Igår var det solsken, varmt och vindstilla. Jag hade mina vita shorts och en tunn långärmad tröja på mig och ballerinaskor både till och från jobbet. Shortsen har för övrigt växt i storlek sen förra sommaren, knepigt det där med säsongskläder, dom börjar alltid att växa så fort man lägger undan dom i ett par månader.
Nåja, iaf så var det tillräckligt varmt för att det skulle kunna räknas som sommar här igår kväll runt 21-22-snåret, jag kunde gå hem utan att frysa ens det minsta.
Sen vaknade jag imorse och så var den dagen förstörd.
Ösregn, orkanvindar, kallt och ruskigt. Jag hade dubbla tjocktröjor och sjal på mig. Längtade efter min vinterjacka med tillhörande mössa och vantar som ligger nerpackade i en väska i ett land långt långt borta.
Detta skitväder har hållit i sig hela dagen, jag tog bussen till jobbet men då jag gick hemåt så småduggade det bara litegrann och blåsten hade avtagit, så att man till och med kunde använda sig av paraply.
Detta är unika tillfällen på denna ö som man nästan vill ta vara på och utnyttja då dom inträffar, för annars brukar regn och blåst alltid gå hand i hand.
Så jag tog inte bussen hem, utan tyckte att det nog gick att gå ändå. I efterhand så inser jag ju nu att det var lite (läs: Skitmycket) dumt av mig att tro något sådant en dag som denna.
För allt eftersom jag knatade vägen fram, så ökade nederbörden. Och blåsten. Och bilarnas hastighet.
Till slut så var det i det skedet att jag helst hade velat tagit en buss, men var för nära hem och dessutom är det söndag och ingen buss fanns att tillgå, utan skulle resultera i att jag mest troligt hade fått stå och vänta en halvtimme på nästa buss för att kunna åka med i två hållplatser.
Istället så valde jag att fortsätta gå, och bli dränkt både uppifrån från regnet, och bakifrån från biljävlarna som inte har vett att hålla sig närmare mittlinjen eller att helt enkelt sänka farten då dom kommer till en liten inlandssjö som skapats vid trottoarkanten och där det lämpligen precis går förbi folk som ser ut att behöva en välförtjänt dusch av smutsvatten och dylika sjukdomar som huserar på dessa vägar.
Jag har sett tillräckligt många döda, överkörda djur längst den där vägen blandat med sopor och mögliga matrester från det lokala snabbmatshaket för att inse att här kan man nog åka på både fågelinfluensa som klamydia bara man råkar tappa någonting på marken som man måste plocka upp.
Alltså var det en blöt, kall och smått irriterad Jenny som kom hem i eftermiddags. Sluta två timmar tidigare än planerat fick jag göra också vilket för det mesta inte innebär glädjetjut ska ni veta, här är varenda arbetad minut guld värd. Ledig kan jag vara sen.
Och det ska jag ju precis vara nu också, i tre hela dagar nämligen, för imorgon eftermiddag kommer det finbesök från Sweden hit till min lilla by.
Det ska då definitivt bli en roligare upplevelse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar