Så less...

Idag var jag till banken. Igen.
Jag har ju försökt förut med att öppna ett franskt bankkonto, men första gången, så hade jag ingen fast adress, utan bodde på hotell. Andra gången, så väntade jag, eftersom jag visste att jag ändå skulle flytta efter en kort tid.

Tredje gången, så kunde jag inte öppna ett konto, för att jag fortfarande var i försöksperioden på jobbet.

Vad har det med saken att göra egentligen? Måste man ha ett fast jobb för att kunna öppna ett vanligt bankkonto i Sverige också?

Iaf, fjärde gången, idag med andra ord, så fick jag veta ytterligare en sak. Att jag inte kan öppna ett bankkonto om jag bara planerar att stanna ett par månader.

Bankkillen undrade hur länge jag hade planerat att stanna här, och ja, jag är ju inte själv helt hundra på hur länge jag ska stanna, men jag sa till sommaren iaf, juli.
Så det gick inte för sig det heller, eftersom det bara är 5 månader tills dess, och alltså för kort tid för att få öppna ett bankkonto.

Men han berättade för mig att det ska gå att föra över min lön till mitt svenska bankkonto, så imorgon ska jag gå dit igen, och ta med mig mina lönecheckar så får dom visa mig hur jag ska gå tillväga med det. Sen på torsdag, om jag får tid, så ska jag fråga dom på kontoret om dom inte kan sätta in min lön direkt på mitt svenska bankkonto, eftersom han bankkillen sa att det också skulle gå utan problem.

Men jag blir ändå så jäkla less, för nu så kan jag inte köpa ett mobilabonnemang, eftersom dom inte godkände utländska bankkonton, och då måste jag fortsätta med att köra med kontantkort...

Jag kan inte förstå varför dom ska göra det så himla krångligt, herregud, jag är ju ingen flykting heller, utan har en fast tillsvidareanställning och så är jag europé, och ändå så ska det vara så jäkla svårt och jobbigt att skapa sig ett liv här...Om man nu inte har bestämt sig för att verkligen bosätta sig här i år framöver då vill säga. Då är dom nog mer tillmötesgående.
Men iaf.

Ja, och en annan sak.

Kvinnan som jag bor hos, har ju som sagt en son och en dotter. I förra veckan då jag just flyttat in, så undrade sonen om inte jag ville prata engelska med honom, så att han får träna den, dom lär sig ju inte så mycket engelska här i skolan verkar det som. Så ja, jag tänkte väl som så, att han ville att vi skulle prata engelska istället för franska med varandra, och det är väl ok, ibland så kan vi ju göra det, men inte hela tiden.
Men nu så kom det väl fram mer, att han vill typ att jag ska hjälpa han med grammatik och sånt, ha som lektioner i engelska med han, och så ska han lära mig franska bättre.

Jag är ju inge bra på grammatik eller liknande alls, jag lär mig ju genom att praktisera, använda språket, sen hur det ser ut grammatiskt har jag ingen stor koll på...

Så nu igår kväll, så kom han med en hel drös läroböcker på engelska, nybörjarböcker och grammatikböcker och sånt, och jag har ingen aning om vad jag ska göra med dom. Jag har kollat lite snabbt i dom, och det är ju väldigt enkla saker, sånt som man får börja med i sexan vet ni, att lära sig att benämna saker rätt, singulier och pluriel osv.
Jag har ingen aning om ifall jag ska läsa dom där, och exakt vad han vill lära sig mer av...Jag vet iaf, att det jag behöver hjälp med i franskan, det är ju att få ett mer vardagsflyt i språket, för nu så är det jättemycket uttryck och ord som jag inte förstår, men som alla fransoser använder jämt och ständigt. Bara att få hjälp med att fatta vad dom menar, liksom. Sånt står det ju ingenting om i ordböckerna eller i mina franska papper från då jag pluggade i somras.

Men ja, vi skulle väl göra det ikväll, så ska kolla med koreanskan ifall hon vill vara med också, så slipper jag dra lasset själv, hon är ju väldigt bra på engelska och vill verkligen ha hjälp med franskan så jag fattar inte varför han inte har frågat henne om hjälp innan jag flyttade in.

Ja, på tal om henne, så har hon fått ett jobb nu, i ett kök. Jag antar att det är i en koreansk restaurang...Men kul för henne, att få komma in i jobblivet här, hon är ju en sån som verkligen vill stanna och bo här i flera år till, så jag hoppas att det kommer att gå bra för henne.