Mitt Paris - En sammanfattning

Ja, det är precis vad detta är, en grov sammanfattning av min vistelse här i Paris. Mest saker som jag har kommit på under tiden jag suttit och skrivit, därav så handlar det mest om jobbet och hur jag sett på parisarna från gatunivå. Jag skulle kunna berätta mer om min psykiskt labile hyresvärd, om hur jag har virrat bort mig totalt i staden klockan 2 på natten och fick dela taxi med en främling och hur det faktiskt gick till den dagen jag var hemlös och hur min nuvarande hyresvärds son verkade bli kär i mig vid första ögonkastet. Som har lett till en del knepiga situationer...

Men nej, jag gör inte detta nu, eftersom jag är av lat natur och inte orkar gå igenom precis allt som jag gör och går igenom. Men om nu någon har önskemål på att få höra om någon speciell historia, så är det ju bara att hojta till så ska jag väl kunna offra mig.

• Mitt språkkunnande har blivit bättre och bredare än förr, min franska är så mycket bättre och mer flytande än vad den var för bara ett år sedan, många fransoser tycker att jag pratar och förstår franska väldigt bra för att ha läst såpass kort tid, och att jag tydligen har en vacker accent som jag fortfarande försöker att träna bort.

• Jag har lärt mig en del spanska, men inom jobbet, jag förstår numera också tyska och italienska litegrann, om det har med jobbet att göra.

• Jag har upplevt både bra och dåliga flatmates, jag har lärt mig att söka efter boende och blivit en bättre människokännare än vad jag var innan, även prövat på att vara hemlös i ett par timmar.

• Jag har blivit bättre på att säga nej, men det är mest till förslag från män. Dom är många som har frågat ut mig, bett om mitt nummer, velat träffas och lära känna mig, och jag har lärt mig att ett nej inte kommer att döda dom. Och att jag är en eftertraktad tjej.

• Jag gillade att vara mina arbetskamraters "go to-girl", om dom hade några funderingar inom jobbet, var osäker på någonting eller inte kunde en sak, så kom dom till mig och frågade eller bad mig att göra eller visa dom hur man gör. Caféts ansvariga brukade ha som personlig utmaning varje dag att försöka hitta mina fel och brister, än så länge har hon bara funnit 2 tillfällen, på 6 månader, och den ena av dom var för att vi nyligen hade ändrat en tidsrestriktion på en vara som jag inte visste av än.
  

Då jag slutade så ansåg mina chefer att jag var den bästa baristan som hade jobbat där.

• Innan jag kom ner till Paris, så kunde jag ingenting om jobbet barista. Jag hade aldrig gjort någonting liknande innan men mina arbetsgivare hade förtroende för mig innan dom ens hade träffat mig, och det märks på dom alla att dom inte har ångrat en enda dag att dom anställde mig. Jag har upptäckt att jag gillar jobbet i stort, det är socialt och roligt och man får experimentera mycket och lära sig en hel massa varje dag bara man vill det, jag har själv fått komponera ihop en handfull kaffedrinkar och lösningar som inte funnits innan, bara för att kunna ge kunden det den vill ha och göra denne nöjd.

• Det har ju gått såpass långt, att min chef inte ville att jag skulle sluta, alla managers - och speciellt caféts nuvarande ansvarige och den nya som hon tränar in för tillfället - har kommit till mig och sagt att dom alla tycker att det är synd att jag ska sluta, att ingen av dom egentligen hade velat det.
  

• Allt detta som jag har varit med om dom senaste månaderna, både privat och yrkesmässigt, har gett mig såpass mycket självförtroende, att jag är beredd att åka till ytterligare ett nytt land och en ny storstad som jag aldrig satt mig fot i, med ett bagage och börja om på nytt, med att söka boende och jobb där. Jag har klarat av den här cirkusen här, i ett land där dom knappt pratar något annat språk än franska och jag som knappt kunde någon franska eller någonting annat för den delen innan jag kom hit, och jag har ju överlevt och kommit ut starkare av det. Jag kommer att klara av det där borta också, speciellt med en god yrkesrecension och 3 flytande språk i ryggen.

• Fransosers klädstil skiljer sig ganska mycket från dom svenska, som hur man bär upp ett par byxor exempelvis. Killar i Paris, och kanske Frankrike i stort eftersom jag inte såg det i Montpellier eller i någon annan fransk stad som jag besökt, bär byxorna så som man ska göra. Alltså, inget gällivarehäng och kalsongblottande så långt ögat når!
  

Visst, någon kalsongkant ser man till då och då, men inte alls i samma klass som i Sverige.

• Fransoser är generellt sett väldigt artiga och väluppfostrade, dom säger alltid hej, är Ni snäll, tack så mycket och så vidare, alla olika sorters artighetsfraser använder dom flitigt och hjärtligt. I början så tyckte jag att en del fransoser använde en snäsig ton, och lät väldigt elaka ibland, men nu har jag lärt mig att det är en vanlig ton hos vissa människor, och att dom ändock är artiga och bemöter en på ett trevligt sätt.

Inte som amerikaner, som är en hoper ouppfostrade dryga idioter då dom är på semester. Dom amerikaner som har tilltalat mig på ett vänligt sätt då jag jobbat går att räkna på en hand.

• Jag har egentligen mycket gott att säga om fransoser i stort, men jag gillar att klaga också, men jag kan säga som så, att dom personer som jag har gillat minst under min totala vistelse i Frankrike, är turisterna. Näst efter det kommer nog utlänningar som har flyttat till Frankrike och senare infödda Parisare. Dom personer som jag har haft lättast att göra med, är generellt sett personer som är uppfödda i en annan fransk stad, gärna mindre, och som har flyttat till Paris, dom är ypperligt trevliga, hjälpsamma och snälla.
  

Men självfallet så finns det undantag, som en del jag känner från andra länder som numera bor i Paris, ett par infödda stadsbor och även många turister har varit väldigt lätta att umgås med på trevlig fot.

• Eftersom jag som bekant är blond för tillfället, och väldigt ljushyad, så väcker jag ganska stor uppmärksamhet på gatan här i Paris. Varje dag så är det män som ropar efter mig, fäller kommentarer alldeles precis då dom passerar mig och som även stoppar mig på gatan, allt på grund av mitt utseende som är en stor kontrast mot för dom inföddas. Jag har lärt mig att lättare ignorera dom, och undviker iögonfallande klädsel i den mån att jag inte känner mig hämmad pga dom.
  

Men jag har även upptäckt, att det inte spelar någon som helst roll hur mycket kläder jag har på mig, hur lite dessa kläder matchar varandra, om jag har ovårdat, fett hår och ett ansikte som har sett sju svåra år enligt spegelbilden, så får jag ändå långa blickar, kommentarer och killar som ropar efter mig på gatan....

• Rent utseendemässigt så är franska män och killar inte några skönheter, tyvärr. Men dom har desto mer självförtroende och dom flörtar öppet och ohämmat. Fransyskor däremot, är väldigt vackra, men har noll modekoll. Tjejerna kan inte klä sig bra, och dessutom är användandet av peruker vanligt, vilket ibland på en del tjejer ser helt bizarrt ut. Det här ska ju vara the Modestad, varför syns det inte på dess invånare?
  

• En sak som jag kommer att sakna med fransoser, är deras öppenhet. Är det någonting som dom vill säga, så säger dom det, är det någonting som dom tycker och tänker och har en åsikt om, så vädrar dom den för alla. Det är en ganska stor kontrast mot svenskar, då vi är väldigt inåtvända och inte gärna vill väcka anstöt eller verka för känslosamma. Caféts ansvarige exempelvis, hon vill inte alls att jag ska sluta och hon uppskattar mitt arbete mycket, och visar det därefter med att högt och tydligt klaga över att jag ska sluta, och försvinna för gott.
  

Fransoser är även öppna med kroppsspråk också, kramas och pussas ofta och tar gärna på varandra, även fast man inte känner varandra alls så är det helt naturligt för dom att ta i varandra, om man exempelvis råkar gå in i någon, så ber dom om ursäkt och enligt svenska mått mätt, smeker varandra på armarna, för att det kommer så naturligt för dom att ta i personen samtidigt som dom ber om ursäkt för deras klumpighet.


Men ja, i stort så kan jag säga, att jag har lärt så så ofantligt mycket, växt och mognat och blivit en helt ny människa efter dessa månader i Paris.
Jag har fått uppleva så mycket nytt, prövat på så många olika saker och träffat en hel massa människor från alla världens hörn.
Jag har fått blodad tand, det här vill jag göra igen och det snart! Jag vill uppleva fler städer, träffa fler människor och lära mig nya saker och nya yrken och nya språk.

Det här är helt klart det absolut bästa och lärorikaste jag har gjort i mitt liv hittills.