller hur för-e-jävla-kallt det är och jag måste å det snaraste komma inomhus.

Eftersom man alltid måste fira nyår utomhus. Av någon anledning.

Eller ja.

I år är det lite annorlunda. Jag tänker inte avlägga något löfte, men jag tänker försöka att göra 2012 till mitt bästa år hittills, på alla sätt och vis.

  • Jag lovar att vara ärlig mot mig själv.

  • Jag lovar att inte göra någonting som jag inte vill.

  • Jag lovar att leta, och tillåta kärlek i mitt liv.

  • Jag lovar att fortsätta vara nyfiken, och att upptäcka nya platser, och personer.

  • Jag lovar att jag kommer fortsätta vara våghalsig, och impulsiv, eftersom det får mig att känna mig levande.

  • Jag lovar att vara öppensinnad mot allt nytt.

Dessa är några av dom saker jag kommer att hålla i mitt bakhuvud under nästa år.

Har ni funderat på hur ert nästa år ska se ut? Vad vill ni uppnå med 2012?

Jag har redan börjat avverka några av dessa, genom att jag idag bestämde mig för att stanna här i Swords, impulsiviteten regerar som vanligt som ni ser, då jag i torsdags var på det klaraste med att åka hem för gott.

Nu stannar jag, och kommer börja leta lägenhet med en arbetskamrat och eventuellt någon till, vi får se.

En kille bad om mitt nummer idag, men jag sa nej, så jag har lite att jobba på med punkt 3 men det kommer med tiden. Och rätt kille.

Just nu sitter jag mest och myser, ska snart gå ner på stan och möta upp ett par vänner för att fira in det nya året på någon nattklubb. En rysk tror jag det blir.

Är det inte härligt? En svenska befinner sig i en irländsk förort med ett gäng Litauenesare(litauenerare?) på en rysk nattklubb.

2012 here I come. Prepare yourself.

fredag 30 december 2011

Jaha

Så har då ännu ett år gått. Vart tar tiden vägen egentligen undrar jag, var det inte nyss vår...?

Och här sitter jag, funderar. För ett år sedan var allting fortfarande nytt och skört för mig. Hade ju bara bott här drygt två månader då och var helt övertygad om att jag skulle bli arbetslös igen innan januari var över. Kände ingen, knaggligt språk, visste ingenting om detta nya land, kunde knappt ta mig runt.

Men jag kämpade på. Tog en dag i taget och gjorde mitt bästa för att försöka skapa mig en tillvaro här. Men alltid med en tanke i bakhuvudet: Att detta snart skulle vara över och jag innan snön smällt bort antagligen skulle vara tillbaka i mitt kära hemland.

Men januari kom. Och gick. Snön var redan borta strax efter jul och jag har inte sett den sen dess. Jobbet hade jag kvar med, långt efter kontraktet tagit slut. Dagarna gick, blev till veckor, månader. Hela tiden hade jag samma tanke, Detta är kortvarigt. I sommar flyttar jag hem igen. I höst flyttar jag hem igen. Innan jul...
Ja, som ni kanske redan märkt, så är jag inte hemma än.

Ett helt år har gått, nu känner jag staden och folket, mitt jobb är invant men ännu roligt och lärorikt. Har fortfarande inte lärt mig hur man läser av en busstidtabell men dom går relativt ofta så det gör inget. Jag hittar runt, vet vilken affär jag ska gå till för att köpa snygga skor, billiga träningskläder och vart det alltid är rea. Språket är lätt för mig nu och att förstå den irländska accenten är lättare måste jag säga. Men ibland så fattar man nada av vad dom vill. Litauiska och polska börjar jag lära mig med, det är lite kul.

Hem till Sverige har jag ju varit under året som gått, tre gånger om jag minns rätt och en gång har jag själv haft vänner på besök. Jag önskar att fler ville komma.

Året är till ända, och jag har sagt upp mig från jobbet. Sagt upp rummet och köpt biljetter till Sverige. Äntligen satt ett slutdatum.

Men då kommer det.

Vill jag det här?

Och jag har tänkt, velat, funderat och slitit hår över denna fråga. För jag vet helt ärligt inte.

Det jag vet, är att jag måste förnya mitt ADR-intyg om jag vill behålla det, innan 24 januari. I september då jag var hemma sist på semester, så tyckte jag att det lät som ett bra datum att avsluta den här resan. Att flytta hem.

Nu låter det inte så självklart längre måste jag erkänna.

Jag kan ju åka hem, ta någon veckas semester och göra det där provet, och sen komma tillbaks. Varför inte det liksom?
Alla mina arbetskamrater och dom bekanta jag skaffat mig här säger det, ta semester och åk hem, träffa vänner och familj och gör provet, men kom tillbaka sen igen med nya krafter.

Vi vill ha dig kvar.

Så jag tänker. Väger för- och nackdelar. Letar på arbetsförmedling och hyresrättsföreningar efter jobb och lägenheter. Om jag flyttar hem, vad vill jag göra då, och vart?

En helt ny omstart är ju oundviklig, jag måste skriva in mig hos skatteverket igen, skriva nytt CV(på svenska dessutom! Det har inte hänt på väldigt många år ska ni veta) Leta ny bostad och med allt som det medför, leta nytt jobb och allt detta antagligen i någon annan stad där jag inte känner någon. Att stanna i Hudik känns inte som ett alternativ just nu tror jag.

Men att flytta till Sverige innebär ju rent praktiskt att det blir lättare med det mesta. Närmare till familj och vänner, enklare att åka och hälsa på folk, att tala svenska och bara det att förstå vad precis alla säger dessutom!

Nackdel igen är ju risken. Tänk om jag inte hittar något jobb? Eller får ett jobb jag inte trivs med? Eller om jag hittar ett jobb, men ingen bostad? Här har jag ju redan allt klart, behöver inte krångla med någonting just, även fast jag kommer försöka att hitta en egen lägenhet om jag stannar. Har faktiskt redan kollat runt och funnit några stycken.

Nackdelar med att stanna...Jag vet faktiskt inte, jag känner mig lite ensam ibland men det är ju för det mesta självvalt, det här med att hitta en pojkvän har aldrig funnits i mina tankar förr då jag som sagt inte tänkt mig en framtid här. Men nu den senaste tiden, jag vet inte, kanske beror det på att jag vill finna fler anledningar till att stanna men helt plötsligt så ser jag snygga killar överallt.

Varför är det så egentligen??

Åh Irland Irland...Vad jag gav mig in i för 14 månader sedan hade jag ingen aning om då. Det var ju faktiskt på ren impuls att det faktiskt blev Irland, köpte ju bara en biljett mot Dublin sen gled jag in på ett bananskal med resten. Hade ingenting planerat och det var så härligt. Spännande. Och enkelt. Frankrike var en annan femma. Plugget var ju noga planerat och klart ett halvår innan jag åkte till Montpellier, väl där körde jag på och sökte jobb, gjorde allt i min makt för att få stanna. Och till Paris kom jag med, men mest på tur. Lika spännande, men med betydligt mer krångel och snubbelsteg.
Men efter nio månader där så var jag så klar med den staden att jag inte kunde komma ur den fortare än vad jag gjorde. Och jag har inte sett tillbaka en endaste gång.

Den här gången är det helt annorlunda. Det känns annorlunda, mer vemodigt, mer "varför gör jag det här?"-tänkande. Jag känner inte det där suget som jag alltid får innan en flytt. Det är inte lika spännande att flytta hem den här gången.

Så nu sitter jag här, ångrar mig. Kanske att man skulle stanna...?

Kanske är jag hemma redan?

tisdag 20 december 2011

Saker man kan göra då ens dator är på "det där" humöret

Önska livet ur sig själv

Önska livet ur datorn

Stirra på skärmen och hoppas att dessa "minutrar" ska förvandlas till "sekunder" istället

Äta

Dricka te

Äta lite till

Dricka vatten för att te:t är slut

Få för sig att byta tungstav

Tappa kulan till tungstav

Hitta kulan till tungstav

I soporna

Leka lite med ny tungstav som är av modellen "Glow in the dark"

Tröttna på det

Äta

Rengöra sina andra smycken

Upptäcka att du ätit upp allt ätbart som finns i rummet

Och druckit upp allt som finns med

Och rengjort alla smycken.

Men sen så! Sen kan du använda datorn igen...En liten stund till i alla fall.

Kära Tomten! I år önskar jag mig en ny dator som behagar fungera längre än 1½ år. Jag tror bestämt att du redan har min adress eftersom jag varit så snäll under året som gått.

