Som ni ser så tar den vid där rosen på ankeln slutar och täcker hela baksidan av vaden.
Personligen så blev jag riktigt nöjd över ljuset, men fy satan vad ont det gjorde alltså! Inte visste väl jag att man har så mycket känsel och nerver där inte, och sista timmen innan vi var klar för dagen tog jag mig igenom på pin kiv med gråten i halsgropen.
Vidare så kommer den att fortsätta på insidan av benet, och sen gå upp på knäskålen där det antagligen kommer att bli en till ros eller nåt, och sen upp på utsidan av låret där han ska rita upp ett större mönster åt mig, jag bad om en dödskalle och lite mörkare tema, sen ska det slängas in någon svala i det hela med vad det lider.
Det roliga var, att då vi var klar för dagen så sa tatueraren åt mig, att han var skiträdd innan han kom in på jobbet igår morse, eftersom han inte visste vad jag skulle tycka om motivet, och att jag skulle be om något mindre eller nåt mindre detaljerat.
Och jag sa att jag var rädd att han skulle ha något i tankarna som jag inte gillade alls men så fort vi började bolla idéer och sketcher så insåg vi båda två att vi tänkte exakt likadant om den här tatueringen. Vi har som samma tankemönster för det hela och det har gjort mig lugn och säker för att fortsätta på den här med honom. Ska bli riktigt spännande att se hur det här kommer att sluta alltså, då den är helt klar, men det kommer att behövas åtminstone två sessioner till, om inte tre.
Men det är det ju värt.
Sen måste jag bara berätta om vad som hände senare på kvällen, då jag skulle hem.
Då jag var klar i studion så gick jag direkt till bussen, big mistake upptäckte jag typ en halvtimme in i bussfärden då jag kände hur ont i magen jag fick, riktigt illamående och yr. Jag trodde på allvar att jag skulle kräkas vilken sekund som helst så jag gick ner en våning och var nästan på väg att be busschauffören stanna för att låta mig gå ut och spy upp hela mitt innanmäte. På nederplanet så kändes det inte lika illa, men då började jag bli yr igen och hela bussen snurrade för mig, jag vände mig om för att gå och sätta mig ner och jag kunde knappt stå upprätt trots att bussen stod still för tillfället. Vinglade fram och tillbaks ett tag och tappade väskan dessutom, så svimfärdig var jag innan jag kunde dråsa ner på en ledig plats där jag satt och kallsvettades och kippade efter andan och bad till dom högre makterna att jorden skulle sluta snurra så förbannat så att jag kunde få ta mig hem levandes utan att ha spytt eller svimmat på en fullsatt buss.
Jobbigt läge. Sen kom jag på att jag knappt ätit något vettigt på hela dagen och på det gått igenom 6 timmars konstant smärta från tatueringsnålen som min kropp nu försökte återhämta sig för, så ett tips från coachen får ni här: Ät något innan ni sätter er på en vinglig buss om ni har legat och plågats hela dagen på detta viset!
Det ska jag definitivt komma ihåg tills nästa session om en dryg månad.
Sen gick min smartshaker sönder i min väska med, buhu. Hade med mig en proteinshake som jag hade tänkt dricka men kom på det försent på bussen då bara tanken på den där shaken fick min mage att leva rövare så jag lät den vara, annars vet jag att det bara skulle vara en tidsfråga innan den där pizzan kom. Inte blev det hela bättre av lukten från den heller vilket jag först trodde bara var inbillning men det vart ju snabbt förklarat då jag kom hem och sett vad som skett.
Kan ju nämna att hela den här tatueringen är handritad direkt på mig, bara ramen runt ljuset kommer från en mall om ni skulle vara intresserade av sånt.
Sen måste jag ta itu med min dermal på bröstet också, måste nog ta ut den nu som det ser ut eftersom den inte läker alls och har vart infekterad och röd i två månader typ, dessutom så har hålet öppnat upp sig så det är väl bara en tidsfråga innan delar av plattan börjar sticka ut. Hade tänkt gått och göra det idag efter jobbet men var helt i min egna lilla värld så gick rätt förbi piercaren här och glömde bort det totalt. Nåja, får göra det en annan dag då jag kommer ihåg det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar