Idag då jag just hade börjat jobba, så vart vi alla ihopsamlade av managerna för en snabb genomgång. Det hade nämligen kommit till deras veto, att idag så skulle en grupp aktivister göra en manifestation mot McDo i Louvren.
Alltså oss.
Så dom förklarade lite snabbt, att runt 13.00 så skulle den här gruppen komma, och dom skulle manifestera mot restaurangen och även försöka förstöra saker trodde dom. Då dom kom så skulle vi bara sluta upp med allting vi gjorde, ta kassan och springa under jord, även om vi stod med en kund, som en del i restaurangen faktiskt gjorde.
Det var en del som hade betalat för mat, men inte fått den eftersom vi anställda blev tvingade att gå under jord, så dom fick vänta tills efter att manifestationen var över...Vilket tog lite drygt 1½ timme.
Jag måste ju erkänna, att jag knappast blev förvånad. Jag har läst tidigare att det har varit ett rejält motstånd mot öppnandet av McDo i Louvren, jättemånga parisare anser att snabbmat inte hör hemma vägg i vägg med Mona Lisa.
...Och ändå så finns det ytterligare 8 snabbmatsrestauranger och kaféer där, varav våran närmaste granne säljer pizza...Vad är skillnaden kan man tycka...
Så, efter att aktivisterna var klar, så fick vi börja med att städa, i restaurangen så slängde dom allting som dom hade gjort innan manifestationen, som strips och hamburgare, dom slängde även isen, och gjorde rent allting. Ingenting var ju förstört, dom hade bara kastat en massa papper överallt, och klistrat fast några papper på våra datorer där kunderna kan se hela sin beställning och hur mycket dom ska betala. Så det gick ju snabbt att städa upp och påbörja ruljansen igen där.
Problemet låg ju i kafét dock...
Eftersom vi också bara lämnade allting och stack, vi var ju inte säkra på ifall dom skulle göra någonting mot kafét också, det är ju under McDos namn det med, men vi säljer ju ingen snabbmat, utan fungerar som ett helt vanligt kafé, så dom rörde ju ingenting där, men då vitrinen är öppen, och alla varor låg framme, så kunde vi ju inte vara helt säkra på att allting var orört.
Så direktörerna vände och vred på allting, hur vi skulle göra...Och tillslut kom dom fram till att vi skulle stänga kafét för dagen, trots att klockan knappt var 15.00.
Ja, fråga mig inte, för jag har ingen aning heller om varför dom ansåg att det var nödvändigt för oss att stänga.
Och dessutom så hade vi jättemycket varor som gick ut idag, vi hade knappt haft några kunder på morgonen/förmiddagen heller, så vi hade inte hunnit sälja någonting just. Det var sannerligen som lugnet före stormen i förmiddags, vi hade inga kunder, ingenting att göra, ingen disk, absolut ingenting innan manifestationen satte igång.
Men, istället för att slänga allt, fick vi klartecken av högsta direktören att ta allt som gick ut idag, och ge det till alla anställda på McDo. Så efter att vi i cafét gjort ordning patisserierna, plastat in det som var bra och skrivit upp allt som gick förlorat, så fick vi alla en extra rast och fikade innan det var dags att åter öppna kassorna i restaurangen.
Så vi började stängningen vid tretiden idag, och efter att vi gjort rent allting så fick jag gå in och hjälpa till i restaurangen, men där var det just ingenting att göra heller, så jag tog uppgiften att städa och hålla ordning i "Lobbyn", alltså där våra kunder äter. Jag gick runt och torkade bord, sopade upp större skräp, bytte ut sopsäckar, gjorde rent och gick tillbaka med brickor, torkade upp större fläckar eller spill på golvet och sånt. Det är oftast ett jobb ingen vill göra, eftersom det är skitäckligt att byta sopsäckarna, och så brukar det vara jättetråkigt.
Men jag gick in i uppgiften, tillräckligt bra för att managerna kom till mig, och berömde mig med att säga att lobbyn var lika ren som hemma hos dom.
Jag får ju erkänna, att jag ibland föredrar att ta lobbyn, istället för att stå i cafét eller i restaurangen. Visst, det är tråkigt, men man har ingen tidspress på sig, gå runt, städa töm soporna och ge kunderna vägvisning till toaletterna, sen börjar man om igen.
Ja, det var väl min dag det, i ganska typisk fransk anda. Min allra första manifestation.
Och någonting säger mig att det kanske inte blir den sista jag får vara med om...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar