Så,

nu ska vi alltså ta itu med ämnet Koreanskan i mitt rum.

Då jag flyttade in här på kvällen den 9:de februari, så låg hon och försökte sova.
Klockan var inte mer än nio och jag ville då gärna koppla upp mig mot internet, men behövde lösenordet så jag frågade henne om det, jag antog att hyresvärdens dotter inte kunde det och hon var den enda från familjen som var hemma då.
Då snäste hon av mig, sa att hon sov och drog täcket över huvudet och somnade om.

Det var vårat första möte. Dagen efter så pratade vi mer med varandra, hon verkade jättetrevlig och glad och hon pratade i princip konstant. Vi gick och handlade mat tillsammans, lagade både lunch och middag tillsammans och spenderade en hel dag med att lära känna varandra och umgås, och det var riktigt trevligt. Det enda negativa som jag såg med henne då, var att jag då trodde att hon skulle vara en sån person som pratar konstant och därmed jämt skulle vilja umgås och prata med mig. Och jag vill helst få några timmars lugn och ro efter jobbet så det såg jag inte direkt fram emot.
Visst, att hänga och prata med henne då och då hade jag ingenting emot då, och jag trodde att jag skulle finna en glad pratsam kompis fram till sommaren.

Men dagarna gick, vi pratade inte så mycket med varandra, då vi gjorde det så var det mest hon som klagade på hur omotiverad hon var till att stanna, hur dåligt det gick för henne att hitta jobb och hur värdelös ful och gammal hon ansåg sig vara, och hur mycket hon avundades mig för att jag var ung snygg och kunde prata franska med familjen, så hon trodde att familjen gillade mig mer än henne.

Samtalen sinade, och hon gick i ide. Hon sov dygnet runt och gick aldrig utanför dörren, ej heller rummet på flera dagar verkade det som. Hon åt inte, klädde aldrig på sig någonting annat än pyjamas och spenderade all sin tid under täcket.

Men, under den här sovperioden så verkade det som att hon hade fått ett jobb, hon jobbade helg i ett kök sa hon, men det verkade hon bara ha gjort under 2-3 helger max, sen återgick hon till att sova. Och sova.

I slutet på februari så tog toapappret slut. Hyresvärden hade inte nämnt ett ord om att det var en utgift som vi alla skulle dela på, så det kom som en chock för oss båda att hyresvärden vägrade köpa toapapper och sa att det nu var koreanskans tur, eftersom hon flyttade in innan mig. Men detta vägrade hon, och ansåg att det var något som hon kunde köpa till sig själv i såna fall, mer om detta kan ni läsa här.

Under den dispyten så kom hon då fram till att hon ville flytta ut. Och efter det har det bara gått utför.

Först fortsatte perioden med att enbart sova. Var hon mot förmodan vaken, så satt hon på en stol och stirrade ut i intet. Hon gjorde ingenting, sa ingenting, bara satt där och stirrade, för att ibland utbrista i ett skrattanfall.
Sen kom perioden då hon återupptäckte sin dator med tillhörande musik och filmer och liknande. Hon satt och sjöng med i koreanska poplåtar och skrattade högt, pratade med sig själv då hon tittade på någonting på datorn och hade ljudliga konversationer med sin dator. Falskt sjöng hon också, och rösten brast ett flertal gånger för henne av någonting som jag bara kan beskriva som gråtattacker. Ja, hon grät inte rätt ut, men hennes röst stockade sig på det sättet.

Sen struntade hon i sina hörlurar så att även jag fick höra låtarna och allt annat hon kollade på. Hon påbörjade även en vana med att en del dagar kliva upp väldigt tidigt, vid 5-6-tiden för att inte göra någonting annat än att stirra ut genom fönstret.

Efter det så har hon gått över gränsen egen, originell, knepig, till att helt enkelt bli schizofren.

Jag vet, jag vet, man ska inte använda sig av medicinska termer och riktiga psykologiska sjukdomar som är fruktansvärda, men hennes humör, beteende, temperament och hennes sätt att hantera hela den här flyttgrejen....Jag finner inget mönster i det.

Så, i söndags kväll då jag kommit hem från jobbet så berättade min hyresvärd att hon hittat en ny tjej för rummet, en tjej som redan fått nycklar och lagt depositionsavgift och ska enligt överenskommet flytta in den 1 april.
Hon hade berättat det här för koreanskan då också, och hon hade då berättat att hon inte hittat någonting nytt än.
Så, det börjar ju bli lite trassligt det här då, för min hyresvärd, då koreanskan sagt att hon skulle vara ute inom en månad och jag vet att hon inte har rört ett finger för att ens leta efter någonting nytt, och hon nu har lovat en annan tjej att hon ska kunna flytta in inom en vecka.
Så min hyresvärd sa att hon skulle hjälpa henne med att finna ett nytt boende, men att hon då fick ta första bästa eftersom tidsmarginalen är ganska knapp som ni kan se.

Det var i söndagskväll som det här nådde sitt kulmen, då koreanskan levde med alla sina känslor utanför kroppen.

Hon skrattar, gråter, skriker, pratar, har långa konversationer med sig själv som för det mesta utfaller i raserianfall. Hon smäller i saker, sparkar i väggen och håller på och för liv. Det verkar som att hon håller på och röjer bland sina saker, men det mesta hamnar rätt och slätt på golvet i en enda röra.

Det är svårt att beskriva sånt här i ord, man måste helt enkelt ha varit där och upplevt det själv för att verkligen förstå vad som försiggick.

Jag minns inte exakt när allt började, men det eskalerade långsamt under kvällen från det vardagliga beteendet, med gråt- och skrattattacker, prat med sig själv och sparkande i väggen till att bli högre och högre, aggressivare och stökigare tills hon nådde en nivå då hon ansåg att det inte gick att vara kvar en enda sekund i lägenheten. Då hon tog två papperskassar som hon snabbt slängt i lite grejer i, rev till sig sin jacka så att alla galgar och andras kläder i garderoben for all världens väg ute i hallen och stormade ut storgråtandes i korridoren.

Tidsmässigt, så började hon nog vid 21-22-tiden, då satt jag och kollade på film så jag berördes inte nämnvärt av hennes stökande, jag somnade strax innan midnatt, som egentligen var för sent för mig eftersom jag skulle upp klockan 6 i måndags. Men jag ansåg att hon skulle lugna ner sig och tystna då jag släckte min lampa.
Jag somnade ganska fort ändå, för hon väsnades inte så värst mycket där runt tolvtiden, men sen vaknade jag runt halv tre-tiden av händelserna som jag skrev om ovan. Jag låg knappt 10 minuter i detta oljud, och bara hoppades att hon skulle hålla tyst, jag vågade inte göra mig tillkänna heller eftersom hon då var i en period då hennes tonläge och kroppsspråk var riktigt aggressivt och labilt. Men sekunderna innan hon stormade ut så hörde jag att min hyresvärd försökte hyssja ner henne genom väggen. Eller ja, skynket som vi har mellan rummen.

Men ja, då hon väl försvann, så hann jag se att hon inte hade pratat i telefon alls, och att hon fortfarande var klädd i pyjamas, så jag vet inte vart hon stack då mitt i natten, eller till vem.

Hon var spårlöst försvunnen hela måndagen, jag pratade med hyresvärden och hon hade försökt ringa henne ett par gånger, och även till en vän till koreanskan, som var den som hade fixat det här rummet åt henne till att börja med, och hon hade inte hört ett ljud från henne heller. Vi var överens om att det här, det är nog det skummaste i colocationserfarenheter för oss båda.

Och jag har upplevt mycket tills nu som ni alla vet.

Men så, igår halv ett på natten, så började någon att knacka på dörren, men vem öppnar dörren mitt i natten egentligen?
Speciellt i en lägenhetsbyggnad med låst port som bara folk med låsbricka kan komma in i, eller om någon släpper in dom.

Så knackandet fortsätter, och övergår till brutalt bankande, tills min hyresvärd går och kollar vem fan det är som vill in så gärna.

Vid det här laget så låg jag och sov, eller försökte sova, så jag lyssnade inte så noga på deras konversation, jag orkade inte lyssna. Men hon kom in sedan, ljudlöst och utan att tända en lampa, och gick sedan och la sig på en gång.

Imorse så var hon uppe och stökade innan åtta, hon började med packningen helt enkelt. Jag vände mig bara om och somnade om, eftersom klockan var åtta på min lediga dag.
Efter en stund så vaknar jag till av att det är helt tyst, jag vänder mig om och ser henne sitta i "min" soffa, knappt en meter ifrån mig. Där sitter hon vänd mot den andra väggen och gör handrörelser och liksom mimar och småfnittrar för sig själv, det är som att hon konverserar tyst med någon, men det är ingen där...
Hon hade även dragit dit vårat torkställ som vanligtvis står brevid min hylla, nu stod den mellan min säng och soffan, av någon underlig anledning men vid det här laget så har vi ju redan passerat underligt med marginaler.
Hej, sa jag till henne, vad gör du?
I'm speaching, sort of, fick jag till svar. Jag vet inte om hon refererade till "speach", tal, eller om hon menade "speaking", tala.
Jag lät det bero, visste inte riktigt vart jag skulle ta vägen eftersom hon satt alldeles brevid min öppna väska där jag hade min plånbok med en del kontanter i, och jag ansåg att hon satt i "min del" av rummet, jag vart väldigt obekväm helt enkelt. Inte undra på då hon satt där och gjorde sina handrörelser och fnissade för sig själv, samtidigt som hon vet att jag stirrar på henne.

Så jag klev upp, och då märkte jag att hon vikit upp sin säng, så att den numera ser ut som en soffa, jag frågade henne varför hon gjort så, och då sa hon att hon skulle flytta och att sängen stod sådär då hon flyttade in. Av någon anledning så bad hon om förlåtelse också för att hon skulle flytta ut. Ja, sa jag, jag vet ju att du ska flytta, men det är fortfarande en vecka kvar, det är ju inte direkt nödvändigt att börja packa och förbereda allting för flytt på en gång.
Hon höll sig till storyn att sängen stod sådär då hon kom hit.

Sen, så frågade hon mig ifall hon fick sova i min säng ett par timmar idag...

Att hon ens ställer en sån här fråga, efter allting, det vart lite för mycket för mig, därav min hemmavaro idag.

Jag vill inte ha henne i min säng, och jag kan inte förstå varför hon ska sova i den heller. Så jag sa tvärt nej, det får du verkligen inte, sov i din egen säng och flytta dig från soffan nu.

Efter det så har hon legat i sin säng som numera är en soffa och gått tillbaka till sitt vanliga beteende med att sparka i väggen, prata med sig själv, skratta, gråta och gå i cirklar i sin del av rummet.

Jag, jag sitter i min säng, med hörlurar på och lyssnar på en röra av Janis Joplin, Small Town Pimps, Lillasyster och Mimikry...(Shit, jag måste uppdatera min spellista) Allt för att dränka hennes oljud.

Uppdateringar kommer nog inom detta ämne, men har jag tur nu så sticker hon inom dom närmaste dagarna.