Det går (inte så) bra nu

Vi hade fest igår.

Det började som en liten sammankomst på fem vänner. Sen kom en till. Och sen två till. Och sen, som man brukar säga, bröt helvetet lös.

Jag har ont i huvudet. Och tänker verkligen inte städa upp den här röran.

Men jag måste få erkänna att det ser betydligt mycket bättre ut än vad det brukar göra dagen efter våra fester.

Nu går jag och lägger mig tror jag. Vi höres.

En funderare

Det slår mig då och då, hur olika vi är, jag och mina nuvarande vänner.

Det slår mig lite mer sällan, hur pass olika jag och mina gamla vänner är också.

Som ni vet så är jag singel, dessutom så använder jag inte smink. Detta kan reta gallfebern på mina litauiska vänner ibland. För såna grejer är skitviktigt för dom, min roomie försöker gång på gång att pussla ihop mig med olika killar, men först kontrollerar hon så att dom är snygga, rika, har jobb och bil. Sånt är viktigt tycker hon.

Lite dubbelmoral med tanke på att hennes nuvarande pojkvän inte är särskilt fager eller rik. Bil har han, men inget kort för tillfället.

Sen det här med smink, jag har ju inte sminkat mig på 10 år drygt, av olika anledningar, först för att jag började fordon och tyckte inte att det var nödvändigt att sminka sig då man spenderar dagarna i ett garage, sen blev det lumpen och sen körde jag lastbil. Då har man ingen direkt lust att hålla på och sminka sig, och sen blev jag ju mer medveten om att en del sminkföretag använder sig av djurförsök och att det även kan finnas smink som har animaliska produkter i sig, och då kändes det inte så värst lockande.

Men nu är jag ju mer påläst, vet vilka märken som är "rena", och att jag numera inte ser någon direkt anledning till att inte sminka mig, så varför inte liksom?

Så jag köpte lite smink häromdagen, basgrejer mest, som jag ska använda om jag går ut eller så, vet inte om jag orkar hålla på och sminka mig om jag bara ska jobba än.
Men min roomie, hon verkar ha fått för sig att jag aldrig har sminkat mig någonsin, och ville som "hjälpa" mig, fast jag sagt att jag kan själv helt utan problem.

Hon får för sig lite såna olika saker ibland, som att jag inte äter kött för att jag inte tycker om hur det smakar och att jag kom till Irland för att det var dåligt ställt i Sverige.

Haha liksom, jag emigrerade till Irland av alla ställen pga finanskrisen i Sverige. Vi kan väl alla ta oss en paus här för att se det roliga i detta.

Nåväl.

Nu så vill hon att jag ska sminka mig hela tiden, för att bli vacker. Och att vi måste gå ut, för att få uppmärksamhet från killar. För att vara vacker och få uppmärksamhet från killar är det viktigaste som finns. Ja, förutom att vara smal då, hon klagar jämt på att hon är så tjock fast hon är smal som en sticka.

Smal, vacker, uppmärksammad av det motsatta könet. Som helst ska vara snygg själv, vara rik och ha en bra bil.

Jisses, vart har jag hamnat egentligen? 1952?

Jag får liksom påminna henne hela tiden om att sånt inte är viktigt för mig, och att jag även hade ett liv innan jag kom hit, som hon verkar förbise. Kanske för att hon själv kom hit direkt efter att hon tagit studenten och levt och jobbat på cafét sen dess, sju år i år blir det, och jag själv under samma tid gjort lumpen, jobbat med lite olika saker inom både försäljning, transport och på café, levt sambolivet, och bott i Frankrike.

Konstigt det där egentligen, hur pass olika bakgrund och värderingar vi har, vi kommer från två helt olika världar och nu bor vi under samma tak och kommer så bra överens om det mesta. Vi tänker lika om det mesta faktiskt, som att ingen av oss vill ha barn, vi tycker båda det är tråkigt att sitta inne på helgerna och vill helst gå ut och festa, och så blir vi som två helt andra personer när vi jobbar. Där är vi båda seriösa och inställda på arbetet, hemma så skämtar och skrattar vi och pratar om allt. Det var en rolig och positiv överraskning för oss båda då vi båda två oroade oss lite för att den andra skulle vara så tråkig och allvarlig hemma på fritiden med.

Sen om vi kollar på mina gamla vänner, dom jag umgicks med i min tonår, herregud. Vi är också i två helt olika världar.
Praktiskt taget alla lever familjeliv nu hemma i Sverige, med hus och barn. Och jag? Jag kan inte ens bestämma mig för vilket land jag ska bo i om ett år. Blir jag kvar här? Åker jag hem till Sverige?

Eller far jag någon annanstans kanske, vem vet? Allra minst jag.

Ja, inte vet jag, var bara något som slog mig precis nu faktiskt. Vart livet kan ta en, och vilka som man stöter på under tiden. Vad hade jag gjort nu, om jag valt en annan väg än den jag just tog? Vem hade jag varit då?

Tänk om jag aldrig lämnat Sverige i första hand, skulle även jag ha levt familjelivet just nu? Hade jag gillat det, och aldrig drömt mig bort till något annat? Gör mina gamla vänner det ibland?

Ser dom på mitt liv, på det jag skriver om, på bilderna från mitt liv och tänker: Tänk om jag valt samma väg som hon? Har aldrig dom haft en sån dröm att prova på livet någon annanstans i världen, eller är det bara jag?

Eller är det bara så att dom inte vågade ta steget? Lika som jag inte vågade ta steget att flytta tillbaka?

För jag tror, att det var lite därför jag valde att stanna här, istället för att åka hem och stanna i Sverige i januari, som det var tänkt. Kan ha varit lite rädsla, det var faktiskt en svindlande tanke för mig då i december då planerna för hemflytt blev verklighet. Det som många säkert skulle kännas som längtan efter att återgå till det gamla invanda blev för mig skrämmande.

Det här livet är ju den invanda för mig, Sverige känns så långt bort, ett annat liv, en annan Jenny. Inte den jag är nu, här.

Skulle jag åter bli den jag var då, eller skulle jag kunna fortsätta vara den jag är nu?

Ingen av oss kan ju veta säkert vart våra olika val kan ta oss, ingen av oss kan veta säkert vilket av alla val som tog oss dit vi är nu, ingen kan med säkerhet veta ifall det var rätt val man tog. Huvudsaken är väl att man trivs med vart man är just nu i denna stund, och ifall man inte mot förmodan gör det, vet hur och vad man ska ändra för att komma på rätt köl.

Jag antar att vi alla gör vårt bästa med det vi har blivit givna här i livet. Om inte, gör någonting åt det. Ta ett nytt val, i rätt riktning den här gången.

Måste nog bättra mig

Alltså jag vet, jag måste nog förbättra mina uppdateringar här för er inser jag ju nu, men problemet är ju bara att jag tänker att det inte är någon idé, att det aldrig händer något intressant i mitt liv och så.

Men det gör det ju!

Det händer ju grejer mest hela tiden alltså. Så vi tar det från början, en sak i taget.

Som bekant, så flyttade ju jag ihop med en arbetskompis i ett hus för två månader sedan, och i detta hus bodde det redan en tjej och vi tre har det fridens med varandra, helt överens om allt och så. Det har funkat skitbra hittills och nu känner iallafall jag att det skulle känna olustigt att bo med någon annan än just dessa två personer.

Men,

Som ni kanske kommer ihåg, så sa jag att till detta hus, så finns även en fristående enrumslägenhet där det bor en fjärde tjej. Och i början så trodde inte vi att detta skulle bli några problem, hon verkade helt ok med.

Men ack! Vad skenet kan bedra.

För denna tjej har inte gjort annat än att försöka göra våra liv miserabelt ända sen vi flyttade in. Visst, vi bor inte i samma hus så vi behöver inte träffa på henne dagligen, hon har sin egen ingång och lägenheten är helt fristående från huset, bortsett från parkeringen och att hon använder en del av våran trädgård som förråd.

Detta förråd ligger alldeles utanför våran bakdörr och det ser helt förjävligt ut, bildäck, bilbatterier, gamla resväskor, målarburkar, kläder and you name it. Vi gillar det inte alls och försökte få henne att flytta sina grejer till ett riktigt förråd som vi har i trädgården, som vi inte använder men det tackade hon resolut nej till. Kom inte på tal att flytta sina grejer 20 meter för våran trevnad.

Sen parkeringen...Bara den är ju värt ett helt eget kapitel. Såhär, tekniskt sett, så ska inte den här enrummaren som hon bor i komma med parkering, utan det hör till huset, till oss. Men det skiter hon högaktningsfullt i och har både en och tre bilar där jämt och ständigt. Detta har gjort att vi inte har kunnat låta våra kompisar med bil komma hit, för så fort någon av dom kommer, så springer hon ut och säger åt dom att flytta på sin bil eftersom hon ska iväg om fem minuter, fast hon inte ska någonstans alls. Detta har gjort att nu vill inte våra kompisar och mina rumskompisars pojkvänner komma hit på besök, för dom vet att det inte komma att finnas parkering för dom.

Kan nämna att vi bor mitt i centrum och tvärs över gatan ligger det en kyrka, så att parkera på gatan är praktiskt taget uteslutet, det finns i princip aldrig parkeringsplats häromkring.

Så, vi har gått ett flertal gånger till hyresvärden med detta problem, han har gått till henne och hon har flyttat på sina bilar, men tre dagar senare är det samma visa igen.

Och vi fick naturligtvis nog, och sa skarpt ifrån att om detta fortsätter, så flyttar vi ut, det är antingen hon eller oss som måste väck.
Vi var faktiskt riktigt allvarliga där ett tag i förra veckan, letade runt och ringde på några andra hus och jag gick även tillbaks till mäklarfirman där vi hittade detta hus och berättade vad som försiggick.

Och hyresvärden förstod ju allvaret i det hela, och satte strikta regler om att hon inte får använda mer än en parkeringsplats, använder hon fler så åker hon ut med huvudet före.

Detta kändes skönt, att hyresvärden var på våran sida om det här, men problemet kvarstod ju, alltså vi hatar henne och kan faktiskt inte tänka oss att leva kvar här om hon är kvar med, men vi kände nog att, vi vet vilket virke hon är gjord av och det bara var en tidsfråga innan hon skulle smyga in ytterligare en bil eller två på våran parkering och då visste vi att hon skulle bli uppsagd.

Sagt och gjort, idag fick jag ett meddelande från hyresvärden om att hon flyttar ut om lite mer än en månad!

Wohoo!!

Så nu blir det äntligen fred på hemmaplan för oss, vi får alla tre parkeringsplatser och hela trädgården för oss själva så som det ska vara, och som vi vart lovade när vi skrev på kontraktet.

Ja, jag kanske ska nämna att hon har bott här i drygt fyra år i den där enrummaren, och var så att säga först här, och det är därför hon hade fått förråd ute i trädgården på just den platsen rätt utanför våran bakdörr och därför hon hade en parkeringsplats från första början.

Men nu med nästa person som flyttar in så blir det andra regler, våra regler.

Halleluja.

Vidare till lite roligare nyheter då, min tatuering.

Påbörjade den i förra veckan och den har läkt fint, just nu är det bara en ros med lite filigree runtom...
Eller ja, smart jag är, lägger väl in en bild så ni får se själv=)



Så!

Det kommer mer sen, men kom ju på den smarta idén att man kanske skulle ha fixat det här med hårväxten först, så kollar just nu runt på laserbehandlingar så man slipper raka benen vareviga dag. För då den blir helt klar så kommer jag ju att självklart vilja gå runt barbent mest hela tiden=)

Så då jag har fått det gjort, kommer vi att fortsätta upp på benet, höften och upp på ryggen. Kommer att blir grymt, det lovar jag.

Vad mer då? Ja, jag vet inte riktigt, alltså det mest andra fortsätter som vanligt, med jobb och så, kanske ska nämna att jag blivit som typ på ett ungefär involverad i en kille på senaste tiden, från litauen surprise surprise. Men, jag tror inte att det kommer att bli långvarigt av förklarliga skäl.

Han är nämligen så långt ifrån en svärmorsdröm man kan komma, och jag litar inte på honom för fem öre, dessutom så ringer han mig bara på helgerna mitt i natten då han är full. På den nivån är det, dessutom så har vi gemensamma bekanta och alla säger åt mig att vara försiktig, inte bli för involverad och att han bara innebär trubbel, men att ha lite roligt en stund med han kan man ju ha.

Nåväl, är det inte så att det är lag på att alla tjejer ska vara med en bad boy någon gång i sitt liv i alla fall en gång?

Men ni känner väl mig, det här reder ut sig, inget att oroa sig för osv.
Jag har klarat mig själv ute i vida världen förr så det här ska nog inte bli för allvarligt ska ni se.

Nu ska jag ta och vänta in mina rumskompisar som jobbar sent så ska vi fira rejält här för våran seger!