Amen och tack på förhand.

lördag 17 december 2011

Har jag sagt att jag hatar jullåtar?

Bevis A:




Why Paul McCartney, why?

Hörde den här för första gången förra året, och varje gång jag hör den, så ryser jag. Fyfan alltså.

Inte blir det bättre av att den spelas hela jävla tiden överallt nu också.

Alltså, jag vill inte vara Grinchen, men måste jullåtar vara så förbannat dåliga? Hela julfirandet skulle vara så mycket enklare att genomlida om musiken hade varit bättre.

Träningstips!

Nästa gång ni är på gymmet, och just avslutat eran träning men känner att det nog går att kräma ur sig lite mer, ni känner er inte riktigt sådär utpumpad som ni hade önskat er, då föreslår jag följande:

(Förresten så är inte det här mitt påhitt, så don't shoot the messenger)

- Lateral hops (ta typ ett hopprep, handduk eller om ni har dödslängtan, en medicinboll, och börja hoppa över detta föremål) 30 sek

- Burpees (Fuska inte! Det ska vara push-up, hopp och hela skiten) 30 sek

-Jump squat 30 sek

Kör detta 3 varv och INGEN PAUS emellan.

Första varvet kommer att kännas som en baggis, men jag lovar er. Sista varvet och framför allt sista jump squatsen kommer att vara en så sorglig version, att folk tror att ni bara står och böjer lite på benen.
Då ni väl är klar så bara faller ni ihop till en liten kippande svettig hög på golvet, helt oförmögen att röra på er under någon minut.

Så. NU är ni klar med träningen=)

måndag 12 december 2011

Ny vecka - Wohoo! ..typ..

Inatt drömde jag att jag vaknade upp, och det hade snöat här. Jag kollade ut genom mitt fönster och ett tjockt vitt täcke låg över Swords. Vad underbart, tänkte jag.

Sen vaknade jag och så var den dagen förstörd.

Ingen snö, men en stor jävla sol som bländade istället. December, vad hände egentligen?

Så jag låg och snoozade i två timmar innan jag äntligen klev upp. Gick ner för att göra frukost och upptäckte att "någon" tagit av min mjölk.

Måndag = ruined day.

Jag vill ha snö.

Kom precis på att det är vad? 12 dagar kvar till jul nu, måste börja kika efter lite julkort. Jag är ju som bekant sämst på att köpa julklappar och kommer inte göra det i år heller (tar igen det med råge nästa år, lovar!) men ett par julkort kan man väl kunna få iväg i tid i alla fall.

Nåja, ska iväg och jobba nu igen, måste borsta lite tänder och fixa lite hår först bara, så man i alla fall ser respektabel ut.

Hoppas ni har en bra dag!

lördag 10 december 2011

Nee

Gick väl inte sådär jättebra att springa idag måste jag få erkänna. Efter tio minuter så dog mina smalben smärtdöden.

Fattar inte varför dom har börjat strejka så förbannat nu för, men det är väl bara att gilla läget och lägga löpningen på hyllan ett par dagar till så dom får vila ut ordentligt.

Så jag gick till gymmet istället, för att få någon slags träning idag. Orkade inte ens byta om så stapplade in där i svettig underställströja, flottigt hår och leriga skor. Tur att det är lördag eftermiddag och inte så trångt på gymmet då.

Då jag var klar så gick jag ner till omklädningsrummet, hade inte ens orken till att packa väskan så drog på mig mysbyxor och jacka och var beredd på att gå hemåt för att duscha här, när en medelålders kvinna började prata med mig.

Hon tränade bredvid mig under mina första sets där jag bland annat gjorde "decline push ups" och hade blivit så imponerad. Hon bara öste beröm över mig, hur stark och vältränad jag var, och hon gissade både på att jag var atlet och betydligt yngre än vad jag faktiskt är(17).
Och sen då jag sa att jag var svensk så kom lovorden över det med, fantastisk hy, exotiskt vackert utseende och blond skönhet. Dessutom så pratade jag grymt bra engelska med.

Och då blir jag ju självklart obekväm, rodnar och stammar och vet inte alls vart jag ska ta vägen eller vad jag ska säga. Mer än tack, vad snäll du är då.

Kom precis på att jag kanske inte har nämnt den här sidan av irländarna för er? För det är ju faktiskt såhär, trots deras dumhet, ointelligens och bryskhet i mångt och mycket, så är faktiskt 8 av 10 irländare helt fantastiska.

Dom är snälla, trevliga, artiga, hjälpsamma och inte rädda för att ge komplimanger till andra. Varför tror ni att jag stannat så länge här, jämfört med Frankrike?
I början så var jag ju lite ovan vid detta, och minns från Paris hur killar som gav komplimanger bara var ute efter en sak, men här insåg jag efter ett tag att, nej, dom är inte intresserade av att få mig på rygg, dom är verkligen såhär gemytligt trevliga bara.

Men som vanligt så tänker ju inte jag på att nämna detta, jag kanske har blivit van vid att se denna sida så då jag väl träffar på någon som inte är snäll, trevlig och kallar mig "pet","hun" eller "love", så blir det intrycket mycket starkare än vad jag borde tillåta.

Dagens planer

Är som vanligt inte den snabbaste personen idag, precis som vanligt på mina lediga dagar, klockan är nämligen efter tolv och jag ligger fortfarande i pyjamas under täcket och myser.

Men tanken är väl att jag ska rycka upp mig ur värmen och ta mig utanför huset nu. Nyss. Eller lite senare.

Vart lite sugen på att gå ut och springa nämligen, det ser ut att vara ok väder för det, men är lite orolig över mina ben. Dom har nämligen inte varit särskilt lätta den senaste veckan och jag har känt av mina smalben varje gång jag går. Det gör som ont och spänner och har sig. Och i onsdags då jag kände mig lite lat och trött och allmänt oengagerad på gymmet, så valde jag att skita i vikterna och bara springa på löpbandet, domnade mina ben bort helt från knäna och neråt.

Helt ärligt, jag kände inte ens mina fötter eller att jag faktiskt nuddade marken. Så jag insåg att det kunde bli lite farligt(grymt pinsamt) att springa på ett löpband då man faktiskt inte ens känner bandet under sig.

Då blev det bara 5km på 40 minuter, och efter det har jag tagit det lugnt för att låta benen vila.

Men som sagt, idag vill jag springa så ska prova på ändå, trots att jag får ont i smalbenen så fort jag rör på mig.

Vad ska ni göra idag då?

På riktigt?!

Det här är min sorts humor.
Ni menar alltså att ni köper mina grejer - för pengar?

Jajaja, jag vet, väldigt dumt men jag kan inte låta bli att le då jag ser sånt här, lika då jag går förbi en skylt med samma budskap, som exempelvis utanför en smyckesbutik eller liknande, där dom köper ens guld för pengar. Känns som att det är lite övertydligt men sen minns jag vilket land jag befinner mig i...

Skrockar alltid till lite på gymmet med, där finns det en skylt i duschrummet som varnar för att golvet blir halt då det är blött. Och så står det minst två såna där gula varningsskyltar därinne med, som varnar för att golvet är blött... Igen, lite väl övertydligt men dom behöver väl det dom stackarna som inte kan tänka själv.

fredag 9 december 2011

Om tungan

Förresten så höll jag på att skita ner mig rejält tidigare idag på jobbet. Fick nämligen för mig att jag skulle prova där och då att ta ut tungpiercingen på våran toalett.

Har försökt förr nämligen men den sitter som sten tamejfan, så vart lite orolig att jag skulle vara tvungen att gå tillbaka till piercaren eller nåt för att kunna släppa på skruven litegranna.

Men inte idag inte, lyckades få upp den och skruvade ut den helt...Och tappar kulan. Lutandes över handfatet.

Och här fick Jenny uppleva sitt livs första hjärtinfarkt ska ni veta. Men man är väl snabb med händerna som tur är, och lyckades fånga upp kulan innan den hann rulla ner i avloppet.

Men nu vet jag att det går att ta ut den i alla fall, och fick tillbaka smycket med utan problem.

Sedärja, det var väl dagens mest aktionfyllda upplevelse får jag väl erkänna.

Nu ska jag äta ett äpple med jordnötssmör och kolla in om det inte finns några snygga smycken att skicka efter från Thailand. Hepp!

Alltså, va?

Ibland så blir jag så less på en del folk. Jag har sagt det förr men jag kan gott säga det igen, Irländare är långt ifrån planetens intelligentaste varelser! Och en del dagar så funderar jag på om det ens skulle vara lagligt för dom att föröka sig...

En av dom senaste händelserna i ämnet lyder som följer, en av mina stamkunder (denna osinande källa) frågade mig häromdagen, ifall det var mindre mjölk i en "skinniccino" än i en vanlig cappuccino.

Denna stamkund köper enbart "skinniccino", och hon kommer in minst en gång om dagen, men fram tills igår så visste hon inte vad det var hon drack.

Hon trodde på allvar att jag hällde i mindre mängd av den vanliga feta mjölken, och det var det som gjorde den "skinny".

En del dagar blir jag bara så matt på folks dumhet, och får verkligen kämpa med att inte skrika rätt ut men är du dum i hela huvudet eller??

Måste ju vara serviceinriktad ju, och att skälla ut kunderna för att dom inte kan tänka längre än vad näsan räcker, eller läsa enkla lättförstådda skyltar i ögonhöjd tror jag inte klassas som korrekt beteende.

Men men! Det är bara att bita ihop och se glad ut, göra sitt jobb och tjäna pengar.

Det är ju inte så långt kvar nu trots allt...=)

onsdag 7 december 2011

Vinterbonar

Ingen snö än, men det börjar på att bli kallt här på den lilla ön. Jävligt kallt en del dagar så jag kände att det var på sin plats att inhandla lite vintermundering. Lite isolering kan man också kalla det.
Så jag köpte två par termosockor, det stod "Thermal ski socks" på dom så jag antar att dom är varma. Sen blev det fem par "Cotton rich socks" med, så nu jävlar ska mina fossingar vara varma och nöjda förhoppningsvis.
Jag köpte ju en underställströja häromdagen för att ha till då jag springer, och den levde upp bra till mina förväntningar, så idag köpte jag ett par byxor från samma märke. Plockade fram dom och tänkte prova här hemma nu på kvällen för att se, tog small för tänkte att det borde sitta tajt och bra. Men dom var typ två dec för långa och gällivarehänget skulle ha gjort den mest inbitna raggaren grön av avund. Väldigt mycket för stora alltså.

Vi tar det där sista igen va? Storlek small - för stort.

När hände det senast egentligen?

Nu ska jag sova, imorgon ska jag gå tillbaks till affären och för första gången i mitt liv lämna tillbaka ett plagg av anledningen att den näst minsta storleken var för stor.

måndag 5 december 2011

Hur det går?

Sisådär får jag väl säga. Med det mesta.

På jobbet går det bra, kom över €1000-strecket igår söndag för första gången sen förra julen i "min" lilla cafédel.

Det är jäkligt bra måste jag säga, med tanke på att jag inte ens hade någon mat idag, ugnen i stora cafét strejkar igen så dom tog min toaster, eller vad det heter.
Så jag sålde bara muffins, kaffe, och lite småplock som går att värma i mikron, plus några baguetter. Praktiskt taget ingenting rent vinstmässigt om ni förstår vad jag menar, inte i €1000-klassen i alla fall.

Tjänade ihop €13 i dricks med, och det är jäkligt bra för att vara söndag, eftersom det mest är "vanliga" kunder på helgerna så brukar man inte få så mycket i dricks (snåljävlar), och man brukar som mest få under veckodagarna då det är centrats personal mest som handlar av mig.

Dom är duktig på att ge dricks, och duktiga på att komma tillbaka flera gånger om dagen med, och jag har under den senaste veckan fått lärdom om varför.

Nämligen så gör jag det bästa kaffet dom någonsin druckit. Lite stolt blev man ju då man fick höra det från spridda håll.

Så där går det bra...Lite för bra med tanke på att jag kommer att sluta om mindre än en månad. Har fortfarande inte smält det riktigt, och får som lite ångest och nästan ångrar mig.

Men nej! Sagt är sagt och planer är bestämda, nu har jag dessutom köpt biljetter hem med så nu har jag ett satt resedatum så nu är det ingen återvändo som gäller.

Dessutom så försöker jag att intala mig själv att jag inte kan stanna här enbart på grund av jobbet, jag kan hitta ett nytt någon annanstans, och annars så finns det ingen konkret anledning till att stanna här i Swords.

Så ja, den 13e januari kan ni bocka för i almanackan, då kommer jag hem till Sverige och strax innan 19(SJs tideräkning: samma helg?) är jag hemma i Hudiksvall.

Jag har alltså dryga två veckor ledigt i början på januari då här, som jag tänkt spendera med att resa runt lite till i landet, finns några städer kvar som jag vill besöka och jag har ju turen att dom har många anordnade dagsturer till dom flesta ställena så allt jag behöver göra är att boka en plats och vara i tid för att sedan bli runtslussad med en skock andra turister.

Det blir nog bra det här.

Och hur går det med piercingarna då kanske ni undrar? Är ju en vecka sen jag gjorde dom nu och jag kan ju avslöja att det är lite tack vare en av dom som jag sitter och skriver det här nu klockan fem på morgonen.

Tungpiercingshelvetet. Alltså, ja det är en jättebra idé att ta en dubbelt så lång stav som man behöver under läkningsperioden, eftersom tungan sväller upp så förbannat, men nu har den gått ner till normal storlek och nu är den helt enkelt för stor för min mun. Staven trycker upp i gommen och ner strax bakom tänderna och det drar i tungan och gör förjävla ont ibland, så min sömn dom senaste nätterna har inte varit den bästa. Det gör bara lite, lite ont nu då jag äter och då mest om jag äter någonting starkt eller syrligt - jag kan tipsa er om att hålla er undan mango chutney-sås, och salsa-sås, jisses alltså - eller om jag rör runt tungan för mycket men annars är det ok.

Dom första fyra-fem dagarna så läspade jag med men nu kan jag prata normalt igen med så kan jag inte snälla få byta till en kortare stav?

Den i örat har klarat sig förvånansvärt bra, kan t om ligga på örat och sova utan att det känns alls, och det var den jag var mest orolig över. Har varken svällt upp eller börjat vara eller någonting än, men det kommer väl antar jag, så jag tar det kallt så länge.

Med träningen går det också finfint, jag springer på och går till gymmet och lyfter vikter och har mig i vanlig ordning. Köpte en underställströja häromdagen eftersom det ja faktiskt är vinter men provade även att ta min löptur på gymmet häromdagen. På ett löpband alltså.

Alltså fyfan vad tråkigt det är måste jag säga. Personligen tycker jag att jag orkar mindre då, och man står bara där och glor rätt fram på ingenting. Visst, man kan titta på alla andra som tränar eller på någon av alla tv-skärmar men det finns liksom inte så många snygga killar att spana in och dom visar bara sport, matprogram och barntv(?!) utan ljud så vad är meningen egentligen?

Men jag pinade mig igenom 8km på typ 56min, och jag är väldigt nöjd med det.

Nästa gång satsar jag på 10km jämnt, är ju inte helt omöjligt det nu.

Halv sex, what to do what to do...Det är tur att jag är ledig idag måste jag säga, kommer ju garanterat bli någon tupplur mitt på dagen idag. Det är ganska tur att min hyresvärd har så knepiga arbetstider med, han klev nämligen upp och for iväg halv fyra imorse. Hade han vart kvar hemma så hade ju inte jag kunnat kliva upp såhär mitt i natten och donat med frukost, satt igång en diskmaskin och sitta här och knattra.

Då hade jag nog åkt ut med huvudet före skulle jag tro.

Ja! Idag ska jag nog ta och kolla om det går att ta sig till IKEA här, utan att behöva åka ner till centrum och göra fyra bussbyten för en mindre förmögenhet. Är nämligen så sjukt sjukt sugen på saffran, och vet ni vad? Det säljer dom tydligen inte i vanliga mataffärer här.

Jag vet! Sinnessjukt är vad det är.

Så om det går, ska jag ta mig dit, har jag tur så säljer dom lussebullar nu, det vill jag också ha.

Men ja, just precis nu tar jag mig ingenvart, så får väl ta och läsa lite nyheter så länge kanske, och om det kanske har kommit upp något nytt avsnitt av någon serie jag kan kolla på, men den chansen än nog liten, då det inte har hänt någonting på mer än en veckas tid så antar att det är uppehåll eller nått annat skit igen.

Ni får väl ta och ha det så bra så länge, stressa inte upp er alltför mycket nu, med julhandel och sånt.

Lite skit i hörnen har ingen dött av, spara några slantar och handla julklapparna under mellandagsrean istället och det blir en jul nästa år igen också.

Kram på er.