Försöker att återanpassa min till min franska vardag, det går rätt så bra hittills.
Jag trodde t ex att jag helt plötsligt skulle ha glömt bort all franska och stå där som ett utländskt fån och inte kunna uttala orden rätt igen, men det fungerade helt smärtfritt.
På jobbet gick det fint också, mina två första pass iaf, men ja, jag har ju aldrig haft som semester förr så antagligen kommer man tillbaks till rutinerna ganska fort efter några veckors ledighet.
Det jobbigaste som jag har märkt, det är inte direkt saknaden efter min familj eller mina vänner, att jag inte längre kan träffa och umgås med dom. Jag kan ju fortfarande ringa och prata med dom, chatta över internet och så, utan det jag tycker känns tungt, eller ja kanske inte direkt tungt men det jobbigaste ur min relativt lätta vardag, det är att ständigt bli påmind om Sverige av alla smågrejer som jag har tagit med mig.
Som en kvällstidning jag tog på flyget, och ett pysselhäfte från tåget som jag fortfarande har kvar. Och ett halvt paket bragokakor, ett äpple och en banan och påsen dom låg i, allt påminner mig om Sverige och varje gång jag ser eller tar i något av detta, så tänker jag på det. Att det här är "svenskt".
Ibland så känner jag en stark önskan att ringa mamma, men jag har ingenting speciellt att säga, så jag drar mig en stund till.
Men ja, jag vet inte jag, egentligen så brukar jag inte vara den som har hemlängtan, det var värre förr, då man åkte ifrån pojkvän, men nu så är det inte så jobbigt.
Och jag kommer antagligen inte ens hinna blinka innan jag åker hem igen, bara 3 veckor till och sen åker jag hemåt igen.
Eller ja, åker ju till Rättvik först och främst, till Classic Car Week, men ska försöka få några dagar hemmavid också innan jag åker vidare mot Storbritannien.
Det är varmt och kvavt härnere, går knappt att andas normalt på jobbet, det verkar ju inte finnas någon slags cirkulation på luften där må jag säga, herregud.
Men det ska väl gå det här också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar