Grabben i huset frågade precis vilket språk man pratade i Sverige.
Ja svenska, svarade jag. Med bara en lätt touch av idiotförklarande i mitt tonfall.
"Jaha, pratar man inte franska där också?"
Ehh...
Detta kan jag nu välja mellan två olika sätt att ta det på.
Att han antingen är otroligt obildad och fransk, så att han på allvar tror att franska är större och mer utbrett än vad det i verkligheten är, eller att jag pratar såpass bra franska så att han har svårt att tro att det är mitt tredje språk, och att han har antagit att det varit mitt förstaspråk hela den här tiden.
Vilket av alternativen tror ni att jag bestämmer mig för?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar