Sitter och läser på aftonbladet nu, vill inte riktigt börja med franskaläxan än då den verkar lite svår idag, och ramla över Daniel Pernikliskis krönika idag, på http://www.aftonbladet.se/wendela/jobbet/article5171395.ab, och det är ju väldigt knepigt det där ämnet föräldrar/barn+ jobb, att en kvinna som skaffar barn har det svårare att klättra i karriärsstegen är ju redan vida känt, likaså att kvinnor som har barn redan har lite svårare att få ett jobb ibland, men nu...Att kvinnor som inte har barn ska ha samma svårigheter pga att dom inte skaffat barn, är ju helt sinnesjukt...Och jag ställer samma fråga: Vad ska man göra för att det ska bli rätt egentligen?
Och att kvinnan antas ta hand om barnet jämt håller väl på att försvinna antar jag men är inte så insatt i det ämnet, och tycker att det är ganska klumpigt av folk- ja rentav nära vänner- att bara anta att pappan "ställer upp" och bara räknas som en barnvakt, till sitt eget barn!

Det är knepigt att vi hela tiden skriker efter jämnställdhet men inte kan efterleva det själva, på en sån simpel punkt som barn, dom har ju alltid funnits med oss förr och föräldrar kan ju faktiskt göra precis allt som en utan barn kan...