Igår var jag ner på kontoret och pratade med kvinnan som är ansvarig för lönerna. Igen.
Jag berättade för henne om hur mycket krångel jag haft med den här banken, om att jag inte kunnat öppna bankkonto av alla möjliga olika anledningar, och frågade henne om dom inte bara kunde göra en överföring till mitt svenska bankkonto, att jag var så trött på allt krångel och det är ju det smidigaste alternativet...
..Förutom då att dom har någon policy som säger att dom aldrig gör banköverföringar, alla anställda får sin lön per check, inget annat alternativ.
Of. Course.
Men hon tipsade mig ändå om att gå till en annan bank, för hon har haft anställda förut från utlandet, som bara stannat en 3 månader och kunnat öppna bankkonto utan problem, så nu är jag ganska övertygad om att det bara är den här banken som jag varit till förut som är vrång.
Så hon gav mig adressen till den här andra banken, och där kan jag få hjälp med att öppna ett bankkonto, antingen där eller hos en annan bank, eller så kan jag hämta ut min lön i kontanter där.
Inte för att jag tror att jag kommer våga gå runt med hela min månadslön i kontanter, nu då jag dessutom samlat på mig 4 månadslöner, så jag ska se till att öppna ett bankkonto, men först ska jag ju fråga dom ifall dom kanske kan göra den här överföringen åt mig.
Jag hann inte igår kväll, eftersom jag gick ut med några från jobbet efter att vi slutat, och idag hade jag inte hunnit kolla upp adressen, men nu har jag adressen, öppettider och jag vet hur jag ska ta mig dit, så jag ska testa att gå dit på tisdag, eller måndag om jag hinner.
Och ja, igår kväll så kunde jag inte förstå varför jag envisas med att hänga med dom från jobbet ut...Visst, jag känner dom ju, och jag kan ju prata med dom, och jag hänger med i nästan allt dom snackar om...men jag kan ju inte inflika med någonting själv, och det är så himla frustrerande för mig. Då jag gillar att prata, jag är vanligtvis en tystlåten person, men är jag med kompisar som pratar mycket och jag känner att jag har något att säga om ämnet också, så gör jag gärna det. Men det är så himla svårt, att få en syl i vädret på franska.
Eftersom jag fortfarande först måste fundera över exakt vad jag vill ha sagt, hur och med vilka ord jag ska använda och sen ta mod till mig att säga det rakt ut, utan att någon pratar direkt till mig, innan allt det är klart så pratar dom ju om någonting annat, eller så har jag insett att dom inte alls pratade om det jag trodde från början...Eller så är det det vanliga problemet, jag vet exakt vad dom snackar om, men jag har absolut ingenting att säga om det ämnet.
Eller det andra problemet, jag tror, men är inte helt säker på, att jag vet vad dom snackar om, och då vill jag inte säga något av rädsla för att göra bort mig.
Så igår kväll, precis som alla andra kvällar som jag hängt med ut, så satt jag mest helt tyst, sippandes på en öl. Jag öppnade bara munnen då någon direkt tilltalade mig, frågade mig någonting. Så det får mig också att tänka, att det antagligen är lika bra att skita i det. Visst, dom flesta blir ju glada över att jag hänger med, att jag vill vara med dom och göra annat än att jobba och prata om jobb, men mestadels så känner jag det bara som att dom ändå inte skulle märka någon skillnad, ifall jag var där eller inte.
Men jag vill inte heller vara en sån som spenderar all min tid antingen på jobbet eller hemma heller, jag är ju mestadels ensam och jag vill inte se tillbaka på min tid här i Paris och inse att det enda jag gjorde var att antingen vara på jobbet eller sitta hemma i min ensamhet.
Visst, jag går ju ut och turistar väldigt ofta, minst en dag i veckan så går jag ju ut och gör någonting annat, kollar på någonting nytt, men jag går ju aldrig ut på krogen eller festar och så.
Men nu så börjar jag ju känna till utelivet här i Paris, jag känner till ett par kvarter och några små pubar och sånt, så jag behöver ju egentligen inte hänga med arbetskompisarna längre, men hur kul är det att gå på krogen helt själv egentligen? Det är ju t om tråkigt då man är hemma i hudik, att bara gå till Bockarna helt utan sällskap, och där känner man ju i princip varenda kotte, hur blir det inte då att gå på en krog mitt i Paris?
Det kan ju bli farligt också, och min familj därhemma är ju tillräckligt oroliga för mig som det är nu, så ska nog inte krydda på tillvaron för dom heller.
Men ja, vi får se hur det blir med den saken, jag kommer nog att envisas med att hänga med på torsdagarna ett par gånger till ändå, men jag ska väl försöka att få till någon slags kontakt med hon jag bor med, så att vi två kanske kan gå ut tillsammans någon kväll.
Det är ju lite konstigt, det här med hon jag delar rum med, för första dagen jag bodde här, så var vi tillsammans hela dagen, pratade hela tiden och hon föreslog att vi skulle äta pizza på amerikanska kyrkan, brunch på McDo och en massa annat, men efter den första dagen så har vi i princip inte snackat någonting alls, vi hälsar ju och så, men det är lite svårt att öppna upp någonting, då hon mestadels av tiden ligger i sin säng och sover, eller så är hon inte här alls.
Men mestadels så sover hon, och då vill man ju inte direkt störa...
Men nu så ska nog jag sova, det blev inte många timmars sömn igår natt, och det börjar synas under mina ögon att jag inte sover tillräckligt mycket, är mörkare partier och som rynkor, inte alls snyggt. Hur får man bort dom egentligen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar