Ja, det är så sant som det är sagt, nu är jag verkligen inne i min sista vecka av franska studier i Montpellier. Sista veckan som jag antagligen kommer att vara i Montpellier också. Studierna vet jag inte, men det är antagligen min sista vecka som språkstudent kanske. Eller ja, jag vill lära mig spanska och italienska också nu, så det kanske blir senare i livet, vem vet.
Men nu ska man tänka på nutiden, nu är nu och det är sannerligen min absolut sista vecka på denna privatskola i denna stad och i denna lilla lägenhet.
Nu ska man tänka framåt. Inte så långt framåt, men lite framåt måste man tänka.
Dom som känner mig vet att jag knappt planerar för vad jag ska göra imorrn, ja eller ens ikväll, jag låter det komma naturligt och impulsivt liksom. Sån är jag, den här språkresan har nog varit det mest planerade som jag gjort i hela mitt liv, jag bokade ju resan i mitten av augusti förra året, alltså 7 månader innan jag började. Man kan ju jämföra det med då jag valde gymnasieprogram, då jag i nian valde ett program för jag tyckte det kändes rätt, men ångra mig en månad innan skolstart och lyckades ändra program då, bara några veckor innan jag började och jag har inte ångrat det en enda sekund faktiskt. Att bli lastbilschaufför var det absolut bästa valet för mig då, hade jag inte ångrat mig utan fortsatt på Handelslinjen som jag valt först så hade jag antagligen studerat på universitet eller jobbat på ica vid det här laget. No offense till nån, jag känner folk som har tagit den vägen och om man trivs med det så ska man självklart göra det, men jag skulle inte klarat mig en dag, jag skulle bara tänka; varför var jag så feg? jag ville ju gå fordon varför tog jag inte chansen då jag väl hade den? Jag skulle mått pyton.
Men nu har jag ju alltid gjort det som jag velat i mitt liv så jag har aldrig behövt tänka på det viset, jag har aldrig ångrat att jag fegat ur nånting eller valde en annan väg än den jag tog, eftersom jag alltid gjort det som känts rätt just då och precis det som jag själv har velat göra just precis då, och jag är nöjd med hur mitt liv har blivit och hur det fortfarande utvecklas, jag skapar mitt eget liv varje dag.
Så nu sitter jag här, ska renskriva ett personligt brev och översätta mitt CV till franska, sen ska jag göra franskaläxan tills imorrn också...
Jag pratade med min professor idag och frågade vad hon tyckte om mitt utkast, hon sa att det var väldigt bra, men att det ska vara mer strikt, mer formellt, man ska alltså skriva på det sättet som man i Sverige använder som skräckexempel på dåliga standardbrev så det känns lite läskigt. Då jag försökt att skriva så personligt och originellt som man gör hemma, så var det alltså helt fel.
Men ja, det mesta kunde jag använda, jag ska ta och kolla runt nu också vilka sorts jobb det finns och kolla upp dom företagen på en gång så ska jag ta med det i brevet också, så att det blir mer personligt mot dom också.
Jag kan faktiskt inte riktigt fatta att det här kapitlet i mitt liv snart är slut, verkligen. Jag har 1 enda ynklig vecka kvar, 5 dagar på skolan och en dags resande, sen är jag hemma i Sverige i min egen lägenhet igen och packar upp mitt liv som jag har haft härnere...
Och har jag tur så hittar jag ett jobb härnere illa kvickt, så att jag kan börja planera för en mer permanent flytt ner, ja inte helt och fullt permanent men får jag ett jobb här nånstans och hittar en lägenhet som mot förmodan kanske skulle rymma mina jättemöbler(hur stor är den chansen tror ni?) så för några år iaf, kanske.
Annars så tar jag en liten färdigmöblerad lägenhet som inte är alltför dyr, och hyr ut min lägenhet möblerad i andra hand, jag tror att det blir bäst nu, och öppna ett franskt bankkonto kanske, så man slipper alla jäkla avgifter som banken tar nu bara man använder kortet..
Men jag planerar inte så långt än, jag har ju inte ens bestämt mig för vad jag ska göra ikväll...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar