Imorse så började jag 8, så därför klev jag upp 6 för att äta frukost och så, samma tid som min hyresvärd alltid kliver upp och äter frukost, alltså blev vi i köket samtidigt idag.
Hon har alltid sin mobil med sig, ja överallt har hon den med sig, och lyssnar på radio, även imorse.
Hon lyssnar på något franskt morgonprogram som jag inte förstår så värst mycket utav men min hyresvärd är inte direkt känd för att kunna hålla tyst så jag fick allting som dom pratade om kommenterat och översatt och därefter hennes åsikt om det hela. Och hon har alltid en åsikt, oavsett vad dom snackar om.
Jag föredrar helst att äta mig frukost under tystnad, läsandes någonting, men jag tycker att det är lite ohyfsat faktiskt då man är två vid bordet, så jag lät henne hålla på och hummade till svar lite här och där, som för att visa att jag fortfarande hängde med.
Men ja, det största ämnet imorse som dom pratade om, var att ytterligare ett land skulle godkänna homoäktenskap.
Jag, som svensk och nästintill ateist, bryr mig inte så värst mycket om just den här frågan. Jag tycker rent generellt att om man älskar varandra och verkligen vill gifta sig i kyrkan, så ska man väl få göra det, oavsett om man är av samma kön.
Jag är lite lagd åt det hållet ser ni, att jag anser att alla dessa lagar och regler och sånt som vi har, är ganska onödiga egentligen, men det ska vi inte gå närmare in på. Javisst, det finns många regler som är bra och en hel drös lagar som jag anser är oumbärliga i ett fungerande samhälle där säkerligen 70% av befolkningen är rena idioter som inte kan se eller förstå rätt och fel och hur fan man ska bete sig bland folk. Men som sagt, ett helt annat ämne som jag inte ska gå in på nu.
Nu var det om homoäktenskap som ska bli lagligt i ännu ett land i Europa.
Min hyresvärd är djupt troende katolik, hon ber både före och efter hon äter, hon tackar Gud för både det ena och det andra och anser att Gud är allsmäktig osv i all oändlighet. Hon är nog den mest troende personen som jag har träffat i mitt liv.
Och hon har ju åsikter därav också.
Det lustiga är, att jag inte är helt hundra på ifall hon var helt allvarlig om en sak, eller om hon var ironisk, jag kan inte språkets undertoner helt och fullt än, och dom använder ju inte samma slags tonläge som vi t ex gör för att visa att vi ironiserar någonting. Men det hon sa var, att det här med homoäktenskap går helt emot det som står i Bibeln om äktenskap, ett äktenskap är mellan en man och en kvinna och ska fortsätta att vara det. Jag har inte läst bibeln bortsett från kapitlet om den första syndafloden och där nämner dom inte äktenskapet så mycket.
Jag sa iaf till henne, att ett äktenskap hos oss, i Sverige, är ju i första hand mellan två personer som älskar varandra och som vill vara gifta med varandra.
Då drog hon upp denna uttjatade jämförelse, som jag personligen anser inte har ett skit med saken att göra, men katoliker är ju som dom är så självklart kom det ju;
"Att tillåta giftermål mellan två människor av samma kön, är samma sak som att tillåta ett giftermål mellan en människa och en hund. Och att man därav, bara för att man älskar sin hund, så ska man kunna gifta sig med den."
Jag avskyr den jämförelsen, vad fan har det med dagens moderna äktenskap att göra egentligen? Ska två personer som älskar varandra och som vill leva med varandra, inte få gifta sig, bara för att man är av samma kön och därav på samma nivå som ett husdjur? Det finns kärlek och det finns kärlek, jag älskar min bror, men inte på samma sätt som jag älskade min sambo, det är en jävla stor skillnad men jag skulle kunna dö för dom båda två.
Men inte vill jag gifta mig med min bror för det.
Så, enligt min hyresvärd, så har inte äktenskapet - enligt bibeln - någonting med kärlek att göra alltså, utan det är ett godkännande eller vad jag nu ska kalla det, mellan en man och en kvinna inför gud så att dom kan börja skaffa ungar. Eller nåt. Visserligen så har jag hört att Jesus var gay också så det blir ju bara dubbelmoral av det hela ändå.
Men senare, då vi spann vidare på detta ämne, så nämnde jag att äktenskap inte bara har med detta godkännande från gud att göra, utan att det även ger bättre fördelar ur laglig synvinkel. Nu är inte jag så insatt i lagarna inom detta ämne, jag har för mig t ex att sambos som lever under äktenskapliga former under samma tak har samma rättigheter och skyldigheter som om dom hade varit gifta på pappret.
Men allt är nog inte detsamma, som ifall exempelvis en partner dör, och har barn från ett tidigare förhållande så får dom automatiskt rätt före den förolyckades nuvarande partner, såvida personen inte har skrivit ett testamente om hur denne vill ha det efter sin död angående sina tillhörigheter.
Detta beror ju på, att den förolyckades barn är det ju blodsband emellan, likaså om det inte finns några barn, så får dennes föräldrar, mor- och farföräldrar, kusiner, farbröder och så vidare s.k förtur på dennes tillhörigheter, om den inte var gift med sin nuvarande partner. Visserligen så vet jag inte ifall dom har ändrat på detta nu, men då jag pluggade lite juridik, så var det sådär på ett ungefär som det stod i lagen då.
Men, det var ju inte detta vi skulle snacka om, utan om min hyresvärds åsikter ja.
Ja, iaf så höll hon ju med mig i den frågan, men hon är ju fortfarande katolik, så gud går före lagen...
Sen snackade hon om det här med förlovning, att hon tyckte att det också var ett humbug, att det finns jättemånga som lever tillsammans och förlovar sig, men som aldrig gifter sig. Hon har en kusin som är förlovad men som inte har några planer på att gifta sig med sin sambo, och hon tycker ju inte om det.
För har man väl förlovat sig, så måste man ju löpa linan ut. Engagera sig fullt ut, var hennes ungefärliga ståndpunkt.
Jag tycker ju att det är lite taskigt, att inte ge homosexuella samma möjlighet att engagera sig fullt ut i sina kärleksförhållanden, men det tänkte nog inte hon på.
Vi är väl mer van vid att folk förlovar sig, och aldrig gifter sig hemmavid, för många så är ju det det sista steget i deras förhållande, den ultimata kärleksförklaringen. Och det beror väl på att eftersom vi inte är så religiösa av oss, så räcker en förlovning, det behövs ingen extra ring för att bevisa att det blivit accepterat av gud också.
Dom är väl mest katoliker härnere, det har jag märkt av i det vardagliga livet också, om t ex en kille bjuder ut mig, eller börjar flirta med mig, och jag tackar nej, så är deras första fråga ifall jag redan är gift. Inget pojkvän, sambo, partner, utan rätt och slätt: Är du gift?
Så för dom är det ju mer vanligt att om man älskar och lever med varandra, så ska man gifta sig, punkt.
Min ståndpunkt i det hela orkar jag inte gå in på nu, det enda jag tänker säga är att jag anser att min hyresvärd har helt fel i den här frågan, och att det inte är rätt att förvägra två personer från att ingå äktenskap för att dom älskar varandra, eftersom en del anser att dom har lika lågt värde som ett djur vi måste ha kopplat och rasta utomhus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar