Men tänkte berätta om min söndag och måndag nu, för det har varit ett par fullpackade dagar kan jag lova. Men.
Det är inte bara roliga händelser som har hänt, och jag tror inte att min kära mor i synnerhet kommer klara av att hantera denna information om sin lilla flicka, så om det är någon som läser detta och känner min mor; berätta inte allt för henne! Allt sluta ju visserligen lyckligt- för den här gången- men om hon får reda på det som hänt kanske hon inte låter mig komma tillbaka till Frankrike, och det vill jag, så ni får linda in det fint eller helt enkelt inte berätta någonting om det för henne. Så, då var varningen uppläst iaf.
I söndags så var det La Fête de la Musique, en stor fest som är över i princip hela världen varje år den 21 juni, det är en stor musikfest för att fira att sommaren har kommit, det har jag berättat förr. Så jag var alltså på väg ner mot stan för att möta upp med mina vänner och gå omkring där och lyssna på alla olika band, jag gick ner halv tre, ungefär tio min efter min start så mötte jag två killar i ungefär min ålder på samma gata, tänkte faktiskt inge mer på det då eftersom man alltid möter folk på gatan, det är ju ingen big deal direkt, och det var också strax innan den stora idrottsstadion, så det är många unga killar man möter just där pga det. Men jag gick i min egna lilla värld och lyssna på musik på mobilen, som jag hade i min ficka för omväxlings skull istället för i ytterfacket på väskan som jag vanligtvis har(vilket var en jäkla tur också), och jag går helt vanligt och enligt mig så går dom två killarna också helt vanligt, dom titta inget speciellt på mig så jag lade inte nån större vikt på dom heller. Men.
Dom hade bestämt sig för att göra mig till sitt offer, och killen närmast mig ryckte tag i min handväska, som jag hade över vänster axel och var också den axel som var närmast honom, jag hann knappt reagera på vad som just hade hänt så jag vänder mig förvånat om och ser killarna springa iväg med min handväska. "Vadfan?!" Var nog det enda jag tänkte innan jag satte av efter killen med min väska, han sprang över vägen och jag pinna på efter, precis vid ryckningstillfället så åkte det förbi en bil med minst en man i, och han satte också efter grabben och tuta och hade sig, han försökte stoppa hans framfart genom att köra upp på trottoaren och det gjorde att killen sprang in i ett klinikområde- som jag sen fick reda på var ett mentalsjukhus- och då börja jag skrika efter honom att stanna, skrek både på svenska, engelska och franska att han skulle stanna för jag hade ändå inget värdefullt i väskan, vilket var nästan sant. Jag hade min plånbok, men inga lösa pengar och eftersom jag hade både nycklarna och mobilen i fickorna så skulle det ju ta knappt två minuter att spärra kontokortet, och så hade jag min kamera, men den var helt tömd på kort så det var ju bara att köpa en ny kamera och det skulle gå på försäkringen. Sen hade jag faktiskt inget mer av värde i väskan, man är väl inte helt tappad bakom vagnen då det gäller värdesaker i handväskan då man ska på fest, vanligtvis undviker jag att ta med nånting överhuvudtaget förutom lite lösa pengar och mobilen då jag går ut, så man blir ju inget attraktivt byte om man inte har en väska med sig.
Anyhow,
Efter att jag hade sprungit och jagat honom runt hela sjukhusområdet samtidigt som jag skrikit för full hals, så kom han fram till en grind, som tack vare att det var söndag var stängd. Så jag grep tag i honom och brottade ner honom på marken och vi låg och brottades några sekunder tills han insåg att han var slagen, med mig på sin rygg och cirka 10 personer som omringa oss. Jag tog min väska ifrån honom och ställde mig en meter ifrån honom, och det var först då som jag kände hur utmattad och rädd jag faktiskt var. Jag var även mycket förvirrad och visste inte riktigt vart jag skulle ta vägen eller vad jag skulle göra, så jag sa till honom på franska att jag inte förstod varför han hade gjort så mot mig, och att han var en idiot och jag tror det var då sjuksköterskorna runtom oss tog mig åt sidan för att lugna ner mig. Jag var väldigt chockad också, eftersom killen var cirka en decimeter högre än mig och större kroppsbyggnad och det var lite svårt att fatta att jag lyckades brotta ner honom helt själv. Visserligen så tränar jag väldigt mycket, inte så mycket nu men hemma i Sverige träna jag ju styrka 4 gånger i veckan och på det kondition och balans och annat. Och jag har ju tränat självförsvar förut, både genom skolan, Försvarsutbildarna och i lumpen och även med mina vänner, så kunskapen fanns väl där i reptilskallen under stridens hetta. Jag är även extremt envis som mina vänner kan intyga på, så det spela nog in mycket eftersom jag hade lyckats grabba tag i han två gånger under tiden jag jaga honom, men tappat taget innan jag verkligen fick ner honom på marken vid grinden så det enda som fanns i min skalle var att den jäveln inte skulle få springa från mig ännu en gång.
Efter det så tog en manlig sjuksköterska killen i beslag, och även hans kumpan, och en kvinnlig sjuksköterska tog med mig in i sjukhuset så jag fick uppsöka toaletten för att göra mig lite renare, var ju precis i en lövhög som vi hade brottats så jag var ju fullt med löv, skräp och annat skit, sen plåstra hon om mitt knä som jag hade fått några rivsår på, det var den ENDA skadan jag fick utav detta, några små skrubbsår på mitt ena knä...brukar ju se mer mörbultad ut efter en kväll på Bockarna...
Jag ringde mina vänner som jag skulle träffa nere på stan, så dom åkte upp till kliniken och mötte upp mig där istället så jag slapp gå själv med en trasig väska i ett chocktillstånd som inte lagt sig ännu, sjuksköterskorna ville inte släppa iväg mig själv heller, så då mina vänner kommit sa dom åt oss att åka till riktiga sjukhuset för att göra en kontroll på mig, och även för att får mina skador dokumenterade för en kommande anmälan, men egentligen så var det inte så nödvändigt, dom kolla på mitt knä, gjorde rent såren och satte på två plåster, för 66.34EUR....Det blir för dom icke insatta drygt 700svenska riksdaler, för att sätta på två plåster.
Men ja, har jag turen på min sida än så betalar försäkringsbolaget det ändå.
Efter det så åkte vi till polisen för att göra en anmälan, vilket inte kändes så nödvändigt heller, eftersom han inte använt något våld och jag förlora ingenting, men har jag tur så får han betala dyrt för det och åka in någon månad i finkan så att han inte får för sig att göra om det.
Men efter det så åkte vi till Mcdonalds- som jag inte har ätit på en enda gång sen jag kom hit- och efter det så kolla vi på lite band, gick och tog en öl på en bar och lyssna på ett jazzband till elva ungefär. Då åkte jag och en annan tjej som tar samma tram som jag hem, jag tänkte att det var bäst att göra så den kvällen med tanke på omständigheterna.
Igår efter skolan så åkte jag tillbaka till polisstationen för att komplettera min anmälan, och även få se en hel drös bilder för att peka ut "min" väskryckare, närmare bestämt 217 bilder på småtjuvar som passa in i min beskrivning.
Jag peka ut 4-5 stycken men den sista blev den slutgiltiga, polismannen berätta också att han hade nästan räknat ut att jag skulle peka ut honom för han var känd för att hela sin tonår ägnat sig åt väskryckning och ficktjuvande, eller hur man nu ska beskriva det. Han var en exemplarisk småtjuv på 18 år.
Jag hoppas att det är slut på hela affären nu, det kan hända att jag måste åka tillbaka för att peka ut någon bakom en glasvägg, men jag hoppas jag slipper.
Polismannen sa också att jag inte skulle vara rädd för att gå själv igen, men det kan ju hända att om några av hans kumpaner får reda på vem jag är och hur jag ser ut, så kan dom kanske vilja hämnas. Med tanke på mitt agerande som jag tror var ganska säreget så kan det ju hända att snacket sätter igång bland tjuvarna...
Men ja, den dagen den sorgen kan man väl säga...
Jag måste erkänna att det är lite läskigt att gå själv nu, på dagarna också, jag kan känna hur klumpen i magen växer till sig och hur det ilar till i ryggen av rädsla då jag möter eller ser en ung kille i ögonvrån som går lite för fort, lite för bestämt mot min riktning...
Men imorrn ska jag köpa ett tramkort så hädanefter så kommer jag inte ta tramen på kvällar och nätterna, och jag kommer att vara mer försiktig med hur jag bär min väska, och på vilken sida jag går på gatan. Jag brukar försöka komma ihåg att gå på vänster sida, eftersom min väska då kommer så långt ifrån dom jag möter som möjligt, men ibland så är det ju en vägg där, och då har jag ingen fri flyktväg om jag skulle behöva det, därför ska jag börja lära mig att ha väskan på höger sida också, för säkerhets skull.
Det är ju helt jävla förjävligt, att en idiot ska komma här och förstöra min vardag, jag som älskar att gå hem från stan på natten just för att det är så lugnt och rofyllt då, i princip inga bilar eller människor. Och det är svalt och vackert med den klara himlen också, men man ser tyvärr inte stjärnorna lika bra härnere som hemma. Och nu kan jag inte göra det längre, för tänk om det kommer ännu en väskryckare, eller något ännu värre. På natten har man inte så mycket hjälp av andra heller...
Det är ju så jävla typiskt, jag som sluta åka tram i princip enbart för att slippa alla äckel och idioter på den, och nu måste jag tillbaka till dom. Men ja det är ju säkrare eftersom det är mer folk i tramen, och det är ganska många som går åt samma håll som jag också från min station så jag blir ju aldrig ensam med dom.
Att man alltid måste välja mellan pest eller kolera i dagens samhälle, och det är ju enbart också för :"men tänk om det händer något?" tänk om tänk om tänk om....Jag hatar dom orden....
Nu ska jag lägga mig och sova, klockan har hunnit bli halv tolv nu så man börjar bli trött, det är ju en dag imorrn också!
Godnatt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar