?

Det var någonting som jag hade velat skriva idag, men jag minns inte vad det var...

Det är säkert ingenting viktigt, utan säkert bara om någon vardaglig händelse som jag varit med om, men som sagt, jag kan inte komma ihåg vad det var.

Men annars så har det just inte hänt någonting idag, min arbetsdag gick för fort, och jag kände det som att jag inte fick någonting av värde gjort på jobbet, som att jag knappt jobbat.

Min rumskompis blir bara knepigare och knepigare, henne kan vi prata om i brist på annat.

Hon har inget fast heltidsjobb nu, och hon pluggar inte heller, så mesta tiden spenderar hon här hemma, med att mest göra ingenting. Hon sover, ibland precis hela dagen, och hela natten. Hon kan sova i dygn i sträck verkar det som, jag är ju på jobbet under eftermiddagarna så jag vet ju inte vad hon gör då, men hyresvärden har sagt att hon även sover då också.
Hon frågade min häromdagen, ifall koreanskan var sjuk eller nåt, för hon hade aldrig haft någon hyresgäst förr som enbart legat och sovit i flera dagar i sträck utan att gå ut.

Det är ju inte normalt, att bara sitta i sin säng dygnet runt utan att gå ut någonting.

För tillfället sitter hon i sin säng och stirrar in i bokhyllan på andra sidan rummet, vilket också är en vanlig sysselsättning för henne, att bara sitta och stirra rakt ut i luften, och så kan hon helt plötsligt få ett skrattanfall eller ropa till för en kort sekund eller sucka sådär häftigt som en del gör då dom blir arg över något, som att hon tänker väldigt intensivt hela tiden.

Det är ju inte riktigt normalt det heller, men jag försöker att inte bry mig så mycket om henne.

Häromkvällen så satt hon inne i köket och läste, och åt en chokladtårta som hon hade köpt. Det var en sån där mörk mäktig historia som man bara orkar äta två tuggor av sen får man nog.
Och jag gick in i köket för att diska, men jag var ju egentligen på väg att göra kväll, men då hon frågade om jag inte ville ha en bit tårta och en kopp te så tänkte jag, jamen hon vill kanske umgås lite, vad trevligt.
Så jag tackade ja, fick en bit tårta och en kopp persikote, väldigt sött och gott, det passade bra med den mäktiga tårtan. Och jag satte mig i köket och frågade lite om hur hon hade det, hur det var på jobbet och så, och ja, hon svarade ju men det var allt.
Sen, efter en liten stund, så kom hyresvärden in en snabbis, sa godkväll på engelska först till henne, hon kan inte så mycket franska än, så vi pratar engelska med henne, sen sa hon godkväll på franska till mig,och hon använder alltid ett väldigt glatt tonfall då hon pratar, vilket hon även gjorde nu. Och det fick koreanskan att tyda det som att hon hyresvärden gillar mig bättre än henne, hon sa det dessutom, att hon trodde att familjen gillade mig mer än henne, bara för att jag kan prata franska med dom och inte hon, sen sa hon att hon avundades mig för det.

Hon verkar se allt som en tävling, det är som att allting jag gör, jämför hon med sig själv och anser oftast att jag är bättre, smartare, snyggare osv än hon. Och jag tror nog att hon har ganska dåligt självförtroende i och med detta, varför känner hon ett sånt stort behov av att jämföra sig med mig, som hon inte ens känner, som hon just har träffat?

Iaf, häromkvällen, då vi satt där i köket och jag åt den där tårtbiten och drack téet samtidigt som hon diskade litegrann och gjorde iordning en kopp te åt henne också, så försökte jag ju att prata med henne, istället för att ta med allting in i vårat rum på en gång, för ja, jag vill ju lära känna henne mer. Men, då hon var klar inne i köket, så tog hon sin kopp te och gick tillbaks in i vårat rum, och bara lämnade mig därinne i köket...Som att hon inte ville umgås med mig alls...

Ja, jag vet inte, man märker väl med tiden hur detta går, om hon vill prata mer med mig sen och umgås mer.

Igår natt så sov jag hemskt dåligt, pga blåsten. Vi bor ju på åttonde våningen, så häruppe blåser det ju ganska mycket har jag märkt, vinden viner och man hör det mest hela tiden, det låter som att det är orkan hela tiden häruppe. Men igår natt...Jäklar, vad det blåste!
Jag vaknade flera gånger, av att det blåste så hårt, den formligen skrek. Och imorse då jag skulle gå till jobbet, så kände jag ju att det blåste ganska rejält idag, det var riktigt svårt att gå utan att ryckas med av blåsten, riktig orkanvarning.

Men nu har det lyckligtvis lugnat ner sig, så jag ska nog kunna sova lugnt inatt hoppas jag.