Vi får hoppas att det vänder snart nog

Idag är ingen bra dag, jag hade ingen som helst lust att jobba och alla jag jobbade med gjorde mig less och förbannad.

Jag blir less på en och samma person hela tiden, på beteendet, på attityden, på latheten och den totala brist på engagemang och samarbetsanda som denna person har.

Jag blir förbannad på en manager, som kommer in och styr och ställer i cafét, då hon inte har en susning om hur vi jobbar där, och vad som behövs göras och när och i vilken ordning. Hon kommer in där och försöker sätta oss i McDo-fack, du gör si och du gör så, och fan ta den som försöker göra någonting annat under tiden den inte har någonting att göra.

Jag blir less och förbannad på hennes sätt att himla med ögonen åt mig, så respektlöst och icke förtroendeingivande.

En del personer kan inte släppa tanken på att jag är utlänning, och så fort jag inte förstår eller vill att dom ska upprepa någonting, så antar dom på en gång att det har med min intelligens att göra, jag har blivit misstagen för att vara dum i huvudet förr, så jag känner igen kroppsspråket och blickarna. Sen misstar dom det, och tror att det har med mitt språk att göra, att jag inte förstår orden som dom säger.

Men alla har fel, för jag är inte ointelligent, jag är ingen idiot eller dum i huvudet, jag förstår ordagrant vad dom säger, problemet är att dom aldrig säger allt som dom vill ha sagt, utan bara kanske 25-50%, fransoser är fantastiskt duktiga på det, att anta att man är underförstådd med vad dom snackar om, hela tiden, och det enda man får, är som antaganden. Exempelvis, gör du det där sen?
Men frågar man vad dom menar med "det där", så klassas jag som efterbliven.
Eller, så säger dom någonting, med 300 ord, istället för dom 14 som egentligen är det enda som behövs, dom virar in budskapet i ett virrvarr av ord jag då istället inte förstår, men jag vet ändå vad dom vill ha sagt...Men alla dessa ord får mig då att tveka på mig själv, och undra om jag verkligen förstod det där alls.

Hur förtroendeingivande är en person, som ska föreställa min chef, då denne helt öppet visar hur dum hon anser mig vara? Då det på henne syns helt klart och tydligt, att hon funderar på vad fan dom tänkte på som anställde mig till att börja med?

Ska det få mig att vilja fortsätta jobba där? Ska den där attityden få mig att vilja kliva upp imorgon och gå till jobbet överhuvudtaget?

Idag var ingen bra dag för mig, idag ville jag bara lägga mig ner och dra täcket över mig, slå ihop mina klackar och önska mig tillbaks till Hudiksvall igen.

Idag ifrågasatte jag mina avsikter till att komma till Paris överhuvudtaget, vad skulle jag hit och göra egentligen?

Nej, idag så längtade jag inte hem, jag längtade bort. Bort härifrån, bort från allt och alla.

Idag, så slutade jag se någon mening med att stanna kvar.



Ett par uppmuntrande ord skulle sitta fint här, tack.