Ok, scratch that last part

Igår var jag lite less på att folk har gjort som vana att ringa mig mitt i natten under helgerna av olika anledningar. Om jag hade kunnat, så hade jag lätt stängt av telefonen under nattetid, men måste ju ha ett alarm så man inte försover sig så det går ju inte så vidare bra.

Och vad tror ni hände igår natt då? Som vanan trogen, en kille ringer mig mitt i natten och frågar om jag vill hänga med och festa. Han var av en händelse i Swords och tänkte att dom kunde plocka upp mig med på tillbakavägen till festen.
Festen skulle vara i en skog vid en sjö och det var en hel bunt med folk där, som drack, grillade över öppen eld och spelade musik för att sedan däcka i diverse tält.

Killen var ganska så full då han ringde mig och är dessutom från Moldavien, så hans engelska är inte sådär värst bra ens då han är nykter så försök föreställa er den efter att ha festat i två dygn, så jag fattade knappt hälften av vad han snackade om och trodde att denna lilla sammankomst i skogen skulle vara i närheten av Swords, och att det var därför han var i krokarna och tänkte på mig.

Men så tänker ju bara logiskt folk och han tillhörde inte den skaran klockan tolv i lördags natt men det kunde ju inte jag veta så jag sa javisst! Count me in.

Ok, var redo om 15 min, sa han, jag ringer dig då vi närmar oss.

Jag kliver upp, drar på mig lite kläder och så, och väntar. I 45 min.
Sen ringer jag upp honom för att kolla vart dom tagit vägen, men då svarar han inte. Men skickar ett sms.

"Kommer om 30 min. Kan inte prata just nu."

Ok...

1 timme och 20 min efter det meddelandet så dyker han upp och jag trodde vid det laget att han helt hade glömt bort mig på riktigt. Klockan är nu alltså tjugo över två.

Så jag skuttar in i bilen, blir presenterad för två nya killar och får en öl av min kompis sen drar vi iväg.

Mot Dublin.

"Eeh, exakt vart ska vi nu?" Frågar jag lite försynt där i baksätet.

"Vet du vart Co. Cavan ligger?" Får jag till svar. Jag var inte helt hundra då igår natt om den exakta positionen för detta county men vad jag visste var att det då inte var i närheten av Swords, eller ens Dublin.

Närmare bestämt så ligger det två timmars bilfärd nordväst om Swords.

Herre. Gud. Alltså.

Att jag aldrig lär mig.

Så vi kom dit efter många om och men - killen som körde åkte lite vilse där mitt i skogen - mitt ute i ingen jävla stans klockan fyra imorse. Och då låg ju självklart alla och sov, dom enda som var vakna då vi kom var en vinglig kille och en hund.
En av killarna som hade hängt med för att hämta mig gick och la sig direkt, jag, min kompis och chaffisen satte oss i en skåpbil och lyssnade på lite musik och drack lite grogg och snackade skit.
Min kompis höll ut typ, 10 minuter sen sa han att han skulle gå och pissa men kom aldrig tillbaks och kvar blev bara jag och den här andra killen, en litauer igen, så vi satt och drack en stund till och snackade om ditten och datten innan vi somnade sju imorse.

Sen var det bara att kliva upp halv nio imorse för att bli hemskjutsad igen, eftersom jag skulle jobba klockan 11 idag.

Visst kändes det där som en synnerligen nödvändig tripp va? Hade jag vetat att vi skulle åka ända dit upp så hade jag sagt nej på en gång bara för att slippa besväret.

Men ändå så är jag glad att jag följde med...

Eftersom, ni vet, dom bästa historierna får man från sina impulsiva handlingar och jag fick träffa lite nytt folk och i synnerhet en som jag hoppas att jag kommer att få träffa fler gånger.

Ja, jag säger då det, jag lär mig aldrig att inte hoppa in i en bil med en bunt främmande killar och fara iväg mot okänd destination och speciellt inte då jag måste upp och jobba dagen efter men det är ju alltid så kul. Impulsivitet är min grej och det är så man träffar nytt roligt folk och får någonting att berätta för kollegorna på jobbet dagen efter som alltid får dom att dåna över hur galen jag är.

Nästa helg ska dom campa där igen och då är det bank holiday på måndagen och jag är ledig då så kanske man skulle hänga med igen, och faktiskt få se lite mer action där.

Jag tror att jag låter telefonen vara påslagen i fortsättningen med faktiskt...

Note to self

Alltså en del dagar så är det en bra idé att stänga av telefonen då man inte vill bli störd.

Som under helgnätterna, då man vill sova men folk ringer och väcker en för att fråga om man vill hänga med ut och festa. Eller om man känner någon annan som vill ut och festa. Eller då folk vill låna pengar för att kunna gå ut och festa.

Vet ni inte om att jag jobbar på helgerna och behöver sömn, inte sprit? Eller så kanske ni kan komma på att ringa mig innan tolv, då jag är någorlunda vaken och har en fungerande hjärna och inte behöver ligga och fundera på vem fan det är på andra sidan tråden som jiddrar med mig.

Eller! Så kan ni vara lite schyssta och typ, skicka ett sms istället för att ringa? Som normalt folk gör.

