Det visade en termometer utanför ett apotek idag på kvällen. Vart lite förvånad, då det inte var särskilt soligt just då och så blåste det kyligt. Dessutom var klockan nästan 18.
Men så var det iaf, 29 plusgrader i april, inte illa pinkat må jag säga.
Idag så hade jag öppningen och förmiddagen helt själv, gick alldeles utmärkt tyckte jag, morgonens manager också tydligen. Han hade sett två andra killar också, och ansåg nu att jag var betydligt bättre än dom, bättre organiserat, snabbare klart och redo för att ta emot kunder, mer städat och så. Jag kände själv också att jag hade ett bra flyt och hade organiserat hela öppningen på ett bra sätt, bästa hittills faktiskt.
Det ultimata vore ju, om man kunde göra öppningen snabbare, man har en timme på sig att förbereda och ställa fram allting innan vi måste börja ta emot kunder, idag så var jag i princip helt klar på 1½ timme. För en annan kille så tar det 2 timmar att få upp alla varor i vitrinen, utan kunder då, sen så tar det ytterligare tid för att förbereda allting annat som ingår i öppningen, och ta ner vagnen som vi har varorna på tillbaka till kylen. Men det tar ju tid, egentligen så vore det ju bättre om vi hade som i restaurangen, dom som har öppningen där börjar 8, 2 timmar innan dom öppnar kassorna, så dom har ju en timme mer än vi och vad ska dom med den tiden till egentligen? Det finns ju just inte så mycket som man kan förbereda i en restaurang, dom kan ju inte direkt ställa sig och göra hamburgare och sånt innan kunderna har gjort en beställning. Dom städar ju inte ens själva i restaurangen, det har dom ju andra anställda till som gör. Tänk den lyxen.
Men i alla fall, tråkigare saker kan man ju skriva om.
Som att jag spenderade eftermiddagen i Jardins du Luxemburg exempelvis. Knökmycket folk, överallt. Soligt, vindstilla och avstressande, förutom då ordningsvakterna kom och motade bort oss allehopa som slagit oss ner i gräset eftersom det inte fanns plats någon annanstans.
Lite dumt det också, en park/trädgård där man inte får ligga i gräset, vilket hittepå.
Alla parkbänkar och stolar var ju upptagna också, dom få som såg lediga ut, var vid närmare titt överrösta med fågelbajs. Om man nu inte ska få ligga i gräset så kan dom väl i alla fall hålla rent på dom sittytor som finns tillgodo tycker man ju.
Speciellt då det var så mycket folk i parken så att det var köbildning vid ingången.
Vad har mer hänt då? Jo, igår fick jag ett utbrott på en av dom andra baristorna. Jag blev redigt förbannad på han, och det här är alltså same old guy jag snackat om förr.
Igår då, så stod han och gjorde dryckerna (såå ovanligt redan där, idioten klarar fortfarande inte av att stå i kassan som folk) Jag stod vid vitrinen och tog beställningar, jag sa åt honom att göra två frappuchinos, han kom tillbaks med tre. Han hade gett kunderna dom första två och sen hade dom gått då han kom till kassan med den tredje, och som vanligt vart det ju stora frågetecken på hur det kunde ha blivit en extra frappuchino. Så, vad tror ni att han säger?
Precis,
-Jenny, du får inte upprepa beställningarna sådär, säg bara en gång sen får det vara nog, nu har jag ju gjort en frappuchino helt i onödan.
Det var här som det släppte för mig som ni kan förstå. Ty detta är icke första gången som han anklagar mig för att repetera beställningar, upprepa mig osv i onödan så att han har gjort för mycket eller fel dryck eller liknande.
Så självfallet försvarade jag ju mig själv, jag sa att jag inte hade sagt det och att jag bara sagt till en gång om två frappuchinos och that's it.
Då börjar den jäveln att skratta!
Fan! Vad jag hatar såna människor...
Neej, jag skojade ju bara, kom han sen urskuldandes....My ass.
En del dagar blir jag bara så less på att jobba med dom här människorna.
Vet ni vad dom mer har börjat med då? Håna min accent. Yep, allt jag säger nu blir analyserat ner till minsta stavelse och blir skrattad åt, tätt följt av ett; säg det där igen! och mer skrattande.
Så då blir ju Jenny lite sur och kinkig och snäser tillbaks, jamen hur säger man då?!
Och vips, så får man sig en lektion i franska uttal.
Visserligen ett plus i kanten, eftersom dom förr aldrig har rättat mig eller hjälpt mig särskilt mycket med uttal eller nya ord eller så, men nu så får jag ju mer hjälp i språket, och jag försöker ju att prata mer vilket dom säkert har märkt. Känns ju mycket lättare, då jag förr jämt var rädd och osäker på att säga fel eller uttala ett ord fel, och därför hellre var tyst men nu så bryr jag mig inte lika mycket, dom verkar ha lärt sig att förstå mig ändå men det är ju visserligen bättre att jag försöker mig på att prata korrekt och dom korrigerar dom fel jag gör längst vägen än att ständigt vara tyst.
Så ja, ett par tillfällen av ren irritation på mina arbetskollegor har det blivit dom senaste dagarna.
Och så har en kille, en annan barista, tagit upp en sak igen. Jag trodde att, eftersom han nu inte har nämnt det på flera veckor, säkert en månads tid, han hade glömt bort det, eller ledsnat kanske till och med. Men icke. I fredags kom han igen, mer bestämt den här gången men jag vet fortfarande inte vad jag ska säga eller hur jag ska avstyra detta.
Jag gillar inte idén alls, om det nu är det jag tror att det är.
Jag har bara en korttidslösning för problemet än så länge, men eftersom vi jobbar ihop så kommer det nog bara att skita sig hur jag än gör.
Jag fattar inte att folk inte bara kan hålla käften och hålla sånt här för sig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar