Att se framtiden i vitögat

Jag har just betalat hyran för juni månad, och även pratat med min hyresvärd om när jag senast ska vara ute.
Jag frågade henne även om hur man går tillväga för att säga upp sig i det här landet, och tydligen så var det inte lika som i Sverige.

Så imorgon ska jag prata med min chef, och säga upp mig, eftersom jag måste göra det med två månaders varsel då jag hade två månader försöksperiod i början alltså.

Usch, det börjar verkligen dra ihop sig nu alltså, nu då jag vet när jag senast ska vara ute ur rummet och att jag verkligen måste prata med min chef nu om uppsägning och hur jag ska gå tillväga med det, dom är ju mer formella här än i Sverige, och jag antar att han kommer vilja ha det skriftligt. Men min hyresvärd ska hjälpa mig med det, om det nu ska behövas.

Jag har även, för säkert 300:e gången, kollat in min nästa plan, det som jag vill göra då jag ska flytta ifrån Paris. Ser ut som att jag kan börja med det en månad tidigare än vad jag förr hade trott, med tanke på dom nya omständigheterna.

Så, då jag pratat med min chef imorgon, så ska jag ta och boka upp detta också, och hoppas på att det finns en plats till det datumet som jag vill nu, annars får jag en hel månad att pilla navelludd på.

Imorgon gäller det verkligen att inte fega ur, som jag gjorde då jag skulle ta ledigt över midsommar, och nu börjar jag nästan att få lite dåligt samvete för det också, herregud, varför skulle jag ta ledigt två veckor i nästa månadsskifte för? Detta skulle gå så mycket enklare om jag inte hade gjort det känns det som nu...

Men nej, inga såna tankar nu, nu ska vi tänka positivt och glatt, detta kommer att gå bra, jag menar, det är ju inte som så att min chef kan tvinga mig att stanna kvar, då jag inte vill det. Mitt jobb är ju inte direkt mitt fängelse.

Eller?