Slut på meddelande.

Fortsättningen

Så, detta är vad man får efter sex timmar hos tatueraren alltså. Den behöver lite mera färg som ni ser innan den här delen är helt klar, men detta är ju en bra början eller hur?
Som ni ser så tar den vid där rosen på ankeln slutar och täcker hela baksidan av vaden.
Personligen så blev jag riktigt nöjd över ljuset, men fy satan vad ont det gjorde alltså! Inte visste väl jag att man har så mycket känsel och nerver där inte, och sista timmen innan vi var klar för dagen tog jag mig igenom på pin kiv med gråten i halsgropen.

Vidare så kommer den att fortsätta på insidan av benet, och sen gå upp på knäskålen där det antagligen kommer att bli en till ros eller nåt, och sen upp på utsidan av låret där han ska rita upp ett större mönster åt mig, jag bad om en dödskalle och lite mörkare tema, sen ska det slängas in någon svala i det hela med vad det lider.

Det roliga var, att då vi var klar för dagen så sa tatueraren åt mig, att han var skiträdd innan han kom in på jobbet igår morse, eftersom han inte visste vad jag skulle tycka om motivet, och att jag skulle be om något mindre eller nåt mindre detaljerat.
Och jag sa att jag var rädd att han skulle ha något i tankarna som jag inte gillade alls men så fort vi började bolla idéer och sketcher så insåg vi båda två att vi tänkte exakt likadant om den här tatueringen. Vi har som samma tankemönster för det hela och det har gjort mig lugn och säker för att fortsätta på den här med honom. Ska bli riktigt spännande att se hur det här kommer att sluta alltså, då den är helt klar, men det kommer att behövas åtminstone två sessioner till, om inte tre.

Men det är det ju värt.

Sen måste jag bara berätta om vad som hände senare på kvällen, då jag skulle hem.
Då jag var klar i studion så gick jag direkt till bussen, big mistake upptäckte jag typ en halvtimme in i bussfärden då jag kände hur ont i magen jag fick, riktigt illamående och yr. Jag trodde på allvar att jag skulle kräkas vilken sekund som helst så jag gick ner en våning och var nästan på väg att be busschauffören stanna för att låta mig gå ut och spy upp hela mitt innanmäte. På nederplanet så kändes det inte lika illa, men då började jag bli yr igen och hela bussen snurrade för mig, jag vände mig om för att gå och sätta mig ner och jag kunde knappt stå upprätt trots att bussen stod still för tillfället. Vinglade fram och tillbaks ett tag och tappade väskan dessutom, så svimfärdig var jag innan jag kunde dråsa ner på en ledig plats där jag satt och kallsvettades och kippade efter andan och bad till dom högre makterna att jorden skulle sluta snurra så förbannat så att jag kunde få ta mig hem levandes utan att ha spytt eller svimmat på en fullsatt buss.

Jobbigt läge. Sen kom jag på att jag knappt ätit något vettigt på hela dagen och på det gått igenom 6 timmars konstant smärta från tatueringsnålen som min kropp nu försökte återhämta sig för, så ett tips från coachen får ni här: Ät något innan ni sätter er på en vinglig buss om ni har legat och plågats hela dagen på detta viset!

Det ska jag definitivt komma ihåg tills nästa session om en dryg månad.

Sen gick min smartshaker sönder i min väska med, buhu. Hade med mig en proteinshake som jag hade tänkt dricka men kom på det försent på bussen då bara tanken på den där shaken fick min mage att leva rövare så jag lät den vara, annars vet jag att det bara skulle vara en tidsfråga innan den där pizzan kom. Inte blev det hela bättre av lukten från den heller vilket jag först trodde bara var inbillning men det vart ju snabbt förklarat då jag kom hem och sett vad som skett.

Kan ju nämna att hela den här tatueringen är handritad direkt på mig, bara ramen runt ljuset kommer från en mall om ni skulle vara intresserade av sånt.

Sen måste jag ta itu med min dermal på bröstet också, måste nog ta ut den nu som det ser ut eftersom den inte läker alls och har vart infekterad och röd i två månader typ, dessutom så har hålet öppnat upp sig så det är väl bara en tidsfråga innan delar av plattan börjar sticka ut. Hade tänkt gått och göra det idag efter jobbet men var helt i min egna lilla värld så gick rätt förbi piercaren här och glömde bort det totalt. Nåja, får göra det en annan dag då jag kommer ihåg det.

ajajaj...

Det är inte lätt att göra just någonting då man har en färsk tatuering på baksida vad ska ni veta. Har precis kommit levande ur en heldag i studion, 6 timmar.

6. Timmar. Konstant. Tatuerande.

Ouch.

Jag ska berätta mer om det imorgon, och lägga upp en liten bild åt er så ni får se hur den ter sig, men nu måste jag lägga mig och sova litegranna ty en annan måste upp och jobba sig lite imorgon bitti.

Hej förresten! Bara sådär närmare två månaders uppehåll upptäckte jag just men man har ju haft semester och vart hemma sen har en del av familjen varit här och hälsat på med sen har man ju som vart upptagen med livet så att säga.

Men vi kan väl göra ett försök att återuppliva den här stackaren nu?