Ah, quelle blonde!

Igår innan jag gick till jobbet, så skulle jag ta ut soporna. Det var dels soppåsen i köket som blivit full, och dels en liten påse som jag hade i mitt rum. Så, jag tar dessa två påsar, skuttar ner till soprummet, slår in portkoden, tar två steg in och slänger dom i närmsta container.
Jag tar bara två-tre steg innanför dörren men den hinner likt förbannat smälla igen och lämnade mig därinne i mörkret.

Jag har bara kastat soporna därinne en gång förut, och då höll sig dörren öppen hela tiden, så döm av min förvåning då den slog igen så snabbt.

Så, jag står alltså därinne, utan lyse, utan en aning om hur man faktiskt öppnar dörren inifrån och lite pressad då jag samtidigt ska iväg till jobbet.

Ja, jag gör ju det självklara, letar efter en spak eller ett handtag eller liknande som ska få spärren att lossna. Handtag strök jag ganska snabbt eftersom dom inte håller sig med såna nymodigheter i detta land, men jag hittade någonting som kändes som en spak, den rörde lite på sig då jag ryckte i den och av placeringen att döma så verkade den gå till själva spaken som håller igen dörren.

Lite knepigt beskrivet, men ni vet att en del dörrar har som en stång som går ner till marken och sen ner i en fördjupning, så man måste lyfta stången ur det där hålet för att kunna öppna?
Jag trodde att detta var en sån dörr, då jag fann en sån stång.

Jag ryckte och drog, testade att dra i själva stången också men ingenting rörde sig. Satt som berget fan.

Vid det här laget började jag känna mig lite kallsvettig, eftersom jag fick slut på idéer efter att ha lyst omkring runt dörren där man vanligtvis hittar ett handtag och funnit nada. Som tur var, så var inte den typiska soprumsdoften ett problem, då dom tömmer containrarna typ varannan dag så lukten hinner aldrig sätta sig i vårat soprum.

Men vid den här tidpunkten började jag överväga mina möjligheter, ska jag börja banka på dörren, och hoppas att någon kommer och släpper ut mig? Kommer denna person att lyckas höra mig då jag ska skrika ut koden till att öppna dörren?
Eller ska jag ringa hyresvärden kanske? Hon som inte är hemma utan är i Italien på semester...Nej, känns lite för panikartat att störa henne för en sån här sak.
Men jag har inte brasilianskans nummer, ej heller numret till lägenheten men brasilianskan satt i telefon då jag gick och av erfarenhet så vet jag att det skulle ha varit upptaget än idag om jag försökt ringa dit, dessutom började jag bli stressad med tanke på att jag var på väg till jobbet...

Tänk vad pinsamt samtal till jobbet också, Hej, jag blir lite sen idag. Ja, ni vet, jag har låst in mig själv i soprummet och kommer inte ut. Måste sitta här tills någon annan får för sig att slänga sina sopor...

Men då.

Då förflyttar jag blicken 1 decimeter åt vänster om dörren, och ser en knapp jag känner igen. Det är en knapp som är identisk med den jag öppnar vanliga porten med. Det står t om "Porte" strax ovanför den!

Jag trycker på knappen och häver upp dörren, i mitt stilla sinne tänker jag: jävla trögskalle, och smäller till mig själv i pannan.


Jag jobbar med en tjej som härnere klassas som blond. Hemma skulle hon gå under brunhårig men så är det. Samma dag, som jag gjorde bort mig à la intelligensbefriad blondin, så gjorde hon bort sig också.

Vi var 3 stycken i cafét som jobbade under denna tidpunkt, jag, "blondinen" och våran ansvariga, som enligt mig har exakt samma hårfärg som "blondinen", fast med en aningens rödare ton bara. Den ansvarige bad "blondinen" att ta ut chokladkakan. -Kan du ta ut chokladkakan? Sa hon, och "blondinen" svarade med att ta ut en hel chokladkaka, från kylen. Utan att ifrågasätta heller, även fast chokladkakan som vi hade framme knappt var halv, så att säga.

Vi brukar byta ut dom större pajerna, eller kakorna (eller vad man nu ska kalla dom, för tårtor, som dom kallar alla bakverk, passar sig inte i svenskan enligt mig, för det är inte tårtor) när det är 3-4 bitar kvar, men den här hade som sagt mer än hälften av bitarna kvar.

Efter en liten stund så frågade den ansvarige varför hon inte hade tagit ut chokladkakan?

Men, den är ju där! Svarade "blondinen", och den ansvarige skrattade till och utbrast; Åhh, sicken blondin! Jag menade ju chokladkakan som är i ugnen, till kunden!

Detta är alltså en chokladkaka som vi brukar värma upp ibland om kunderna vill det, och denna kund hade velat det men det hade "blondinen" tydligen glömt bort i allt virrvarr som hör till då man står i kassan under rusningstid och därför hade hon bara gjort det första som hon associerade ordet "ta ut" med.
Vilket alltså är, Ta ut en hel ny kaka.

Ja, vilket team vi skapar, vi två...Men hon är faktiskt lite värre än mig faktiskt, för jag får faktiskt briljera ibland med min kvicktänkthet och finurlighet då hon har problem med någonting.
Men då blir det motsatt effekt istället, då säger dom; T om en blondin klara av det där, eller; Ja, det ska till en blondin ibland för att få saker och ting gjorda här.

Men sånt tar jag med en klackspark, för det är ju mest hon som ser dum ut. För hur kul är det att få höra att man är dummare än en blondin?