Jag var personligen utsatt, men verkligen inte ansvarig, för olyckan. Och väldigt nära att råka ut för ett efterskalv.
Det hade blivit så att säga, baksug, i tjejernas toaletter.
Förstår ni? Vill ni föreställa er vad detta baksug utgjordes av? Skulle ni vilja se det med egna ögon? Känna lukten? Ni börjar förstå nu exakt vad det är jag pratar om va?
Bajs.
Och kiss. Överallt.
Jag var så lättad över att jag hade ett skåp närmast dörren, dit översvämningen inte hade nått riktigt. Jag brukar vanligtvis inte vara det, eftersom folk öppnar dörren lite hursomhelst här så jag kan lätt bli överraskad i underkläderna av någon.
Och lukten. Oh-My-God, lukten!
Vanligtvis skulle inte jag se detta som ett problem, då jag hade ett skåp där det var förhållandevist rent, men problemet var just det, att jag var så fruktansvärt kissnödig eftersom jag inte hann tömma blåsan riktigt under min löjligt korta rast.
Att använda tjejernas toalett var ju uteslutet, mycket kan jag tåla, men att gå in till dom där toaletterna innan saneringsteamet varit där och noggrannt avlägsnat all mänsklig avföring gör jag inte ens över min döda kropp. Kommer inte ens på kartan.
Så, det var bara att hafsa ihop mina grejer, hitta en bit golv som var någorlunda torrt och byta om, vid det här laget så hade första patrullen av städteamet kommit med en golvskrapa och dragit undan det värsta så att man iaf kunde ta sig in till dom andra skåpen och ta sig fram till tvättställen utan att plaska alltför mycket i..ja, skiten.
Sköljde av mina arbetsskor och trippade med stora steg på lätta tår ut ifrån odören, för att ta mig så snabbt som möjligt hem till en ren toalett innan blåsan sprack.
Ni vet, Paris är stort, väldigt stort, men skitigt. Så. Jävla. Skitigt.
I Sverige så finns det som oftast betaltoaletter ute på gatorna, hur många beror väl på stadens storlek men i min kära hemstad så kan jag just nu bara påminna mig om att det finns två.
Men.
Då finns det istället toaletter i princip överallt. I matbutiker, caféer, restauranger, bensinmackar och affärer. Här finns nada. Zero. Inte så långt ögat kan nå, kan man finna en vettig toalett.
Javisst, nu överdriver jag lite, parisarna är ju faktiskt jättestolta över sin stora satsning med gratistoaletter ute på gatorna. Problemet med gratistoaletter som är öppna dygnet runt i en storstad som Paris, är att uteliggarna gillar dom. Skarpt. Det finns uteliggare som sover i dessa allmänna toaletter, och lever i dom. Och som använder dom till det dom faktiskt är till för.
Det faktumet, plus att det faktiskt inte finns någon sådan i närheten av min arbetsplats, gjorde att jag uteslöt det alternativet för att tidigarelägga mitt behov av att lätta på trycket.
Att gå in i ett närliggande café var inte direkt att tänka på heller, eftersom det dels inte fanns så många i närheten som hade öppet, och dels eftersom dom gärna är överbelarmade med caféets kunder. Med min tur så skulle det antagligen vara en milslång kö och att jag skulle vara tvungen att betala eller köpa något för att ens få bruka toaletterna.
Så, då jag tog metron mot en större tågstation så tänkte jag, men det borde väl finnas toaletter på stationerna också?
Så jag letade. Och höll ihop benen. Och försökte se normal och avslappnad ut. Och letade. Blev förbannad. Stressad. Höll ihop benen lite hårdare. Försöker verkligen slappna av. Men hittar ingen toalett, inte ens en skylt om att det kanske skulle finnas en på stationen.
Så jag hoppade på metron mot nästa hållplats - en större station, där det även finns klädbutiker, mindre tax-freeaffärer, fikaställen och liknande. Upprepar samma procedur som ovan, ni kan ju läsa det igen om ni redan glömt bort allt jag gjorde på den andra stationen. Men med samma resultat.
Så jag ger upp idén, och lägger ännu en punkt på listan varför jag inte ska spendera resten av mitt liv i Paris.
- Inga allmänna toaletter så långt ögat kan nå.
Springer vidare till mitt tåg och hoppar på. Vanligtvis så brukar jag tycka att det är avslappnande och skönt att ta RER:en, eftersom den inte stannar stup i kvarten utan verkligen kör på längre sträckor, jag gillar det också, eftersom det är enda tiden på dagen som jag faktiskt tar mig tid till att läsa en bok, 30 minuter in till Paris, 30 minuter hem.
Men nu, nu så kunde inte tåget gå långsammare!
Jag satt och höll ihop benen, satt och försökte slappna av och läsa min bok och försökte verkligen att glömma bort det faktum att om jag inte fick komma till en toalett inom dom närmaste minutrarna, ja, då skulle en olycka oundvikligen ske.
Ja, inte i samma nivå som på jobbet, men ni fattar.
Äntligen, framme! Hoppar ut på perrongen, trippar snabbt ut på gatan, varför valde jag stövlarna med klack för just idag? Aja, försöker gå snabbt snabbt hemåt, vägen har aldrig varit så lång som nu, förutom den gången då jag tog fel avfart och gick vilse. Kommer in genom porten, ser att för i princip första gången så står inte min hiss på bottenplan, trycker på knappen men inser att den aldrig kommer att hinna ner i tid. Äh, skitsamma jag tar den andra hissen och springer sista våningen i trappen.
(Det finns alltså två hissar i mitt hus, men den ena stannar enbart på dom fyra första våningarna, därefter enbart på varannan våning, "Min" hiss stannar på varje våning upp till 11e våningen, för att komma högre måste man då byta till den andra.)
Kommer upp, sliter fram nycklarna och låser upp dörren och är omåttligt tacksam över att Han jag bor med inte är hemma för tillfället. Drämmer igen ytterdörren och sliter upp byxorna i samma steg som jag hoppar in i toaletten som är alldeles brevid ytterdörren, ännu en sak jag blev omåttligt tacksam över.
*Aaah...*
Jag lutar mig bakåt och känner lugnet infinna sig, innan jag snabbt kommer tillbaks till verkligheten och kommer ihåg översvämningen på jobbet.
På hur det kommer att lukta i omklädningsrummet imorgon, och på att det antagligen är fullt med bajs under mitt skåp, och jag hoppas innerligt att det har varit ett städteam där nu på kvällen och verkligen sanerat allting ordentligt. Från toaletterna till under skåpen.
...men sen så påminns jag även av att jag har mina lediga dagar nu, jag ska inte tillbaka dit förräns på torsdag eftermiddag. Jag hoppas att det är rengjort och luktfritt tills dess.
Det var ju ett bra sätt att avsluta en arbetsvecka på också, eller hur?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar