Bilderna jag tog i söndags, och lite om dagen

Ja, i söndags så gick jag runt i Montmartre-kyrkogården, en enorm kyrkogård med fantastiskt många gravar och minnesstenar och -sarkofager, jag gick runt där i säkert två timmar, men hann knappt se hälften. Jag har inte forskat så mycket i om det ligger någon känd person där, men det finns några franska kändisar där, men inte från nutid, utan flertalet decennier sedan.
Jag såg inget namn som jag kände igen, men hann ju som sagt inte se allting heller.





Jag var bara tvungen att ta med denna text, i en del av kyrkogården så fanns det många gravstenar och minnessarkofager för personer som dog eller försvann under andra världskriget, och många gravstenar som tillhörde personer som dött gamla nu dom senaste åren, som dedikerat en bit av deras gravsten åt vänner eller familj som dött eller försvunnit. På den här så står det:"Vi, våra barn och barnbarn glömmer aldrig Yankel, Mala och Haja Krys, Chaia och Rivka Chwer, förvisade och dödade av nazisterna 1942 enbart " för att ni är judar"

Det fanns många gravstenar där med judestjärnan på, och det är svårt att inte bli tagen av alla dessa minnesstenar över personer som fick sätta livet till under andra världskriget pga deras religion...

Här i Paris i alla fall, så har dom mycket dekorationer på gravarna, mycket blommor och många stenar med text som den här ovan, och många texter med bl a: Vi glömmer dig aldrig, För våran vän, far, mor, osv, och även " Tiden går, men minnena består". Och även mycket bilder på dom avlidna.

I Montpellier fanns det jättemycket hundar som sprang omkring, men inte så många katter dock, här i Paris har jag knappt sett någondera. I entrén till kyrkogården så fanns det några anvisningar för vad man inte får göra inom kyrkogårdens gränser, en av dom var bl a att inte mata katterna. Vilka katter? Tänkte jag, såna existerar väl inte i detta land...
Men jodå, på kyrkogården fanns det jättemånga strykkatter, en del såg verkligen luggslitna ut, men en del såg ut att vara i god form, så jag antar att det är hit katterna går, för att undvika den franska katastrof dom kallar bilkörning...

En minnessarkofag, i form av en mindre kyrka, en del personer lägger verkligen ner mycket pengar för att hedra och minnas dom döda i den här staden. Majoriteten av dom är flera hundra år gamla.
Som i livet, och även i döden, så ligger parisarna praktiskt taget på varandra. Man trängs överallt i den här staden, det finns inte plats för alla så man bygger på höjden. Hela kyrkogården såg ut såhär, det var så trångt så man kunde inte ens gå mellan gravstenarna, utan ville man gena så var man tvungen att gå på dom.





Kyrkogården är så stor, så dom har gett alla vägar namn och riktiga gatuskyltar, det är ju visserligen bra, ifall man skulle råka gå vilse...

Ännu ett exempel på att dom bygger på höjden i denna stad, trappor överallt!
Jag bor på sjätte våningen i ett sexvåningshus, då jag ska till jobbet så går jag först nerför dessa sex trappor à 17 steg tror jag det är, sen uppför en trappa som denna, och därefter nerför 3 trappor till för att komma till metron, och därefter är det 5 trappor till upp och ner innan jag kommit ut på gatan igen...Jag kommer att få fantastiska lår- och rumpmuskler innan det här är klart=)


Så, det var bilderna det, idag då...

Idag så har det varit ganska så stressigt faktiskt, antar att det har med att det är fredag att göra, det var många som ville ha någon sötsak och kaffe efter jobbet. Det blir ju som mer stressande också då man är flera stycken ihoptryckta på den lilla yta som vi har till förfogande och man inte riktigt vet vem som gör vad till vilken kund. Jag t ex, fick order om att göra en café au lait, men det fanns ingen som hade beställt det. Så går det då flera personer pratar i mun på varann och flera stycken står och tar beställningar samtidigt...

Idag så hade vi även smoothies som man kunde beställa, så trots att det är mitten på november så var det många som beställde det, vi gjorde även en runda med smakprover av dom i restaurangen. Och jag blir alltid full i skratt då fransoserna ska säga smoothies, vi säger ju som man gör på engelska, men dom säger: smoosis, typ...=) Enligt mig så låter det lite töntigt, jag vet inte...

Ja, igår och idag så har några av oss stått ute på gatan och delat ut infoblad om cafét, med ett rabatterbjudande i. Så det var många idag som kom in och beställde en espresso con panna, alltså en halv äggkopp kaffe överöst med vispgrädde, och så fick dom en liten godbit till gratis.
Bl a så kom det in 4 svenska tjejer.
Det var ganska kul faktiskt, jag trodde att en av dom var tjejen som bor i det där rummet som jag kanske ska flytta till sen, men hon reagerade inte då jag försökte hälsa på henne...Ja, hon kanske inte hörde mig heller, för ingen av dom reagerade på att jag började prata svenska förräns jag frågade dom vilka smaker dom ville ha på "macaronerna", då blev dom helt bestört och tyckte det var skithäftigt att det var en svenska som jobba där. Dom frågade om jag hade träffat många svenskar än där, men jag har ju bara jobbat i 3 dagar så, det var ju dom första=)
Men jag antar att det kommer att bli fler i framtiden...Fick prata en del engelska idag också, en del av killarna kan inte engelska så bra så jag försökte hoppa in som tolk och hjälpa till.

Ja, det var väl en av huvudanledningarna till att jag fick jobbet från början, att jag kan tre olika språk, så då får man väl utnyttja det till fullo.
Fick träffa själva chefen för restaurangen idag också, och pratade en stund med honom. Dom är alla väldigt trevliga och hjälpsamma i restaurangen, en av managerna skämtade med mig och en annan barista efter att vi hade varit nere i frysen och hämtat lite grejer, det är lite mer än 20 minus i frysrummet och han sa att därinne kunde jag stå utan jacka, det var ju ingenting för en svenska...Haha, det är ju typ det första dom frågar mig då jag säger att jag är från Sverige, är det kallt, snöar det, osv...Ja, här i Paris är det ju praktiskt taget sommar fortfarande måste jag säga, 15 plusgrader, och förra veckan var det över 20..=)

Men det är kul att dom är så familjära här, man känner sig ju som mer välkommen, då alla behandlar en som en av dom och skämtar och pratar som vanligt och så...

Imorgon och på söndag så jobbar jag förmiddag, 7-14, har för mig att det kan bli lite stressigt då, dom andra baristorna har sagt det iaf. Men nu är jag ju mer van och kan göra ganska mycket i cafét utan att dubbelkolla med dom andra så det kommer nog att gå bra, det har ju gått bra hittills men man känner sig ändå lite klumpig och långsam jämfört med dom andra...Men ja, jag får väl ta för mig lite mer, som dom andra gör där, så kommer det att gå bra det här=)

Ni får ha en bra fredagskväll, allihop, sköt om er!