så går man ut och går en sväng, i regnet, och sen så lyssnar man på Edith Piaf, och helt plötsligt slår det en.
Det blir så himla uppenbart att man nästan skäms över att vilja härifrån.
Och så sitter man där igen, och drömmer sig bort i sina vanföreställningar av denna stad...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar